Ännu ett ingrediensfattigt recept i Carl Butler-projektet. Det här lät något intressantare än de tidigare recepten. Lite huvudbry hade jag med kycklingen. Skulle skinnet med grilkryddor och allt vara kvar? Eftersom det framgick av bilden att det vara kvar gjorde jag också så.

(4 personer)
2 grillade kycklingar
1 burk hela tomater
3 apelsiner
4-5 vitlöksklyftor
margarin
salt och peppar

Dela kycklingarna, lägg dem i en ugnsform, klicka lite smör (inte margarin!) ovanpå, täck med folie och sätt in i ugnen på cirka 125°. De ska bara blir riktigt varma. Della tomaterna i ganska stora bitar och lägg dem i kastrull med tomatspadet, hela vitlöksklyftor, 1/4 tsk salt (ta gärna lite extra säger jag) och några rejäla tag med pepparkvarnen. Låt sjuda sakta under lock. Skala apelsinerna med kniv så att allt det bittra, vita avlägsnas och skär i tunna skivor. Lägg ner apelsinerna i tomatröran när denna sjudit i 10 minuter. Du ska inte låta apelsinerna sjuda med mer än 12 minuter då de då kan avge mycket beska. Häll därefter såsen över kycklingen och servera med kokt ris och sallad.

Det här var inte så lyckat. Skinnet hade gärna kunnat åka av. Kanske skulle man ugnssteka lite färska kycklinglår i formen istället men då blir det inte lika snabblagat vilket kanske var finessen. Såsen hade definitivt potential, gulröd och grann, men apelsinerna gav för mycket beska. Kan säkert variera med vilka apelsiner man använder. Skulle nog ta och ha mindre färska apelsiner och kanske ersätta med juice istället. Nja…intressant…inte mer.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Dags för första desserten i Carl Butler-projektet; Chokladmoussen. Jag har förstått att detta ska vara en av klassikerna som många ständigt återkommer till. När man kollar ingredienserna ska man komma ihåg att boken kom ut när Marabou mjölkchoklad och belgiska ”sjöfrukter” ansågs vara höjden av kvalitet när det gällde choklad. Det väntade ännu ett fridfullt kvartssekel innan vi skulle drabbas kakao- och procentfascismen.

”Blockchoklad” benämns idag enbart ”block” eftersom den mycket låga kakaohalten diskvalificerar den att kallas choklad. Även om du är en kakaosnobb ska du inte byta ut ”block” mot en lyxig 70-procentig manjarikaka från Valrhona eller Amadei. I receptet ingår nämligen inget socker och choklad med hög kakaohalt tillför för lite sötma och alldeles för mycket bitterhet. Carl Butler skriver själva att ”…många recept verkar också ge en alldeles för stark chokladsmak. Min mousse ska vara mild.”

(5-6 personer)
3 ägg
100 g blockchoklad
3 dl vispgrädde

Separera gulorna från vitorna. Vispa hälften av vitorna hårt (du ska kunna vända på skålen utan att de rinner ut), därefter vispas grädden hårt och sist gulorna luftigt. Vispar du i denna ordning behöver du inte skölja eller diska visparna. Smält ”chokladen” på låg värme eler i mikron. Vill du kan du givetvis slabba med vattenbad, men jag tycker det är helt onödigt.  Rör ned ”chokladen” i äggulan, därefter chokladsmeten i vispgrädden och siste vänder du ned äggvitan. Var försiktig så inte de fina luftbubblorna vispas bort. Sleva upp i portionsskålar och ställ kallt minst en timme.

Resultatet blev en mycket mild mousse med jättefin, luftig konsistens.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Det andra receptet i Carl Butler-projekt ger mig åter tvivel. Det verkar bara för enkelt. Fyra ingredienser och en stund på spisen. Kan det bli något?

(4 personer)
1/2 kg rimmat fläsk i ganska tjocka skivor
1 vitkålshuvud
1 tsk mejram
1 tsk salt

Börja med att klyva kålhuvudet i fyra delar (välj ett ganska litet), skär bort den träiga stocken och klyfta därefter ytterligare en gång. Placera kålen i en gryta och strö över salt och mejaram samt vatten så det når upp till en tredjedel av kålen. Lägg fläskskivorna ovanpå kålen. Med locket som mall klipper du en cirkel av smörpapper och täcker kål och fläsk. Sjud under lock i cirka 40 minuter.

