Detta bildspel kräver JavaScript.

Ibland är man särskilt välsignad. Under två veckor kommer jag med buss och flyg kuska runt mellan Australiens vindistrikt. Från Hunter Valley, via Tasmanien till Margaret River. Bland annat. Vi beräknas möta över ett hundratal vinmakare och prova närmare 600 viner. Det kommer också bli en hel del öl. Det blir det gärna Down Under.

Det är andra gången på den stora kontinenten för mig och även andra gången med James Busby Travels. Det är en gruppresa för folk från olika delar av världen och vinbranschen som årligen bjuds in till denna unika resa. Denna gång är det en fördjupningsresa med fokus på småproducenter och nya trender. Hälften av de tolv deltagarna har varit på den ”vanliga” resan tidigare och nu blivit utvalda till denna testresa.

Det ska sägas att dessa resor är något utöver det vanliga. Planerade med själ, hjärta, intelligens och passion av Tim Wildman MW (denna gång i samarbete med Wine Australia). Vi pratar om ett arrangemang där samtliga viner på resan presenteras i förväg i ett exceldokument, gruppens kaffepreferenser sms:as till vinproducenterna, lättsamma aktiviter som skateboard, ”cricket on the beach” och gryningssurfning blandas med djuplodande masterclasses och omfattande provningar. Ett minutiöst sammansatt schema ämnat att få samtliga deltagare att fungera, må bra och kunna tillgodogöra sig detta monster till vinupplevelse. Läs mer om resan här.

Så mycket jag orkar kommer jag att blogga från denna fantastiska rundtur. Uppdateringar även på Instagram.

Men vem är då denne James Busby som gett namn åt reseverksamheten? James kan sägas vara urfadern till den australiensiska vinindustrin. Född i Skottland 1801 och bestämde sig drygt 20 år gammal att emigrera till Australien. Utan några tidigare erfarenheter av vitikultur fick han för sig att innan den långa resan bege sig till Frankrike för att under några månader i vingårdarna lära sig så mycket som möjligt om vinodling han bara kunde. Hans tanke var att anlända till den nya kontinenten med kunskaper som kunde ligga till grund för export till Europa. Tack vare sitt stora engagemang kring vin i sitt nya hemland fick han 30 år gammal i uppdrag av regeringen i New South Wales att resa tillbaka till Europa för att hämta hem sticklingar. Under hösten 1831 reste han runt mellan vingårdar i Spanien och Frankrike och samlade på sig 650 olika sorter. 362 av sticklingarna överlevde den långa resan och planterades i Sydneys botaniska trädgård. En kopia av odlingen skapades på James Busbys egen egendom i Hunter Valley. Därifrån spreds de över Australien och de sorter vi hittar idag kan i de flesta fall härledas till James Busbys arbete och hans egen odling.

Denna bloggpost får massor med träffar varje jul. Därför repriserar jag den här med uppdaterade vintips för 2017. Vinerna hittar du längst ned.

En vanlig fråga inför julhelgen är om man kan dricka vin till julmaten. Om man nu inte gillar öl, snaps och mumma så är det en högst berättigad fråga.

Det första man bör fråga sig är ”vad är julmat”. Jag utgår ifrån att vi pratar om det traditionella svenska julbordet med sitt överdåd av olika smårätter. Givetvis kan man dricka vin till det. Öl och brännvin är ju egentligen bara en kulturell och traditionell konvention och har faktiskt inte så mycket att göra med huruvida det passar bra till. Tittar man på alla de olika smaker som finns representerade på julbordet så borde man i rimlighetens man fråga sig vilka olika öl och smaksättningar på snapsen man ska välja. Men den frågan hör man sällan.

Man kan givetvis leta upp ett vin som passar bra till sillen, ett annat till det kallskurna och något som går till det småvarma. Men de flesta vill nog ha ett genomgående vin. Julbordet är ju egentligen som vilken buffé som helst och när man väljer vin till en sådan så brukar man söka något som passar temat och som ställer till så lite problem som möjligt.

