Igår blev ja ”lurad” att köpa tupphjärta av Tockafarmaren på Bondens egen Marknad. Förmodligen var min motståndskraft på noll då jag köat i den notoriskt långa kön. Farmarinnans (feminform av farmare?) målande beskrivning av inälvans härliga smak och konsistens gjorde förstås sitt till. Sedan är ju inte jag sen att prova något nytt. Särskilt inte om det kostar 25 kr kilot.

Hemma började jag fundera över vad jag skulle göra med mitt kilo tupphjärtan. Lite betänksam blev jag när de sparsamma goolingsresultaten mest handlade om hundmat. En sökning på ”kycklinghjärtan” gjorde mig inte mycket klokare. Den mest matnyttiga informationen jag hittade var att långkok var att föredra för att få de små muskelknippena att bli möra. Jag bestämde mig för en variant av ”coq au vin”.

1 kilo tupphjärtan halverades och mjölades (släng ner dem i en bunke med mjöl, lite salt och svartpeppar och vispa runt). 1,5 hg kallrökt sidfläsk tärnades och stektes i stekpanna och hälldes sedan över i en emlajerad gryta tillsammans med fettet. 4 hg små champinjoner stektes hela och följde fläsket ner i grytan. Samma sak med två hackade gula lökar. Därefter stektes hjärtana i omgångar i ister eller ankfett tills de fått en gyllene färg och sen ner i grytan. Jag vispade ur pannan mellan stekningarna med lite brandy, men en skvätt vin eller vatten går också bra. När allt är färdig stekt vispas stekpannan ur en sista gång med vin. Totalt ska en hel flaska rött vin ner i grytan. Ingen annan vätska behövs. 5 tjockt skivade morötter, 4 lagerblad, 1 msk timjan och ett knippe ihopbunden persilja får koka med. Efter 1,5 timmes sakta sjudande tillsätts en hel burk syltlökar, 2 msk dijonsenap och o,5 dl tomatpuré. Smaka av med salt och peppar. Servera med potatis eller ris.

Bra, mustig smak. De små hjärtebitarna var stunsiga och fina i konsistensen. Kära hustrun åt fyra bitar under sammanbiten tystnad. Hon är inte särskilt glad i inälvsmat. Jag som glatt äter tjurtestiklar och grisöron hade inga sådana betänkligheter. Om du inte får tag på tupp så går kycklinghjärtan också bra. Receptet ovan kan givetvis användas för en mer traditionell coq au vin.

Jag fattar inte hur jag har kunnat missa butiken Morot & Annat vid Drottningtorget. Jag har vetat att den legat där men trott att det varit en vanlig trist kruskakli-herbamare-örtte-skrumpenmorot-butik. Så fel man kan ha.

I min jakt på bra grönsaker och ekologiska varor har jag kört till Annedahls gård, Ängavallen och tålmodigt inväntat Bondens egen Marknad. Jag har även utan framgång försökt handla på Astrid och Aporna. Jag blev så glad när jag hörde att en ekologisk supermarket skulle öppna. Tyvärr saknar jag helt matglädjen hos Astrid och Aporna (ursäkta, men jag blir nästan arg på ett sånt dumt namn, men sån är jag). Trist grönsaksavdelning, massor av hårt processade produkter som ska efterlikna bacon, kyckling, fisk och korv. Sedan är sortimentet helt vegetariskt och andas någon slags ängslig politisk korrekthet. De har tydligen hittat sin nisch och jag är inte deras målgrupp.

Morot & Annat kom därför som en total överraskning. Trevligt inredd butik som gav intryck av gammal mjölkaffär, välordnad och trevlig. Inget jättestort sortiment men väl utvalt och tillräckligt för att hålla intresset igång. Fin och välsorterad grönsaksavdelning och en spännande mejeridisk. Här finns även korv, bacon och andra animaliska produkter och en välsorterad chokladhylla. Butiken har också öppet alla dagar i veckan. Handlar man på Bondens egen Marknad så är ett besök i affären nästan obligatoriskt.

Även om jag hade vad jag behövde hemma (och mer därtill) så gick det inte att låta bli att handla. Det är en sådan butik. Det jag hittills hunnit prova var Knäckegott, små smakrika knäckebrödskex, och ekologiskt danskt smör med havssalt. Smöret var helt magiskt gott och petade ner det bretonska smöret från förstaplatsen. Kexen hade en distinkt kumminkaraktär och tillsammans med smöret smakade det som svenska kräftor…fast godare!

