Har rest till Stockholm för att ägna två dagar åt portugisiska viner. Har irrat runt några timmar på Portugisiska Vindagen där importörer och producenter ställer ut. Massor av viner att prova men inte många som hittills fått mig att höja på ögonbrynen.

Däremot fick jag erkänna min stora okunnighet när jag upptäckte en för mig okänd vintyp från Douro. Ett vitt starkvin av druvan muscat men som inte är ett portvin – Moscatel do Douro. Hade ingen aaaning om att det fanns.  Kollade runt lite bland kunniga kollegor och tydligen är jag inte ensam om denna kunskapslucka, vinerna är också ganska ovanliga. De två exemplen jag provade kom från producenten Secret Spot och var av den långlagrade typen med 10 respektive 40 års genomsnittlig fatlagring.

Bägge vinerna förvånande med sin stora fräschör trots den långa lagringen samt att de upplevdes som mycket torrare än portvin trots ungefär samma sockerhalt. Endast de äldre vinet finns tillgängligt på beställningssortimentet, men priset avskräcker tyvärr.

Secret Spot Moscatel do Douro 10 Anos. Medeldjupt gyllene briljant färg. Stor, lätt eldig doft med tydliga apelsin- och pomeranstoner, aprikosmarmelad, kryddighet, vanilj, anstrykning av läder och lite kola. Medelfyllig, edldig och mycket frisk smak som nästan döljer sötman. Apelsin, citrus, kryddor, vanilj och frisk fruktighet. Väldigt fräsch eftersmak med pepprighet men något blek.

Secret Spot ”Casco VII” Moscatel do Douro 40 Anos. Medeldjup briljant bärnstensfärg. Stor, komplex, utvecklad doft av rostade hasselnötter, mandelmassa, kanderade apelsinskal, engelsk apelsinmarmelad, kryddpeppar, knäck. Fyllig, mycket frisk och stram med ekstruktur, nästan halvtorr känsla trots 120 g socker, engelsk apelsinmarmelad, kaffe, kola, vanilj, mörk choklad och en förvånansvärt fräsch fruktighet av mogna persikor och grillad citron. Lång eftersmak.

Idag hade skolan besök av Paul Drogemuller från Paracombe Wines i Adelaide Hills i Australien.

Paul planterade de första druvorna högt på en platå i denna svalare del av Australien 1983. Egendomen drivs av familjen och fokuserar på premiumviner. Det mesta arbetet i vingården görs för hand och tack vare det svalare och fuktigare klimatet slipper man att konstbevattna vilket annars är mer regel än undantag i Australien. Det mesta vinifieringen görs i öppna kar och vinerna filtreras inte.

Efter en inledning med två viner som var besvikelser tog det fart med de fyra sista röda vinerna. De uppvisade personlighet, elegans och viktigast av allt hade de ”drinkability”.

2014 Paracombe Sauvignon Blanc. Ljust gul med grönt inslag. Medelstor doft med tydligt gröna gräsiga toner med karaktär av grön paprika, vitpeppar, nässlor mot en botten av mogen gul stenfrukt som persika och gula plommon. Torr, medelfyllig smak av fet gul frukt och förvånansvärt låg syra gör en sauvignon blanc. Lite kort och något obalanserad eftersmak. Sauvignon blanc är inte Australiens starkaste gren.

2013 Paracombe Pinot Noir. Ljust röd färg med liten blå ton. Stor, rik bärig doft av solvarma jordgubbar, nypon och torkade örter. Lätt till medelfyllig, mycket frisk, bärig men lite klen frukt med karaktär av röda äpplen, lingon, tranbär och en distinkt ton av torra örtkryddor. Lite kort och torr eftersmak med någon bitterhet.

2010 Paracombe Cabernet Franc. Ganska djup blåröd färg. Stor, rik doft av mörka söta bär, svarta vinbär, eukalyptus, körsbär, piptobak. Medelfyllig, frisk med slank fruktighet, eleganta tanniner, kryddighet och massor av friska röda bär som tittar fram mot slutet. Läskande, elegant och med bra längd. Läckert.

2009 Paracombe The Reuben (bordeauxblend med en liten andel shiraz). Stor komplex och mörkfruktig doft av ceder, läder, svarta vinbär, eukalyptus, sot, salmiak. Medelfyllig, stram och mörkfruktig med friska syror, kryddig, pepprig, svarta vinbär, björnbär och mörka körsbär. Mot slutet kommer röda friska bär, sot och lakrits i en lång elegant eftersmak.

