Senaste nytt

24 november 2012 | 0 kommentarer

Masterclass Kalifornien – Sonoma

Detta bildspel kräver JavaScript.

Andra provningen under masterclassen med Michel Jamais avhandlade Sonoma.

Sonoma är ett till ytan större område än Napa och bjuder på större variation i klimat och därmed fler vintyper. Priserna är generellt mycket lägre än i Napa medan kvaliteten ofta kan vara lika bra. Eller bättre om man ser till priskoefficienten.

CHardonnay i elegantare friskare still hittar man framför allt i det svalare Russian River.

2010 Marimar Estate Acero Chardonnay / Sonoma, Russian River (235 kr). Mycket ljust gul med liten grön ton. Medelstor, frisk, lime- och citronzest, lite vit sparris och vit persika. Medelfyllig, gulfruktig, frisk syra, mineralig och lite stram bakom en liten fetma. Balanserad och med bra längd.

2009 Marimar Estate La Masía Chardonnay. Sonoma, Russian River (270 kr). Citrongul med grönt inslag. Ganska stor, lite brödig och smörig ton, gula äpplen, citrus och lite nötig karaktär. Fyllig, mycket frisk, mogen citrusfruktighet, liten grapefruktsbeska, någon eldighet och en lång eftersmak där fatstrukturen tittar fram.

2010 Peter Michael Winery Belle Côte Chardonnay / Sonoma, Knights Valley (Vinopia / 934 kr). Citrongul med grönt inslag och dimmigt (ofiltrerat). Stor doft av mogen exotisk frukt, honungs- och nätmelon, lite flyktiga syror och en mycket liten ton av äppelcider. Medelfyllig, gudfruktig smak med en mogen, fet frukt som snuddar vid sötma, mycket frisk med lite fräna syror som sätter sig i svalget. Viss längd men med en lite oren beska i avslutet.

Pinot noir passar också i de svalare lägena i Sonoma såsom Russian River som kanske är det bäst lämpade i Kalifornien. Druvan är en förhållandevis nykomling i staten men ökar mycket då den blivit mycket populär de senaste åren. Man planterar i svalare, kustnära lägen, använder sig av nya franska kloner och de bättre vinerna vinifieras enligt klassisk modell som i Bourgogne. Michel visade också på hur stor skillnaden kan vara mellan viner från samma vingård (de två sista), precis som i Bourgogne.

2009 George Ceremonial Pinot Noir / Sonoma, Russian River (Vinopia / 719 kr). Medeldjupt körsbärsröd. Ganska liten doft av körsbär, hallon och lite örtig med lite stjälkiga drag. Medelfyllig, slank rödbärig frukt, frisk syra, bra munfyllnad, lite gråna omogna drag, röda odistinkta bär. Ganska kort och anonym. Trevlig pinot noir men helt ärligt en direkt löjlig prislapp.

 2009 Merry Edwards Pinot Noir Klopp Vineyard / Sonoma, Russian River (Otto Suenson / 726 kr). Ganska djupt blåröd ton. Stor doft av mogna, mörka körsbär, vanilj, mörk choklad och ny aromatisk ek. Fyllig, fruktig, eldig, lite låg syra, liten stjälkighet, mörk och något syltig fruktighet med påtaglig fatkryddighet och ekbeska. Klumpig och kort smak och påminner om varmvuxen grenache.

2009 Littorai Pinot Noir Hirsch Vineyard / Sonoma, Sonoma Coast (Vinopia / 494 kr). Medeldjup blåröd färg. Stor och sötkryddig doft (pepparkaka), mogna hallon och jordgubbar, röda äpplen och tomat. Medelfyllig, mycket frisk, fokuserad saftig frukt av mogna röda bär, tuggiga tanniner, eldigt, liten fatbeska, ganska lång eftersmak med viss balans och lite mineralstramt avslut.

2009 Hirsch Vineyards Pinot Noir San Andreas Fault / Sonoma, Sonoma Coast (Johan Lidby / 349 kr). Medeldjup blåröd färg. Ren, klar rödfruktig men ganska liten doft med lätt kryddiga och örtiga toner. Medelfyllig, mycket läckra och friska syror, röda höstäpplen, körsbär, gröna bladörter, fint polerade fat- och frukttanniner. Lång balanserad eftersmak med läskande avslut. Mycket svår att spotta!

