Senaste nytt

30 oktober 2010 | 5 kommentarer

”I’m 96 points on that”

När jag först såg denna video med den inflytelserika vinkritikern James Suckling så trodde jag det var en drift med hans sätt att poängbedöma viner. Sedan förstod jag att det är en trailer för hans kommande videobaserade hemsida.

Jag satt med ögonen uppspärrade och hakan på bröstet inför denna kavalkad av ogenerad, arrogant poängsättning av viner rakt framför vinproducenterna. Fullständigt häpnadsväckande.

Antingen har karl’n ett stort mått självdistans och humor (vilket jag betvivlar) eller så…ja…är han helt omdömeslös. Ett tredje alternativ är att det är ett medvetet, smart sätt att marknadsföra hemsidan. Jag har ju redan med denna post hjälpt till att sprida informationen och kommer definitivt att besöka den för fler skämmiga guldkorn så helt osannolikt är det inte.

Edit: Efter att ha sett nedanstående klipp med kommentaren 01:23 så har jag bestämt mig. Poängtrailern är INTE humor. Den är på blodigt allvar. Är det bara jag som osökt kommer att tänka på Philip Seymour Hoffmans slemma rollkaraktär i The Talented Mr Ripley?

29 oktober 2010 | 6 kommentarer

Dyr smak

Kära Hustrun vet nästan ingenting om vin. Med lite tur kan hon identifiera riesling och kanske chardonnay. Men hon vet vad hon gillar och inte gillar. Billigare viner och många utomeuropeiska och distinkt fruktiga avvisas som ”bag-in-box” eller ”smakar enkelt barvin”. Rhôneviner ogillas för sin ibland parfymerade ton (där kan jag hålla med), sherry funkar inte alls (”jag känner från andra sidan lägenheten när du häller upp ett glas”). Men hon känner igen kvalitet på långt håll även om hon inte sätter ord på det.

Igår var hon sugen på ett glas rött medan jag sippade på en sherry. Innan jag gjorde en raid mot vinskåpet tvingade jag henne att prova sherryn. Efter viss motvilja doftade hon och smakade på det bärnstensfärgade vinet och utbrast förvånat ”det där var riktigt gott!”. Det var 1979 Añada Palo Cortado. Inte konstigt den föll på läppen!.

Glad över att äntligen lyckats få henne att gilla sherry så drog jag en röd bordeaux ur samlingen. Efter en snabb sniff och en rejäl klunk konstaterade hon enkelt ”det här var riktigt bra”. Jo jag tackar! 2004 Château Malescot St Exupery, en troisieme cru från Margaux bara sådär till ostbågarna i tv-soffan en torsdagskväll.

Hon är dyr i drift Kära Hustrun.

 

28 oktober 2010 | 2 kommentarer

Antica Formula

Inspirerad Tockasvansen/Johan Karlfeldt var jag helt enkelt tvungen att mot min vana plocka upp en vermouth senast jag var på Systembolaget.

Även om italienarna inte är helt ensamma om denna dryck (spanjorerna hävdar att de var först) så är bitterhet något de excellererar i. Att söta upp och tillsätta bittra och aromatiska örter i odrickbart vin var något som romarna utvecklade till en nationalsport. Idag är det en storindustri där det mesta är enkla, simpla produkter avsedda att smakdödas med ohemula mängder is, soda och juice. Men det finns undantag.

Antica Formula Carpano tillverkas under strikt hantverksmässiga former efter ett recept från 1786 och tappas på handblåsta numrerade literbueljer. På den klassiskt musiksatta hemsidan är informationen sparsam och man kan bara gissa sig till vilka smaksättare som använts.

Briljant, mörkt bärnstensfärgad med något grön kant. Stor, komplex, parfymerad doft med vanilj, kola, distinkt ton av igloo med colasmak(!), kryddig, ingefära, ek, kanel, russin, lavendel. Söt, frisk, medelfyllig med distinkt bitterhet, apelsinskal, tydlig kola- och vaniljarom, russin, stram, lång, intensiv och eldig. Lååång smak med balanserad bitterhet. En upplevelse!