Jag är inte syltaåsaftatypen. Eller jag kanske ska säga att jag inte var det. Efter att ha provat på att göra lingonsylt för första gången igår så är jag omvänd. Så lätt och så billigt. Jag har nu minst två års behov av utsökt lingonsylt och det kostade mig cirka sextio kronor.

Jag valde att använda ett riktigt husmorsrecept ur ”Kajsas Kokbok” som Sveriges Lantbruksförbund utgav 1935. Med en sådan källa kan det ju inte gå fel. Jag återger det här ordagrant:

Rörd lingonsylt

• 5 l lingon
• 1 l vatten
• 2 kg strösocker

Beredning: Lingonen rensas, sköljas och få rinna av. De läggas i en syltgryta och 1 l. kallt vatten slås över. Blandningen får koka 15 min. Därefter lyftas grytan av spisen, och sockret hälles ner i en tunn stråle allt under kraftig omrörning. Då allt sockret tillsatts, röres massan ytterligare 10 min. (Sylten får alltså aldrig koka med sockret.) Upphälles i glas- eller porslinsburkar, vilka överbindas. – Dessa lingon behålla sin friska röda färg och få geléartad konsistens.

Jag gjorde halva satsen och fick ut cirka 2,5 liter sylt. Mängden färska lingon kommer alltså att motsvara mängden färdig sylt. Sylten fick en mycket bra mellan syra, sötma och lingonens beska. Skulle jag justera receptet något så skulle det vara vattenmängden. Halva mängden bör räcka om man vill ha en lite fastare sylt. Lingonsylt är mycket hållbar tack vare naturliga konserverande egenskaper i bären. Häll upp den varma sylten på heta (värm i ugn på 100°), väl rengjorda glasburkar och skruva på/spänn fast locket direkt så kan du förvara dem i rumstemperatur.

Här har jag gjort en lite lyxigare variant på sylten.

Vid mitt besök i Ribera del Duero i juli blev jag bjuden på en fantastiskt god ost. Den såg ut som en manchegoost men var krämigare och mjukare i konsistensen (manchego kan bli lite torr) och med en lite skarpare, fylligare smak.

Jag kunde inte glömma osten så jag tipsade Peter Mårtensson på Möllans Ost. Han lovade att kolla upp den. Till min stora glädje fanns osten där vid mitt senaste besök. Peter hade beställt 50 kilo direkt eftersom han tyckte den var så bra! Det känns härligt med lite positiv konsumentmakt.

Spring och köp fårosten pico melero. Missa inte denna godbit!

(Den mörkorangea osten på bilden är en red leicester. Varför är engelska ostar alltid så märkliga?)

Idag var det äntligen säsongspremiär för Bondens egen Marknad i Malmö. Att strosa runt på Drottningtorget och se allt det vackra och känna dofterna är en ren fröjd och en lisa för själen.

Att få förmånen att träffa odlarna och uppfödarna, diskutera kvalitet och handla riktiga produkter är ett privilegium. Ganska märkligt att vi kommit så långt från matens ursprung att dessa marknader ses som nästan exotiska. När man ser de vackra nyskördade grönsakerna travade på torgstånden så vill man aldrig mer köpa de själlösa, inplastade och transporttrötta produkterna på Ica.

Det enda problemet är att jag gärna handlar alldeles för mycket av allt det goda. Idag blev det högrev, falukorv, skånsk råglimpa, massor med färgglada tomater, p0rtlak(?), alldeles för mycket färska bär, svenska doftande äpplen. Bland annat. Däremot blev det ingen tupp då kön var löjligt lång. De goda ostarna tvingade jag mig att avstå från då kylen är full av ost.

Om du besöker marknaden så får du absolut inte missa de skånska rågbrödet som säljs av ett äldre par. Underbart gott av skållad och stenmald råg. Finns endast på marknaden så man får ladda upp i frysen.

Bjuder på lite bildgodis från morgonen.

”Djungelgurka” påminde lite om bärkapris.

Finns det något mer bildmässigt än solrosor?

Det skulle väl i så fall vara nybakat bröd.