Avslutande provning för dagen samlar druvor från Sonoma som trivs i lite varmare växtplatser. Bland annat fick jag återknyta bekantskapen med min gamla kalifornienförälskelse Silver Oak Winery.

2009 Louis M Martini Sonoma County Cabernet Sauvignon / Sonoma. Gansk djup körsbärsröd färg. Stor generöst fruktig doft av mörka bär, körsbär och en rejäl dos svarta vinbär och en liten mognadston. Medelfulligt, avrundad syra, mjuk, mogen frukt, svarta vinbär, nästan en liten sötma, inställsamt och snällt med viss längd. Ett vin med bra karaktär för pengen och som gjort för stora klunkar. 

2007 Silver Oak Cellars Cabernet Sauvignon / Sonoma Alexander Valley. Djupt rubinröd. Stor, generöst fruktig och lite eldig doft doft av blåbärspaj, läder, kaffe, rotfrukter, kanel och nästan lite köttig. Fyllig, mycket fruktig med rik och mogen svartvinbärsfrukt, välstrukturerad med fina tanniner, lite syrlig karaktär, läder och lite oxiderad syrlighet. Mycket lång eftersmak, med varm ton och stramt avlut. Imonerande och njutbart på samma gång med klassisk kalifornienstuk.

 2007 Wind Gap Wines Syrah Giffins Lair / Sonoma (Otto Suenson / 507 kr). Tätt, rödsvart färg med en lite blå ton i kanten. Stor, rikt parfymerad doft av lagerblad, undervegetation, kött, läder och rödbetor. Fyllig med tuggig och sötaktig frukt med mjuka och täta tanniner, mineralitet, lakrits, björnbär, läder, lagerblad. Lång och aromatisk eftersmak. Stora och stark personlighet som du antingen älskar eller hatar.

2010 Seghesio Home Ranch Zinfandel / Sonoma Alexander Valley (Johan Lidby 249 kr). Djupt blåröd färg. Stro, eldig och intensivt syltigt fruktig doft med mynta, läder, russin och sötlakrits. Fyllig, eldig, avrundad syra, mjuka men väldisponerade tanniner, lite metallisk karaktär, mycket rik och bra koncentrerad frukt, varm, torkad frukt, lakrits och ovanligt lång och välbalanserad för en zinfandel. Tumme upp!

24 november 2012 | 0 kommentarer

Masterclass Kalifornien med Michel Jamais

Helgen ägnas helt åt vinerna från Kalifornien i en masterclass på Gustibus med Michel Jamais. Det finns knappast någon mer kunnig inom vin i allmänhet och Kalifornien i synnerhet i Sverige så det ska bli verkligen intressant.

Kalifornien är långt ifrån det homogena vinområde som många verkar tro. Klimatet är mycket varierat med stort inflytande från Stilla Havet och den svalkande Humboldtströmmen som tillsammans med det intensiva ljuset och många soldagarna skapar  fantastiska förutsättningar för vinodling.  Man producerar så mycket vin att man som enskild stat placerar som fjärde största vinproducerande land i världen.

Första provningen med viner från framför allt Mendocino där 25% av arealen är certifierat ekologisk.

2010 McManis Petite Sirah / California. Kompakt purpurfärgad. Stor, syltig doft, björnbär, svarta vinbär, massor med vanilj och ett litet rökigt drag och gummi. Lätt till medelfyllig, ganska frisk, något syltig och lite gles frukt, snälla tanniner, förnimmelse av sötma, röda bär, mycket vanilg, kort smak med lite beska. Enkelt och publikt.

2009 Paul Dolan Chardonnay / Mendocino. Ljust citrusgul med gröna stick. Medelstor doft av mogen citrus, päron, gula äpplen med brödiga och jästiga inslag och lite vanilj. Knappt medelfyllig, torr, bar fruktighet med visst fokus, frisk ganska elegant med liten och ganska diskret fatstruktur, bra längd. Snyggt och välgjort.

