En god vän och hängiven fläskätare tipsade om detta klipp.

För oss som är helt Mac- och iPhonefrälsta är det ett måste att svänga ihop denna specialmacka. Lite spill blir det förstås.

Lite ledsen blev jag när nyheten kom att favoritkrogen Svea skulle bistrofieras och en av de sista utposterna för svensk husmanskost försvinna. Gladare miner blev det när det uppdagades vilka som skulle stå bakom projektet; Nina Wistedt Christensson som står bakom klassikern Smak på Konsthallen, sommelieren Gustaf Nord och kocken Andreas Dahlberg.

Bastard har bara varit öppen i en månad drygt men är redan omsusad som en fransk brutalbistro* där allt på djuret tas om hand och serveras. Detta är en av de nyare restaurangtrenderna och kan även upplevas på Lejontornets bakficka Djuret. Kombinationen modern bistro, franskt stuk, udda styckdelar och rustik men vällagad mat låter som en dröm för mig.

Jag har alltid gillat lokalen som har känsla av gammal ölhall och bistro i ett och med kombinerad bar och kök som en ö i mitten. När nu Bastard flyttat in har den blivit varmare, rustikare och ännu mer välkomnande. Liv och rörelse med mycket folk en tisdagskväll, stök i köket och sjavigt, klassiska kypare som springer fram och tillbaka. Me like!

Menyn presenterades vid borden på griffeltavlor. Valet var lätt; bastardplanka, pied de porc och oxkindspaj. Côte de bouef som annars är en klar bistrofavorit kändes lite svennebanan i sammanhanget.

Bastardplankan är ett urval av charkuterier på en bräda helt enkelt. Var och en utrustas med en tuff, vass liten kniv (var köper man dem?) och hugger sedan in på godsakerna. Bland delikatsserna märktes särskilt en ljuvligt smakrik och len kaninrillette. Utmärkt start.

Varmrätterna var enastående! Grisfötterna var demonterade och presenterades i en form som såg ut som en vackert brynt ryggbiff men som praktiskt taget föll söner när man man närmade sig med kniven. Fläsk i sitt renaste, smakrikaste uttryck. Serverades med en potatispuré så smörberikad att den var på gränsen att spricka och en halv baby gem-sallad med en frisk vinägrett. En fantastisk enkel men vällagad rätt som skulle stå ut på en klassisk bistro i Lyon!

Oxkindspajen (säg det fort fem gånger) presenterades som en gryta i ett keramikkrus överbakad med pajdeg. Koncentrerad, nästan svart och med kindköttet så mört att det ramlade isär. Skyn var så smakrik att det nästa blev taste-overload. Jag hade gärna sett ytterligare något tillbehör förutom salladen som serverades vid sidan av.

Vinlistan lämnade en hel del att önska. Den var kort och inte särskilt upphetsande. Lite tråkigt, men den ska tydligen byggas ut med tiden. Vi fick först en 2007 Perrin Nature, en ekologisk côtes-du-rhône. Inget vin i min smak. Tydligt grenachedominerad men med den där slappa, syltiga frukten som druvan ibland levererar. Vinet saknade struktur och gav ett kvalmigt intryck. Någon annan skulle säkert kalla det publikt. Inte jag. Nästa vin tilltalade mig mer; 2007 Merlin Bourgogne Rouge. En väljord, rättfram bourgogne med massor av smultron, jordgubb och med fin syra och bra längd. Ett vin att dricka i djupa klunkar. Sedan kan man alltid diskutera prislappen.

Hade besöket tagit slut här så hade det varit en nästan perfekt kväll. Tyvärr gjorde det inte det. Vi beställde in dessert. Chokladmoussen med körsbär var ingen rolig syn. Ljusbrun mousse som spritsats ut i en vit porslinspotta väcker oangenäma associationer. Dessutom var den i avsaknad av chokladsmak och hade en nästan seg, lite lång konsistens. I min värld är en mousse fluffig och ”kort”. För att göra det hela värre så smakade inte de inlagda kösbären någonting. In kom också en semifreddo av blodapelsin. Kul presentation i en traditionell glaskonservburk. Mycket fin och rik smak av apelsinen, men konsistensen av skalen och den höga beskan som inte var riktigt balanserad gjorde att de blev för mycket. En sked som ett tillbehör hade varit perfekt, men en hel syltburk blev för bra.

På det hela taget var besöket en mycket positiv upplevelse. Bastard kommer definitivt bli ett stamställe och DU ska också gå dit!

*Kom ihåg var ni läste ordet först.

Vissa saker är obegripliga.

• Varför är det så svårt att hitta koktiden på italienska pastaförpackningar?
• Varför finns inte mjölk på bag-in-box?
• Varför säljs orangea tomater?
• Varför inget datum på äggen när de ändå stämplas?
• Varför finns det minst tre identiska produkter i olika förpackningar av varje sort i mejerikylen?
• Varför vill man ha chili i chokladen?
• Varför vill man bära hem buteljerat, stilla vatten?
• Varför är inte konservburkar av glas alltid fyrkantiga?
• Varför finns det svensk färskpotatis i januari?
• Varför finns det inte riktig plastfolie i livsmedelsbutikerna (så’n som kockar har)?

