Lite spännande nyheter från Skepparps Vingård!

Först ut är en återvunnen glögg. Det handlar om att ett parti glögg som inte kunde säljas på Systembolaget på grund av att korkarna satt fast. Vinglöggen blelv stående tills Skepparp la vantarna på den och tillsammans med Bryggeri 1766 omvandlade den till Glöggsnaps. Snyggt dubbeldestillerad med vinös doft, lätt kryddig ton med tydlig pomerans, aningen kanel och mjölkschoklad. Rund fin smak. Trots sitt glöggursprung är detta en snaps att använda året runt. Men min flaska lär gå åt till julmaten. Endast 350 numrerade buteljer.

Jag är väl bekant med Skepparps viner då jag varje år varit med på Vinfestivalen samt även hållit vingårdsvisningar hos dem. Deras stil har hittils varit ung, ren, frisk och fruktig med tydligt uttryck av druvan och platsen. Skepparps Fumé Solaris är ett avsteg från detta. Som namnet antyder är detta en fatlagrad solaris. Här finns den tydliga örtiga karaktären med gröna äpplen, lime och fläder helt intakt men kompletterad med aromatisk fatkaraktär och en lätt rostat/rökigt inslag. Inte helt olik en vit fatlagrad bordeaux. Riktigt läcker!

Skepparps Grand Prix Solaris måste väl sägas vara storsäljaren bland de svenska vinerna. Omisskänligt solarisaromatisk, frisk, fräsh och elegant med fina bubblor. Skepparps Xplosion är en vidareutveckling av stilen. Det örtigt aromatiska är något nedtonat till förmån för en mer utvecklad, bredare och djupare arombild. Upplever en liten mognad och fylligare smak som balanserar upp det limefriska. Ett svenskt seriöst bubbel som inte kommer att skämmas för sig till nyår.

DISCLAIMER: Jag har uppdrag då och då av  Skepparps Vingård men jag tjänar ingenting på försäljningen. Jag har fått dryckerna som varuprov.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Om du inte känner till Ästad Vingård så är du inte ensam. Denna pärla ligger gömd inne i de djupa halländska skogarna. Om du tänker dig en punkt vid kusten precis mellan Varberg och Falkenberg och en linje rakt in i landet till Ullared så ligger Ästad precis halvvägs. Du kommer att tro att kört fel på de små vägarna men när du till slut kommer fram så är det som en liten by som består av massor av små stugor med mossbeväxta tak, en stor gård med lador, ett hypermodernt vineri inrymt i en kulle/fästning, ett toppmodernt hotell och ett utomhus-spa som ser ut som hobbitbyn. I bakgrunden ser man den stora vingården på en kulle. Ästad är en familjeägd gård som har växt organiskt utifrån att det var en av Sveriges första ekologiska lantbruk med många studiebesök till att nu vara ett fullfjädrat konferens- och upplvelsecenter med vinproduktion.

Själv har jag besökt Ästad många gånger eftersom jag utbildat personalen i vinkunskap i omgångar. För varje besök har det funnits något nytt och jag slutar aldrig att häpna över energin och visionerna hos familjen. Det senaste är det nya hotellet och restaurangen Äng som jag och kära hustrun blev inbjudna för att testa. Sådant tackar man inte nej till.

Det nya hotellet präglas av den mycket personliga stil som genomsyrar hela Ästad och som de själva kallar ”lantligt elegans”, fast här har det tagits till en helt ny nivå. Allt i rummen styrs med interaktiva tablets och varje rum har egen bastu, vår svit hade dessutom ett badkar utkarvat ur ett stenblock. Till vintern kommer det i hotellet också att finnas yterligare ett spa med vintema.

Men det var framför allt för restaurangen Äng (när ska den här trenden med enstaviga krognamn – Sav, Hav, Sot, Dill etc – ta slut?) som vi var på besök. Den är tillfälligt inrymd i den stora vinbaren och loungen vägg i vägg med vineriet i väntan på nybygge och smögs igång sent i höstas. Man har inte velat slå på stora trumman innan man är säker på att allt sitter. Konceptet är välbekant; säsongsbaserad meny på lokala råvaror. Här är det lokala begränsat till Halland och samtliga råvaror kommer från landskapet. Ganska imponerande av kökschefen Filip Gemzell att sätta samman en 11-rättersmeny så här i början på mars med den begränsningen. Men så har han några års vana från Svalbard där han inte hade mycket mer att tillgå än säl och permafrost.

