Vissa saker är obegripliga.

• Varför är det så svårt att hitta koktiden på italienska pastaförpackningar?
• Varför finns inte mjölk på bag-in-box?
• Varför säljs orangea tomater?
• Varför inget datum på äggen när de ändå stämplas?
• Varför finns det minst tre identiska produkter i olika förpackningar av varje sort i mejerikylen?
• Varför vill man ha chili i chokladen?
• Varför vill man bära hem buteljerat, stilla vatten?
• Varför är inte konservburkar av glas alltid fyrkantiga?
• Varför finns det svensk färskpotatis i januari?
• Varför finns det inte riktig plastfolie i livsmedelsbutikerna (så’n som kockar har)?

Jag bara undrar.

Ja jäklar! 50 000 träffar på bloggen sedan jag flyttade den hit i juli. Inte illa! De senaste veckorna har träffarna snittat på 4000 i veckan och statistiken ser ut som den ökända ”hockey stick graph”.

Det är fantastiskt roligt att så många läser bloggen och verkar uppskatta den. Jag bloggar för att det är kul och lärorikt men höga läsarsiffror triggar mig ännu mer. Jag lovar att det kommer massor med poster framöver tack vare ett litet kul projekt jag ska dra igång här.

Stay tuned!

Idag är jag verkligen vintörstig! Efter nästan en vecka av förkylning och diverse krämpor ser jag ljuset i tunneln. Nu kan jag kanske få njuta ett (förmodligen flera) glas vin i kväll. Alkoholintaget har under veckan inskränkt sig till en och annan whiskypinne och en varm toddy. Det hjälper inte mot förkylning men gör den lite mer uthärdlig.

Dags att väcka doft- och smaksinne igen. Imorgon är det nämligen dags för en riktig holmgång med vinprovning. Hoppas kunna återkomma med en fet bloggpost om det.

Öhman is back!

En av julklapparna som jag nu börjat bläddra i heter ”Snöå Kost & Kultur”. Det är en minnesskrift i kokboksformat över lanthushållskolan Snöå. Skolan drevs åren 1909-1989 och var en riktigt traditionell hushållsskola med mjölkning och korvstoppning på schemat.

Boken är ett arbete av gamla elever som i studiecirkelform samlat och bearbetat handskrivna recept från åtta decennier. Det låter trist men är faktiskt både roligt, inspirerande och snyggt. Genom recepten, illustrerade med vackra och svala fotografier, beskrivs historien och allt känns väldigt tidstypiskt.

Jag ser fram emot att laga och blogga om ”fredagsfavoriten”, ”gräddkött”, ”stora rispannan” (för 50 personer) och sist men inte minst ”sans revaltårtan”.

Boken är inte lätt att få tag på men ska finnas att köpa på Dalarnas Museum. Väl värt besväret.

När man tänker på ärtsoppa och dryck så är det väl varm punsch som först kommer upp. I andra hand är det väl en sval, ljus lager som kommer för en. Men vin då?

När jag för många år sedan arbetade bakom disken på Systembolaget hade jag en kund som varje torsdag kom och köpte en butelj Val de Loire till ärtorna. I deras familj hade de för vana att skvätta lite vitt vin i soppan och sedan dricka resten till. Lät inte så dumt, men jag har faktiskt aldrig testat. Syran kan nog göra underverk.

Däremot testade jag idag att röra ned några matskedar finosherry i den färdigköpta ärtsoppan (Jag tycker att ärtsoppa på ”plastkorv” är en av de färdigrätter som ofta är lika bra som hemkokt). Med sherryn lyfte rätten flera snäpp och den skånska senapen kompletterade bra. Ett litet glas fino vid sidan av var en ren njutning.

Det finns egentligen inget som säger att vitt vin inte skulle passa till denna klassiska torsdagsrätt. En rustik cava eller en halvtorr riesling borde vara utmärkta. Kan man dricka varm punsch till bör även en sval sauternes fungera. Läge för nya smakexperiment.

Fortfarande hämmad av förkylning lever vi på rester, skafferirens och panodil. Inga spännande kulinariska upplevelser vid horisonten och orken och inspirationen att att ta itu med textuppslag saknas. Därför blir det en liten tillbakablick på favoriter från de gångna månaderna. Håll tillgodo!

• Portugisiska bakverk du måste prova. Lätta att göra, svåra att motstå.
• Portermarinerad Biff Rydberg var en riktig hit!
• ”Macaroni & sheep” slöks med ull och hår.
• Pimpa lasagnen på ett mycket enkelt sätt. Otroligt gott!
• Bönlöst med bönor. Förvirrande? Kanske. Gott? Tveklöst.
• Sherry i  maten. Ganska nöjd med mitt 3-stegstest.

Sen får du inte missa den lilla slogantävlingen och webbutiken.

