Malmöfestivalen pågår som bäst i regnet och erbjuder massor med aktiviteter och uppträdanden fram till på fredag.

På Gustav Adolfs torg finns Gustavscenen där det handlar mycket om mat och matlagning. Bland annat ska Eder Ödmjuke Bloggare prata om vin i allmänhet på onsdag 13.00-13.30 och om Bordeaux i synnerhet på torsdag 14.00-14.300.

Välkomna och lyssna. Men kom i tid för det förväntas komma stora skaror, hysteriskt skrikande folkmassor. Stå inte längst fram vid kravallstaketet, det kan gå vilt till där. 😉

Jag känner mig lite (men inte mycket) grinig efter att ha farit ut mot biodynamiken i inläggen här och här. Tyckte därför att det är dags för en positiv motbild.

Videon ovan ger en vacker bild av vetenskap och sökande efter kunskap, det som fört mänskligheten framåt och ger oss hopp för framtiden. Den ingår i ett projekt att göra musik av vetenskap och filosofi. Mycket fascinerande.

Vi behöver inte lögner, vidskepelse och mysterier för att göra världen fascinerande, vacker och komplex. Verklighet och sanning är poesi i sig.

Tack för tipset Jimmy!

I Carl Butlers kokbok stöter man gång på gång på kommentarer om kocken Cesar. Flera av recepten bär hans namn och Carl benämner sin vän enbart som ”Cesar”. Inget mer verkar känt om honom än att han var Butlers gode vän och kom från Spanien.

Av en slump ramlade jag på en loppis över boken ”Har Källarmästar’n ett bord ikväll” som handlar om klassiska stockholmskrogar*. Där finns ett helt kapitel om Svensson & Butler. Jätteintressant med en del ny information. Där på en bild tillsammans med Carl finns den nästan mytiske Cesar! I bildtexten benämns han som ”…kökschef och på senare år även kompanjon, Roman Cesar”.

Vem var han? Hette han Cesar i för- eller efternamn? Vart tog han vägen efter konkursen 1996? Flyttade han hem till Spanien? Bor han kvar i Sverige? Frågorna hopar sig.

Om det finns någon som sitter på information om kocken Cesar, ge dig tillkänna!

*Boken gavs ut av Stockholms Energi (?) 1998 och är den tredje i en serie där de övriga titlarna är ”Hovmästar’n får jag beställa” och ”Fröken, får jag be om matsedeln”. Måste lägga vantarna på de övriga två för det här var spännande läsning om krogkultur, mathistoria och svunna restauranger.

När jag senast var i Bourgogne reste jag med en grupp av blandade nationaliteter. Bland annat en mycket trevlig, rolig och vinkunnig man från Singapore.

Efter en av middagarna lutade han sig över bordet mot mig, höll fram en tandpetare och frågade ”Do you know what this is?”. Jag svarade förstås att det var en tandpetare. ”No” replikerade han. ”It’s chinese dessert” sa han, flinade brett, lutade sig tillbaka och började njutningsfullt peta tänderna.

*I det kinesiska köket serveras nästan aldrig någon söt, avslutande rätt så som vi är vana. ”Kinesisk dessert” finns därför egentligen inte. Friterad banan och glass som serveras på kinakrogar är ett hittepå för att västerländska gäster ska bli nöjda.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen; Är du matlagningsintresserad SKA du gå på loppisar!

Mina Le Creuset-grytor och Peugot-kvarnar är fynd för några tior. Oanvända fritöser och ouppackade lergrytor är vanliga kap liksom fabriksnya presskannor. Kokböcker, nya och gamla, finns kilovis och är hur kul att bläddra i och inspireras av när man bara betalat några futtiga kronor. Allt går att hitta och du sparar 1000-lappar!

Helgens fynd var dock ganska svårslaget. Jag stod plötsligt framför ett praktverk med titeln ”Food – The world of food” av Christian Teubner. Stor som en gammal atlas och på 350 sidor låg den i en skyddande kassett och med plastomslaget fortfarande obrutet. Jag tänkte först inte fråga om priset då den såg för dyr ut. När jag till slut gjorde det fick jag svaret ”tjugi spänn”. Fort fram med den skrynkliga sedeln och ner med den tunga boken i kassen.

Boken är helt magnifik då den i text och med ett totalt överflöd av bilder går igenom alla typer av råvaror. Fullständigt sagolikt! Har försökt hitta boken på nätet men den verkar vara ganska ovanlig. En tysk version fanns och den rockade loss på 99€!!!

Som sagt; GÅ PÅ LOPPIS!

Plötsligt lämnade jag GB- och Nestlé-land och befann mig vid en kiosk där det erbjöds ett alternativ. Stor sak!

I västra götaland finns en av få uppstickare i det nästan massiva glassmonopolet; Klings Glace. Som sann matnörd vill jag prova och uppmuntra de lokala och udda produkterna. I frysboxen låg en uppsjö av roliga alternativ, alla i förpackningar som genast tog mig tillbaka till barndomen och ön vid kiosken vid badplatsen. Jag valde, efter att valt bort bleka kopior av magnum och liknanade produkter, den klassiskt klingande (no pun intended) smaken kaffe/konjak.