Väl i restaurangen sitter man vid stora perspektivfönster och ser ut över äng (!), skog och den lilla sjön. Vi blev väl omhändertagna av den väldigt lyhörda och omtänksamma servitrisen. Vi valde dryckespaketet och ett riktigt bra engelskt bubbel att starta med. Genomgående var kombinationerna med vinerna mycket lyckade, om än något trygga. Undantaget till det invanda var kvass, mer intressant än bra, samt en riktigt välgjord barley wine från ett samarbete mellan Ästads vinmakare och ett lokalt bryggeri.

De tre timmarna som måltiden tog var en ren njutning, riktigt roliga och överraskande. De små rätterna presenterades på mossa, sten, glödande granris, blåstång, i små kåsor och så vidare. Det var väl bara den första serveringen med en liten klutt tartar av lamm som serverades på ett horn från ett gutefår och halm som kantrade över i onödigt effektsökeri. Den lilla svampsoppan och havskräftan med karamelliserad grädde var sensationellt bra och märgbenet med picklade solarisdruvor och gransorbet var rent av genialisk. Av de elva rätterna (tolv om man räknar ostvagnen) var det bara två som inte höll vägen ut. Sammantagetn helgjuten upplevelse som flera gånger fick mig att tänka på upplevelsen jag hade hos Daniel Berlin för ett år sedan. Äng är ytterligare en anledning att ta sig till Ästad.

Om någon undrar varför det inte serverades några av gårdens egna viner till maten så har det en enkel förklaring. Man har helt enkelt inte tillräckligt mycket att tillgå. Gården fokuserar på mousserande viner gjorda av druvan solaris och tillverkade på den traditionella metoden med lång tid på jästfällningen. Förutom lång produktionstid så har man först de senaste åren fått några större skördar. De viner som är klara presenterar man endast vid provningar på gården. Jag provade dock igenom vinerna, både mousserande och stilla, och kvaliteten är riktigt bra. Årgång 2018 lovar mycket gott och där har man riktigt stor volym också.

Disclaimer: Vi var som sagt bjudna på på både övernattning och middag och betalade därmed ingenting för upplevelsen.

Det börjar surras mycket kring svenska viner. Vinskribenterna har fått upp ögonen för dem, Systembolaget börjar bli aktiva och många restauranger plockar upp dem på sina vinlistor.

Jag har följt utvecklingen under många år och kan konstatera att kvalitetsutvecklingen nu går snabbt efter en ganska tveksam start. Tyvärr lär årgång 2017 bli en rejäl besvikelse.

Vid ett studiebesök på Skepparps Vingård med eleverna på sommelierutbildningen utsattes vi för en avslöjande provning. Fyra vita viner hade hällts upp helt blint, tre namngivna svenska samt det vita fatjästa och fatlagrade bordeauxvinet  Château de Rochemorin. Eftersom jag väl känner till det franska vinet så tänkte jag att det skulle bli en lätt match. Trodde jag.

Första vinet plockade jag direkt som Skepparps Grand Prix Solaris då det inte har någon fatkaraktär och är präglat av en tydlig ”svensk syra”. Sedan blev det genast lite knepigare. Med uteslutningsmetoden petade jag in vin nummer två som Pegasus Original. De två sista vinerna, varav det svenska var Klagshamn Ego, var riktigt knepiga att skilja åt. Jag fick verkligen fokusera för att hitta karaktären av sauvignon blanc för att identifiera bordeauxvinet. Tur för min självkänsla så satte jag alla vinerna. Majoriteten av eleverna plockade dock ut Klagshamns Ego som franskt.

Ett förvånande resultatet och en stor prestigevinst för svenskt vin.

I boken VIN – vinets grunder har jag skrivit ett kapitel om svenskt vin.

Jag hade turen att få spendera årets allra första skälvande dagar på Ästad Vingård och hålla en tvådagars vinutbildning för sexton personer ur deras personal. Jag besökte gården första gången för drygt fyra år sedan och har därefter varit där otaliga gånger då jag föreläste under den årslånga sommelierutbildningen för deras personal. Nu var det ungefär ett år sedan jag var där senast och mycket hade hänt. Ästad är ett imponerande ställe där det alltid är något nytt på gång. I samband med att jag var där sattes första spadtaget för det nya hotellet som kommer att bli något alldeles spektakulärt.