Nästan som ett litet fält av kryddor.

Snygga. Men vad kan man göra av dem?

Man ser nästan på håll att det är ekologiskt.

Jag har en onöda i mitt kök: en patéform i gjutjärn från Le Creuset. Älskar dessa rejäla grytor och pannor och råkade komma över denna väldigt billigt. Men den har stått oanvänd länge i väntan på att jag ska få ändan ur och göra en riktig paté. Idag blev det ett mellanting, en köttfärslimpa med franskt patéstuk.

3 skivor dagsgammalt vitt bröd utan kanter smulas ner i 0,5 dl mjölk och 0,5 dl grädde och får sogga till sig en stund. Blanda i 2 ägg, 2 msk dijonsenap, 2 msk kapris, 2 msk av endera brandy/konjak/armagnac/calvados, 2 msk thailändsk fisksås (eller några sardeller), 2 msk flingsalt (jodfritt), rejält med nymalen svartpeppar och en finhackad vitlöksklyfta. Mosa ner en ask (200 g) ugnsbakad leverpastej och blanda sedan allt ordentligt med 1 kg nötfärs. Klä en patéform eller en avlång sockerkaksform med tunna baconskivor, fyll formen med smeten och vik över baconskivorna. Baka i 150° cirka en timme. Om det blir smet över kan du steka jättegoda biffar.

Jag lät den svalna och serverade den med saltgurka och en krispig blomkålsgratäng, men den kan också serveras varm direkt. Mycket bra, rik smak och en fin fast konsistens som inte var helt olik en lantpaté. Mycket nöjd med både smak och konsistens. Jag blir alltid så olycklig när mina köttfärslimpor flyter ut och blir lösa. Om du är osäker på smaksättningen så gör du en lite köttbulle av smeten och kokar den innan du smakar. Tänk på att om du ska servera ”patén” kall så ska den ha en kraftigare smaksättning än om den ska ätas varm.

Jag söker en mor. Närmare bestämt en vinägermoder. Jag vill nämligen prova att göra egen vinäger på överblivna vinslattar och har förstått att det går lättare om man har en sådan slemklump.

Om någon som läser denna blogg har en vinägermoder och vill dela med sig – hör av dig!

Jag minns kräftfiske och kräftkok från när jag var liten. Spänningen i den mörka, ljumma augustinatten när kräftburarna drogs upp ur det svarta åvattnet. Upphetsningen i leken och jakten när vi barn fick gå i strandkanten med uppkavlade byxben, ficklampor i högsta hugg och paralysera kräftorna med ljuskäglan och plocka dem i korgar. Minnet av de stora korgarna fyllda med klickande, levande kräftor som i omgångar gick ner i en jättelik gryta. Sen blev det ”skiva” och godast var det rostade brödet med den starka osten. Sen blev alla vuxna larviga och konstiga.

Har inte kokat levande kräftor sen de  där gångerna som liten. Men idag var det dags. Hade genom en kompis lyckats få tag på signalkräftor till ett bra pris via Blocket(!). In i det sista var det lite osäkert om det skulle bli några kräftor då det tydligen stormat på Vättern. Men till slut kom de i alla fall. Ganska små men pigga. Eftersom jag aldrig kokat kräftor själv fick jag min vana trogen skumma igenom en drös olika varianter för att skapa min egen version.

Kräftorna kokades först sex och sex endast en minut i stormkokande osaltat vatten. De förkokta kräftorna lades sedan åt sidan. Vid denna kokning doftade kräftorna distinkt av kantareller! Härlig doft. Själva lagen kokade jag på 4 liter vatten (till 2 kilo kräftor), 100 g grovt havssalt, 15 g socker, 50 g dillkronor (cirka 10 st) och en halv liter mörk lageröl (hade tyvärr ingen porter annars hade jag använt det istället). Koka i 10 minuter och lägg sedan ner kräftorna och koka 6 minuter. Ta upp kräftorna, varva dem i en skål eler gryta med nya dillkronor. Kyl ner spadet, släng dillkronorna och häll över kräftorna så det täcker. Ställ i kylen och låt vila i ett dygn.

