Senaste nytt

17 mars 2011 | 2 kommentarer

Jag skäms!

Som varande malmöbo skäms jag som en hund över att jag först idag bockat av två obligatoriska vattenhåll på den kulinariska kartan.

Av en slump blev det lunch på Mrs Brown som i många år varit omtalat, omtyckt och omistligt i Malmös krogliv. Eftersom jag faktiskt ganska sällan äter ute när jag är hemma i stan så är det kanske inte så konstigt ändå att jag inte varit här. Men med det fantastiska läget på hörnan vid David Hallstorg är det ändå svårt att missa. Själva lokalen känns inte så inbjudande. Lite bullrig, kal och lite kall. Fast det kan ha varit det ruggiga vädret utanför. Man kanske ska sätta det buttra, muttrande, nonchalanta och snudd på otrevliga bemötandet på väderkontot också?

95 kronor kostade lunchen med en soppa till förrätt. Dagens soppa var en potatis- och tryffelsoppa som verkligen osade av den sistnämnda ingrediensen men som på det hela taget kände lite tunn och ointressant. Till själva huvudnumret valde vi sotad torsk med tomat- och ansjovissås. Fantastiskt väl tillagad fisk som föll isär i blanka, saftiga skivor och en sås som balanserade sötma, syra och fyllighet perfekt. Absolut toppklass till ett bottenpris!

Kaffet skulle intas på annan plats och mitt lunchsällskap drog iväg mig till Solde Kaffebar. Att jag aldrig varit på detta fullständigt överhypade och sönderälskade kaffehak kan skyllas på att jag sällan hinner hänga ute och dricka kaffe samt att jag aldrig tycker att smaken lever upp till 35 spänn. Jag får ändra mig. Otroligt skön miljö som kändes varm trots att den var avskalad på liknande sätt som hos Mrs Brown. Jag förstår att detta fungerar som ett andra vardagsrum för många. Kaffet var också helt i särklass. Min vana trogen tog jag en latte. Skummet var som löst vispad, krämig grädde och kaffet var perfekt balanserat med en rund, fyllig kropp och rena, rostade chokladtoner. Perfekt tempererad och utan tillstymmelse av den där brända bitterheten som man ofta får ”på köpet”. Jag förstår och förlåter allt soldetjat.

16 mars 2011 | 2 kommentarer

Bourgogneprovning för bloggare (och andra)

På torsdag nästa vecka håller jag en introduktionsprovning om Bourgogne. Totalt kommer det att provas åtta viner som representerar olika stilar av områdets viner från mousserande vitt upp till en röd grand cru.

Det finns platser kvar för den som är intresserad att lära sig mer om vin i allmänhet och Bourgogne i synnerhet. Men jag har reserverat några fria platser för mat- och vinbloggare. Om du har möjlighet att komma till Malmö för denna provning så anmäler du ditt intresse i kommentarsfältet nedan. Först till kvarn…

15 mars 2011 | 8 kommentarer

En Butler för vår tid?

Jag älskar Lotta Lundgren, hennes blogg ”Om jag var din hemmafru” (Bara namnet, vänner. Bara namnet!) och nu också hennes kokbok. Bloggens enkla och lockande recept, snygga bilder och totalt avväpnande och drastiskt humoristiska texter är överförda till bokform. Titeln kommer rakt av från bloggen och underrubriken är ”eller hur man får en vardag att smaka som en lördag”. Jag har redan drabbats av retroaktiv ånger över att jag inte beställde ett förhandsex så jag kunnat njuta av den tidigare.

Det som slår mig är att Lottas bok är så lik Carl Butlers Kokbok. Det må vara att jag är skadad av mitt nästan årslånga projekt, men i samma ögonblick jag slog upp boken var det ganska uppenbart. Det är inte bara den ytliga likheten i bildernas avskalade, rena estetik med sitt rakt-uppifrån-perspektiv och fokus på råvaror. Det är sättet på hur båda lyckas bryta mot konventionen. Lottas bok är totalt befriad från den där förment porriga, softade, out-of-focus, närbildsfixeringen med mysiga interiörer eller rustika trädgårdsbord med dignande grönsakskorgar. Bilderna är distinkta, humoristiskt konstnärliga och flödande av ljus, färg och matkärlek.

