Detta bildspel kräver JavaScript.

På andra dagen av australienresan började allvaret. Vi begav oss tidigt iväg från Sydney norrut mot Hunter Valley. Områdets närhet till storstaden har gjort det till ett populärt resmål med över två miljoner besökare fördelade på de 130 producenterna. Det är lite av ett australiensiskt Napa Valley och det mesta av produktionen går också till närområdet.

Man kan säga att det var här den australiensiska vinindustrins vagga stod med några av de allra första planteringarna, Den skotske agronomen James Busby (som för övrigt gett namn åt resan vi är på) skickades på 1830-talet av den australiensiska staten till Europa för att studera vitikultur och förde med sig hem flera hundra olika druvsorter.

Området har aldrig drabbats av vinlusen och vinet behöver därför inte ympas på resistenta rötter vilket är ganska ovanligt. Här finns också många vingårdar med vinstockar som är en bra bit över hundra år och som fortfarande ger bra skörd.

Klimatet är också lite ovanligt. Det är subtropiskt, det vill säga mycket varmt och fuktigt, och kring skörden brukar kraftiga regn komma vilket ställer till stora problem. Man har som tur är också ett visst maritimt inflytande vilket ger dimmor som mildrar en del av solljuset. Det är så varmt att man endast har sex veckors vintervila för vinstockarna, vilket är på gränsen av vad som behövs. Det är ett besvärligt klimat och Hunter Valley är den region som skördar tidigast, redan från mitten av januari till början av februari. Med tanke på att delar av Tasmanien skördar så sent som i mitten av maj så har alltså Australien en skördeperiod på hela fyra månader.

Man framställer här ett av världens klassiska viner – Hunter Valley Semillon. Det är torra vita viner med en alkoholhalt runt 11%, ett rent fruktuttryck, mycket hög syra och domineras av aromer av citrus som unga och med mognad kommer toner av nötter, honung, bivax och rökighet. Som unga är de lite svårbegripliga för många då de bara kan uppfattas som tunna och syrliga. De vinner på många års lagring på flaska och många producenter släpper dem inte förrän de uppnått en ålder på 4-5 år. Då kommer den rika fruktigheten fram, de upplevs fylligare men fortfarande mycket friska och mognadsaromerna får många att tro att de är fatlagrade. En Hunter Valley Semillon varken jäses eller lagras på ekfat. Man säger med glimten i ögat att om någon nykläckt vinmakare skulle börja experimentera med ek så ska man skjuta honom, att bara avskeda honom räcker inte för då kan han fortsätta med otyget någon annanstans.

Det är druvan semillons förmåga att utveckla aromer innan sockermognaden klar som ger den låga alkoholen och INTE förekomsten av dimmor och regn som det står i de flesta vinböcker.

Att Hunter Valley Semillon verkligen är stora viner råder inget tvivel om. Den stora överraskningen är istället de röda vinerna av shiraz. I många fall härstammar vinstockarna direkt från sticklingar som hämtades hem av James Busby från berget Hermitage i Rhône. Vinerna motsvarar inte den gängse bilden av australiensisk shiraz. Här blir vinerna elegantare, ljusare, lättare med fin och nyanserad aromatik och slank rödfruktighet. Mer franska i stilen och kanske mer åt Bourgogne än Rhône. Det är inte för inte som både de vita och röda vinerna härifrån förr gick under benämningen ”Hunter Burgundy”.

Vi hann med tre besök under dagen. Både McWilliams och Tyrrell’s är legendariska och pionjärer i området och tävlar om att ha de äldsta vinstockarn i produktion, runt 130 år. Hos Tyrrell’s fick vi en mycket intressant provning där vi fick prova en horisontal av semillon från 2009 från fyra olika vingårdar samt ikoniska Vat 1 Semillon från olika årgångar ned till 1998.