2007 Paul Dolan Deep Red / Mendocino. Mörkt blåröd. Ganska stor och rik doft av svarta vinbär, björnbär, piptobak, rödbetor, sot och viss eldighet. Medelfyllig, frisk smak, blå och röda friska bär, svarta vinbär, hallon, slank fruktighet, stram och snygg struktur, bra längs med elegans och läskande syra och mineralitet i avslutet. Trevlig med bra ”dricbarhet” och viss bordeauxkaraktär trots en sydfransk druvblandning.

2009 Copain Tous Ensemble Pinot Noir / Mendocino, Anderson Valley. Ganska ljust röd med en kant som drar åt orange. Medelstor, öppen och generös av röda bär, jordgubb, hallon och rönnbär, lite svamp, örter, aningen mynta, ingefära, apelsinskal och någon eldighet. Lätt, frisk, slanka tanniner, röd och sval frukt, diskret fatstruktur, liten kryddighet. Lång, saftig och elegant eftersmak. Riktigt läcker pinot noir!

2009 Goldeneye Vineyards Pinot Noir Gowan Creek / Mendocino, Anderson Valley. Medeldjup röd med en kant som drar något åt orange. Medelstor, lite dov och syltig doft av mogna röda bär, kryddiga toner av lite vanilj, peppar och kanel. Medelfyllig, syltigt rödfruktig, avrundad syra, påtaglig eldighet och beska, obalanserat och ganska kort. Galet pris på en ganska trist kalifornisk pinot noir.

2007 Malbec & Malbec Alienor Grand Vin / Lake County. Ganska djupt röd med orange kant. Stor doft med lite flyktiga toner, läder, röda och lite syltiga bär, apelsin, eldighet. Medelfullig, avrundad och läskande syra, varmfruktig och lite syltig, sötlakrits, piptobak, läder, stram frukt och fattanniner och lång eftersmak med liten mineralitet. Personligt vin i lite europeisk stil av Denise Malbec som under 1990-talet var vinmakare på Château Latour.

 

23 november 2012 | 6 kommentarer

Fransk cider och indisk take-away

 

Oj så lite tid det blivit till att blogga. Dagarna har varit helt galna plus att jag drabbats att krångel med datorer, e-mail och hemsidor till höger och vänster. Helgen kommer att ägnas åt en masterclass om Kalifornien med Michel Jamais och en del bloggande al fresco.

En lugn kväll hemma för att hämta andan. Det fick bli utmärkt indisk take-away från Masala House och fransk fatlagrad cider. 2010 Cidre Dupont Reserve med sin fruktiga och halvtorra stil fungerade utmärkt till den aromatiska kryddrikedomen och den lilla sötman i tikka masala och chilihettan i balti.

Ljust gyllene färg och lite dimmig av jästfällning. Stor tydlig doft av lite bokna, aromatiska äpplen och en komplex ton av  stall, roftukter och…kissblöja…fast på ett bra sätt. Fyllig, frisk och halvtorr smak med fint balanserad sötma, rik äpplighet, ton av vanilj, kanel, mandel fin och tät mousse och lång ren och lite stram eftersmak med en lite aptitretande beska.

21 november 2012 | 0 kommentarer

2005 Viña Olabarri Reserva

Spanien och Rioja fortsätter att leverera bra viner till blygsamma slantar. Senast ut är 2005 Viña Olabarri Reserva som kombinerar den klassiska stilen och med det moderna uttrycket i Rioja.

Snart sju år på nacken och två år på amerikanska och franska fat kan inte skönjas i den täta blåröda färgen. Doften bjuder på mogna mörka bär, fatkryddighet, kaffe, mörk choklad kombinerat med den där skolboksaktiga och distinkta doften som balanserar på slak lina mellan vanilj och krondill. Smaken är medelfyllig och packad av mörka bär och röd fruktighet utan att bli syltig, friska syror lyfter upp intrycket och det finns massor av fint polerade tanniner och en väl balanserad men tydlig ek. Lång eftersmak av kaffe, stram frukt, liten mineralitet och med en avslutande syrasnärt. 

20 november 2012 | 0 kommentarer

Lyxig spenatsoppa

 

Spenatsoppa är så enkelt, billigt, nyttigt och fantastiskt gott. Det var en av favoriterna som serverades i skolmatsalen när jag var liten. Vad är det då för lyxigt med den här varianten? Ingenting alls faktiskt. Ja, förutom att jag istället för vanliga ägg använde vaktelägg som jag av en händelse hade i kylen.