Resultatet blev förvånansvärt smaklig. En mild, fin rätt där råvarorna verkligen framträdde (inte så konstigt kanske). Billig och nyttig mat dessutom. Eftersom jag hade mina tvivel vispade jag ihop en kall sås av 2 dl filmjölk, en nypa salt och en matsked vardera av dijon- och skånsk senap. Det blev verkligen pricken över i!

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Så var det dags för det första receptet i Carl Butler-projektet; Makaroner med fläsk. Namnet låter minst sagt inte särskilt lockande och en titt på ingredienserna hjälpte inte till.

(5 personer)
1 pkt pasta eller makaroner
250 gram rimmat fläsk
3 msk riven ost
1 msk margarin
1 1/1 msk smör
salt och peppar

Koka pastan (”Försök få tag i pasta, penne, elefanti eller liknande” skriver Calle) och spola den i kallt vatten. Avlägsna svålen från fläsket och skär det i grova strimlor och fräs lätt i smör (inte margarin som anges i ingredienserna, det är faktiskt 2010!) i en rymlig panna utan att det tar färg. Stäng av värmen och blanda ner pastan, en rejäl klutt med smör och den rivna osten. Enligt receptet kan man ta mer ost om man önskar. Jag drog ner 3 deciliter av gouda och parmesan. Dra några rejäla tag med pepparkvarnen. Häll över i en ugnsform och gratinera i 225° i en kvart. Easy Peasy Lemon Squeezy!

Det svåraste med denna rätt var att hålla sig från att addera något. Även om jag älskar enkla recept med få ingredienser fick jag uppbåda all själslig styrka för att inte skiva ner en vitlök, krydda lite extra eller skvätta i lite grädde. Mycket skeptisk till att det ska smaka något. Men Carl uppmanar dessutom myndigt, och helt riktigt, att ”du äter den utan ketchup. Har du någonsin sett en ketchupflaska på en italiensk restaurang?” Så i förebyggande syfte kokade jag upp en burk krossade tomater med en nypa socker och salt om det skulle bli för trist.

Det smakade faktiskt riktigt bra. Enkelt, rent och tydligt. Fläsket dominerar och svartpepparn ska man inte snåla på. VIlken typ av ost man använder och hur mycket är också avgörande. Tillsammans med en blandad sallad med vinägrett är det en god, enkel och billig vardagsrätt.

Jag valde bildtemat som Annica föreslog. Tack för idén!

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Ibland undrar jag varifrån inspirationen kommer ifrån. Särskilt sådana här dagar då jag är trött och sjuk. En sak är jag säker på; inspirationen kom inte från Italien i alla fall.

Fräs ett kilo nötfärs (jag tror lammfärs blir ännu bättre) tills vätskan kokat bort. Tillsätt 2 tsk salt, 3 muskotblommor samt 2 burkar passerade tomater i omgångar så att det reducerar ihop och blir en ganska tjock sås. Smaksätt med 1 tsk tamarindpasta, 1 tsk spiskummin, 2 tsk kanel, 1 tsk worchestershiresås (kan ersättas med fisksås), 2 msk harissa/chilipasta och låt puttra en stund så smakerna gifter sig. Smaka av. Innan servering tillsätter du det finsrivna skalet av en citron.

Smaken blev fyllig, rund och aromatisk där ingen av kryddorna stack ut eller dominerade. En mycket lyckad köttfärssås. På bilden har jag dekorerat med en muskotblomma, den ska inte ätas.

Glöm inte slogantävlingen.

Det här är en ovanligt lyckad variant av alla de oräkneliga jag gjort på vardagsklassikern tonfisk i curry. Snudd på identisk med den kycklingversion jag gjorde i somras och minst lika god.

Fräs 2 msk smör och pudra över 1 msk mild curry som får fräsa en stund. Vispa ner 2 msk vetemjöl, låt fräsa några minuter och tillsätt sedan 1,5 dl mjölk och 1,5 dl grädde. Låt puttra ihop och vispa sedan ned 2 msk misopasta, 1 tsk harissa (chilipasta), saften samt rivet skal av en lime. Sist blandar du i en burk tonfisk i vatten och låter bli varmt.

Mycket fin kombination av den aromatiska curryn, hettan från chili, fin syra från limen och krämig sås. Limen är verkligen vad som lyfter såsen och kan inte ersättas med citron. Serverades med basmatiris som kokats med några curryblad. Riset blev fantastiskt gott och smakrikt och jag tror ta mig tusan att det blev bättre i konsistensen också. Nästan en måltid i sig.

