Finns det något som kan locka fram stadshotellsnostalgin snabbare är ”biff med lök”? En riktig svensk klassiker som även går under namnet ”ångbåtsbiff”. Så enkelt, så gott och så sorgligt bortglömt.

Till 4 personer: Koka potatis. Skär minst 4 gula lökar i inte allt för tunna skivor. Löken ska mjukna långsamt i massor av smör på medelhög och ska inte brynas utan bara efter minst 20 minuter bli lätt gyllene. Strö över 0,5 tsk socker, rör om och slå på 3 dl vatten och 1,5 msk kalvfond från flaska, 1 skvätt soja och rejält med vitpeppar. Sjud upp och håll varmt. Banka ut 4 stora fina utskurna biffar (rumstempererade) till knappt 1 cm tjocklek, torka dem torra med hushållspapper och salta och peppra. Stek på hög värme i en blandning av olja och smör, ett par minuter på var sida så de fortfarande är lätt rosa inuti. Ta upp köttet och slå löken med skyn i stekpannan så den snabbt kokas ur. Servera med potatis, saltgurka, biffarna toppade med löken, häll sky över och drössla över hackad persilja.

Njutes med en källarsval ljus lager enligt traditionen men en bra beaujolais var galet bra till.

”Vad vill du ha till middag?” frågade jag Kära Hustrun. Svaret kom snabbt och oväntat: ”Korv Stroganoff”.

Jag gillar verkligen denna folkhemsklassiker som är ett stående inslag hos barnfamiljer, enklare lunchställen och på dagis. Faktum är att jag nästan aldrig lagat rätten (däremot Jamie Olivers Biff Stroganoff och filésauté Stroganoff) hemma så jag fick improvisera ihop en variant. Blev riktigt bra tillsammans med morötter frästa i lite smör som sedan fick sjuda med finosherry och hyvlad mandel.

Strimla en halv falukorvsring, klyfta 300 g champinjoner och grovhacka en stor gul lök. Stek svampen i en stor, torr stekpanna tills de tappat det mesta av vätskan och börjat bli gyllenbruna. Klicka i rejält med smör och släng i korven och löken och bryn allt tills det börjar ta färg. Blanda ner 3 msk tomatpuré, 3 tsk senapspulver utrört i lite vatten, 0,5 tsk timjan, 0,5 tsk harissa (eller någon annan chilipasta) och gärna en skvätt whisky och låt fräsa någon minut. Slå på 400 g krossade tomater och 3 msk kalvfond och låt sedan allt sjuda medan riset kokar. Innan servering rör du ned 1 dl smetana och låter bli varmt.

Nöt-Crème är en riktig godisklassiker som fyller halvsekel och därmed är årsbarn med Eder bloggare.

För mig är Nöt-Crème en riktig nostalgitripp. Smaken tar mig tillbaka till när man var liten och fick några plastförpackningar i godispåsen och man hittade på olika avancerade sätt att komma åt innehållet på och samtidigt få det att räcka så länge som möjligt. Den stora frågan var också om det var godast rumsvarmt eller kylskåpskallt.

Nu är det inte så illa att nötinnehållet är borta i det klassiska godiset som titeln antyder. Både hassel- och jordnötter finns kvar högst upp i innehållsdeklarationen. Däremot lanseras en ny produkt: Salmiak-Crème! När jag såg denna bastard så visste jag med en gång: Jag kommer älska det! Helt riktigt. Samma krämiga konsistens som originalet och en smak som ligger precis mellan Malacos salta fiskar och den gamla tuggummiklassikern Riff (om någon minns den). Ett nytt beroende i vardande.

Trots namnet är oxfilé provençale en helsvensk rätt. Rätten skapades på 1930-talet av köksmästaren Julius Carlsson på klassiska restaurang Cecil som låg på Biblioteksgatan 5 i Stockholm fram till 1969 då lokalerna togs över av nattklubben Alexandra. Men det var som stående inslag på restaurang Cattelins meny under dess storhetstid på 70-talet som rätten fick sin spridning.

Det är en rätt enkel rätt egentligen. Helt enkelt råstekt potatis, helstekt oxfilé och vitlökssmör. Fast med mycket smör, massor med vitlök, mört kött och gyllenstekt potatis behöver man inte så mycket mer. Dessutom praktiskt bjudrätt då den går att förbereda helt och hållet och bara värmas upp när gästerna kommer.