Tina en förpackning spenat (500-600 g) i en gryta med lite vatten på svag värme. Slå på 7,5 dl vatten och 2 grönsaksbuljongtärningar. Koka upp och låt sjuda 5 minuter. Rör ut 2 msk maizena i lite vatten och rör ut i soppan och koka upp igen. Rör i 1 dl smetana eller creme fraische i soppan samt dra några tag med pepparkvarnen. Slutligen blandar du i rejält med hackad gräslök (ha alltid massor i frysen). Servera med ägghalvor och en korvmacka.

19 november 2012 | 0 kommentarer

Heldag med skånskt tema och unik provning

Detta bildspel kräver JavaScript.

Igår hade södra sektionen av Svenska Sommelierföreningen en heldag i samband med sitt årsmöte. Jag hade knåpat ihop programmet som fick ett litet skånskt tema som traditionsenligt skulle avslutas med gåsagille.

Dagen startade vid lunchtid med buffé och bubbelmingel med champagner samt 2000 Tirage och flaskjäst, långlagrad cider för den skånska touchen. Därefter blev det avfärd till den novembergrå Vingården i Klagshamn där Murat ”Murre” Sofrakis tog emot oss och guidade bland de avlövade vinstockarna. I växthuset värmde vi oss med smaksatta äppelvinet Varm & Kall och ägnade oss åt frågesport kring dagens ämnen.

Avfärd till Restaurang Aroma i Västra Hamnen där Murre höll i en en provning av skånskt vin som verkligen var intressant och unik. Med ett undantag var vinerna från Klagshamn och årgångarna sträckte sig från 2003 till 2011. I princip täcktes svensk vinhistoria in.

2006 Silex (magnum). Det första av Murres viner som släpptes på Sytembolaget. Lagrat på kaukasisk ek och med 15,1% naturlig alkoholhalt och mycket sparsamt svavlat. Ganska djupt gul färg. Tydlig oxidation, toner av sågspån och passionsfrukt. Torr, rik, ganska eldig och mycket fruktig smak med en för svenska viner avrundad syra. Något obalanserad och kort.

2007 Silex (fatprov 100% ny ek). Det lanserade vinet av denna årgång var en blend av 50% ny ek och resten ofatad. I denna version slår faten tydligt igenom i doften med stor kryddighet men här finns också massor av exotisk frukt och brynt smör. Smaken är fyllig, mycket frisk med rik och mogen frukt men med en dominant kryddig ekstruktur. Eldig och lång eftersmak. Häftigt.

2010 Interkardinal Solaris. Mycket ljust gul färg. Stor aromtatisk doft av kamomill, passinsfrukt och med ett litet inslag av ek. Mycket torr och frisk med fokuserad frukt, stramhet och elegans. Mycket bra!

2006 Kullabygdens Vingård Rosé. En svensk rosé med sex år på nacken! Stor doft av torkade körsbär, hallonbåtar och torkade örter. Torr, mycket frisk smak av torkade röda bär, svamp, syrliga lingon. Intressant. Någon kommenterade att det inte var något inställsamt vin. Murre replikerade ”Gör vi inställsamma viner så har vi misslyckats”.

2011 Wannborga Solaris / Wannborga Bränneri & Vingård. Detta vin fick bronsmedalj i årets bedömning av svenska viner. Framstod nu inte alls som senast jag provade den. Ljus färg, stor doft av hjortron och gula plommon, ananas och med någon stälkigt, grön karaktär. Torr, mycket frisk och tunn frukt och obalanserad och kort eftersmak. Doften lovar mer än smaken levererar.

2006 Kung Bore. Ett experimentvin. Must av solarisdruvor fylldes på dunkar som lades i en frysbox och vattnet som frös avskildes innan jäsning. Ett slags eiswein med andra ord. Lite oklar, mellangul färg. Stor doft av honung och apelsin. Halvsött, mycket hög frisk syra, mycket ctirus och apelsin men med en markerad beska som av apelsinskal. Ganska kort smak. Här var jag oenig med de flesta som till skillnad från mig verkligen gillade detta vin.

