Det är något speciellt med chablis. Något lite ogripbart som skiljer vinerna från Chablis från andra viner av druvan chardonnay. Kanske kombinationen av den eleganta syran, den tillbakahållna men samtidigt fokuserade frukten, det lite strama avslutet och den nästan rökiga mineraltonen. Allt det där kan man hitta hos andra torra chardonnayviner från olika delar av världen. Men vinerna från Chablis har något…je ne sais quoi.

Att det inte bara är jag som känner så har jag fått erfara när jag under våren rest runt i landet och hållit femton vinprovningar med viner från Chablis och producenten La Chablisienne för munskänkar. Kärleken till Chablis är verkligen stor hos vinälskarna.

Kooperativet La Chablisienne är minst sagt en storspelare i området. Man samlar runt 300 odlare och producerar var tredje flaska chablis! Tack vare alla sina odlare har man ett stort urval av druvor från alla typer av lägen och kvaliteter att jonglera med. MAn är inte bara stor, man är kvalitetsledande också.

Vinet jag tipsar om denna gång är en chablis på tetraförpackning. Jag är personligen inget fan av denna förpackning, men jag inser att den har sin plats och funktion och dessutom bra ur miljösynpunkt. Men jag kan inte komma undan att det känns fel med ett klassist vin på pappkartong. Men det är jag. Det viktiga är trots allt vad som är i förpackningen och det är det inget fel på. Tvärtom.

2023 La Chablisenne Chablis är i varje stycke en klassisk chablis, ett skolboksexempel helt enkelt. Som en diskret, grå, lätt dimma ligger den rökiga mineraliteten över den friskt fruktiga doften, Torrt, klingande friskt, gröna äpplen, mogen citrus, drag av aprikos och med fint koncentrerad frukt och bra kropp. Bra längd på eftersmaken där mineraliteten kommer tillbaka och stramar till. Stil och kvalitetsmässigt är vinet helt jämförbart med Chablis Le Finage som kostar 189 kr. Vinet på kartong lanserades i höstas till 179 kr och är nu prissänkt med 30 kronor till 149 kr. Det är med andra ord 20 kr billigare än La Chablisiennes Petit Chablis. Faktiskt så är detta den billigaste chablisen på Systembolaget idag. Ett klockrent fynd med andra ord. Finns i ganska stora volymer i många butiker.

Har du som jag lite aversioner mot förpackningen så finns det en enkel lösning – häll upp vinet på karaff.

Ja. Bilden är såklart AI-genererad.

Disclaimer: Jag gör provningsuppdrag för importören men jag tjänar ingenting på försäljningen av detta vin. Får heller inte betalt för att skriva om vinet. Har i detta fall inte ens fått ett prov.

Jag har upprepade gånger under de senaste åren skrivit om den moderna stilen av chardonnay från Australien, bland annat här där ”receptet” redovisades. Många har varit tveksamma till mitt påstående om att det idag inte är helt lätt att skilja en aussie-chardonnay från en klassisk chablis och jag förstår att man tvivlar. Därför kommer här ytterligare bevis för min tes.

Jag har hållit två provningar hos munskänkarna (Simrishamn och Côte d’Azur med totalt 100 deltagare) på temat chardonnay där jag gått igenom klimat, vinmakning, trender och kvalitetsbegreppet. Vid båda tillfällen har jag inlett med en blindprovning där det enda de fått veta är att båda är chardonnay samt ett vin franskt och det andra från ”nya världen”.  I små grupper fick de sedan diskutera sig fram vilket av vinerna som kommer från svalt respektive varmt klimat, vilket som var franskt samt diskutera vilket som var billigast respektive dyrast. Vid bägge tillfällena har en förkrossande majoritet med stor tydlighet pekat ut ett av vinerna som kommande från ett svalt område i Frankrike och som det dyraste vinet. På direkt fråga har de också pekat ut det vinet som en chablis. Helt förståeligt. Men vinet var Jacob’s Creek Classic Unoaked Chardonnay från South Eastern Australia för 79 kronor! Vid båda provningarna var det andra vinet en chablis premier cru för nästan det tredubbla priset!

Reaktionerna var vid båda tillfällena ganska starka. Hur kunde man ta så fel!? Det kanske inte är så konstigt. Jacob’s Creek är ett väldigt välgjort vin skapat för att tilltala många samtidigt som det är i en lättare, fruktig men mycket frisk stil dominerad av mogen citrus, lime, gröna äpplen. De båda chabliserna hade både lite mer mogen frukt då de kommer från lite bättre och soligare lägen och har en mer uttalad karaktär. När jag därefter gick igenom vad som är skillnaden på kvalitet och personlig smak så kunde de flesta känna skillnaden. Chabliserna hade både mer komplexitet, längd och intensitet men var inte så ”lättgillade” som Jacob’s Creek.