En ny dimension av vermouth som ska avnjutas i stillhet framför brasan (om man har en sådan) med en skål  osttärningar och valnötter.

27 oktober 2010 | 4 kommentarer

Carl Butler: Vitello Arrosto

”Vitello arrosto” låter ganska fancy men betyder helt enkelt ugnsstekt kalv. Bringa är kanske något som passar bättre för längre tillagning som i den vinbräserade varianten.

(6-7 personer)
1 hel bit kalvbringa på ca 1 1/2 kg
1 hg späck
2 klyftor vitlök
1 msk hackad persilja
1 tsk salvia
salt och peppar

Bred ut bringan och putsa bort senor och hinnor. Skär späcket i tunna skivor. Pressa vitlöken, blanda med kryddorna och arbeta in i köttet. Fördela späcket över bringan, rulla ihop och bind upp med steksnöre. Bryn väl runt om och stick in en stektermometer i den tjockaste delen. Stek färdigt i ugn på 200° tills termometern visar 77°.

Bra smak på köttet men lite segt. Inte helt värt besväret. Men såsen jag gjorde blev häftig. Vispade ur långpanna med en rejäl skvätt olorososherry, kokade upp och rörde ner matlagningsgrädde och en klick dijonsenap. Ingen annan smaksättning och makalöst gott med råstekt potatis.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

26 oktober 2010 | 24 kommentarer

Vinkritik och övernaturliga viner

Idag består min blogg av bidrag från andra.

I mailboxen damp ovanstående skämtteckning ner. Med minst femton år på nacken är den ännu i allra högsta grad relevant.

Världens bäste Andreas Larsson har som vanligt skrivit en läsvärd krönika i lokaltelefonkatalogen Livets Goda. Som en av få, mycket få, som skriver om drycker i detta land tar han ståndpunkt och hymlar inte med sina åsikter. Mer sån’t!

Denna gång gör han processen kort med ”de himla champagneintresserade” bland annat. Han hinner också med att skåpa ut biodynamiker och ”naturliga viner”. Jag kan inte undanhålla mig från att återge ett citat som räddade min dag.

”Apropå hippies med små vingårdar som gör lustiga viner så ska jag be att få retirera från det som idag kalla naturliga viner. Vins nature som frassarna säger har länge varit poppis på Paris vinbarer där jag nyligen intog ett antal glas med några kollegor. Vinerna föreföll vara väldigt naturliga, alla var oxiderade och smakade likadant – vildjäst och mögel med inslag av oxiderad frukt och gamla kalsonger – det gick ju att skilja på vitt och rött även för en världsmästare, men druv, ursprungs och årgångskaraktärer var helt utsuddade.

Tänk om ICA skulle börja med samma tänk – naturliga livsmedel, inga stabiliseringsmedel, inga konserveringsmedel, inga kylar, ingen elekricitet. Då skulle folk äntligen förstå djupet i en rutten persika eller komplexiteten i ett skämt ägg…”

25 oktober 2010 | 14 kommentarer

Vad äter/dricker/upplever man i Prag?

Om en vecka reser jag till Prag med mina två storasystrar. Ska bli jättekul. Dels att få resa med systrarna men också att få komma till en stad jag haft på önskelistan sedan tonåren.

Det blir en lång bussresa och sedan ska vi bo på en hotellbåt mitt i stan. Jag har bokat in bryggeribesök hos stora Pilsner Urquell och lilla Klášterní Pivovar men annars ligger dagarna öppna. Jag vill därför ha massor med tips på spännande krogar, mysiga pubar, roliga affärer, klassiska kaféer och förslag på vad man måste äta. Jag har inte en susning om vad som gäller och är öppen för alla förslag. Inga flotta, fancy ställen men gärna lokalt och gömt på bakgator. Vad ska man köpa med sig hem? Vad är billigt och vad ska man undvika.

”Bring it on” som tjecken säger.

25 oktober 2010 | 2 kommentarer

Bli uppdaterad…

…om provningar och kurser med Gustibus Wine & Spirit Academy.