2009 Paracombe Cabernet Sauvignon. Djup röd färg som börjar drar mot brunt i kanten. Ännu knuten, lite eldig doft med mörka bär, piptobak och vanilj. Medelfyllig, slankt mörkfruktig smak av svarta vinbär, björnbär och ett grönt inslag av tomatblad. Lång eftersmak med fina tanniner som bildar en fin struktur med de välintegrerade faten.

2009 Paracombe Shiraz. Mycket djupt röd färg med en nyans av blått i kanten. Stor något komplex doft med nyanserad kryddighet, diskret eukalyptus, läder, lakrits och lite fatvanilj. Fyllig, mycket fruktig smak av mörka mogna bär balanserad av mjuka tanniner och friska syror. Lång eftersmak med antydan till fruktsötma.

Det blir tyvärr inte mycket skrivet på bloggen nuförtiden. Jag skulle kunna ha dåligt samvete men det har jag faktiskt inte.

Tittar jag tillbaka på de senaste glesa bloggposterna så har det blivit flera vinfynd till osannolika priser. Det är faktiskt en tillfällighet. Nu kommer ytterligare en tillfällighet.

Jag skrev om Château Prat-Majou-Gay för flera år sedan. Ett riktigt trevligt och personligt sydfranskt vin som kostade ungefär 75 kronor då. Inför sommelierutbildningens examinationer letade jag i Systembolagets sortiment efter de billigaste röda vinerna med naturkork att användas vid dekantering. De två som dök upp var portugisiska Dão Casal Mor (som jag fyndflaggat tidigare) och just Château Prat-Majou-Gay som nu säljs för märkligt låga 51 kr!

Två lådor köptes in in och idag sniffade jag mig idag igenom 18 flaskor som omsorgsfullt dekanterades av nervösa elever. Kvaliteten förvånade mig. Ett så här trevligt, ärligt, fruktigt, kryddigt lavendeldoftande vin med tuggig struktur och i total avsaknad av kladdig restsötma ska inte vara så här billigt. Särskilt inte när det kommer från en mindre familjeegendom och dessutom är ekologiskt. Det är ett pris som är så lågt att man inte kan få ett vettigt vin som produceras anständigt för den pengen. Var tvungen att kolla med importören.

Enligt uppgift tog de över agenturen för vinet och strax därefter blev vinet avlistat av Systembolaget (småproducenter och personliga viner i mindre volymer göre sig icke besvär) och det flyttades till beställningssortimentet. Sittandes på ett stort lager sänktes priset till 49 kronor och plötsligt såldes vinet så bra att det kvalificerade sig för en ny listning i ordinarie sortimentet. Med skattehöjningen blev priset 51 kronor. Vinet säljs idag med förlust, även om producenten får betalt, men man planerar en nödvändig prisjustering.

För oss konsumenter är det bara att passa på och bunkra upp inför vårens och sommarens fester!

Här kommer ett riktigt spännande vin som är resultatet av Miguel Torres Chiles projekt att göra kvalitetsvin av druvan país*. Druvan, som också är ”känd” under namnen criolla och mission, kom till Sydamerika med spanjorerna på 1500-talet och har länge varit den mest odlade i Chile. Den har låg färgintensitet, besvärliga och kärva tanniner och man har ansett att den endast lämpar sig för mycket enkla viner. Syftet med projektet är att lyfta anseendet och priset på druvan och därmed inkomsterna för de kämpande småodlare som fortfarande vårdar de oftast mycket gamla vinstockarna. Man prövade alla upptänkliga metoder och vintyper och kom slutligen fram till det mousserande Estelado Rosé. Druvorna kommer från de otillgängliga områdena som inte konstbevattnas (Secano interior) vilket ger dem en högre koncentration. Det ekologiska vinet görs enligt den traditionella metoden med andra jäsning på flaska men med mycket kort tid på jästfällningen för att bevara druvans karaktär och fräschör. Vinet fick ett fantastiskt mottagande i Chile när det först lanserades.

Mycket blekt rosa. Medelstor, frisk, bärig doft av omogna smultron, hallon, lime, apelsin och vispgrädde. Lätt, torr, mycket frisk, krämig mousse, fräsch fruktighet, hallon, omogna smultron, apelsin, blodapelsin, antydan till brödighet. Frisk avslutning med en liten fetma i munkänslan. Inget stort vin men härligt uppfriskande, läckert och med ett inbyggt löfte om sommar.

Estelado Rosé har funnits en kortare tid förut i Systembolagets sortiment och är nu tillbaka med bra distribution i landet. Rekommenderas varmt!

*Stora delar av texten är tagen från bloggposten jag skrev vid mitt besök hos producenten för två år sedan.

Plötsligt i mitt facebook-flöde dyker denna annons upp.