Vi besökte också betydligt yngre Brookenwood där vi bussades mellan fyra olika vingårdar och vid varje fick prova vinet som växt där på plats. Bland annat fick vi i det gassande solskenet prova 2011 Graveyard Shiraz, ett vin som rankas i klass med Penfolds Grange. Efter ostron, semillon och en omgång fatkorkscricket (!) fick vi även 1998 av samma vin till middagen (härligt enkelt serverad i deras personlkök) så av förklarliga skäl saknas provningsanteckningar på dessa.

Här nedan följer provningsanteckningar för några av dagens viner.

McWILLIAMS

2013 Eight Acres Semillon (planterad 1946)

Mycket ljust gul. Medelstor doft dominerad av citrus, honung, vita blommor, gula äpplen och liten rökig mineralitet. Torr, mycket frisk smak med stram citrusfrukt, lime, grapefrukt. Mycket bra längd med viss mineralitet och stramt  avslut.

2007 Lovedale Semillon

Medeldjupt citrusgul. Stor och rik doft av solmogen, grillad citrus, gul omogen melon, bivax. Torr, mycket frisk och distinkt syra, stram och koncentrerad rik citrusfrukt med tydlig struktur och lång rik aromatisk citruskaraktär och mineraligt slut.

2007 Mount Pleasant Elisabeth Semillon
Ljust gyllene. Mycket stor doft med viss utveckling med rik citruston, limezest, honung, nötter och tydlig rökighet, vaxig. Torr, fyllig, rik och bred smak med frisk men avrundad syra, gulfruktig och med massor av mogen citrus. Lång, ren eftersmak som stannar och bara fortsätter.

2011 Mount Pleasant Philip Shiraz

Medeldjup blåröd. Ganska stor doft, pepprig, solmogna röda och blå bär, massor med jordgubb. Medelfyllig, frisk smak, mjuka tanniner, lakrits, sval röd fruktighet, diskreta fat,, bred och generös smak men stramt avslut. Läckert och ingen tung aussie shiraz, närmare en enklare crozes-hermitage

2010 High Paddock Shiraz

Medeldjup blåröd. Stor aromatisk doft, lätt eldig, kryddig, pepprig och en diskret karaktär av stjärnanis. Fyllig, rik frukt men slank frukt, blå och röda bär, balanserade tuggiga tanniner, välbalanserad och lång smak med massor av lakrits i eftersmaken och en liten pepprighet.

2011 Rose Hill Vineyard Shiraz

Medeldjup blåröd. Stor, mjukt aromatisk doft, röda bär, jordgubbar, hallon,  smultron, förnimmelse av luktsuddigummi. Medelfyllig, mycket fruktig/bärig med aromer som speglar doften, fantastiskt mjuka fina tanniner, frisk syra. Lång, elegant och insmickrande stil som inte så lite påminner om en Morgon (beaujolais) eller en Hermitage om ni frågar Andreas Larsson.

2013 McWilliams Tumbarumba Chardonnay

Medeldjupt citrusgul. Stor rik, gul frukt, gula äpplen, galiamelon, vit persika. Torr, frisk, slank, mineralig med lång eftersmak som är rik på citruszest. Elegant och burgundisk i stilen.

2013 McWilliams Canberra Syrah

Medeldjup blåröd. Medelstor, bärig och fruktig doft av hallon och jordgubb med tydligt örtig profil. Medelfyllig, frisk smak med taggiga tanniner och slank rödfruktighet. Medellång smak och markerad örtighet i eftersmaken.

2012 McWilliams Hilltip Cabernet Sauvignon

Djupt blåröd. Stor uttrycksfull doft av mörka bär, svarta vinbär och en liten ”funky” stallton. Fyllig, mycket fruktig med höga med mogna, mjuka och taggiga tanniner, mycket frisk, läcker mörk fruktighet och ett mycket välstrukterat vin med mycket lång eftersmak.

TYRRELL’S

2009 Stevens Semillon

Ljust citrongul. Medelstor, ren, krispig doft av citrus,honung och apelsinblom. Torr, medelfyllig med hög frisk polerad syra, stram frukt, lime, lång citrusklingande eftersmak med mineraligt avslut.

2009 HVD Semillon

Mycket ljust gul.Ganska liten doft med viss rökighet, citronzest, gröna äpplen. Torr, medelfyllig, ren, fokuserad mogen citrusfrukt. Höga men balanserade syror. Lång eftersmak med mycket citronzest.