Sillen kan vara ett problem med sina distinkta söta och ättikssyrliga inläggningar, fast idag är de flesta färdigköpta inläggningar mer åt det söta hållet och ofta krämigt mejeristinna. Skinkan och det kallskurna är ju inget annat än charkuterier med ganska mycket sälta och en del rökiga aromer som också går igen i det småvarma. Mycket av tillbehören har dessutom en tydlig sötma som kan ställa till det med vinet. Personligen hade jag valt en fruktig, smakrik champagne eller annat fruktig mousserande vin  genomgående. Fruktigheten/sötman behövs för att möta de söta och salta smakerna i maten och vinets friska syra och kolsyra bryter av fint mot det feta och mäktiga. Sedan är ju julen årets största högtid och vad är väl festligare än bubblande vin?

Vill man inte ha bubblor i vinet så skulle jag välja ett friskt men fruktigt vitt vin utan fatkaraktär eller ett halvtorrt vin med bra syra. Föredrar man rött vin så bör det vara mjukt och bärigt utan störande eldighet eller bråkiga garvsyror. Varför inte en smakrik rosé med bra fruktighet om man kan skaka av sig den märkliga uppfattningen att blekröda viner hör sommarhalvåret till.

Vinförslagen nedan är gjorda med tanke på att priset ska vara rimligt (inget finlir till julmaten) och att de ska finnas tillgängliga i de flesta av Systembolagets butiker.

Vill du ha vinrelaterade julklappstips så hittar du dem här.

• Bubbelvin

  • Villarnau Brut Nature Organic 85 kr
  • Louis Boillot Brémant de Bourgogne Brut 119 kr
  • Champagne A Viot Brut Tradition 195 kr

  Vitt och fruktigt

  • Cono Sur Gewurztraminer 79 kr
  • Novas Gran Reserva Chardonnay 99 kr
  • Pinot Gris Resérve 99 kr

  Vitt och halvtorrt

  • Dr L Riesling / Tyskland   79 kr
  • Kloster Eberbach Riesling Kabinett / Tyskland   99 kr

  Rött, mjukt och bärigt

  • Piemonte Barbera 99 kr 
  • Irony Pinot Noir 149 kr
  • Beaujolais-Villages / Frankrike   89 kr

  Rosé

  • Les Lauzeraies 115 kr 

Bakom beteckningen cru bourgeois döljer sig kanske de bästa fynden från Bordeaux. Här hittar vi tydlig ursprungskaraktär, komplexitet och personlighet utan att prislappen blir avskräckande.

Till julen är det läge att ha en helgjuten röd bordeaux på lut. Perfekt att korka upp när man vill krypa upp i favoritfåtöljen, lägga upp fötterna, läsa julklappsboken och mumsa på en överbliven ostskalk eller en korvstump.  Som på beställning kommer då 2014 Château Charmail Haut-Médoc som nyhet på Systembolaget.

Vi pratar om en riktigt klassisk bordeaux (druvblandning 50% merlot , 35% cabernet sauvignon , 12% cabernet franc och 3% petit verdot) med djup, struktur och smakrikedom. Massor av mörk frukt som domineras av svarta vinbär, kaffe, tobak, mörk kakao och lite murriga jordtoner. Smaken bjuder på samma mörka frukt men här kommer även syrliga röda bär och kroppen är märkligt nog samtidigt fyllig och slank med en polerad tanninstruktur och förvånsvärd mjukhet. Lång smak där svarta vinbär, tobak, sot och blod rumlar runt. Har du kvar en flaska efter jul kan den sparas på många år eller njutas till nyårsaftonens oxfilé.

I ett riktigt bordeauxglas kommer alla nyanser fram.

Albariño är en druva som varit på modet ett tag nu. Den levererar fantastiska viner från Rias Baixas i spanska Galicien samt från portugisiska Vinho Verde som ligger nästgårds, fast då går druvan under namnet alvarinho. Vinerna är torra och har en hög frisk syra kombinerad med en nästan fet fruktighet. Den kombinationen gör att vinerna fungerar lika bra att dricka på egen hand som att kombinera med många olika typer av mat.