Hela Jacob’s Creek Classic-serie är för övrigt väldigt välgjord och häpnadsväckande lagringsduglig.

Vill man prova ett riktigt bra exempel på aussie-chardonnay så rekommenderar jag Ocean Eight The Verve Chardonnay (bästa vin på bägge provningarna) som jag dessutom skapat ett fantastiskt pizzarecept till.

Idag var temat på skolan Bourgogne och Chablis. Mycket trevliga viner men något stod ut lite extra.

”Petit Chablis” är den lägsta klassificeringen i Chablis och brukar i allmänhet vara lätta, mycket friska och ganska enkla viner utan vare sig djup eller komplexitet. Helt okey och fräscht till lite skaldjur men lättglömt. Men om det är en riktigt bra producent som Jean-Marc Brocard så kan det ibland lyfta.

2014 Petit Chablis Sainte Claire sticker verkligen ut med sin tydligt rökiga mineralkaraktär, doft av mogen citrus och smak med hög, klart klingande syra som balanseras av ren, fokuserad citrusfrukt och mycket långa smak. Elegant, välbalanserad, omisskännligen en chablis och mycket välgjord. Det mest intressanta var att vi kunde jämföra med samma vin från 2001! Vi pratar om en petit chablis med 14 år på nacken. Det är en ålder som kan vara respektingivande även för en chablis grand cru till ett fyra gånger så högt pris. Vinet var moget, smörigt, komplext och dominerat av gula frukter och popcorn i doften. Smaken var fortfarande mycket frisk med en bred och lång smak. Ett moget vin med full vigör men kanske med avsaknad av lite fokus och koncentration. Mycket imponerande.

Stark köprekommendation på årgång 2014! För 119 kronor får du en riktigt bra chablis som kan sparas i många år.

Två dagar på skolan ska ägnas åt en masterclass kring Bourgognes village-appellationer tillsammans med Jean-Pierre Renard från BIVB. Det kan behövas en djupdykning för detta område som bara utgör 3% av Frankrikes vinareal och omfattar 100 appellationer producerar nämligen…wait for it…60 000 olika viner!

Jean-Pierre inledde med att prata om komplexiteten i ämnet. Att jämföra en pinot noir från Bourgogne och exempelvis en från Nya Zeeland är lönlöst. När man inte ens kan göra likadana viner i Volnay och Pommard som ligger någon kilometer från varandra, hur ska man kunna göra det i olika delar av världen med helt olika förutsättningar. När man ska lära sig om viners typicitet från ett område är det viktigt att veta att vinvärlden befinner sig i ständig förändring. För 150 år sedan var vinerna från Pommard lätta viner som skulle drickas inom ett halvår, idag är de kraftfulla och strukturerade viner för lagring. De legendariska vinerna från Romanée-Conti (”viner som alla känner till men ingen dricker”) var ursprungligen roséviner. För trettio år sedan var vinerna helt annorlunda och idag dricker vi viner som aldrig varit bättre. Det enda vi vet med säkerhet är att om ytterligare trettio år så kommer de återigen att vara annorlunda.

Det grundläggande för olikheterna i Bourgogne, förutom klimatet som varierar över den 23 mil långa sträckningen, är jordmånen som företrädesvis består av kalk. De olika marina kalksedimenten har bildats under 50 miljoner år, har olika fysisk karaktär och varierar inom området. När endast jordmånen är det som skiljer kan man tydligt uppleva det i vad som beskrivs som ”mineralitet”. Vad mineralitet är, hur det påverkar vinet och varför vi upplever det som vi gör är fortfarande mer eller mindre ett mysterium. Vi ser ursprunget och resultatet men orsaken är okänd – en saknad länk.

Sammanfattningsvis kan sägas att ”Life is to short to learn about Burgundy”.

Över till Chablis och Auxerrois som ligger 10 mil västnordväst från övriga Bourgogne. Ursprungligen var det enbart vinerna härifrån som var betecknade som ”Bourgogne”. Här dominerar druvan chardonnay nästan helt och följaktligen vita viner. Även sauvignon odlas och går då under namnet från byn Saint-Bris. Röda viner av pinot noir och césar hittar vi med bynamnet Irancy. Det finns fyra kvalitetsnivåer av chablis: petit chablis, chablis, chablis premier cru samt chablis grand cru. Chablis skiljer sig från övriga vita bourgogner genom det svalare klimatet, den ”yngre” och rikare kalken (kimmeridge) samt att man i allmänhet inte använder sig av fatlagring eller gör det mycket sparsamt. Vinerna bli därför mycket torra, friska, strama och mineraldrivna.

