Jag har några rätter kvar att laga i Carl Butler-projektet (se nedan). Det börjar bli lite tungt så här i slutet när jag kan se målsnöret. Men jag har redan planerat att avsluta alltihop med att laga bouillabaisse och ställa till en liten fest.

Tyvärr är jag lite motarbetad här hemma. Kära Hustrun vägrar att äta lamm, njurpaj och forell (hon fick någon konstig avsmak av det senaste receptet), det vill säga hälften av de återstående rätterna. Jag får väl göra som med kinkiga barn så att jag lagar något snällt och lättuggat till henne, lamm/njure/forell till mig och resterna till grannarna ovanpå.

• Purjolökssoppa
• Morotssoppa
• Tomatsoppa
• Stekt laxforell
• Bouillabaisse
• Laxforell vinaigrette
• Lammstek
• Kanin i senapssås
• Lammrullad
• Kokt lamm  i vitlökssås
• Vitello Arrosto
• Steak and Kidney paj

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag hittills lagat.

Sist ut av recepten i det flerdelade receptuppslaget ”Tre hackade biffar” är liksom de övriga en enkel variation på pannbiff .

(4 personer)
Pannbiffar enligt grundreceptet

1 burk hela tomater
1 hg champinjoner
1 vitlöksklyfta
1/2 tsk oregano
1 skiva schweizerost (eller liknande) per biff
smör
salt & peppar

Skiva champinjonerna och fräs i smör. Skär tomaterna grovt (spadet ska inte användas, men spara om du skulle behöva späda) och häll över svampen. Riv eller pressa i vitlöken och blanda oreganon, 1/2 tsk salt och rejält med svartpeppar. Låt puttra under lock till det mesta av vätskan kokat in. Lägg de färdigstekta biffarna på ett ugnsfast fat, sleva upp lite tomatröra på varje och avsluta med en skiva ost. Gratinera på 225° tills osten smält och fått fin färg.

Det var lite varmsmörgåsvarning på denna rätt. Men helt okey variation till vardags med potatismos och kanske saltgurka..

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Andra receptet i det flerdelade receptuppslaget ”Tre hackade biffar” ska enligt Carl vara äktitalienskt. Den stora mängden vitlök skulle ursprungligen tjäna att dölja smaken av dåligt kött. Jag rekommenderar ändå att kolla datummärkningen på färsen.

(4 personer)
Pannbiffar enligt grundreceptet

1 burk hela tomater
6 vitlöksklyftor
1/2 tsk oregano
salt & peppar

Skär tomaterna grovt (spadet ska inte användas, men spara om du skulle behöva späda), riv eller pressa vitlökarna och blanda samman allt med oreganon, 1/2 tsk salt och rejält med svartpeppar. Häll över de färdiga biffarna i stekpannan, lägg på locket och låt puttra i 5-6 minuter.

Det här var riktigt gott i all sin enkelhet. Bra bit med all vitlök och biffarna blev saftiga och mjuka av att puttra med tomatröran. Servera med favoritpastan, drössla över parmesan och ringla olivolja över så blir det toppen!.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Först ut i det flerdelade receptuppslaget ”Tre hackade biffar” är ytterligare en rätt med inspiration från Ryssland (de tidigare var ”fiskpinneklassikerna” Rysk fiskrätt och Piroger).

(4 personer)
Pannbiffar enligt grundreceptet

6 dl vitsås*
5 gula lökar
smör
2 msk grönmögelost eller gorgonzola (mycket mer säger jag)

Koka en vitsås (béchamel) enligt nedan eller eget recept. Skala och skiva löken tunt och stek den gyllengul i mycket smör. Smula ner osten i såsen (smaka av, det går åt ganska mycket för att få fart på såsen). Salta och peppra eventuellt. Häll över de varma biffarna och servera löken vid sidan av.

Kära hustrun älskade den krämiga såsen men jag tyckte den var för mesig även om jag mångdubblade ostinnehållet. Snäll mat.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

*Smält 40 g smör och vispa ned 3/4 dl vetemjöl samt låt fräsa en stund. Slå på uppkokt 6 dl mjölk (inte allt på en gång) medan du vispar kraftigt. Koka upp igen och sjud under cirka 10 minuter. Smaka av med salt och peppar.

Här är grundreceptet för ”Tre hackade biffar”; Bitok à la russe, Biff Pizzaiola och Gratinerad biff (recepten postas de närmaste dagarna). Fyra recept på samma uppslag. Puh! Det blev pannbiffsbuffé till middag och många lunchlådor.