Rör ihop smör, massor med pressad vitlök, lite salt, lite pressad citron och rikligt med hackad persilja. Ställ åt sidan. Skiva fast potatis tunt och lägg i kallt vatten en halvtimme, skölj därefter väl och torka på en kökshanduk. På sås sätt blir du av med en del av stärkelsen och skivorna klibbar inte ihop. Stek i omgångar gyllenbrunt i rikligt med smör och ister/ankfett. Salta och pressa i lite vitlök på slutet. Ställ åt sidan. Klyfta eller halvera massor med små fina champinjoner och stek i torr panna tills det mesta av vätskan dunstat bort och svampen fått fin färg. Klicka i smör och fräs ytterligare. Ställ åt sidan. Skär lock av tomater, gröp ur innehållet och blanda med ströbröd, salt och riven parmesan till en smet. Fyll tomaterna, strö över lite ströbröd och parmesan och klicka över lite smör (om du är ambitiös så gör du dessa tomates farcies au maigre istället. Galet goda!) . Lägg upp potatis, svamp och tomater snyggt i en ugnsfast form.

En rumsvarm mittbit av oxfile putsas från senor och hinnor och saltas och peppras väl. Stek runt om i smör i het panna så köttet blir väl brynt. Stick in en kötttermometer till mitten av biten och stek i ugn på 200° tills innertemperaturen är 65°, då är köttet fint genomrosa. Ta ut köttet, låt svalna något och vippa sedan in i folie. Så här långt kan allt förberedas.

25 minuter innan servering sätts formen med potatis och svamp in i ugn på 225°. Skär upp köttet i tjocka skivor. Ta ut formen när fem minuter återstår, lägg köttet på potatisen, klicka ut vitlökssmöret över köttet och skjutsa in i ugnen så smöret får smälta. Servera genast.

Bästa köttbesticken hittar du här.

Det har blivit lite mycket Carl Butler den senaste tiden. Både för mig och för Er Kära Läsare. Det har märkts på en mindre engagerad bloggare och följdriktigt i minskande besök.

Därför såg jag fram emot en hel vecka utan kokbok i det sköna Bourgogne. Jag skulle blogga om vinerna, restaurangerna och råvarorna. Men så kom askmolnet.

Nu blir det istället massor med mat och vin hemma, loppisjakt och kanske en tur till Stockholm i veckan. Blogga ska jag göra också. Lite Butler men mycket annat också.

På bilden ser du en ungersk korv med mos, ajvar och saltgurka som jag tröståt i desperation hos Orvars Korvar. Är man ute och festar så hamnar man alltid här eller hos Stippes. Båda legendariska snabbmatsställen. Orvars har enligt ihärdiga rykten aldrig stängt sin lucka under de mer än 35 år som stället funnits. Helgdagar, strömavbrott eller översvämning har inte stoppat utfodringen av hungriga malmöbor. Dygnet runt, året om alltid öppet.

Denna rätt är en klassiker belastad med historier om Napoleon, slaget vid Marengo…blablabla. Originalet är lite mer avancerat med exempelvis kräftor, ägg och konjak. Kolla exempelvis Gittos variant. Men rätten har också utvecklats, eller avvecklats, till en populär vardagsrätt. Det är där vi hittar Carl Butlers version.

(4 personer)

2 kycklingar
1 burk hela tomater
2 klyftor vitlök
1/2 tsk timjan
1 lagerblad
1 liten knippa persilja
1 1/2 dl vitt vin
skalet av en 1/4 citron
1 hg champinjoner
smör
salt & peppar

Klyv kycklingarna och bryn dem runt om i en tjockbottnad gryta eller traktörpanna, peppra ordentligt och strö över 1 tesked salt. Lägg i tomaterna grovhackade utan spadet tillsammans med de skivade champinjonerna. Pressa eller riv i vitlöken samt lagerblad, timjan och persiljestjälkar. Riv i citronskalet och häll över vinet. Sjud under lock i cirka 40 minuter. Servera med ris.