Att formgivningen är slående i båda böckerna förklaras av Lottas framgångsrika reklamkarriär och att männen bakom Butlers kokbok kom från samma bransch.

Likheten finns också i det personliga anslaget, de korta kärnfulla ingresserna som kopplar receptet till en personlig upplevelse eller reflektion och manar oss att prova receptet. I butlers fall ganska handfast genom att betyga hur lätt det är medan Lotta gör det mer mer humoristiskt och ibland vardagspoetiskt. Hos båda lyser en okomplicerad kärlek till måltiden igenom.

Där finns mer. De inledande praktiska råden, grundrecepten och råvarutipsen är som speglingar från två olika epoker och uppslaget med köksredskap (se nedan) är nästan rörande lika. Men det är faktiskt receptens enkelhet och behärskade ingredienslistor som knyter ihop det hela definitivt. Man vill laga och äta för det känns så opretentiöst och tryggt.

Nu tror jag tyvärr att likheterna upphör där. Lottas bok, hur bra den än är, kommer aldrig att få det enorma genomslag som Carl Butlers. Tiderna har förändrats och det är omöjligt att göra ett så stort intryck idag i den flod av kokböcker, matprogram och bloggar som finns. Men jag hoppas att många hittar till Lottas bok. Jag är definitivt såld och funderar redan på ett nytt projekt med namnet ”Lotta Lundgren & jag”.

14 mars 2011 | 0 kommentarer

Jamies gravida pasta

Igår hamnade jag av misstag mitt i Jamie’s 30-minutes Meals när jag zappade mellan kanalerna. Som vanligt var han inspirerande och entusiastisk när han lagade ”Pregnant Jools’ Pasta” uppkallad efter fruns favoriträtt under graviditeten. Inte nog med att jag fängslades, Kära Hustrun satt och gapade med öppen mun och följde med i alla momenten. ”Han förklarar ju varför man ska göra si och så”. Jag fick lova att laga pastan till middag idag. Enkel, fantastiskt god med rik smak men den fixades inte på 30 minuter.*

Hacka en selleristjälk, en morot och en gul lök mycket fint. Tillsätt 1 tsk oregano och 1 tsk grovt hackade fänkålsfrön. Fräs allt i olivolja på ganska hög värme tills grönsakshacket får en lätt gyllene ton. Under tiden skär du upp 300 g rå salsiccia (eller annan fin, köttrik och smakrik korv) och tar ur köttmassan. Hacka grovt och blanda ner i grönsaksfräset. Fortsätt bryna tills allt fått en fin färg. Slå på 3-4 msk balsamvinäger och låt koka in helt. Tillsätt 1 burk krossade tomater och pressa i 3 vitlöksklyftor. Slå på en halv burk vatten och 1 tsk salt. Låt sjuda sakta medan du kokar upp väl saltat pastavatten och kokar penne enligt anvisningar. Spara undan en mugg pastavatten innan du häller av det från pastan. Vänd ner pastan i såsen och späd eventuellt med lite av pastavattnet. Riv över lite parmesan eller pecorino och servera med sallad.

*Jag kollade upp receptet på nätet men det motsvarade inte det som visades på tv så jag anpassade det lite. Bland annat hoppade jag att mixa grönsakerna och korven.

13 mars 2011 | 1 kommentar

Naturlig bordeaux med en ton av Rhône

Efter gårdagens besvikelse med det korkade vinet fick jag fixa fram något annat ur vinkylen. Det blev en röd bordeaux som jag köpte i en liten vinbutik i staden Bordeaux för snart två år sedan: 2005 Château Planquette.

Den lilla vinbutiken var lite udda med en innehavare med en stark passion för…Rhône. Vissa gör det inte lätt för sig. Hur som helst så bad jag honom rekommendera några mindre kända slott som han gillade. Det blev några totalt främmande viner som samtliga hade det gemensamt att de kostade under 20€ och var ekologiskt odlade.