Om det blev lyckat? Det får du veta efter vår lilla kräftfrossa imorgon. Gissningsvis blir det rapport på lördag. 😉

För dem som inte är intresserade av langos, nudlar på papptallrik och ogillar trängsel finns ett kulinariskt alternativ på festivalen: matmarknad på Hamngatan. Alldeles i utkanten (början eller slutet vilket du vill) av festivalen mellan Centralen och Strotorget ligger Hamngatan. Här har man samlat matmarknadsknallar och lite större serveringsstånd.

Bland fynden var bland annat en vagn där holländsk ost såldes. Trevligt att få prova ”oude gouda” (gammal gouda) som tydligt visar varför varför holländsk ost har världsrykte. En krämig, smakrik och komplex ost långt ifrån den industriellt producerade lågprisosten vi oftast ser. Holländarnas förtjusning i att smaksätta sina ostar tar sig ibland märkliga uttryck. Edamern smaksatt med pesto hade en grön kulör som både var osmaklig och svårbeskriven. Desto vackrare är de traditionella ostarna, stora som bildäck och vaxade i klara färger och vackra tryck.

Som älskare av saucisson sec (torra franska korvar) och andra charkuterier hittade jag mitt favoritstånd med drivor av skinkor och korvar. De franska försäljarna bjöd på smakprover och jag fyllde en liten påse med korvar av anka, rådjur och vildsvin bland annat. Fick nästan känslan av att stå på en fransk marknad, men detta var snudd på bättre för priset var faktiskt lägre här.

Bland stånden kunde man hitta smaksatta oliver, kringelbagare i aktion, paella, polsk bigos, holländska pannkakor som tillagades på plats, och australiensare som tillagade surf n’ turfmat till tonerna av Abba på högsta volym (mamma mia!) och en hel vagn med engelsk marmelad och lemon curd.

Bland de mer iögonfallande inslagen var vagnen med brittisk konfekt. Fudge, skum och marmeladgodis i otroliga färger och former. En tung doft av vanillin stod runt ståndet och kulörerna lockade knappast till att smaka. Kul att se. Riktigt ögongodis.

Mer lockande var vagnen med nougattårtor och korgar fyllda med italienska bakverk. Fikasugna som vi var plockad vi på oss en påse blandade kakor. Det blev ganska många eftersom dagen igår var vikt till kolhydrat- och maltosfrossande. Ska man nu frossa i kolhydrater kan det lika gärna vara värsta sorten; de snabba. Tillbaka på kontoret bryggdes en kanna gott kaffe och godsakerna delads upp för provsmakning. VARNING! Köp inte dessa bedrägliga kakor. Trots sitt florsockerskira yttre var de inte i närheten av frasighet utan var iställtet hårda och smuliga. Allt var ettersött och de förväntat fluffiga fyllningarna smakade syntetiskt och fastnade i gommen. Industrikakor av den trista sorten.

Edit: Noterade idag att festivlalledningen kallar marknaden på Hamngatan för ”European Food Village”. Låt mig bli den förste att få välkomna Australien in i den europeiska gemenskapen. Reservationslös kärlek till svensk popmusik måste belönas. 😉

”Festivalmat 1” om svenne-banan-favoriten Texasburgaren hittar du här.

Jag är inte vän med chili och curry används mest när jag gör tonfisk i curry, en standardrätt sedan 25 år tillbaka. Men idag for fan i mig och jag kombinerade de två och ett mirakel skedde! Lova att du provar detta recept. Lova!

Strimla 2 skivor riktigt bacon och stek gyllenbruna i torr panna, tillsätt 2 msk smör och pudra över 1 msk mild curry som får fräsa en stund. Vispa ner 2 msk vetemjöl, låt fräsa några minuter och tillsätt sedan 1,5 dl mjölk och 1,5 dl grädde. Låt puttra ihop och vispa sedan ned 2 msk misopasta, 1 tsk harissa (chilipasta), saften samt rivet skal av en lime. Sist vände jag ned grovt fördelad kyckling som blev över från igår. Serverade med kokt quinoa som jag först rostat i en torr het panna tills de började poppa. Smaken blev lite mildare och nästan lite popcornaktig (fast det kan vara inbillning).

Ett mycket lyckat resultat med rökta aromer, citrus och curry spelandes mot varandra och hetta, fetma, syra, sälta och umami i en rik, fyllig balanserad smak. Jag tror minsann tonfisken får simma i en ny sås fortsättningsvis.