2003 Rondo. Djup, blåröd färg som inte på något vis avslöjar vinets ålder. Rökig, lite unken, stjälkig doft med mörka bär, bitter choklad och tång. Medelfyllig, mycket frisk doft och snipig frukt som hukar bakom vassa syror och tanniner. ”Inget vin för mesar” som Murre sa.

2005 Regent. Provningen sämsta vin avslutade. Lite bränd, knuten och instängd doft av grön paprika. Surt, kärvt och stumt. Bye! Bye!

Efter provningen vidtog årsmötet och en ny stark, energisk styrelse för södra sektionen valdes. Därefter blev det klassiskt gåsagille. En fantastiskt fräsch och kryddaromatisk svartsoppa med krås och en magisk gåskorv kokt i gåshalsen. Själva gåsen serverades på klassiskt manér från fat och med frasiga småpotatis, rödkål, brysselkål, äppelmos och rik sås. Massor med vin till det och sedan rullade vi hem efter att ha tvingat i oss äbblakagan på aromaäpplen.

Tack för en härlig dag alla!

18 november 2012 | 0 kommentarer

Chorizospäckat kycklingbröst

 

När jag ska ställa mig in hos Kära Hustrun så lagar jag till kycklingbröst. Eftersom detta är den tristaste delen på kycklingen så måste den piffas till. Ju mer desto bättre. Det här blev bättre.

Till tre kycklingbröst tar du cirka 25 g (stor som två tummar ungefär) het, torr chorizo, drar av skinnet och hackar smått. Riv lika mycket parmesan fint och blanda med korven till en torr pasta. Lägg bröstbitarna på skärbrädan och gör ett snitt horisontalt utmed hela biten.Fördela korv- och ostblandningen jämnt i fickorna du skurit. Svep in kycklingbrösten i tunna skivor serranoskinka. Stek hastigt på båda sidor i fett i het stekpanna så de får lite färg. Sänk temperaturen till knapp medelvärme, täck köttet med ett smörpapper och ställ en tung stekpanna ovanpå så kycklingen sakta bryns under press. Stek 6-7 minuter, vänd sedan och stek lika länge till under press igen. Servera med risotto, potatismos eller med gräddkokt blomkål.

17 november 2012 | 0 kommentarer

Renässans för kolsyrejäsning?

I torsdags släpptes årets beaujolais nouveau. Förr var det en stor vinhändelse när årets skörd släpptes tredje torsdagen i november. Sensationen är borta eftersom vi redan kunnat dricka årgång 2012 i månader från bland annat Sydafrika.

Lite spännande är dock årets släpp då en liten sändning av en spontanjäst beaujolais nouveau av ”naturvinstyp” lanseras. Tyvärr har jag inte kunnat prova den då de flaskor som skulle till Malmö försvunnit på vägen någonstans, men den rapporteras var väl värd att prova.

När vi nu är inne på avdelningen ”naturviner” så har intresset för dessa också fört mig sig en renässans för metoden maceration carbonique eller kolsyremaceration som används just för att framställa beaujolais nouveau. Fler och fler saftiga, mjuka och bärdoftande viner dyker upp så det kan vara på sin plats att reprisera en text om vad metoden innebär.

Maceration carbonique är en uråldrig metod att göra vin som först under andra halvan av 1900-talet begåvades med en teknisk term. Principen är att druvklassarna läggs intakta i ett jäskar. Genom tyngden kommer de understa druvorna att krossas och musten komma i kontakt med jästen som finns på skalen och en alkoholjäsning startar*. Vid jäsningen bildas alkohol, värme och koldioxid. Gasen som är tung tränger undan syret, lägger sig som ett lock överst i karet och skapar en syrefri miljö. Genom värmen som bildas och bristen på syre aktiveras enzymer inne i de hela druvorna och börjar bryta ner druvans strukturer (druvan dör helt enkelt) och sockret till alkohol genom en intracellulär process, det vill säga utan förekomst av jäst. Alkoholhalten stiger under 1-2 veckor till runt 3%. Än viktigare är enzymernas nedbrytning som sker inifrån och ut. I den inre, mjukaste delen av skalet sitter druvans egna aromer som effektivt utvinns och ger den överväldigande fruktigt/bäriga doften. I nästa steg frigör enzymerna färgpigmenten som ger den djupa purpurfärgen. I det nästan läderartade yttre skiktet av skalet sitter garvsyrorna som gör vinet strävt. I och med att skalen är intakta och cellstrukturen tuff kommer väldigt lite garvsyror att lösas ut i vinet. Ytterligare en effekt av denna process är att de aggressiva äppelsyrorna (malic acid) bryts ned och gör vinet mjukare. Vid konventionell alkoholjäsning omvandlar man äppelsyrorna till mjukare mjölksyror (lactic acid) först på vårkanten i en process som benämns malolaktisk jäsning.