Om du anmäler dig till vårt nyhetsbrev så kanske vi ses någon gång över ett glas vin. Vem vet.

24 oktober 2010 | 1 kommentar

Sardeller som caviar

På mässan Älska Mat i helgen hittade jag många trevliga produkter. Bland annat fanns där Bustamante som specialiserat sig på spanska olivoljor och vinäger. Trevliga grejer men det som framförallt fångade mitt intresse var de exklusiva sardellerna de just tagit in sortimentet.

Här pratar vi inte om små ettersalta hårda firrar som mixas ner i såser eller höjer smaken på hemmapizzan. Cantabricum marknadsförs i små exklusiva förpackningar som för tankarna till caviar och champagne. Fisken är starkt skyddad, får fångas endast under en begränsad tid i Biscayabukten. Under minutiös kontroll rensas och saltas fisken och lagras sedan under minst 12 månader.

Resultatet är mycket mjälla sardeller med fint balanserad sälta, syra och en mycket rik smak fullsprängd av umami. Fantastiska att äta rakt upp och ner eller som topping på löskokta ägg och sköljas ned med finosherry.

En veritabel delikatess är det med ett uppskattat butikspris på 90 kronor för en burk på 50 gram. Ändå bara en fraktion av priset för rysk caviar. Faktiskt mycket godare också.

23 oktober 2010 | 8 kommentarer

Priset!

Nu avslöjar jag priset i Alternativa Matbloggspriset 2010!

En anonym välgörare har skänkt en butelj 1979 Añada Palo Cortado. Det är något så udda som en årgångsbetecknad sherry av den ovanligare typen palo cortado. Så här beskrev jag vinet när jag provade det själv för ett år sedan:

Jag är en lycklig jävel som för tredje gången fått prova denna makalösa sherry. Upplevelsen blir faktiskt större för varje gång. Får gåshud bara jag tänker på den. Briljant, bärnstensfärgad. Stor, oerhört komplex doft av (bland annat) cashewnötter, rostade hasselnötter, choklad, smörkola, saffran, Plopp, honung, mimosa och brynt smör. Bentorr, mycket frisk, koncentrerad, smakrik med dominerande karaktär av honung, nötter, mjölkchoklad. Mycket, mycket lång smak med metallisk karaktär. Ett fantastiskt stort och unikt vin. Provningsdeltagarna pendlade mellan religiös upplevelse, ödmjukhet och rörelse.

Lyckliggör din favoritbloggare genom att rösta fram till den 5:e november. Det är några av dem som dragit ifrån och ligger i ledning men det är slutspurten som räknas.

Röstningen är avslutad och resultatet hittar du HÄR!

22 oktober 2010 | 3 kommentarer

Malbec! Talk to me!

Igår kväll var jag inbjuden till en trevlig middag med Catena Zapata från Argentina. En välkänd producent specialiserad på druvan malbec. Vi provade tio stycken av deras viner. Välgjorda och av hög kvalitet. Men inte i min smak.

Malbec ger nämligen kompakta, mörka fruktiga viner med karaktär av mörka bär och kanske ett drag av viol. That’s it. Ogenomträngliga och ganska endimensionella utan ansats till att vilja charma eller kommunicera. Det är frukt, mörker och en nästan ogenomtränglig tystnad. Varken elegans, stil eller nyanser bara kött, kraft, frukt och fåordighet. Det är som att ha Sylvester Stallone sittande vid bordet; muskulös, hukande och med trött blick mumlande något obegripligt.

Det ska sägas att deras 2009 Alamos Malbec är ett fynd för 89 kronor. Koncentrerat, balanserat och med mogna tanniner. En riktigt fruktpaket som jag aldrig skulle köpa själv, men den tilltalar säkert många andra. Bäst var 2006 Nicolas Catena Zapata som var riktigt elegant och nyanserad, men så var den också uppblandad med cabernet sauvignon. Fast för 549 kronor kan man ha bra mycket roligare.

← Äldre inlägg
Nyare inlägg →