Mest spännande var dock att få prova några av gårdens viner som nu börjat hitta sin form och uttryck. Inriktningen är mousserande viner på druvan solaris och framställda enligt den traditionella metoden med en andra jäsning på flaskan. De två mousserande jag provade var båda av årgång 2014. Det första vi provade var baserat på vin som lagrats en tid på nya ekfat och sedan fått vila på jästfällningen i 12 månader. Rent, snyggt och helt torrt med en mycket hög och frisk syra. Det påtagliga intrycket var en intensiv karaktär av mogen limefrukt och mycket tydlig rostad ekfatskaraktär. Fortfarande lite yvigt och rufsigt i stilen men med lite mer tid på flaska så kan det bli mycket bra.

Bubbel nummer två var baserat på samma grundvin men utan fatlagring. Här var karaktären mer åt gul, mogen frukt och den friska syran mer balanserad tack vare en dos sötma. Riktigt snyggt, trevlig och njutbart. Satt och smuttade på det länge och det uppvisade inga skavanker.

Sist ut det halvtorra 2015 Solaris som var baserat på pressviner, det vill säga de viner som inte platsade i bubblet. Fruktigt, frisk, lite rustikt och enkelt men samtidigt riktigt trevligt i sin lite framfusiga stil. Mycket bra matvin visade det sig nästa dag när vi på vinkursen använde det vid smaklaborationer.

Det är många svenska vinproducenter som satsar på mousserande vin så det bubblar och jäser på många håll i södra Sverige. Ästad är viner är för tillfället de jag håller högst. Väl värt ett besök i de halländska skogarna för både vin, mat och spaupplevelser.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag har väntat länge. I ett par år har Carl-Otto Ottergren på Köpingsbergs Vingård annonserat att ett vitt mousserande vin från hans egna odlingar varit på gång. Gång på gång har lanseringen skjutits på framtiden då han inte varit helt nöjd med vinet. Under tiden har nya skördar passerat vineriet, tusentals besökare provat hans egenhändigt blandade och importerade cremants de bourgogne (den billigare det åttonde mest sålda mousserande vinet över hundra kronor trots att den bara lagerförs på två butiker) och fått en introduktion till vinets värld.

Idag gjorde vi en fantastisk österlensk vinresa med eleverna på sommelierutbildningen. Vi började med provning och omfattande rundtur på imponerande Nordic Sea Winery. Mycket intressant besök som avslutades med en makalös lunch på  det prisbelönta besökscentret. Därefter styrde vi kosan mot Köpingsberg. Det är svårt att tänka sig en större kontrast mot Systembolagets största vinleverantör än denna lilla vingård med sin ensamma och hårt kämpande vinentusiast.

Carl-Otto tog oss ut i vingården och berättade om sina idéer och sin långa resa mot att göra ett mousserande svenskt vin enligt den traditionella metoden. Vi fick se det lilla och pedantiskt skötta vineriet, prova jäsande druvmust samt hans två franska viner (alldeles utmärkta för övrigt) innan det var dags för det jag väntat på; Köpingsberg Blanc de Blancs!

Vinet är gjort på en av de första skördarna från vingården och består enligt Carl-Otto av ”Karlssons blandning”, det vill säga en mix av alla tillgängliga sorter i odlingen bara för att kunna fylla upp en hel tank. Efter den andra jäsningen på flaska har vinet legat över fyra år på sin jästfällning. Vinet var mycket ljust med små fina bubblor och var helt nydegorgerat (befriat från fällningen) och hade därför en tydlig jästighet i näsan. Doften var i övrigt mycket stor med liten rökighet, toner av citrus, nougat och nötter. Smaken var helt torr trots 8 gram dosage, mycket frisk och ganska stram men med en fin citrusfrisk fruktighet och en tydlig mineralitet i avslutet. Mycket fin mousse och det var kanske bara en liten bitterhet som skiljde vinet från perfektion. Mycket snyggt och imponerande första vin från gården och då ska sägas att jag hade höga förväntningar.