Glassen smakade som jag minns lite vuxna smaker från min barndom och konsistens och karaktär var likaledes helt i linje med hur jag mindes glass från förr. Tyvärr kan jag säga att det var inte enbart positivt.

Allt var faktiskt inte bättre förr och det finns en anledning till att vissa små producenter försvinner.

Inhandlade idag på loppis en bok till det facila priset av fem kronor; Erik Lallerstedt lagar fiskbullar. Boken är utgiven 1990 av Abba och presenterar en uppsjö av olika recept på konserverade fiskbullar signerade Erik Lallerstedt.

Jag har absolut ingenting emot konserverade fiskbullar, det kan vara jättetrevlig vardagsmat som både är billig och lättvarierad. Däremot ramlade jag nästan baklänges över vissa av recepten som försöker kamouflera den lilla bullen till gourmetmat. Värsta exemplet är ”Fattigmans pilgrimsmussla” som är panngrillade fiskbullar med rotfruktspuré och friterad purjolök. Jag kan inte undanhålla er receptingressen:

”Har du ätit pilgrimsmusslor? Förmodligen inte. De flesta av oss vanliga dödliga har aldrig sett skymten av dylika delikatesser, än mindre smakat. För Erik däremot är det ett av livets glädjeämnen, och det var han som upptäckte att den kära musslan faktiskt har vissa likheter med en fiskbulle.”

Undertonen av ”har du köpt denna bok är du förmodligen en loser som inte vet hur god mat smakar” kunde inte vara tydligare. Likheterna med musslan framgår väl för övrigt bara på håll och om man kisar med ögonen.

Erik Lallerstedt är ju verkligen en framgångsrik krögare. Om du undrar vad hans nästa steg i karriären var efter denna bok så var det två reklamkampanjer för McDonalds varav han i den ena yttrade den klassiska repliken ”Jag har tagit en McFeast och gjort den större.”

Vi är vana vid att ha mycket spindlar där vi bor. Tydligen är det något med närheten till havet och vi har fått vänja oss.

Men idag rann tålamodet! Jag kom knappt ut på altanen på grund av en veritabel vägg av spindelnät. Slog mig fram och rev ned det mesta så att jag kunde ta mit morgonkaffe i solen. Sedan började jag se mig omkring och upptäckte för första gången hur mycket spindlar det handlade om. De satt överallt; i taken, inträngda i skrymslen på tegelvägen, gömda i springor och hukande i hörnorna. Vi pratar hundratals, ja tusentals! Vanligtvis tittar jag inte så noga efter dem, ser mest det jämnt svartprickiga mönstret av spindelbajs på utemöblerna. Men nu var det nog!

Jag hämtade damsugaren, fortfarande i morgonrocken, och ägnade minst en halvtimme att jaga spindlar av alla storlekar. Vissa av dem mycket små (men de växer) medan andra var så groteskt stora att man kunde höra dem väsa åt mig över dammsugarens oväsen. Oavsett hur många som drogs in i dammsugarröret så dök det upp nya spindlar där jag just varit. Stora feta spindelbon sprängfyllda med ägg åkte också med. Inomhus var det inte fullt lika illa, men ett femtiotal rackare strök med även här.

Tro mig. Jag överdriver inte.

Å andra sidan har vi inte särskilt mycket flugor och andra insekter. Man får ta det goda med det onda.

Missa inte Jamie Oliver på Kanal 5 klockan 19.55 ikväll.

I detta avsnitt av ”Jamie upptäcker…” besöker han Sverige och gräver i vår kulinariska skattkista. Enligt uppgift blev han eld och lågor över det svenska köket och våra råvaror. Kolla bara in klippet ovan där han går igång på ”puttipanna”.

Missa inte!

Edit: Här hittar du receptet på Jamies härligt kladdiga blåbärsbullar.

Dagen har spenderats som nasare på Degeberga antikmarknad men jag har ändå haft tillfälle till ett kulinariskt äventyr.

Sommarens starka trend med pop-up-restaurants var representerad även här. I detta fall var det en aktör som satsat på konceptet ”från nos till svans”. Under enkla förhållanden serverade Degeberga Slakteriprodukter en komprimerad meny som rymde allt från helstekt gris, hamburgare, grillkorv till isterband. Tillbehören var rakt på och rustika; pumpasallad, potatissallad eller bröd och den berömda Tollarpssenapen. Servicen var snabb och levererade maten utan krusiduller och meddelade med en axelryckning att potatissalladen var slut och alternativet till mitt beställda isterband var bröd. Väljer man den här typen av populära och välfrekventerade ställen är det smällar man få räkna med. Serveringen var helt fullsatt av gäster som insett att det gällde att passa på för att få uppleva den här formen av tillfällighetsgastronomi. Det blev take-away helt enkelt.

Isterbandet var tillagat med omsorg och av den mildare, mindre syrliga och rökiga typen. Brödet gav inte mycket motstånd men den lokala senapen hade ett sting och en sötma som snyggt balanserade den välkomponerade korven. Enkelt, rustikt men välsmakande.

Prova en pop-up-restaurant i sommar. De dyker upp där du minst anar det och du kan bli positivt överraskad.