Brukar ignorera denna typ av vinreklam för det mesta men något fångade mitt intresse. En indian på en flaska rosévin kändes lite udda minst sagt. Ett nytt kaliforniskt vin? Nej minsann. Här handlar det om ett sydafrikanskt vin. Min första reaktion var ”vad tusan har en indian med Sydafrika att göra?”

Jag kunde inte släppa detta. Det var så mycket som kändes fel. En stereotypt framställd indianhövding i krigsmålning år 2015!? Tänker man ett steg till så framstår kopplingen till vinet riktigt smaklöst. Att använda en bildframställning av en indianhövding för marknadsföring av vin är fruktansvärt anings- och historielöst. Kan man vara omedveten om de enorma problem som alkoholen orsakat den amerikanska ursprungsbefolkningen och hur spriten aktivt använts emot dem?

Förmodligen har man inte tänkt särskilt mycket alls. Jag kan föreställa mig hur det gick till på reklambyrån under brainstormingen med devisen ”Share the Native Spirit”.

– Hej grabbar! Varför inte koppla vinet till ursprunget.

– Nä. Giraffer och kängurur är gjort.

– Jag tänkte mer att lyfta fram ursprungsbefolkningen.

– Briljant!

– Vänta lite…är det inte ett sydafrikanskt vin vi snackar om? Är inte ursprungsbefolkningen där…ja…ni vet. Kan inte det vara lite känsligt?

– Fan också.

– Kan vi inte ta en indian? De är ju sköna, naturälskande, stolta och naivt filosofiskt andliga sådär. Snygga också med de där fräcka fjäderskrudarna. Det är väl i alla fall inte rasistiskt? Alla älskar väl indianer?

– Vinet är ju dessutom ”fair trade”. Hur PK som helst!

– Synd att vinet inte är rött. Då hade ju namnet varit givet.

– ”Dreamcatcher Rosé” då?

– Inte dumt men passerar nog inte granskningen.

– Jag vet! ”Little Big Rosé”! Ni vet filmen ”Little Big Man”! Dustin Hoffman var skitbra i den!

– Kör på det!

Jag värmde upp lite grand i fredags med bourgogneprovning med Borrby Seriösa Vinprovningssällskap. Trevligt och stimmigt. Idag var det nämligen verkligen seriöst då skolan fick besök av Michel Jamais som gjorde en rejäl genomgång av området dit han i princip har klippkort. Vi provade viner som skickats upp från BIVB och därför saknas på svenska marknaden Många riktigt bra.

Eftersom eleverna ”offrade” en hel söndag på att sitta i skolbänken så hade vi kryddat listan med några äldre viner med fin stamtavla från Louis Jadot. Med snart arton år på nacken var vinet från Pommard läckert moget. Betecknat som premier cru men utan vingård angivet då flera olika klassade lägen blandats. Två år yngre var Corton Pouget Grand Cru fortfarande kraftfullt och ännu inte helt utvecklat och visade kraft och struktur bakom den fina pinot noir-frukten. Man kan ha det värre en söndag.

1997 Pommard Premier Cru. Medeldjup, briljant smaragdröd med rödorange kant. Stor, läcker, utvecklad och parfymerad doft med massor av varma röda bär, mosiga jordgubbar, körsbär, svamp, höstlöv, lätt fatkryddig och med animalisk kroppslighet. Fyllig, fruktig, smakrik med massor av rik,silkig rödbärighet, sandelträ, friska syror, stor intensitet, mycket fint polerade men stadiga tanniner med bra struktur. Mycket lång, elegant eftersmak med kraft, vitalitet och kryddigt avslut.

1999 Corton Pouget Grand Cru. Medeldjup smaragdröd. Stor, ganska intensiv doft men ännu inte helt utvecklad doft med nyanserade toner av röda bär, hallon, blodapelsin, kanel och lätt parfymerad kryddighet och en fin mognadston med svampighet och skog. Medelfylligt, mycket friskt med blodapelsinsyra, massor med mycket fina tanniner, liten bitterhet, syrliga röda bär parade med mjuk varm frukt. Eftersmaken är överraskande stram och tuff, lång med en efterklang av söt tobak, svarta vinbär och en nyans av lakrits. Kan sparas ännu många år. Här skrev Michel för två år sedan om samma vin.

 

Viner från Bergerac är inte ofta sedda på det svenska monopolet. Det är synd för vinerna härifrån är charmiga, klassiskt franska och levererar mycket vin för liten peng. Bergerac ligger och trycker precis öster om Bordeaux och vinerna är snarlika i stil och har i princip samma druvsammansättning. Det är väl förmodligen bara en historiens nyck att området inte räknas in med sin betydligt mer namnkunniga granne.