2009 Saint-Bris (Clotilde Davenne).  Mycket ljust gul färg med grönt stick. Ren, frisk, doft med mineral, lätt aromatisk ton av gröna äpplen, krusbär,  citrus, svartvinbärsblad. Torr, frisk, fruktig och medelfyllig, citrus, granny smith, krusbär, lång balanserad och tydligt mineraldominerad eftersmak. Stram och elegant i klassisk, ren stil.

2010 Petit Chablis (Domaine Garnier & Fils) 153 kr / Jakobsson & Söderström. Medeldjupt citrongul med grönt inslag. Medelstor, ren, frisk doft av mogen citrus, gula äpplen, omogen ananas, lätt kritdammig. Ganska lätt, torr, mycket friska syror, balanserade av bra fruktighet, gröna äpplen, mogen citrus. Stramt och kritigt avslut med bra längd. Välgjord och snygg petit chablis.

2010 Chablis (Clotilde Davenne).  Medeldjupt citrongul med grönt inslag. Stor, fruktig doft av gul frukt, vita blommor, citrus, gröna äpplen och en ganska tydlig, rökig mineralton. Torr, mycket frisk syra, koncentrerad, slank, citrusfruktighet, gula äpplen. Lång, elegant och stramt balanserad eftersmak.

2009 Chablis VV (Domaine Lavantureux) 186 kr / Jakobsson & Söderström. Medeldjup citrongul. Medelstor, gulfruktig, massor med lime- och citronzest, omogen nätmelon, lite vingummi, Torr, medelfyllig, mycket fruktig med bra fokus, inbäddade syror, vit persika, gula päron, liten mineralitet, bra längd och viss stramhet i avslutet.

2009 Chablis Premier Cru Fourchaume (Jean-Marc Brocard). Medeldjup gul ton med gröna stick. Medelstor ganska intensiv, fokuserad, frisk fruktighet av gröna äpplen, nätmelon. Medelfyllig, slank och fokuserad frukt av gröna och gula äpplen, mogen citrus och omogen persika, fint polerade syror och lång balanserad eftersmak med stramt mineralavlut.

2010 Chablis Premier Cru Montée Tonnerre (Jean-Marc Brocard). Medeldjup gul ton. Medelstor, fruktighet av gula och gröna äpplen, vit persika och liten mineralrökighet. Medelfyllig, slank, koncentrerad och klart fokuserad frukt av mogen citrus, gröna äpplen, kritig mineralitet, distinkta, fina syror och mycket lång och snyggt balanserad eftersmak.

Efter flera försök lyckades vi äntligen få Clotilde Davenne till skolan för att presentera sina chabliser och vita bourgogner. Det var väl värt väntan.

Clotilde arbetade under 17 år som vinmakare hos Jean-Marc Brocard och finslipade sina kunskaper och kännedom om vingårdarna i Chablis innan hon startade sin egen verksamhet för knappt tio år sedan. Hennes viner är rena, distinkta, fokuserade och kommer aldrig i kontakt med ek, inte ens på grand cru-nivå vilket annars är mer regel än undantag. Hon strävar att göra viner med så lite påverkan som möjlig och strävar efter att terroir och årgång ska skina igenom. Hon säger själv ”Vin är enkelt. Det är en enkel njutning”. Något att tänka på när man provar vinerna.

Provningen inleddes med ett glas av hennes crémant de bourgogne. På frågan varför hon producerade detta vin svarade hon att hon älskar bubblor och att hon framförallt gör det för sin egen skull. Vinet var elegant med fin rondör och en tydlig mineralton. När bubblorna helt försvunnit var det kvarvarande vinet en riktigt bra vit bourgogne. Därefter provades den lite udda Saint-Bris som till skillnad från annan vit bourgogne framställs av druvorna sauvignon blanc och sauvignon gris. Vi provade årgång 2010 som var något mer aromatisk än 2009:an jag provat tidigare.