2009 Belford Semillon

Ljust gul.Ganska stor, mogen citrus, vax, liten jästkaraktär, omogen ananas. Torr, höga stålblanka syror, ren stram, fokuserad citrusfruktighet, mycket lång och polerad eftersmak med nästan metallisk klang.

2009 VAT1 Semillon

Ljust gul. Stor fruktig mogen citrus, tydlig rökighet och mineralitet, ostronskal. Knappt fyllig, lite tuggig struktur, mycket höga, friska syror som balanseras mot en stram fokuserad citrusfrukt, en liten citrusskalsbitterhet. Mycket ung och lite outvecklad eftersmak med metallisk klang.

2014 VAT1 Semillon

Ljust citrongul.

Stor men ganska  enkel och outvecklad doft av gula päron och solmogen citrus samt honungsmelon. Lätt, torr, unga bånngstyriga syror, ännu outvecklad frukt, ganska kort smak med tydlig mineralitet.

2009 VAT1 Semillon

Ljust gul. Stor fruktig mogen citrus, tydlig rökighet och mineralitet, ostronskal. Knappt fyllig, lite tuggig struktur, mycket höga, friska syror som balanseras mot en stram fokuserad citrusfrukt, en liten citrusskalsbitterhet. Mycket ung och lite outvecklad eftersmak med metallisk klang.

2005 VAT1 Semillon

Ljust citrongul. Stor, rökig, nötig, vaxig doft med grillad citron, limezest och mineralitet. Medelfyllig, torr med pigga syror, lätt och livlig citrusfrukt, viss tuggig struktur, lång och stram eftersmak med kritigt avslut.

1998 VAT1 Semillon

Ljust gyllene. Stor, ännu ung doft av rök, nötter, lemoncurd, nötter, bivax och vita blommor. Komplex. Fyllig, rik och koncentrerad och generös citrusfrukt. Välstrukturerad med toner av lemoncurd, nötighet, fet munkänsla, höga men polerade syror. mycket lång, elegant, fokuserad eftersmak.

BROKENWOOD

2014 Hunter Valley Semillon – Hunter Valley

Mycket ljust gul med gröna inslag. Stor, ung doft av citrus, päron och piggelin. Ännu purung och tvådimensionell. Torr, mycket frisk mineralig syra, ren, mogen och fokuserad citrusfruktighet.

2009 Latara Vineyard Semillon  – Hunter Valley

Mycket ljust gul med gröna inslag. Stor nästan intensivt citrusfruktig doft med honung, bivax. Medelfyllig, mycket frisk med rik fokuserad solmogen citrusfruktighet som balanserar syran som tittar fram på slut och ger ett friskt och nästan stramt avslut. Snygg, komplex och rik med massor av citruszest.

2013 Cricket Pitch White (Semillon-Sauvignon Blanc) – South Eastern Australia

Mycket ljust gul. Medelstor lite parfymerad ton av aromatisk citrus, lime, mogen gul frukt. Medlfyllig med mjuka syror, lite fet frukt, förnimmelse av sötma, liten fin ekstruktur, medellång smak och mycket fruktigt avslut. Trevligt.

2013 Indigo Vineyard Chardonnay – Beechworth

Mycket ljust gul. Medelstor mycket frisk doft av citron- och apelsinzest och liten mineralitet. Torr, medelfyllig, mycket frisk med gul sval och fokuserad fruktighet. Slank, elegant och balanserad frukt som avslutas med stram mineralitet och en blyg ekstruktur. Klassisk sval chardonnay!

2012 Pinot Noir – Beechworth

Mycket ljust röd färg som börjar slå över i orange i kanten. Stor, utvecklad generös doft v solmogna, varma röda hallon, jordgubbar, smultron, lite tryffel och animaliska inslag, svamp, klassisk pinot noir-näsa. Medelfyllig, frisk, fina, små tanniner, lite övertydlig ek, sval rödbärig men saftig frukt, kryddor och örter, lite svamp. Lång eftersmak med lite anonymt avslut.