Otroligt lättlagad och riktigt välsmakande. Här kommer verkligen råvarorna till tals och citronskalet gav ett härligt lyft till rätten. Jag dubblade dock mängden tomat och salt. Jag förstår att detta blivit en klassiker hos många.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

En riktig klassiker! Hur många gånger har man inte blivit bjuden på denna franska gryta. De flesta som har den på sin repertoar har säkert också lärt sig grunderna av Calle Butler.

Recept föreskriver broiler eller frysta kycklingdelar. När boken skrevs var ”broiler” positivt laddat och färska styckdelar av kyckling en okänd företeelse. Carl redovisar i slutet av boken både hur man styckar kycklingen och kokar egen buljong.

(4 personer)
1 stor broiler (eller frysta kycklingbröst och kycklinglår i motsvarande mängd)
8 små lökar
2 hg champinjoner
3 skivor bacon
1/2 flaska rött vin
2,5 dl hönsbuljong
1 msk tomatpuré
3 vitlöksklyftor
1/2 tsk timjan
vetemjöl
smör
salt & peppar

Strimla baconskivorna och fräs dem i lite smör i en stekpanna. Lägg över i en tjockbottnad gryta. I samma fett bryner du kycklingdelarna och låter dem sen göra baconet sällskap. I grytan häller du vinet, buljongen och timjan samt pressar/river ner vitlöken. Dra några varv på pepparkvarnen. Koka upp och ställ grytan med lock i ugnen på 150-175° i 40 minuter.

Skala lökarna, bryn dem och ställ in i ugnen med grytan i 30 minuter. Bryn också champinjonerna i lite smör och låt dem därefter puttra under lock i cirka 10 minuter. Ställ dem åt sidan.

När grytan är klar tar du upp kycklingen och håller dem varma. Sila såsen och koka upp på spisen. Vispa ned 1 msk vetemjöl som du rör ihop med i msk smör. Låt såsen sjuda i 10 minuter och smaka av med salt. Lägg kycklingen i serveringsgrytan, lök och svamp ovanpå och häll över såsen. Servera med potatis, rotfruktspuré eller ris.

Lättlagad rätt med bra smak. Tar lite drygt en timme men sköter sig mesta tiden själv. Inte lika rik och komplex som Julia Childs recept som faktiskt är nästan identiskt om man ser till innehållet. Å andra sidan är denna så lättlagad att den kan bli en mitt-i-veckan-favorit.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

”Det smakar restaurang” sa vi när jag var liten när något var så där extra gott. När det var stekt, panerat och friterat och smakade lite pikant och mycket. När det smakade lite annorlunda än den vanliga vardagsmaten. Uttrycket passade idag när det blev en riktig gammal restaurangklassiker – wienerschnitzel. Den smakade så där som jag minns att det gjorde när jag var liten och fick följa med till Stadshotellet. Då var det oftast halv, stekt kyckling med stekt potatis, gräddsås och gele. Men det smakade ”restaurang”.

En äkta wienerschnitzel är gjord på tunna centimetertjocka skivor av kalvinnanlår som bankas tunt. Min gode slaktare skar fina skivor och jag bankade ut dem mellan två tunna skärbrädor av plast. Schnitzeln ska vara dubbelpanerad så jag vände dem först i vetemjöl därefter i vispade ägg och sist i fint ströbröd. Därefter lade jag dem åt sidan.

Traditionellt äter vi i Sverige wienerschnitzel med stekt potatis och en skiva citron samt kapris och ansjovis (egentligen ska det vara sardell) vilande på köttet. Jag ville göra en liten variant på detta. Jag råstekte potatis i ankfett (ister eller smör går bra) och när de var färdiga vände jag ner grovt hackad ansjovis, citronzest och kapris. Potatisröran fick stå i ugnen på 125°.

Schnitzlarna stektes även de i ankfett på hög värme och bara någon minut på varje sida. Då de blir ganska stora brukar man bara kunna steka en åt gången. De fick därför göra potatisen sällskap efter hand som de blev färdiga. Lägg dem på gallret så kan överflödigt fett rinna av så paneringen blir torr och fin. I Österrike säger man att en perfekt schnitzel ska man kunna sätta sig på utan att får fettfläckar i baken. Servera med gröna ärtor. Ljuvligt. Köttet blir mycket fint, saftigt och mört med denna behandling.

Givetvis drack vi vita österrikiska viner till detta. Vi provade tre viner av druvan grüner veltliner. Återkommer om dem i nästa post.