Mycket intressant var det att sedan prova flera årgångar av den ”enkla” bourgogne blanc som säljs på Systembolaget för blygsamma 99 kronor. Den aktuella årgången 2010 uppvisade en stor, mycket fruktig doft av gul, mogen frukt, apelsin och ett drag av stjärnanis. Smaken var torr med slank men koncentrerad gul frukt, eleganta, friska syror och lång mineralrik eftersmak. Mycket lovande! När vi sedan provade oss igenom 2009 och 2008 avslöjades mer rökig mineralitet som påminde om ostronskal samt smörighet. Ökad komplexitet och mer avrundade men fortsatt strama syror. Riktigt spännande blev det när vi tog ett skutt till årgång 2004! Stor komplex och mogen doft av gul melon och frukt, apelsin, grape, kryddighet, mineral, rök och ett lite petroleumlikt inslag. Mycket bra fyllighet och koncentartion med en avrundad syra som fortfarande höll upp vinet. Enligt Clotilde så har 2010 liknande potential som 2004. Bara att köpa på sig ett gäng flaskor med andra ord!

Därefter gick vi över till chablis. Den aktuella 2010 Chablis hade en ganska liten doft av vita blommor, citrus, gröna äpplen och en ganska tydlig, rökig mineralton. Torr, mycket frisk syra som balanserades av en koncentrerad, mogen citrusfruktighet. Lång, elegant och stramt balanserad eftersmak. 2010 Chablis 1er Cru Montmains var fortfarande mycket stram och tillbakahållen och ville inte riktigt visa upp sig. Det gjorde istället 2010 Grand Gru Les Preuses som var nästan parfymerad av mimosa, vita blommor, apelsinskal och gröna äpplen samt en distinkt mineralkaraktär av musselskal. Här fanns också en mycket speciell karaktär av risvatten och sake som jag börjat hitta i chabliser på senare tid. Smaken var mycket frisk, koncentrerad, elegant och med en lång och ren mineraldriven eftersmak.

Därefter blev det två årgångar av Chablis Grand Cru Les Clos. 2008 spelade totalt ut 2010 med en stor smörig och mineralstin doft med massor av gul frukt och solmogen citrus. Mycket fyllig och frisk med koncentrerad frukt, stram mineralitet, välstrukturerad och lång balanserad eftersmak. Kvällens bästa vin ansåg de flesta.

Som en extra bonus hade vi sparat en magnum av 1996 Chablis från Jean-Marc Brocard då Clotilde Davenne var vinmakare där. Jag skrev om detta vin för ett år sedan och denna ”enkla” chablis visar hur makalöst väl dessa viner klarar lagring och hur fantastiskt komplexa de kan bli.

Lars Torstenson skriver också om vinerna och ger råd om luftning och dekantering.

Jag har skrivit tidigare om det utmärkta kooperativet La Chablisienne. Efter en ganska imponerande uppställning viner under gårdagens föreläsning om Chablis och Bourgogne har jag anledning att göra det igen. Från den vanliga ”enkla” chablisen fram till grand cru-vinerna uppvisades en ren, distinkt och mineraldriven karaktär parad med fin fruktighet. Särkilt intressant var att prova två viner av olika årgång från samma grand cru-läge; Grenouille.

Vi provade årgång 2004 mot 1997. Den yngre årgången visade i doften upp en tydlig mineralton med mogen, gul frukt och en diskret rostad och lätt fatkryddig ton. Smaken var, trots ett antal år på flaska, fortfarande distinkt frisk i syran, fokuserad i frukten och med en mycket fint integrerad fatkaraktär. Rik och komplex med fin intensitet och lång, balanserad eftersmak med studs i mineraliteten. Jämförelsevis var årgång 1997 mycket utvecklad och generös i doften med smörighet, popcorn, nötter massor med mogen tropisk frukt men med övertoner av lätt rökig mineralitet. Smaken var fyllig och rik med aromer som avspeglade den komplexa doften. Trots sina snart 15 år var vinet spänstigt och friskt med flera goda år kvar att ge.

Det är med flaskmognad som chablis visar upp sin verkliga storhet. Allt för ofta dricks dessa viner på tok för unga och framstår för de fleta som snipiga, tillknäppta och ganska obegripliga. Det är synd, för även en ”vanlig” chablis ger så mycket mer med bara ett par år extra på nacken.

Båda vinerna finns för tillfället på Systembolaget.

Chabliserna från William Fevre har jag inte provat så ofta sedan jag arbetade aktivt som sommelier kring milennieskiftet. Då var de ganska tyngda av ny ek och inte särskilt typiska för området. Idag finns inte ett spår av ek i vinerna. Till de högre kvaliteterna används förvisso ekfat men dessa är minst åtta år gamla och ger ingen karaktär utöver en lite avrundad syra.