I vinets värld får man sällan vara ensam om sin egen stil och för att bevisa det kommer nu 2016 Left Field Albariño från Gisborne på Nya Zeeland. Man kan fråga sig varför man ska välja en albariño från södra halvklotet. Tja, varför inte. Särskilt som vinet är så bra som det här. Precis som i originalen från Iberiska halvön spelar sprittande syra mot rik fruktighet och en liten aptitretande skalbeska. I näsan tittar vit persika och mogen citrus fram tillsammans med lite vitpeppar. Riktigt trevligt och fungerade förvånansvärt väl till en chicken korma.

Jag njöt vinet ur vitvinsglaset från glasserien Willsberger som blivit min nya favorit. 

Den 3:e och 4:e november går mässan Malmö Vin & Deli av stapeln. Jag och mitt företag Gustibus Wine & Spirit Academy håller i vinprovningsprogrammet som har ”Spanien” som övergripande tema (det finns några provningar på andra teman också). Supertrevlig mässa med många bra utställare och massor av vin och andra godsaker att prova.

Mest populära och fullbokade brukar Vinskolan (fred & lör) och Mat & Vin (fre & lör) vara. På båda kommer vinerna som provas att vara från Spanien. Vill du vara säker på att gå på provningar med mig som föreläsare så ska du välja Spanien (lördag), Rioja (fre & lör) samt Sherry (fredag). Mina provningar kostar endast 100 kr och då provas fem olika viner under en knapp timme. Notera att du måste lösa inträde till mässan för att kunna gå på provningarna.

Bland övriga provningar kan jag verkligen rekommendera Det nya Sydafrika med härliga Maja Berthas!

Jag hoppas vi ses!

Den snygga spanienkartan hittar du hos Vinet & Glaset.

När beslutet skulle tas om ”min bordeaux” skulle tas in till Sverige så provades den blint mot samtliga röda bordeauxer i närliggande prisklasser. Den kom ut som vinnare. Vid det tillfället fanns dock inte Château Haut Brandey, som då precis lanserats, på hyllan då den var slutsåld. Nu hittade jag den och dessutom av samma årgång som Château Haut-Landon. Dags för kraftmätning.

Sedan jag senast provade årgång 2016 av Château Haut-Landon har den på bara knappa två månader redan blivit mer harmonisk med fin liten örtighet, fatkrydda och en slank och mjuk rödfruktighet med bra längd och kakao i eftersmaken.

2016 Château Haut Brandey är klart djupare i färgen men har en betydligt mindre och knuten doft. Vinet är fruktigare och fylligare med mörkare bär men samtidigt lite råare fruktighet och mer strävhet. Känns lite överextraherat.

Slutsatsen är att det är två mycket bra bordeauxer för prisklassen. Vilken man föredrar är en smaksak. Ligger din smak mer åt det slankare, mjukare, mer nyanserade och matorienterade eller föredrar du en mer rustik, fruktig stil med lite bett i tanninerna? Jag vet i alla fall vilken jag väljer. 😉

En snygg inramad bordeauxkarta att studera när du smuttar på rödtjutet kanske?

Detta bildspel kräver JavaScript.

För två veckor sedan återvände jag till Jerez för femte gången. Det var dags för ytterligare en sherryutbildning. Fördjupning och uppfräschning av kunskaperna jag fick för ganska precis åtta år sedan när jag gick utbildningen till ”Sherry Educator” hos Consejo Regulador de Jerez. Denna gång var Gonzalez-Byass värd för den två dagar långa och späckade kursen.

Att få spendera nästan två dagar med den levande legenden och sherrymästaren Antonio Flores var en stor ynnest. Mannen är ett levande uppslagsverk om sherry och har en förmåga att varje gång förvåna en vid provningarna. Utbildningen kallas ”Sherrymaster” och min enfald trodde jag att det syftade på att man skulle bli en sherrymästare. Självklart är det Antonio som åsyftas.