Efter drygt två veckor pressas druvorna som nu är en sörja och musten avskiljs och genomgår en normal alkoholjäsning. Genom denna process får man ett vin med mycket aromer, lätt kropp, stor bärig arom, intensiv färg men med ett minimum av strävhet och en mjuk, behaglig syra.

*Idag fyller man grunda jäskar med koldioxid innan druvorna är på plats, försluter med ett lock och värmer upp det hela för att starta processen. Många viner i södra Frankrike (men även i övriga delar av världen) använder sig av en partiell kolsyremacerering för att göra mjuka, bäriga viner som ska konsumeras unga.

15 november 2012 | 2 kommentarer

En bok för sanna vinnördar

Detta bildspel kräver JavaScript.

När jag för en halv evighet sedan började plugga om vin så var referensverket framför alla andra ”Druvor och Viner” av Jancis Robinson. Nu kommer Jancis med nästa oumbärliga verk i ämnet: Wine Grapes.

I en härligt gammaldags bindning, sättning och levererad i kassett kommer ett absolut praktverk! I form av en riktig tegelsten presenteras 1 368 (!) druvsorter uttömmande, informativt och pedagogiskt. Här listas synonymer, ursprung och vilka typer av vin som produceras. Bland annat. Vid en genombläddring är det faktiskt svårt att hitta kända namn bland druvorna och det lockar till läsande och lärande. Särskilt roligt är inlagorna med de vackra illustrationerna i färg av druvor som bidrar till det klassiska intrycket. Spännande är också de ibland väldigt komplicerade släktträden. För vem är inte intresserad av cayetena blancas genealogi?

Även om verket är helt nyutgivet så är det i sann mening redan ett klassiskt verk och ett måste för den med ett ohälsosamt intresse för vin. Köp via Amazon (länken ovan) för de svenska boksajterna begär nämligen dubbla priset. Edit: Oj, det var visst bara Bokus som hade ockerpriset.

14 november 2012 | 0 kommentarer

2008 Château Bouscaut – en stor vit bordeaux

Två dagar med världsbäste Andreas Larsson på skolan har befäst min uppfattning att vinerna från Bordeaux kan vara fantastiskt bra och till helt rimliga priser. Det här har jag skrivit om flera gånger men man kan inte tjata för mycket. Föreställningen att röda bordeauxer är dyra, ska lagras i decennier och att de är kärva och motsträviga är svår att ändra på.

Vit bordeaux har det ännu tuffare. De flesta är inte ens medvetna att de finns och ännu mindre att de kan vara några av vinvärldens riktigt stora upplevelser. De enklaste är torra, friska, fräscha, okomplicerade och lätt aromatiska och är riktigt trevliga vardags- och skaldjursviner. De komplexa, fatlagrade och rika vinerna från Pessac-Léognan är en helt annan historia. Med sina varma, koncentrerade frukt kan de njutas som unga men har ofta en fantastisk lagringspotential.

2008 Château Bouscaut är just ett sådant vin. Djupt gul i färgen och med en stor, rik och komplex doft av passionsfrukt, citronzest, kryddor, ny ek, kanel, mandelskorpor, smör och rapsblommor. Smaken är torr, fyllig och mycket frisk med markerad passionsfruktighet, citrus, mogen gul och varm frukt, lång och intensiv smak med tydligt markerad struktur och ek. Mycket lång och rik smak med fokuserad frukt, eucalyptus, stjärnani och en liten beska i avslutet. Ännu ungt.

Detta vin finns endast på vinkällarbutikerna och det kan kanske kännas tufft att hosta upp 365 kronor för en vit bordeaux man inte ens visste fanns. Prova då istället Château Rochemorin som alltid leverar bra kvalitet för 200 kronor mindre. Köp två vettja.

 

← Äldre inlägg
Nyare inlägg →