Vid sidan av flera viner från Vingården i Klagshamn så var nog detta ett av de bästa svenska vinerna jag provat. Släpps på Systembolaget den 21:e november. Priset på 430 kronor är väl det enda som inte känns helt rätt men ändå är motiverat med tanke på ursprung och hantverket.

Ibland blir man förvånad. Förvånad på ett positivt sätt.

Jag har på avstånd följt och sporadiskt fått information om planteringen av vingården på Skepparp nära Kivik. Det är Bengt ”Fuffe” Åkessons (just det, familjen Åkesson bakom Kiviks Musteri och Åkesson Vin) eget lilla projekt på den gamla familjegården. 2012 var den allra första skörden och jag hade inga som helst förväntningar på ett helt nytt skånskt vin från purunga stockar. Att vinet dessutom kaxigt döpts till Grand Prix Solaris (årgångslöst?) gör ju inte att man har förväntningarna på rätt ställe och 189 kronor för en halvliter är inte billigt.

Men! Detta är nog ett av de bättre svenska vinerna jag provat. Inte det bästa men riktigt, riktigt bra! Läckert, slankt men en typisk ”svensk” syra. Stilmässigt ligger vinet mellan en nyanserad sauvignon blanc och en mineralpräglad chablis. Snygg, balanserad och njutbar.

Mycket ljust vitt vin med en ren, frisk doft av citron, lime, krusbär och gröna örter. Torr, klar, distinkt och stram syra som balanseras av en förvånansvärt koncentrerad frukt med karaktär av gröna äpplen, citrus och lime. Lång smak och tydlig mineralitet i eftersmaken.

Jag hade desto större förväntningar på den flaskjästa cidern efter att ha provat de långlagrade experimenten från Kiviks Musteri. Jag blev inte besviken!

Gyllengul färg och stor, rik doft av lätt bokna äpplen, vanilj, kanel, kryddighet och nästan en ton av calvados. Torr, fruktig och mycket frisk smak med kryddighet, apelsin och lite övermogna äpplen. Lång, balansera och ren eftersmak.

Om någon tvivlat på att man kan göra riktigt bra cider i Sverige och på svenska äpplen så är de härmed motbevisade. Stilmässigt liknar den en engelsk cider men med en viss fransk komplexitet.

Det är kul att bli positivt överraskad!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi har så fantastiska äpplen i Sverige! Friska, söta och aromrika. Äntligen börjar vi få upp ögonen för kvaliteten och de stora variationerna i karaktär genom uppsvinget för den sortrena äppelmusten som dyker upp som alkoholfritt alternativ på krogen och Systembolaget.

Av många anledningar har vi inte någon rik och levande cidertradition i Sverige. Det är på väg att ändras. Med utvecklingsbidrag, EU-pengar och med initiativ från Krinova så har en årslång kurs i cidertillverkning dragits igång med ett knappt tjugotal deltagare. En spännande samling av äppelodlare, mustare och entusiaster med ett brinnande intresse för att förädla våra svenska äpplen Metodiskt och noggrant lär sig gruppen om olika äppelsorter, socker- och syranivåer, jäsningstemperaturer med mera. Jag hade förmånen att idag få undervisa dem i sensorik och kvalitetsbedömning på vinodlingen Domän Sånana i Skillinge.

Jag hade anpassat och vidareutvecklat en sensorisk metod till cider och must och genomförde några olika övningar innan vi bedömde ett antal kommersiella cidersorter tillsammans. Eftermiddagen ägnades åt att analysera olika provsatser av cider som deltagarna gjort enligt olika instruktioner. Det mesta var vildjäst och enligt fransk tradition. Mycket intressant och lärorikt samt att vi dessutom fick möjlighet att lära känna Percy Nilssons vingård och viner.

Jag kan meddela att det puttrar och jäser i äppelsverige. Det är cider och äppelbrännvin på gång både här och där i Sverige. Äntligen!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Igår hade södra sektionen av Svenska Sommelierföreningen en heldag i samband med sitt årsmöte. Jag hade knåpat ihop programmet som fick ett litet skånskt tema som traditionsenligt skulle avslutas med gåsagille.

Dagen startade vid lunchtid med buffé och bubbelmingel med champagner samt 2000 Tirage och flaskjäst, långlagrad cider för den skånska touchen. Därefter blev det avfärd till den novembergrå Vingården i Klagshamn där Murat ”Murre” Sofrakis tog emot oss och guidade bland de avlövade vinstockarna. I växthuset värmde vi oss med smaksatta äppelvinet Varm & Kall och ägnade oss åt frågesport kring dagens ämnen.