2007 Chablis 179 kr
Mycket ljust, briljant gulgrön. Liten till medelstor doft av gula frukter och tydlig mineralton minnande om knallpulver. Lätt, mycket frisk smak med toner av citrus, gula äpplen, len fruktighet och lång, mycket mineralrik eftersmak.
För att vara en vanlig chablis har vinet mycket karaktär och fin mineralton.

2007 Domaine William Fevre Premier Cru ”Les Lys” 299 kr
Mycket ljust gulgrön. Stor doft av gula, tropiska frukter, mogen citrus, lemoncurd, mineralrik och lätt aromatisk. Medelfyllig, stram men med koncentrerad frukt med karaktär av mpgen citrus. Mycket frisk och välstrukturerad med torr mineralkaraktär och lång, elegant eftersmak.
Ett steg upp i kvalitetstrappan från det föregående vinet vilket tydligt märks i uttrycket. Lite dyrare än en premier cru vanligtvis är, men värt den extra slanten.

2007 Domaine William Fevre Grand Cru Bougros ”Côte Bouguerots” 699 kr
Ljust, blekgul färg. Liten, outvecklad, knuten doft med dammig mineralton och toner av citrus och pomerans. Medelfyllig till fyllig, mycket fruktig med stram syra och mycket mineralrik. Lång eftersmak och mycket ung.
Ett oförlöst vin som kräver flera år på flaska för att visa sin storhet och om det är värt det höga priset. Druvorna kommer från den brantaste delen av grand cru-vingården Bougros; ”Côte Bouguerots”.

Provade igår ett antal röda och vita bourgogner från anrika firman Bouchard Père & Fils. Som väntat bjöds på både högt och lågt. Mest högt faktiskt. Och då tänker jag inte på priserna.

2005 Gevrey-Chambertin 299 kr
Ganska ljus, briljant klarröd färg. Ren doft av röda bär, hallonmarmelad, lingon och ett grön lite omoget inslag. Kryddiga toner och ett itet inslag av läder. Medelfyllig, mycket frisk smak med låga frukttanniner, diskret inslag av fat, röda bär, hallon och medellång, något kärv eftersmak. Ett typexempel på alldeles för dyr, röd bourgogne som bara är snipig och trist.
Edit: Efter tre dagar provades vinet igen. Aromerna var nu mera utvecklad. Den omogna tonen borta, tanninerna avrundade och fruktigheten mer framträdande. Vinet behöver mer tid i flaskan helt enkelt.

2005 Volnay Caillerets Premier Cru ”Ancienne Cuvée Carnot” 599 kr
Medelhög intensitet, granatröd med något blått drag. Medelstor doft av mogna röda och mörka bär, jordgubb och svarta vinbär. Aromatisk och kryddig med karaktär av kanel och kardemumma. Fyllig, mjuk, mycket fruktig, lite eldig, hög fin syra och väl balanserad fatkaraktär. Lång, smakrik och mycket elegant. Elegant och mjuk och raka motsatsen till det föregående vinet. Så här ska det smaka.

2002 Pommard Rugiens 379 kr
Medelhög intensitet, röd med lite brun kant. Medelstor, utvecklad och något aromatisk och kryddig ton, läder och jordgubbsmarmelad. Fyllig, mycket sträv, höga frukttanniner, mycket fruktig med inslag av mörka bär, tydlig fatstruktur och fin syra. Ung och smakrik med lång eftersmak. En riktig ”käftsmäll” som en pommard ska vara. Behöver ytterligare år på flaska utöver de sju den redan har.

2007 ”La Vignée” Bourgogne Chardonnay 129 kr
Ljust gul, briljant. Ren, frisk doft av söt citrus, liten smörighet, ton av grädde och gula frukter. Torr, medelfyllig, mycket fin syra, bra fruktighet med karaktär av gula äpplen och citrus. Fin struktur, viss längd och bra ”munfyllnad”. Inget upphetsande men välgjort, njutbart och väl värt pengen.

2006 Beaune du Château Premier Cru 249 kr
Klar, ljust gul. Medelstor, nötig doft med inslag av citrus och omogen ananas samt toner av honung och smör. Torr, medelfyllig med avrundad syra och silkeslen frukt. Diskret fatkaraktär och liten kryddighet. Lång, elegant och delikat eftersmak med en liten metallisk ton.

2005 Meursault-Genevrieres Premier Cru 599 kr
Ljust gul med liten grön ton. Stor, mineralrik, smörig, nötig ton av brioche och brynt smör generös fruktighet av lime och honungsmelon.Torr, fyllig, intensiv och mycket frisk med extremt välavvägda fat. Liten eldighet, fet/oljig munkänsla, lång och kraftfull men samtidigt mycket elegant.