2012 Cricket Pitch Red – South Eastern Australia

Medeldjup blåröd ton. Ganska liten bärig doft. Mycket fruktig, taggig, lite glesa men mjuka och mogna tanniner, frisk syra, bra ekstruktur, massa mogna röda och blå bär, jordgubbar. Välbalanserat och charmigt med fin struktur. ”Husvin” av hög kvalitet.

2011 Hunter Valley Shiraz – Hunter Valley

Medeldjup blåröd. Medelstor och rödfruktig generös doft med pepprighet, ceder, jordgubbar. Medelfyllig till fyllig, mycket fruktig med välstrukturerade mogna tanniner, fint hanterad ek, frisk röd bärighet som bär smaken lång och avslutas med kryddighet och antydan till mineralitet. Elegant och med lager på lager av aromer.

2010 Wade Block 2 Vineyard Shiraz – Maclaren Vale

Medeldjup blåröd. Mörkfruktig, lite y och eldig, mörka körsbär och mörk choklad. Fyllig, generös och mogen mörk bärighet, mycket mjuka och mogna tanniner, kryddig ek, frisk syra och saftig och samtidigt taggig struktur. Mumsigt och riktigt bra utan verklig komplexitet.

Här är en riktigt bra och snygg vinkarta över Australien.

Detta bildspel kräver JavaScript.

I förrgår landade jag i Sydney efter 27 timmar på resande fot för en två veckor lång vinresa i Australien. Vi är en grupp på tolv personer från Asien, USA och Skandinavien som fått förmånen att bli inbjudna av James Busby Travels att uppleva landets viner och olika regioner.

Programmet är fullspikat från tidig morgon till sen kväll men första dagen var vikt åt social samvaro och sköna upplevelser. Vid lunchtid begav vi oss till Darling Harbour där en katamaran väntade och tog oss ut på en rundtur i hamnen och förbi det berömda operahuset. I det fantastiska vädret med sol och stilla bris njöt vi australiensisk öl och vin på däck. Vinerna från Canberra och Hunter Valley fick drickas ur plastmuggar vilket genast försatte oss i en avslappnad stämning och analyser om doft och smak inskränktes till ”great stuff”, ”nice wine” och ”more please”.

Efter rundturen ankrade vi i en liten bukt med sandstrand, tropisk växtlighet och med utsikt över Sydneys skyline. Weber-grillen i aktern tändes på och vi hjälptes åt att förbereda en sen lunch med bland annat jätteräkor och fanatiska biffar. Finns det bättre sätt att umgås än att laga mat tillsammans Efter maten dök tre modiga män, däribland Eder hajfobiske bloggare, i det salta vattnet och simmade till stranden med puderlik sand. Jag skulle kunna vänja mig vid att spendera mina lördagar på en katamaran i Sydneys hamn. Inga problem.

Efter ytterligare några vändor släpptes vi i land med vårt pick och pack för en promenad till Shark Beach. På vägen stannade vi för en öl- och vinpaus och upptäckte att vi glömt de flesta av plastmuggarna. Nöden har ingen lag så vår reseledare tillika Master of Wine tillverkade ”glas” av petflaskor och vi fick lära oss ”punting”. Att ”punta”, vilket bör vara den korrekta svenska termen, inbär att man häller upp vin i punteln, det vill säga fördjupningen i botten, på en upp och nervänd vinflaska. Fungerade utmärkt och var faktiskt en riktig trevlig upplevelse. Då gruppen består av mer eller mindre inflytelserika vinproffs så förutspår jag en ny trend. Kom ihåg var ni läste det först.

Vid Shark Beach stannade vi till vid ett legendariskt ”fish n’ chip shack” där vi beställde den mest fantastiska friterade fisk och calamares som vi tog med oss för en picknick. På en klippa högt över vattnet satt vi och åt vår enkla men utsökta middag medan solen gick ned bakom Sydneys skyskrapor på andra sidan bukten. Medan mörkret föll och våra skratt försvann ut över det svarta vattnet hjälptes åt att tömma de sista flaskorna och till och med i plastmugg kunde jag känna att en pinot noir från Eden Road i Canberra kanske var en av de bästa vinerna av druvan jag provat från landet.