Avfärd till Restaurang Aroma i Västra Hamnen där Murre höll i en en provning av skånskt vin som verkligen var intressant och unik. Med ett undantag var vinerna från Klagshamn och årgångarna sträckte sig från 2003 till 2011. I princip täcktes svensk vinhistoria in.

2006 Silex (magnum). Det första av Murres viner som släpptes på Sytembolaget. Lagrat på kaukasisk ek och med 15,1% naturlig alkoholhalt och mycket sparsamt svavlat. Ganska djupt gul färg. Tydlig oxidation, toner av sågspån och passionsfrukt. Torr, rik, ganska eldig och mycket fruktig smak med en för svenska viner avrundad syra. Något obalanserad och kort.

2007 Silex (fatprov 100% ny ek). Det lanserade vinet av denna årgång var en blend av 50% ny ek och resten ofatad. I denna version slår faten tydligt igenom i doften med stor kryddighet men här finns också massor av exotisk frukt och brynt smör. Smaken är fyllig, mycket frisk med rik och mogen frukt men med en dominant kryddig ekstruktur. Eldig och lång eftersmak. Häftigt.

2010 Interkardinal Solaris. Mycket ljust gul färg. Stor aromtatisk doft av kamomill, passinsfrukt och med ett litet inslag av ek. Mycket torr och frisk med fokuserad frukt, stramhet och elegans. Mycket bra!

2006 Kullabygdens Vingård Rosé. En svensk rosé med sex år på nacken! Stor doft av torkade körsbär, hallonbåtar och torkade örter. Torr, mycket frisk smak av torkade röda bär, svamp, syrliga lingon. Intressant. Någon kommenterade att det inte var något inställsamt vin. Murre replikerade ”Gör vi inställsamma viner så har vi misslyckats”.

2011 Wannborga Solaris / Wannborga Bränneri & Vingård. Detta vin fick bronsmedalj i årets bedömning av svenska viner. Framstod nu inte alls som senast jag provade den. Ljus färg, stor doft av hjortron och gula plommon, ananas och med någon stälkigt, grön karaktär. Torr, mycket frisk och tunn frukt och obalanserad och kort eftersmak. Doften lovar mer än smaken levererar.

2006 Kung Bore. Ett experimentvin. Must av solarisdruvor fylldes på dunkar som lades i en frysbox och vattnet som frös avskildes innan jäsning. Ett slags eiswein med andra ord. Lite oklar, mellangul färg. Stor doft av honung och apelsin. Halvsött, mycket hög frisk syra, mycket ctirus och apelsin men med en markerad beska som av apelsinskal. Ganska kort smak. Här var jag oenig med de flesta som till skillnad från mig verkligen gillade detta vin.

2003 Rondo. Djup, blåröd färg som inte på något vis avslöjar vinets ålder. Rökig, lite unken, stjälkig doft med mörka bär, bitter choklad och tång. Medelfyllig, mycket frisk doft och snipig frukt som hukar bakom vassa syror och tanniner. ”Inget vin för mesar” som Murre sa.

2005 Regent. Provningen sämsta vin avslutade. Lite bränd, knuten och instängd doft av grön paprika. Surt, kärvt och stumt. Bye! Bye!

Efter provningen vidtog årsmötet och en ny stark, energisk styrelse för södra sektionen valdes. Därefter blev det klassiskt gåsagille. En fantastiskt fräsch och kryddaromatisk svartsoppa med krås och en magisk gåskorv kokt i gåshalsen. Själva gåsen serverades på klassiskt manér från fat och med frasiga småpotatis, rödkål, brysselkål, äppelmos och rik sås. Massor med vin till det och sedan rullade vi hem efter att ha tvingat i oss äbblakagan på aromaäpplen.

Tack för en härlig dag alla!

En gång om året bedömer vi på Gustibus Wine & Spirit Academy viner på uppdrag av Svenska Vinodlarföreningen. Förra söndagen provades vinerna och igår presenterade jag resultatet på föreningens årsmöte och delade ut diplom.