2011 Château Moulin Caresse som nu finns tillgänglig är precis vad man kan förvänta sig av en röd bergerac. Massor av mörka mogna bär, sura körsbär, röda vinbär, kakao och ett drag av tobak och lakrits. Förvånansvärt silkig, slank rödfruktighet som balanseras av friska syror och tanniner som är ovanligt fina och polerade för ett vin i denna prisklass. Klassiskt franskt bistrovin som faktiskt är ett fynd för 91 kronor! Bara att svänga ihop en bouef bourguignonne eller vända en ryggbiff i stekpannan och njuta!

Nu har du chansen att ta ett stort kliv ut i Vinets Värld! För första gången erbjuder vi vår populära, intensiva och roliga 2-dagarskurs över en lördag söndag. Kursledare är Eder ödmjuke bloggare.
Den 14-15/2 (kl 10-17) får du lära dig grunderna om vin, viktiga druvsorter, hur man provar och beskriver vinet, mat & vin i kombination och mycket mer. Vi provar massor med vin och dessutom resulterar kursen i en internationell certifiering – WSET Level 1 Awards in Wine. Sista anmälningsdag 30/1. Info och anmälan här.
Passar inte det datumet så har vi även en kurs den 10-11/3 men då onsdag-torsdag.

Vill du hoppa i den djupa änden av bassängen direkt så startar en ny sommelierkurs den 24/2.

I veckan har jag i glaset återvänt till Hunter Valley och historiska Tyrrell’s.

Med avgångseleverna i sommelierutbildningen Göteborg provade vi 1998 Tyrrell’s Vat 1. När jag provade den på plats för en dryg månad sedan beskrev jag den så här:

Ljust gyllene. Stor, ännu ung doft av rök, nötter, lemoncurd, nötter, bivax och vita blommor. Komplex. Fyllig, rik och koncentrerad och generös citrusfrukt. Välstrukturerad med toner av lemoncurd, nötighet, fet munkänsla, höga men polerade syror. Mycket lång, elegant, fokuserad eftersmak.

Ett verkligt häftigt vin som med sina sexton år som levererar en stor upplevelse och ungdomlig spänst. Man förstår varför dessa viner förr kallades Hunter Burgundy, likheterna med exempelvis en Meursault är många.

Om fyrahundra kronor är för mycket så kan man få en fin vinupplevelse för dryga hundralappen i  2012 Tyrrell’s Old Winery Verdelho. Druvan verdelho är en doldis i vinvärlden och är väl mest känd (ett väl starkt ord kanske) för att vara en av druvorna vid framställning av madeira. I Australien har den odlats i snart 200 år och verkar trivas bra och ger riktigt intressanta viner. Tyrrell’s variant är inget undantag.

Stor fruktig doft av mogen citrus, lime, lite tropisk frukt och litet aromatiskt/kryddigt inslag. Mycket hög frisk syra som balanseras av en rik fruktighet med karaktär av bakad citron och lime samt en liten sötma. Snyggt balanserad med aptitretande syror och läcker fruktighet. Svårt att inte dricka i stora klunkar. Bör fungera perfekt till skaldjur och ostron.

Båda vinerna ligger i beställningssortimentet.

När var och varannan tv-kock och halvkändis kletar sin nuna och namn på diverse viner som annars skulle vara synnerligen svårsålda så är det befriande med ett riktigt kändisvin.

Nu är kanske inte Andreas Larsson någon kändis för de stora flertalet i Sverige men i vinvärlden är han att betrakta som celebritet. Som första svensk som tagit hem det prestigefyllda världsmästerskapet i sommellerie reser han idag världen runt och håller provningar, föredrag och sitter i juryn i de stora tävlingarna och vinbedömningarna. Han kan sina viner.

Det viner han kan bäst och det område som ligger honom närmast om hjärtat är Bordeaux. Därför är det helt naturligt att han fått blanda 2011 Château Tour Seran från Médoc. Det är klass och karaktär med lite ”edge”. Lite grand som Andreas själv*. Väl värt slanten som knappt motsvarar två odrickbara Morbergare.

Ännu outvecklad och knuten men omisskännlig Medoc-doft med dova toner av mörk kakao, mörka mogna bär, svarta vinbär, sot, blod och inslag av tobak och ceder. Knappt fyllig smak med rik mogen och nästan sötaktig mörk frukt parad med slankare rödfruktighet som ger vinet balans och fräschör. Massor med snyggt polerade tanniner och frisk syra gör vinet njutbart nu men lovar samtidigt att hålla upp det under många år framöver. Mycket snyggt balanserad bordeaux i klassisk kostym men av modernt snitt.

*Disclosure: Jag har precis spenderat två veckor med Andreas i Australien men är petigare med mina bordeauxer än med mitt resesällskap. 😉