Den första och inledande provningen var den mest givande och bjöd på en pedagogisk resa från det helt nyjästa vinet och dess utveckling åt olika hål under tre decennier. Du kan göra en egen liten version av den hemma. Läs mer nedan.

Antonio slog med en gång fast att ”Sherry är inget enkelt vin, men vad i livet som verkligen är värt besväret är enkelt.” Bara att hålla med.

Därefter beskrev han ”Sherryns 5 pelare”, det vill säga de fem viktigaste parametrarna som gör sherry till just sherry. Helt kort så här:

1. Albariza. Den vita, magra kalkjorden med sin unika förmåga att bevara den sparsamma nederbörden i den heta regionen.
2. Druvorna. Viktigast är den gröna palomino fino som ger de ganska neutrala, lätta, torra vinerna med låg syra och runt 11% alkohol. Ger torr sherry och står för mer 95% av vinerna. Pedro ximénez och moscatel är de två druvor som ger söta viner.
3. Biologisk mognad. När man höjer alkoholhalten i vinet till endast 15% så  bildas ett täcke av jäst i ekfaten  som skyddar vinet från syrets oxidativa effekt. Jästen lever också på näringsämnen i vinet och förändrar vinets karaktär, smak och arom. Vinet blir lätt, ljust och med tydlig karaktär av jästen.
4. Oxidativ mognad. När vinets alkoholhalt höjs till 18% så kan inget jästtäcke bildas och vinet kommer att vara i konstant kontakt med syre. Vinet oxiderar och koncentreras. Vinet blir mörkt, fylligt och med karaktär av nötter och torkad frukt.
5. Solerasystemet. Sherry lagras i stora ekfat fyllda endast till fem sjättedelar. Dessa fat ingår i system av många fat (exempelvis består solerasystemet för Tio Pepe av 21 000 fat). Faten är sorterade i grupper efter vinets ålder. När det äldsta vinet tappas av för buteljering så fylls faten på etappvis med yngre vin. Slutligen fylls faten med de yngsta vinerna på med vin från årets skörd. Detta ger en jämn kvalitet samt distribuerar även näringsämnen genom systemet.

Provningen som följde var en mycket intressant resa genom vinets utveckling via tolv olika viner. En liten del, den kanske mest intressanta kan du återskapa hemma med viner du kan hitta på Systembolaget och beställningssortimentet. Så här kan du uppleva hur vinet Tio Pepe utvecklas under minst trettio år:

Vin 1. Tio Pepe är en finosherry som utvecklats under jästtäcke i ett solerasystem under minst fyra år.Mycket ljust citrongul. Med sin stora, kraftfulla jästiga doft med flyktiga toner av gröna oliver, jäsande vetedeg, mandel, citruszest, brieost, gröna äpplen och lime känner man tydligt inverkan från jästtäcket. Medelfyllig, torr, fruktig smak av citrus, gröna äpplen, kritigt och stramt avslut, viss eldigthet och lång jästig eftersmak.

Vin 2. När Tio Pepe efter fyra år är klar i sitt solerasystem så tappas en del av det av för att sedan fyllas på i ett separat solerasystem för Viña AB Amontillado Seco. Här lagras vinet (Tio Pepe) i ytterligare åtta år. Under denna tid tunnas jästtäcket sakta ut i brist på näringsämen för att slutligen helt försvinna. Vinet börjar oxidera och blir vad man kallar en amontillado – en oxiderad fino. Det får en lätt oxiderad, ren doft av nötter, tydliga jästaromer, brieost, honung och lätt rökighet. Torr, medelfyllig, frisk, lite eldig, smakintensiv, honung, salmiak, kanderade apelsinskal. Lång, intensiv eftersmak med rund munkänsla men med ett skarpt och lite stramt avslut. Man känner tydligt att detta är Tio Pepe med oxidation.