Jag har varit på många vinresor  men aldrig på någon som liknar denna om man ska döma av starten. Detta lovar mycket gott!

I dag bär det iväg till Hunter Valley för vingårdsbesök och spännande viner. Förhoppningsvis finns det riktiga glas. Fortsättning följer.

Härom dagen följde jag en spännande diskussion mellan vinutbildare på facebook inspirerad av denna intressanta bloggpost. Där diskuterades vikten av att låta studenter prova alla typer av viner. Kanske framför allt att bli bekanta med de stora och kända varumärkena då de står för en så stor del av marknaden.

I diskussionen fördes fördelarna fram som de stora producenterna har; stort urval av druvor, teknisk kunnande, välutbildade vinmakare samt stordriftens ekonomiska fördelar. Även om många av dessa viner är tekniskt korrekta och förhållandevis lågt prissatta så är de också ganska ofta tråkiga och slätstrukna produkter. Undantag finns förstås och i diskussionen nämndes flera gånger australiensiska Jacob’s Creek Chardonnay för 72 kronor som ett exempel på ett vin som i jämförande blindtester ofta höjs högt över sin prisnivå och ibland slår sina vita motsvarigheter från bourgogne på fingrarna.

Nyfiken som jag är så var jag ju tvungen att prova vinet då det var flera år sedan sist. Köpte en flaska och lät först kollegan blindprova mot en 2009 Pouilly-Fuissé till nästan det tredubbla priset. På doften bedömde han att Jacob’s Creek kom från ett svalare klimat och den vita bourgognen från ett varmt. Smakmässigt var det tvärtom även om det dyrare vinet var fetare i kroppen. Kvalitetsmässigt tyckte han inte att de låg så långt ifrån varandra men att bourgognen ändå var det bättre av vinerna. Jacob’s Creek bedömdes ha ett pris runt 100 kr. När jag själv smakade kunde jag inte annat än att hålla med. Australiensaren är snyggt ihopkommen och ger bra valuta för pengarna.

Ljust gulgrön ton. Medelstor doft av limezest, citronmeliss, citrus, omogen honungsmelon, gula äpplen och en mycket diskret vaniljton. Lätt till medelfyllig smak, torr, frisk med mycket citrus, gröna äpplen, omogen ananas och en fin ekstruktur och antydan till mineralstramhet. Bra balans och längd med ett rent och friskt avslut.

”Trotjänare” är något fint. En trotjänare är någon man alltid kan lita på. Sådan är 2008 Tahbilk Marsanne från Victoria i Australien.

Under alla år vinet funnits på Systembolaget har det aldrig gjort mig besviken. Det är inte bara en jämn kvalitet som levereras utan även massor med karaktär och till ett mycket lågt pris. Det som kan förvåna är att vinet inte är fatlagrat trots den rostade och rökiga tonen och strama strukturen. Årgång 2008 påminner inte så lite om en fatlagrad vit bordeaux.

Ganska ljust citrusgul. Stor, ganska komplex doft med rökig och rostad karaktär,, citrus, gula äpplen, nätmelon, honung, kokt ris, smultron och nötter. Torr, ganska fyllig smak med koncentrerad fruktighet av mogen citrus, gula äpplen, nätmelon och honung. Avrundad syra och stram mineralitet i den långa fokuserade eftermaken.

Du vet väl att Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också? Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. Bra va?

Det har snackats en hel del om renässansen för australiensisk chardonnay. Själv fick jag en riktig ögonöppnare för ganska precis ett år sedan under min vecka i Rust där Justin Knock höll en provning på temat. Tre månader senare repriserade han denna demonstration av den nya tidens chardonnayer under masterclassen i Malmö.

Härom veckan fick jag höra att majoriteten av master of wine-kandidaterna under en examen misstog Wolf Blass Yellow Label Chardonnay för en bättre bourgogne village. Då förstår man att något har hänt.