Jag bara undrar.

Ja jäklar! 50 000 träffar på bloggen sedan jag flyttade den hit i juli. Inte illa! De senaste veckorna har träffarna snittat på 4000 i veckan och statistiken ser ut som den ökända ”hockey stick graph”.

Det är fantastiskt roligt att så många läser bloggen och verkar uppskatta den. Jag bloggar för att det är kul och lärorikt men höga läsarsiffror triggar mig ännu mer. Jag lovar att det kommer massor med poster framöver tack vare ett litet kul projekt jag ska dra igång här.

Stay tuned!

Idag är jag verkligen vintörstig! Efter nästan en vecka av förkylning och diverse krämpor ser jag ljuset i tunneln. Nu kan jag kanske få njuta ett (förmodligen flera) glas vin i kväll. Alkoholintaget har under veckan inskränkt sig till en och annan whiskypinne och en varm toddy. Det hjälper inte mot förkylning men gör den lite mer uthärdlig.

Dags att väcka doft- och smaksinne igen. Imorgon är det nämligen dags för en riktig holmgång med vinprovning. Hoppas kunna återkomma med en fet bloggpost om det.

Öhman is back!

En av julklapparna som jag nu börjat bläddra i heter ”Snöå Kost & Kultur”. Det är en minnesskrift i kokboksformat över lanthushållskolan Snöå. Skolan drevs åren 1909-1989 och var en riktigt traditionell hushållsskola med mjölkning och korvstoppning på schemat.

Boken är ett arbete av gamla elever som i studiecirkelform samlat och bearbetat handskrivna recept från åtta decennier. Det låter trist men är faktiskt både roligt, inspirerande och snyggt. Genom recepten, illustrerade med vackra och svala fotografier, beskrivs historien och allt känns väldigt tidstypiskt.

Jag ser fram emot att laga och blogga om ”fredagsfavoriten”, ”gräddkött”, ”stora rispannan” (för 50 personer) och sist men inte minst ”sans revaltårtan”.

Boken är inte lätt att få tag på men ska finnas att köpa på Dalarnas Museum. Väl värt besväret.

När man tänker på ärtsoppa och dryck så är det väl varm punsch som först kommer upp. I andra hand är det väl en sval, ljus lager som kommer för en. Men vin då?

När jag för många år sedan arbetade bakom disken på Systembolaget hade jag en kund som varje torsdag kom och köpte en butelj Val de Loire till ärtorna. I deras familj hade de för vana att skvätta lite vitt vin i soppan och sedan dricka resten till. Lät inte så dumt, men jag har faktiskt aldrig testat. Syran kan nog göra underverk.

Däremot testade jag idag att röra ned några matskedar finosherry i den färdigköpta ärtsoppan (Jag tycker att ärtsoppa på ”plastkorv” är en av de färdigrätter som ofta är lika bra som hemkokt). Med sherryn lyfte rätten flera snäpp och den skånska senapen kompletterade bra. Ett litet glas fino vid sidan av var en ren njutning.

Det finns egentligen inget som säger att vitt vin inte skulle passa till denna klassiska torsdagsrätt. En rustik cava eller en halvtorr riesling borde vara utmärkta. Kan man dricka varm punsch till bör även en sval sauternes fungera. Läge för nya smakexperiment.

Fortfarande hämmad av förkylning lever vi på rester, skafferirens och panodil. Inga spännande kulinariska upplevelser vid horisonten och orken och inspirationen att att ta itu med textuppslag saknas. Därför blir det en liten tillbakablick på favoriter från de gångna månaderna. Håll tillgodo!

• Portugisiska bakverk du måste prova. Lätta att göra, svåra att motstå.
• Portermarinerad Biff Rydberg var en riktig hit!
• ”Macaroni & sheep” slöks med ull och hår.
• Pimpa lasagnen på ett mycket enkelt sätt. Otroligt gott!
• Bönlöst med bönor. Förvirrande? Kanske. Gott? Tveklöst.
• Sherry i  maten. Ganska nöjd med mitt 3-stegstest.

Sen får du inte missa den lilla slogantävlingen och webbutiken.

Idag är det synd om Eder matbloggare. En synnerligen ondsint förkylning har slagit klorna i både mig och kära hustrun. I varsin soffhörna snörvlar och kvider vi. Jag har brottats med huvudvärken från helvetet och hustrun har ont i skinnet. Att matlusten tryckts ner av ett lätt illamående är ju inte kul heller. Men man kan ju inte leva på Panodil allena.

Till slut övermannades vi dock av hunger och efter en omänsklig kraftansträngning lyckades jag samla mig till att göra en inventering av kök och skafferi. Det fick bli stuvade makaroner och knaperstekt falukorv. Om jag skulle upprätta en lista över comfort food så skulle den tveklöst toppas av denna barndomsdoftande rätt. Så mild, så snäll, så god. Precis den typ av mat man kräver och behöver när man är lite uschlig.

Tack vare en outnyttjad kraftreserv blev det också rivna morötter med filéad blodapelsin. Så gott det är! Och c-vitaminerna behövdes idag kan jag garantera.

Nu känns det litelite bättre. Men det är fortfarande synd om mig.