(4 personer)
4 hg oxfärs
1 hg fläskfärs
2 dl vätska (mjölk, grädde eller buljong)
1 dl rivebröd
1 ägg

Blanda vätskan och ströbrödet och låt svälla cirka 20 minuter. Blanda ner ägget och färsen och rör om väl. Salta och peppra. Gör bollar (cirka 10 st) som du plattar ut tunt, biffarna drar ihop sig ganska mycket. Stek i smör på svag till medelhög värme. När biffarna känns fasta eller ingen mer köttsaft tränger ut är de färdiga.

Bra basrecept för biffar som utgångspunkt för egna rätter och smaksättningar. Det blir mycket goda smaker i stekpannan så glöm inte att vispa ur den med en skvätt grädde för godaste såsen.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

”Lova mig att du någon gång tar dig tid att laga den här rätten. Den är faktiskt värd besväret. Lägg märke till att kycklingen skall marineras och att du därför måste börja laga rätten redan dagen innan.”

Så inleds detta recept på kycklingpaj av Carl Butler. Visst känns det lockande och förväntningarna skruvas upp en smula.

(4 personer)
1 stor gödkyckling
4 skivor bacon

Marinad:
2 hårdkokta, hackade ägg
1/2 msk persilja
1/4 tsk timjan
1/4 tsk salvias
1/4 tsk koriander
1 1/2 dl vitt vin
1/2 msk worcestersås
1 tsk japansk eller kinesisk soya
1/2 tsk salt
1 dl hönsbuljong

1/2 sats pajdeg
1 ägg

Stycka kycklingen, halvera bröstbitarna och lägg samman med endera ett lår eller vinge. Linda ihop med en skiva bacon och lägg tätt i en ugnsfast form. Blanda alla ingredienser till marinaden och häll över kycklingen. Täck över och ställ i kylen minst 12 timmar. Gör pajdegen. Kavla ut till ett lock som täcker formen med marginal. Pensla formens kanter med uppvispat ägg, täck formen med deglocket och tryck fast utmed och under kanten. Pensla locket med resten av ägget och grädda på 225° i ungefär 50 minuter. Servera med en sallad.

Följde receptet slaviskt, som vanligt, men det slutade i ett stort ”jaha”. Absolut inget att rekommendera. Helt OK smak men hela rätten kändes lite märklig, tillkrånglad och svåräten. Skyn i formen var däremot riktigt god så jag kan tänka mig att modifiera receptet till en gryta på lårfiléer och servera med potatis..

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

I Carl Butlers kokbok stöter man gång på gång på kommentarer om kocken Cesar. Flera av recepten bär hans namn och Carl benämner sin vän enbart som ”Cesar”. Inget mer verkar känt om honom än att han var Butlers gode vän och kom från Spanien.

Av en slump ramlade jag på en loppis över boken ”Har Källarmästar’n ett bord ikväll” som handlar om klassiska stockholmskrogar*. Där finns ett helt kapitel om Svensson & Butler. Jätteintressant med en del ny information. Där på en bild tillsammans med Carl finns den nästan mytiske Cesar! I bildtexten benämns han som ”…kökschef och på senare år även kompanjon, Roman Cesar”.

Vem var han? Hette han Cesar i för- eller efternamn? Vart tog han vägen efter konkursen 1996? Flyttade han hem till Spanien? Bor han kvar i Sverige? Frågorna hopar sig.

Om det finns någon som sitter på information om kocken Cesar, ge dig tillkänna!

*Boken gavs ut av Stockholms Energi (?) 1998 och är den tredje i en serie där de övriga titlarna är ”Hovmästar’n får jag beställa” och ”Fröken, får jag be om matsedeln”. Måste lägga vantarna på de övriga två för det här var spännande läsning om krogkultur, mathistoria och svunna restauranger.

De här receptet är helt klart inspirerat av ryska recept. Däremot är det väl lite oortodoxt att använda pajdeg när man ska göra piroger, vilket också Carl Butler medger. Men det är något skumt med Calles ryska recept. Båda två (här är det andra) han har med i boken innehåller nämligen fiskpinnar! Mycket märkligt.

Börja med att göra en sats pajdeg och vispa upp ett ägg. Kavla ut degen tunt och skär ut rundlar med hjälp av ett kaffefat. Degen bör räcka till 9-10 piroger. Lägg fyllningen på ena halva, pensla lite ägg utmed kanten, vik över andra halvan och tryck till ordentligt så degen håller ihop. Pensla pirogerna med ägg och grädda i ugnen i 200° cirka 30 minuter.

Pirog på fiskpinnar
Ett paket fiskpinnar
4 kokta potatisar
4 inlagda rödbetor
1 dryg msk kapris
i burk raka sardeller
2 dl gräddfil
salt och peppar

Stek fiskpinnarna och skär potatis och rödbetor i små tärningar. Blanda potatis, rödbetor och kapris med gräddfil och smaksätt med salt och peppar. Fyll varje pirog med ett par matskedar av röran, en fiskpinne och en sardell.