Château Planquette, som jag öppnade igår, är en liten egendom som drivs av Didier Michaud som tydligen är en del av vin-nature-rörelsen. Vad jag kunnat luska ut  om vinet är att det är ungefär 50/50 merlot och cabernet sauvignon, ingen chaptalisering (tillsatt socker innan jäsning), minimalt med svavel och att det är lagrat mellan 18 till 24 månader på ekfat vara endast en mycket liten del var nya.

Mycket tät, mörk, blåröd färg. Stor, ganska intensivt fruktig doft med tydlig eldighet, animalisk ton och markant örtighet parad med toner av mörka bär, svart vinbär och nypon.. Fyllig, kompakt, mörk fruktighet med distinkt karaktär av svarta vinbär och björnbär. Mycket sträv med ganska grova och ”oborstade” tanniner och en lite jordig, bränd karaktär med mycket örtighet och kryddor. Bra koncentration, tydlig eldighet och längd men ännu outvecklad och något obalanserad.

Mycket karaktärsfullt och intressant vin som dagen efter utvecklat ganska mycket mer animaliska toner och lite skumma, flyktiga dofter av päls och vilda djur, gissningsvis på grund av den låga svavelnivån. Vinet var lite atypiskt och jag kan förstå varför någon med en kärlek till rhôneviner rekommenderar detta vin. .

12 mars 2011 | 4 kommentarer

Önskar att vinet var skruvat istället

Jag gillar verkligen vita bordeauxer. Både den friska, fruktiga och aromatiska stilen och den mer komplexa och fylliga med fattoner. Sorgligt underskattade viner. Utbudet i Sverige är minst sagt magert och därför plockade jag glatt med mig ett par buteljer av 2006 Grand Bateau när jag senast var i Köpenhamn. Verkade lovande då det tagits fram i ett samarbete mellan Barrière Freres och Château Beychevelle . Den ena flaska gav jag bort men den andra hade jag kylt och avfotograferat för att provas ikväll.

Korkat! Vinet hade den omisskännliga muggiga tonen av fuktig källare och gympapåse som kommer av ämnet 2-4-6-trikloranisol som kan avsöndras ur korken. Varförvarförvarför envisas vi i vår moderna tid att försluta buteljerna med bark när det finns skruvkork!? Ett av livets stora mysterier. Nu får vinet förpassas till matlagningen och jag får kika in i vinkylen igen.

11 mars 2011 | 4 kommentarer

Gratinerad fisk med spenat

Det här blev ingen särskilt vacker rätt. Inte hjälper det med en halvtaskig bild tagen under köksfläkten med mobilkameran. Men det kompenserades med råge av att det blev en av de godare måltiderna på mycket länge.

Bryn en rejäl näve skivade, färska champinjoner gyllenbruna i smör. Släng i två tunt skivade vitlöksklyftor och hetta upp snabbt innan du blandar ner 400 g frusen bladspenat, 0,5 dl torrt vitt vin och 0,5 tsk salt och låter puttra en stund till helt genomvarmt. Sprid ut spenatröran i en ugnsform.

Vik ihop 400 g spättafiléer och lägg i en traktörpanna, slå på 1 dl torrt vitt vin, 0,5 dl vatten och 0,5 tsk salt. Koka upp och låt sjuda ett par minuter. Ta upp fisken och placera ut över spenaten. Koka ihop spadet tills 1 dl återstår. Slå då på 2 dl mjölk och 2 dl grädde och 1,5 msk fiskfond eller 1 fiskbuljongtärning och koka upp. Ställ åt sidan.

Fräs 3 msk vetemjöl med en stor klick smör i några minuter under omrörning. Slå på gräddmjölken och koka ihop. Sjud cirka 5 minuter. Smaka av med salt och svartpeppar och riv ner skalet av en citron. Häll såsen över fisken, strö över riven ost och gratinera på 250° tills osten fått fin färg. Servera med kokt potatis.