Igår var dags igen. Primewine hade bjudit in David LeMire MW från Shaw + Smith för att hålla ett seminarium om just australiensisk chardonnay på Restaurangakademien. Ett mycket bra initiativ och annorlunda upplägg där endast två av vinerna kom från producenten och bara totalt tre av de sju vinerna från importören. Hatten av för sådana informativa provningar!

LeMire hade just kommit tillbaka från en resa i Bourgogne och drog paralleller mellan trenderna där och utvecklingen i Australien.  Idag kan man knappt hitta de stora, svulstiga, eldiga, ekdominerade fruktbomberna från förr. Man är restriktiv med ekbehandlingen, skördar tidigare, använder sig av olika kloner och använder den naturligt förekommande jästen.

Shaw + Smiths viner var verkligen bourgognelika och delade många drag med den Meursault som inledde provningen. Med undantag för Leeuwin Estate så hade samtliga viner utan problem smält in i vilken bourgogneprovning som helst. Det är inte lätt att vara vinprovare idag. Har du inte provat en bättre chardonnay från Australien på ett tag så är det dags att göra det nu.  Det händer grejer!

2009 Meursault / Meursault, Bourgogne (Domaine Francois Mikulski). Stor doft av citrus, apelsinskal, nötter, lätt fatkryddighet och tydlig smörighet. Torr, fyllig frisk syra, bra fruktkoncentration,silkig och nästan fet munkänsla som bärs upp av en diskret fatstruktur. Citrus, apelsin och nötighet kommer igen från doften. Lång och balanserad eftersmak med mycket nötighet.

2007 Faultline Chardonnay / Mornington Peninsula (Kooyong). Medelstor doft av gul melon, frisk citruston, mimosa, rökighet och antydan till ek. Medelfyllig, torr, mycket hög, frisk syra, inslag av citron, grape och diskreta fat. Mycket elegant, lång och läskande eftersmak med mkt fin balans.

2010 864 Chardonnay / Yarra Valley (Oakridge Wines). Mycket ljus färg. Ganska liten och knuten doft av gula äpplen och mineralitet. Medelfyllig och distinkt, hög, frisk syra, tillbakahållen frukt, tydlig mineralitet, välstrukturerat med syrorna och en balanserad ekstruktur.

2009 M3 Chardonnay / Adelaide Hills (Shaw + Smith). Stor, fruktig doft av mogen gul melon, citronzest, apelsin, nötighet, fatkryddig och aningen smörighet. Fyllig, fruktig nästan krämigt fet känsla som stramas upp bra av friska syror, lite fatstruktur. Mycket citrus och apelsin samt en tydlig nötighet i den långa balanserad eftersmaken. Mycket ”meursaultig” och nästan kusin med vin nummer 1.

2010 M3 Chardonnay / Adelaide Hills (Shaw + Smith). Medelstor, fruktig doft av gul melon, apelsinskal, rök, antydan av smörighet och tydlig mineralitet. Medelfyllig,torr, mycket frisk, lite återhållen frukt, fin fatstruktur, nötig och lite brödig karaktär och med toner av citrus och apelsin. Bra längd och fin balans.

2007 Art Series Chardonnay / Margaret River (Leeuwin Estate). Stor, något eldig doft av mogen frukt, tutti-frutti, vingummi och en svårdefinierbar ”funkighet”. Fyllig, mycket fruktig, avrundad syra, söt fruktighet och tydlig fatsträvhet. Lite baktung och obalanserad med ett lite syrligt avslut. Stor skillnad mot årgång 2006 som var i en helt annan division.

2009 Kevin John Chardonnay / Margaret River (Cullen Wines). Ganska djupt gul färg. Medelstor, komplex doft av citrus och med en tydlig rökighet och smörigt inslag. Medelfyllig, mycket hög, nästan skarp syra, slank, sval frukt och en lång och elegant och mineralstinn eftersmak.

Efter masterclassen om australien fick jag min uppfattning om landets viner kraftigt reviderad och jag har sedan dess provat en hel del trevliga exempel. Men allt är ju inte bra.