Vin 3. När vinet gått igenom det andra solerasystemet är det tolv år gammalt och flyttas till det slutgiltiga solerasystemet. Här lagras det i ytterligare tjugo år. Resultatet är Del Duque Amontillado VORS 30 Años med medeldjup bärnstens färg. Stor, intensiv, komplex och utvecklad doft av nötter, salami, lufttorkad skinka, hästtagel, torkad frukt, russin, läder och tobak. Fyllig, torr, rik och frisk smak av rostade nötter, animaliska toner, honung, torkad frukt och rika toner av salmiak, lakrits och någon sälta. Lång, rik, komplex och snustorr eftersmak. Ett stort vin.

Tre viner som i grunden är ett och samma – Tio Pepe. Fascinerande att se hur extremt lagringståligt detta skenbart spröda vin är.

Läs mer utförligt om sherry, tillverkning och olika stilar.

Det börjar surras mycket kring svenska viner. Vinskribenterna har fått upp ögonen för dem, Systembolaget börjar bli aktiva och många restauranger plockar upp dem på sina vinlistor.

Jag har följt utvecklingen under många år och kan konstatera att kvalitetsutvecklingen nu går snabbt efter en ganska tveksam start. Tyvärr lär årgång 2017 bli en rejäl besvikelse.

Vid ett studiebesök på Skepparps Vingård med eleverna på sommelierutbildningen utsattes vi för en avslöjande provning. Fyra vita viner hade hällts upp helt blint, tre namngivna svenska samt det vita fatjästa och fatlagrade bordeauxvinet  Château de Rochemorin. Eftersom jag väl känner till det franska vinet så tänkte jag att det skulle bli en lätt match. Trodde jag.

Första vinet plockade jag direkt som Skepparps Grand Prix Solaris då det inte har någon fatkaraktär och är präglat av en tydlig ”svensk syra”. Sedan blev det genast lite knepigare. Med uteslutningsmetoden petade jag in vin nummer två som Pegasus Original. De två sista vinerna, varav det svenska var Klagshamn Ego, var riktigt knepiga att skilja åt. Jag fick verkligen fokusera för att hitta karaktären av sauvignon blanc för att identifiera bordeauxvinet. Tur för min självkänsla så satte jag alla vinerna. Majoriteten av eleverna plockade dock ut Klagshamns Ego som franskt.

Ett förvånande resultatet och en stor prestigevinst för svenskt vin.

I boken VIN – vinets grunder har jag skrivit ett kapitel om svenskt vin.

Nytt kapitel om ”min egen Bordeaux” som jag skrivit utförligt om här.

Sex stycken pallar av 2015 Château Haut-Landon har rullat iväg under sommaren och utan förvarning var det plötsligt dags för årgångsbyte. Med knappa året på nacken är det självklart ett mycket ungt och mer outvecklat vin med lite kantighet. Men här finns bra längd och samma struktur som i förra årgången med mjuka tanniner, friska syror och pigg bärighet av blåbär och jordgubb samt en lite djupare ton av mörk kakao. Ge vinet ett halvår på flaska så kommer mer av det djup och komplexitet som finns 2015. Fortfarande ett fynd i min bok.

Trots att vinet just har släppts har det redan fått utmärkelser som ”Gold medal Concours International de Lyon 2017”, ”Bronze medal Concours Régional des Vins du Sud-Ouest (Castelsarrasin) 2017” samt ”Gold medal Concours Mondial des Féminalise 2017”. Sistnämnda vinbedömning hade jag missat. Concours Mondial des Féminalise är en stor genomgång av viner där 850 kvinnliga vinprovare från branschen provar 4550 viner.

2016 Château Haut-Landon finns att beställa och nu levereras den åter i trälåda om du beställer sex flaskor (så långt lagret räcker).

Om du inte kan vänta på att vinet utvecklas i flaska så lufta gärna i karaff en stund och servera i bordeauxglasen från Spiegelau. Vinet lyfter ytterligare ett snäpp.