Blev inspirerad till denna vita kladdkaka av den fina bloggen ”Söta Saker”. Lite karaktär av mandelmassa och med lime, rom och salt för att tämja sötman något.

Vispa ihop 2 ägg med 2 dl socker, 2 krm salt och 1/2 tsk vaniljpulver (eller ett par msk vaniljsocker). Smält 100 g smör i en kastrull och smält därefter ned 100 g hackad vit choklad i smöret. Rör samman med ägg- och sockerblandningen och smaksätt med det finrivna skalet av en lime (spara lite till dekoration) och en matsked mörk rom (kan uteslutas). Blanda ner 2,5 dl vetemjöl. Häll smeten i en kakform med löstagbar kant (spänn fast ett smörpapper över bottnen så fastnar inte kakan) och grädda i 200° cirka 20 minuter. Låt svalna och strö över lite rivet limeskal innan servering.

Ankbröst är härligt. Smakrika, saftiga och med den ljuvligaste fettkappa man kan tänka sig. Äter det gärna men det är samtidigt en råvara jag av någon anledning hyst stor respekt för. Så stor att jag aldrig vågat mig på att tillaga den. Det var dumt. Det var sååååå lätt.

Hittade rejäla, fina, färska ankbröst hos en slaktare i Köpenhamn. 50 DKK styck är ett bra pris tycker jag.

Kryssa svålen, salta och peppra. Bryn svålsidan på hög värme så den får fin färg. Vänd och bryn hastigt på köttsidan.  Stek färdigt i ugn på 150° i 45 minuter. Låt vila 5-10 minuter innan du skivar upp köttet. Done!

Klassiska tillbehör är sötsyrliga som apelsinsås, körsbärssås eller någon god gele. Jag gjorde bara potatismoset jag serverade till biff wellington och en grönsallad. Suveränt.

Spara allt det fina fettet. Jag samlade ihop en hel kopp från två bröst. Kanon att steka i. Brottsligt att slänga.

Man ska delegera tycker jag. Kål- och färsmat kan andra göra. Kära hustrun, som annars är en köksfrämling, gör någon gång om året ljuvliga kåldolmar. Lite av en tradition har det också blivit att storasyster Carin fixar kålpudding när jag fyller år.

Carin är praktiskt lagd och hennes kålpudding är saftig och enkel att göra. Tack vare att hon blandar kålen med färsen blir den stunsigare och man slipper bränd kål på toppen som annars kan smaka beskt och otäckt.

Stek på låg värme tre grovt hackade gula lökar så att de mjuknar lite. Gör samma sak med grovt hackad vitkål från ett litet huvud. Ringla över lite sirap och en skvätt soja tills det hela bara får lite färg. Blanda ner ett par matskedar potatismospulver (alternativt två mosade potatisar) i 2 dl vispgrädde och två ägg. Låt svälla och krydda gräddblandningen med salt och duktigt med vit- och svartpeppar. Rör ned allt med 1,5 kilo blandfärs. Bred ut färssmeten i en smord ugnsform och grädda på 225° i cirka 45 minuter. Servera med kokt potatis eller potatismos, gräddsås, lingonsylt och pressgurka.

Det enda recept jag någonsin lärde mig av min mamma är också ett av de bästa och mest lättvarierade jag har i min repertoar: kyckling i lergryta. Det har hängt med ända sedan jag flyttade hemifrån för trettio år sedan. Jag tröttnar aldrig på det. Grundreceptet är så enkelt att det nästan är förmätet att kalla det ett recept.

Lägg en lergryta (römertopf/schlemmertopf/romargryta) i blöt. Salta och peppra en kyckling och kör in en citron, som du pickat med en gaffel, i skrovet. Lägg kycklingen i grytan och häll över en burk krossade tomater. Sätt in grytan i kall ugn som du sätter på 250°. Efter 75 minuter är det klart (om kycklingen är på 1,2-1,3 kilo). Servera med ris och sallad.

Kan du detta recept är det bara att variera efter behag och fallenhet. Denna gång skivade jag ner en selleristjälk samt hällde över 0,5 dl finosherry. Tomatspadet körde jag med mixerstav och smaksatte med tabasco, riven vitlök och hackade svarta, liguriska oliver.

Testa också varianten med vitt vin eller den med sherry.