2010 Torbreck Woodcutter’s Shiraz är tyvärr ingen bra ambassadör för Australiens viner. Efter en initial attack av björnbärssylt tar Vicks Vaporub helt över och släpper bara motvilligt fram lite kryddpeppar, vanilj och rök. Smaken är medelfyllig och lite syrlig med något torra tanniner, ofokuserad och förvånansvärt låg frukt trots det marmeladiga intrycket. Lite platt mitt och ganska tydlig beska som tumlar runt i munnen tillsammans med en parfymerad lavendelton. Kort, obalanserad och en riktig besvikelse.

Masterclassen fortsatte med fyra olika pinot noir. Mycket intressant att få prova dessa viner som visade upp tora personligheter och varierande karaktär. Australiensisk pinot har aldrig stått högt på önskelistan, men det kan absolut bli ändring på det.

2010 Coldstream Hills Pinot Noir / Yarra Valley
Ljust hallonröd. Stor intensivt bärig doft av hallon, hallonbåtar, lite vanilj och någon örtighet. Lätt, mycket frisk smak av röda bär, hallon, sura körsbär, diskret ekstruktur och bra längd med mycket bärighet.

2008 Heemskerk Pinot Noir / Derwent Valley, Tasmania
Hallonröd med liten blå ton. Stor doft av solmogna bär, mörka körsbär, hallon, lätt parfymerad (viol), rostat kaffe, rök och färska örtkryddor. Medelfyllig, fruktig, mörka bär som skuogshallon och björnbär, ganska stadig ekstruktur, väl balanserad syra och lång, rik eftersmak med fin ekkryddighet.

2006 Giaconda Nantua Vineyard Pinot Noir / Beechworth
Ljust röd med telgefärgad nyans. Stor, utvecklad och mogen doft av syltade röda bär, läder, tobak, svamp, nyslaget hö, te och typisk burgundisk ton av ”skitiga lakan”. Medelfyllig, smakrik, välstrukturerad, mogna, röda bär, jordgubbar och körsbär. Stram, lång och rik eftersmak med tydlig fatsträvhet och kryddiga toner. Klassisk pinot noir! Ljuvlig men DYR!

2009 Bindi Composition Pinot Noir / Macedon Ranges
Ljust hallonröd med liten blå ton. Ganska stor doft av fruktkarameller, ek, kanel, ceder, kirsch och hallonsoda. Fyllig, mycket frisk smak med mycket smak av röda, syrliga bär. Viss beska och lite otämjda fattanniner. Något kort och outvecklad.

Följ vad som händer på Gustibus Wine & Spirit Academy på Facebook.

Första delen av masterclassen om Australien avklarad. Nio fantastiska rieslingviner som visade varför denna druva ger några av landets främsta viner.

2009 Pewsey Vale Eden Valley Riesling / Eden Valley
Ljust gul. Medelstor doft av mogen citrus och petroleum. Medelfyllig, torr, mycket frisk smak av citrus, krusbär, vita vinbär och gröna äpplen. Lång ren eftersmak med viss mineralitet.

2009 Frankland Estate Isolation Ridge Vineyard Riesling / Frankland River
Mycket blekt gul färg. Ganska liten doft dominerad av petroleumkaraktär och en aning gröna äpplen. Lätt, torr och en mycket distinkt hög syra och massor av citrus. Lång krispig eftersmak med tydlig mineralitet.

2010 Penfolds Vintage Autumn Riesling / South Australia
Ljust citrongul. Medelstor, blommigt aromatisk doft, apelsinblomma, clementin, rökig/knallpulver och en liten petroleumton. Ganska fyllig och fruktig med hög, frisk ”kvittrande” syra, massor med citron, lime och grapefrukt. Lång, torr och ganska stram eftersmak. Ungefär 7% gewürztraminer som ger ett lite aromatiskt lyft.

2005 Lehmann Wigan Riesling / Eden Valley
Ljust gyllengul med gröna inslag. Ganska stor doft av ananas, mogen galiamelon, ostskalk (!) och med en distinkt dieselton. Medelfyllig, torr, mycket hög och frisk syra som balanserar en koncentrerad fruktighet. Lång, mycket frisk eftersmak med viss stramhet och mineralitet.