Vinerna anmäls, skickas in och provas blint av en jury bestående av fem erfarna personer från olika delar av vinbranschen. Vinerna bedöms enligt en 20-poängsskala där 8 poäng är Godkänt, 11 poäng ger Brons, 13 poäng Silver och Guld när man uppnår 15 poäng. Tidigare år har antalet inskickade viner legat mellan 30 och 40, men på grund av att både 2010 och 2011 var svaga och svåra år så var det bara 22 stycken som kom upp till granskning.

Trots det var snittnivån högre i år än någonsin tidigare, vilket i och för sig kan bero på att man varit mer selektiv i urvalet av viner som skickats in. För första gången någonsin hamnade snittpoängen totalt över nivån för godkänt (8,32), vilket innebär att om man spredut poängen jämnt så skulle samtliga viner bli godkända och få diplom.

Nu är ju inte världen beskaffad på det viset utan några viner lyfte sig på egna meriter. Fyra stycken bronsdiplom delades ut i år vilket är ett bättre resultat än förra året då två bron och ett silver spreds över 30% fler viner. Här är medaljvin(n)arna med ett kort sammandrag av juryns noteringar.

2011 Wannborga Solaris / Wannborga Bränneri & Vingård. (12 poäng) Honung, gula äpplen, mandelblom, ananas, fatkryddighet. Hög syra, balanserat med bra kropp, medelfylligt och bra fattoner.

2011 Interkardinal Solaris / Vingården i Åhus – Vingården i Klagshamn (11,2 poäng) Frisk doft med gröna äpplen och päron och liten nötighet. Balanserat, bra och ren smak, bra eftersmak med tydlig ek.

2011 Wannborga Cecilia / Wannborga Bränneri & Vingård. (11 poäng)  Parfymerat, läskande, karamelligt och ton av vita blommor. Friskt, syrliga persikor, skaltoner. Charmigt och korrekt, balanserat och behagigt.”

2011 Per Ols Råsa / Österlenvin – Ekesåkra vingård (11 poäng) Fint laxrosa. Honungsmelon, gula äpplen, örter. Pigg, frisk och lite stram, gula äpplen, örter. Härlig rosé.”

Övriga godkända: 2010 Åhus Solaris (vitt), 2010 Interkardinal Solaris (vitt), 2011 Soix (vitt), 2011 Åhus Rosé, 2011 Interkardinal Rosé, 2011 Carl (sött vitt), 2009 Wannborga Cuvé (rött fatlagrat)

Wannborga Bränneri & Vingård blev därmed ”Best in Show” och tilldelades ett stipendium på 4000 kr att användas på en utbildning hos Gustibus Wine & Spirit Academy.

Du vet väl att Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också? Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. Bra va?

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter de goda nyheterna förra månaden att Kullahalvöns Vingård kommer att drivas vidare var det dags att göra ett besök och hämta upp lite vin till provningarna av skånskt vin.

Lillebror Fridh visade runt på den fina gården i nordskånsk stil och det lilla vineriet och berättade om planerna för framtiden. Odlingen som idag omfattar knappt 1,5 hektar ska successivt utvidgas och mångdubblas med företrädesvis solaris. De gamla jordkällarna ska användas för lagring av viner och produktionen av vitt, rosé och mousserande ska utökas med öl. Det planeras också för övernattningsmöjligheter, ett café och en enklare restaurang. Upplagt för oenoturism med andra ord.

Jag fick prova gårdens första egna öl. En vackert bärnstensfärgad ale med fin skumkrona. Tyvärr lite för överhumlad med en dominans av cascade-humle. Men helt klart ett första försök som lovar mycket gott. Därefter provade vi det mousserande rosévinet av den blå druvan rondo. Efter 18 måndader på jästfällningen var vinet fräscht och fruktigt med bra kropp. Tyvärr försvann moussen snabbt men lämnade kvar ett helt okej rosévin med mycket röd bärighet. Det vita mousserande vinet av solaris var riktigt bra. Knastertorrt, mycket friskt och redan med en viss fetma från jästfällningen och ett stramt avslut. Helt njutbart även utan tillstymmelse till dosage (tillsatt sötma). Ett år till och det här kan bli mycket bra!

Det ska bli mycket intressant att följa utvecklingen, inte bara på gården utan vinodlingen på hela Kullahalvön. Jag tror att det är här vi har den största potentialen för jämn och hög kvalitet i skånsk vinodling.

Följ bloggen på Facebook!