10 mars 2011 | 0 kommentarer

Puffar lite vintexter

I brist på tid att skriva något nytt och intressant passar jag på att puffa för några bloggposter om vin som jag är särskilt nöjd med.

Börja med att läsa om förutsättningarna för vinodling och hur vi plågar den stackars vinplantan för att få de ljuva dropparna. Sedan kan du fortsätta med en text om vad vindruvan innehåller.

Något som inte finns i vinet är mineraler som kan smakas eller doftas. Läs mer om det omdiskuterade begreppet mineralitet. En del påstår att vinerna blir bättre och bland annat får mer mineralitet om man tillämpar biodynamik. Jag hävdar att det är vidskepelse.

Något som diskuteras ganska livligt är ”tillsatser” i vin. Jag försöker bringa lite reda bland begreppen och har dessutom lagt ut texten om svavel i vin.

Champagne är livsnödvändigt (typ) och därför kan råd om servering och hantering vara på sin plats. Men glöm det där med teskeden i halsen.

För trogna läsare av bloggen är det ingen hemlighet att jag är en sherrykonnässör. Jag tar också varje tillfälle att sprida kunskap om denna underskattade gudadryck.

Återkommer inom kort med nyskrivna bloggposter.

09 mars 2011 | 1 kommentar

En klassisk australiensare

När man pratar om klassiska viner så går tankarna nästan med automatik till Frankrike, Italien och Spanien. Det är lätt att glömma att det även utanför Europa finns traditionsrika och karaktärsfulla viner.

Hunter Valley i Australien är ett ganska omöjligt område egentligen. Det regnar tillräckligt men tyvärr mestadels under skörd och jordmånen skulle på andra ställen anses som olämplig för vinodling. Men som genom ett mirakel hittade man redan under 1830-talet rätt druva för omständigheterna; semillon. Denna druva är annars mest känd för att vara den viktigaste druvan i Sauternes, men i Hunter Valley har den funnit sitt andra hem och ett alldeles eget uttryck.

Tidigt skördad druvor jäses vid ganska låg temperatur och lagras eventuellt med kortare kontakt med jästfällning. Vinerna fatlagras i allmänhet inte. Resultatet blir torra, vita viner med mycket hög syra, låg alkoholhalt (10-11%). Som unga är det ganska svårbegripliga och hårda i karaktären. Det är med lång flasklagring som de avslöjar sin storhet och utvecklar en smörig, nötig karaktär och en struktur som inte är helt olik eleganta vita bourgogner. 1998 Tyrrell’s Vat 1 Hunter Semillon är ett typisk och bra exempel på denna sällan sedda vintyp och med tretton år på nacken börjar den så smått uppvisa lite mognad.

Stor, rostad, smörig  något rökig och nötig doft med en vaxig ton och inslag av ost. Medelfyllig, mycket hög, frisk men snyggt polerad syra och tydlig limefruktskaraktär, intensiv citrus, välstrukturerad och en lång, stram eftersmak med rökig och rostad nötighet. Elegant, komplex och med en läcker syra.

08 mars 2011 | 2 kommentarer

Friterat: Grönsaker och kyckling

När nu köket ändå var nedosat efter pommes frites och fish n’ chips var det lika bra att fortsätta utnyttja den dyra oljan. Dags för kyckling och grönsaker. Riktigt smarrigt blev det och kycklingen blev perfekt och fantastiskt saftig.

Blanda 4 dl vetemjöl med 2 msk curry och 2 tsk salt. Vispa ihop med 4 dl ale/mörk öl till en smet. Skär grönsaker (zucchini, champinjoner, broccoli, blomkål, aubergine till exempel) i lagom stora munsbitar och likadant med kycklingbröst. Börja med kycklingen som du doppar i smeten och sedan friterar i 4-5 minuter på 170°. Höj temperaturen till 190° och vänd ner grönsakerna i smeten. Lägg ner de insmetade grönsakerna i oljan och fritera 2-3 minuter. Servera rakt upp och ned med sallad samt chutney och/eller sweetchilisås, eventuellt utrört i matlagningsyoghurt.

← Äldre inlägg
Nyare inlägg →