2005 Leo Buring Riesling / Tamar Valley, Tasmania
Ljust gyllengul. Stor, utvecklad doft ganska intensiv av syltad citron, honung, apelsinskal, rök, mineral och petroleum. Fyllig, smak, mogen gul frukt, avrundad syra och en viss sötma. Viss längd med mineralitet men känns lite obalanserad och slapp.

1999 Leo Buring Riesling ”maturation reserve” / Clare Valley
Gyllengul.  Stor, utvecklad doft av honung, lemoncurd, rök, toast, petroleum, bivax, mandelmassa och med ganska mycket flyktiga syror. Fyllig, torr,mycket fruktig, stram och nästan en känsla av fatsträvhet. Mycket citronfruktighet och en lång, stram och kraftigt mineralpräglad eftersmak.

1999 Leo Buring Riesling ”maturation reserve” / Eden Valley
korkad.

2002 Lehmann Reserve Riesling / Barossa
Ganska ljust gul. Stor, utvecklad doft av toast, rostat kaffe, rök, honung och citrus/lime. Medelfyllig, torrmycket fruktig, gula och gröna äpplen, lime, citron, nästan tuggbar struktur och en vag känsla av fat. Mycket läcker och med en lång koncentrerad och stram eftersmak med mineral.

Följ vad som händer på Gustibus Wine & Spirit Academy på Facebook.

Lite oväntat är det att jag skrivit så mycket om viner från Australien. Det handlar både om kompensation som att jag hittat några riktiga höjdare. Otippat är detockså att det är bland australiensarna man ska leta om man vill hitta vita viner med lite ålder. Det är exempelvis bara lite drygt en vecka sedan som jag skrev om en tretonårig semillon från down-under. Men hittar man plötsligt en nioårig riesling som  2002 Peter Lehmann Reserve Riesling på hyllan så är det bara att slå till.

Stor, typisk doft av mogen riesling med tydliga petroleumtoner och massor av solmogen citrus och lime och en liten rökig ton. Medefyllig, torr smak med fina, avrundade rieslingsyror med tydlig citruskaraktär, bra fruktighet och gansk lång smak med stram, mineralrikt avslut.

När man pratar om klassiska viner så går tankarna nästan med automatik till Frankrike, Italien och Spanien. Det är lätt att glömma att det även utanför Europa finns traditionsrika och karaktärsfulla viner.

Hunter Valley i Australien är ett ganska omöjligt område egentligen. Det regnar tillräckligt men tyvärr mestadels under skörd och jordmånen skulle på andra ställen anses som olämplig för vinodling. Men som genom ett mirakel hittade man redan under 1830-talet rätt druva för omständigheterna; semillon. Denna druva är annars mest känd för att vara den viktigaste druvan i Sauternes, men i Hunter Valley har den funnit sitt andra hem och ett alldeles eget uttryck.

Tidigt skördad druvor jäses vid ganska låg temperatur och lagras eventuellt med kortare kontakt med jästfällning. Vinerna fatlagras i allmänhet inte. Resultatet blir torra, vita viner med mycket hög syra, låg alkoholhalt (10-11%). Som unga är det ganska svårbegripliga och hårda i karaktären. Det är med lång flasklagring som de avslöjar sin storhet och utvecklar en smörig, nötig karaktär och en struktur som inte är helt olik eleganta vita bourgogner. 1998 Tyrrell’s Vat 1 Hunter Semillon är ett typisk och bra exempel på denna sällan sedda vintyp och med tretton år på nacken börjar den så smått uppvisa lite mognad.

Stor, rostad, smörig  något rökig och nötig doft med en vaxig ton och inslag av ost. Medelfyllig, mycket hög, frisk men snyggt polerad syra och tydlig limefruktskaraktär, intensiv citrus, välstrukturerad och en lång, stram eftersmak med rökig och rostad nötighet. Elegant, komplex och med en läcker syra.