Idag är det synd om Eder matbloggare. En synnerligen ondsint förkylning har slagit klorna i både mig och kära hustrun. I varsin soffhörna snörvlar och kvider vi. Jag har brottats med huvudvärken från helvetet och hustrun har ont i skinnet. Att matlusten tryckts ner av ett lätt illamående är ju inte kul heller. Men man kan ju inte leva på Panodil allena.

Till slut övermannades vi dock av hunger och efter en omänsklig kraftansträngning lyckades jag samla mig till att göra en inventering av kök och skafferi. Det fick bli stuvade makaroner och knaperstekt falukorv. Om jag skulle upprätta en lista över comfort food så skulle den tveklöst toppas av denna barndomsdoftande rätt. Så mild, så snäll, så god. Precis den typ av mat man kräver och behöver när man är lite uschlig.

Tack vare en outnyttjad kraftreserv blev det också rivna morötter med filéad blodapelsin. Så gott det är! Och c-vitaminerna behövdes idag kan jag garantera.

Nu känns det litelite bättre. Men det är fortfarande synd om mig.

Bara för att det är kul och det går har jag lagt upp en webbshop till bloggen. Här erbjuds otroligt eleganta produkter med djupsinniga och genomtänkta budskap.

Jag lottar ut en valfri produkt från shopen. Hitta på en kul tröjtext med koppling till bloggen och skriv i kommentarsfältet. Jag väljer ut den jag tycker är bäst och lägger dessutom upp den som ny produkt.

Länk till butiken finns även i högermarginalen.

Helt fräckt gör jag lite reklam för våra vinkurser som avklaras på en kväll. Provningarna äger rum i Malmö och information får du om du klickar på respektive datum. Du anmäler dig direkt via hemsidan.

• Bordeaux Initiation. En kväll om alla spännande viner i Bordeaux. Fint studiematerial och ett litet diplom från l’Ecole du Vin du Bordeaux ingår. Både den 21/1 och 26/2.
• Sherry – en värld av smaker. Upptäck den fantastiska drycken och all dess skepnader. Givetvis provar vi kombinationer med lite tapas. Endast den 28/1.
• Mat & Vin i kombination. En kväll med aha-upplevelser när vi provar olika vintyper mot smaker och lär oss grunderna att kombinera vin med mat. Endast den 11/3.

Jag har tidigare tipsat om eminente vinmakaren Lars Torstensons välskrivna blogg. Återger här hans bloggpost från den 6/1 där han oefterhärmeligt recenserar julklapssglöggen vi kokade ihop i december.

Alla ni som inte förärats en butelj får hålla tillgodo med Lasses målande beskrivning.

”Vill man bli något i vinvärlden gäller det att tala sist (såvida man inte sett etiketten), att ljuga och att berätta om viner som ingen annan kommer att kunna prova. Gustibus Finglögg 2.0 görs i blott 50 exemplar om 50 cl och jag har fått nummer 35.

Om man tänker sig att varje flaska provas av tre personer kommer som mest 150 personer att prova den här produkten. Om man som jag dricker allt själv blir det färre än 150 personer. Det tycker jag räcker för att kvala in som en unik skrytprodukt. (Om övriga utvalda också inser att vår unicitet ökar om de inte låter andra smaka, kan det hända att blott 50 personer i hela världen får prova den här glöggen)

Hur den var? Tja, herrarna på Gustibus gör som Peter Thustrup och samlar under året ihop slattarna av riktigt bra viner, som de sedan förbättrar med diverse kryddor och sprit. Klart det blir bra. Och framförallt unikt.

Eftersom jag sett etiketten på den här unika glöggen och redan ljugit om att jag drack den själv, kan jag avslöja att det blir lite mer sanning om jag säger att jag lät ytterligare en person prova dryckjomen. Han är dock fransman, varför det inte riktigt räknas. Dessutom fick han skriva på ett NDA så han kommer aldrig att kunna berätta om upplevelsen.

Hursomhelst så tyckte fransosen att det doftade ”pain d´épice”, en fransk slags kryddkaka som doftar och smakar pomerans m m, så han var inte helt fel på det. Jag hittade tydlig pomerans både i vätskan och på etiketten. Dessutom kom såväl kanel som kaffe fram när man provade glöggen varm (och tittade närmare på etiketten). Sötman var lite hög när drycken serverades kall i vinglas, men satt som pricken över i när värmen kom till. Saffran inköpt på marknaden i Jerez (kändes tydligt att den var), grön kardemumma m m skänkte den komplexitet som den här produkten behövde för att för alltid ta plats i Glöggens Hall of Fame.

Bäst av allt: när glöggen svalnade och provades i s k fisljummet tillstånd, stod även tanninerna ut och det indikerar om inte annat att man här använt mycket bättre vin än i de glöggar som vanliga människor dricker.”