Jag vet inte hur många gånger och i hur många sammanhang jag tjatat om hur mycket bra röda bordeauxer i budgetklass det finns. I regionens enorma produktion hittar man många av världens största viner till höga priser men också en flodvåg av riktigt trist billigt rödtjut. Men det finns också mycket njutbart, spännande, personligt och prisvärt i spannet 80-120 kronor. Tyvärr verkar varken Systembolaget eller merparten av importörena förstått detta.

När jag nyligen konsulterade för Skepparps Vingård för att hitta viner till deras lilla vinimport stötte jag på ett riktigt fynd. Systembolaget visade sig helt kallsinnigt till vinet (nja, de undrade om det inte fanns på bag-in-box) så jag propsade på att Skepparp skulle lista det i beställningssortimentet istället. Kanske det ändå skulle finnas en efterfrågan hos svenska konsumenter? Så nu står det några pallar 2015 Château Haut-Landon och väntar på att beställas.

Vad är då 2015 Château Haut-Landon för ett vin? Det är en ”enkel” Bordeaux Supérieur som domineras av merlot (85%) kompletterad av cabernet sauvignon. Odlingen drivs på ett hållbart sätt (lutte raisonnée) och vinifieringen är traditionell helt utan justering av musten och inga tillsatser eller beredningsmedel förutom svavel och odlad jäst (inget för Uppdrag Granskning att se här). Vinet har lagrats 12 månader på ekfat av varierande ålder.

2015 Château Haut-Landon är en rak, ärlig och välgjord vardagsbordeaux som inte skäms för sig om den serveras på en bättre middag. Den är inte sött inställsam utan har en tydlig karaktär av ursprunget. Elegant, mjuk med diskret fatton och driven av ung mörk frukt och bärighet idag kan den utvecklas till större komplexitet i källaren  under minst 3-4 år. En liten men seriös Bordeaux.

Skippa säljsnacket! Vad kostar detta underverk då?  Tyvärr måste det säljas för hela 89 kronor flaskan. Det är faktiskt det billigaste röda bordeauxvinet på Systembolagets listor idag (om man inte räknar trista och snipiga Château Lavison). De första 200 beställningarna på 6 flaskor levereras i klassiska trälådor som på bilden. 534 kronor för sex flaskor bra bordeaux! Vad är det att tveka om? Beställ gärna en flaska och prova, men du kommer undra varför du inte tog hela lådan. Det har nu kommit en ny årgång,

Även om jag varit med om att få vinet till Sverige så tjänar jag inte en extra krona på försäljningen. Jag har bara satt min prestige på spel. Kanske är det bara jag som gillar vinet? Hoppas inte det.

Om du inte litar på mig så har 2015 Château Haut-Landon tilldelats Médaille d’Or Lyon 2016, Médaille d’Or Gilbert et Gaillard,  2016 Médaille d’Or Citadelle du Vin och 2016 1 étoile au guide Hachette.

Ännu bättre är kanske att lyssna på vår världsmästarsommelier Andreas Larsson som gav vinet hela 88 poäng av 100 när han provade vinet blint. Han tror ännu mer på vinet än jag. Ha tycker det kan lagras 4-6 år!

Very youthful appearance. Dark purple, dark ruby, with a purple hue, I would say. The nose is intense, very generous fruit here, high ripeness with dark plum, fresh dark berry fruit. Discreet oak if any. Just a slight hint of vanilla, some mild spiciness. A hint of tobacco leaf. Generous palate, nicely rounded there, with ripe dark fruit. Quite a lot of extract. Ripe tannin there, giving an almost powder feeling on the palate with some hints of coco bean. Attractive dark juicy fruit and a long finish. Polished and rounded. Still very youthful but I find it attractive for its direct fruitiness and generosity. It should certainly have the structure for another four to six years in a good cellar.

Jag lämnar ingen egen detaljerad beskrivning för jag tycker att Andreas provningsanalys är heltäckande. Det här är vinet jag kommer dricka mycket själv av i sommar. Lyfter både pizzan, den grillade grishalsen och ostbrickan.

Lufta gärna i karaff en stund och servera i bordeauxglasen från Spiegelau. Vinet lyfter ytterligare ett snäpp.