Kålpirog med ägg och dill
1/2 litet kålhuvud
4 hårdkokta ägg
1 knippa dill
smör
salt och peppar

Avlägsna de yttersta kålbladen, skär bort stocken och strimla kålen fint. Fräs kålen lätt i lite smör i en tjockbottnad kastrull, sänk värmen, lägg på locket och sjud sakta tills kålen mjuknar. Hacka dill och ägg, blanda med kålen och salta och peppra.

Jag gjorde båda fyllningarna, en halv sats av varje, till en sats pajdeg. Fyllningarna var mycket smakliga bägge två. Fiskfyllningen var ganska pikant med sardellen, men kålfyllningen blev min favorit. Tyvärr tycker jag inte att pajdegen funkade till pirog. Det blev både smuligt och stabbigt på en och samma gång.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Det här receptet har jag dröjt med av tre anledningar. För det första kräver det en veckas framförhållning. För det andra är bilden i boken inte särskilt lockande. Slutligen så finns det något med ”falsk” i namnet som inte känns särskilt övertygande. Inte ens Carl Butlers löfte om att marineringen skulle ge en ”lite vild smak” fick mig att tro att fläsksteken skulle smaka vildsvin.

(6-7 personer)
1 1/2 – 2 kg fläskstek
smör
mjöl
Till marinaden:
1/2 flaska rött vin
5 msk vinäger
1 morot
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
2 lagerblad
1 tsk mejram
5 svertpepparkorn
10 enbär

Morot och lök skalas och skärs grovt, vitlöken pressas och läggs tillsammans med alla ingredienser till marinaden i en gryta. Låt koka upp och sjuda i 6 minuter och låt sedan kallan. Skär bort eventuell svål på fläsksteken. Lägg köttet i dubbla plastpåsar och slå marinaden över, knyt ihop och låt vila i kylen i 5-7 dagar. Vänd då och då. När steken ska tillagas sätter du ugnen på 175°. Ta upp köttet och torka av kryddor och gönsaker med hushållspapper och klappa in salt runt om. Spara marinaden. Lägg köttet i en form, stick in en termometer i den tjockaste delen och ställ in i ugnen. När köttet blivit lite brynt öser du över marinaden. Låt stå i ugnen tills innertemperaturen visar 85°. Ta ut köttet och håll varmt. Sila ner marinaden i en gryta, koka upp och vispa ned en blandning av 1 msk smör och 1 msk vetemjöl och låt sjuda stilla några minuter.

Jag hade verkligen inga förväntningar på denna rätt men från ugnen kom underbara dofter. Så besviken jag blev när detta visade sig vara en av de absolut tristaste maträtterna på mycket länge. Ett bottennapp i kokboken. Mesigt, lite syrligt och mycket, mycket långt ifrån någon ”vild” smak. Undrar hur många som genom åren tagit sig besväret att planera en trevlig söndagsmiddag en vecka i förväg och ödslat en halvbutelj vin på detta recept. Oavsett hur många så lär ingen av dem ha upprepat misstaget.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Det verkar inte bättre än att jag sparat de bästa recepten till sist. Anledningen till att jag dröjt med att göra denna rätt är att bilden i boken inte ser särskilt aptitretande ut. Men det här var faktiskt nästan lika bra som gårdagens fiskrätt. Lite märkligt dock att det inte anges hur många personer receptet är beräknat till. Jag tog en (1) stor majskyckling till receptet och det blev lagom till fyra personer. Jag använde också rökt paprikapulver.

2 kycklingar eller 6 stora kycklingbröst
1 grön paprika
1/2 dl vitt vin
2 dl vispgrädde
1 stor knippa dill
1 rågad tesked paprikapulver
500 g fryst hel spenat
muskot
smör
salt och peppar

Dela kycklingen. Skär paprikan och dillstjälkarna smått. Fräs paprikan och dillen i lite smör i en tjockbottnad gryta utan att det tar färg. Tillsätt paprikapulvret. Lägg ner kycklinghalvorna och bryn runt om. Slå på vinet, lägg på locket och sjud sakta tills kycklingen är helt färdiglagad (endast klar vätska tränger ut när du sticker in en kniv i den). Ta upp kycklingen och håll varm. Sila såsen och koka ihop tills hälften av vätskan återstår. Tillsätt grädden och sjud tills såsen får en tjock och krämig konsistens. Smaka av med salt och peppar och rör ned de finhackade dillvipporna. Servera med spenat som du tinat, kramat ur vätskan ur och värmer upp med lite smör och smaksätter med salt, peppar och muskot.

Såsen blev mycket smakrik och kombinationen av dill och paprika var mycket bra. Spenaten kompletterade smakerna mycket fint och gjorde att rätten verkligen lyfte.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.