Saftiga, matiga svampar som kan ätas som ensamrätt (nästan vegetarisk) med sallad eller som ett gott, kolhydratfattigt tillbehör till stekt eller grillat kött.

Dela körsbärstomater och sprid ut dem på ett bakplåtspapper. Salta eller använd örtsalt, strö över lite socker och ringla över olivolja. Baka på knappt 150° 30-40 minuter. Alternativt kan du använda marinerade, soltorkade tomater.

Välj ut stora, fina portabellosvampar, bryt av fötterna och skrapa bort lamellerna med en tesked. Blanda 1 msk sherryvinäger (eller annan fin vinäger), 2 msk olivolja, 1 finhackad schalottenlök och finrivet skal av en citron. Pensla svamparna in- och utvändigt med oljeblandningen och kör dem under grillelementen i ugnen cirka 10 minuter eller till de börjar ta färg och tappa vätska. Ta ut svampen och sätt ugnen på 225°. Fyll hattarna med tomaterna, smula över fetaost (gärna get) och riv över parmesan eller pecorino. Pensla kanterna med mer av oljeblandningen. Grädda 10-15 minuter.

Det här blev väldigt lyckat! Smakrikt, saftigt, nästan vegetariskt och kolhydratsnålt tillbehör till grillat, som förätt med något kallskuret eller som ensamrätt med sallad.

Riv 2 medelstora zucchini (cirka 700 g) på den grova sidan av rivjärnet. Blanda med 1 msk salt och lägg i ett durkslag i cirka 10 minuter så att det drar ut vätskan. Lägg zucchinin i en ren handuk och pressa ut det mesta av vattnet. I en bunke blandar du 2 ägg med 2 dl skorpmjöl (jag använde panko), 1 hackad gul lök, 3 dl riven cheddar och/eller parmesan (cirka 60 g), 2 tsk spiskummin, 1 tsk rosmarin , 0,5 dl finskurna marinerade, soltorkade tomater och några rejäla tag med pepparkvarnen. Blanda ner zucchinin. Smörj en muffinsplåt och lägg två remsor bakplåtspapper i kors i varje form så blir det lättare att få upp bakelserna. Du kan förstås också använda vanliga muffinsformar. Baka i ugn på 200°. Om du gör 6 stora bakelser tar det cirka 40 minuter innan de stannar, om du gör dem i mindre formar går det snabbare. Mot slutet av gräddningen strör du över ytterligare lite parmesan på toppen.

Följ bloggen på Facebook!

Ännu ett recept hämtat från Cook’s Illustrated. Riktigt bra coleslaw som tillbehör till burgare, grillat. På köpet kommer också ett bra recept på majonäs.

Majonäsen: Vispa samman en äggula med 1,5 tsk citronsaft, 1 tsk vitvinsvinäger, 1/4 tsk dijonsenap och 1/4 tsk salt. Mät upp 1,75 dl neutral matolja. Under konstant vispande häller du oljan i en tunn stråle i äggulan. Häll i omgångar och vispa hela tiden så att oljan blandar sig och majonäsen blir slät. Ställ kallt.

Dela ett litet vitkålshuvud (knappt ett kilo), skär bort stocken och strimla fint. Skala och strimla 2 morötter. Blanda kål och morötter med 2 msk salt och lägg i ett durkslag. Låt det hela vila mellan en till fyra timmar (perfekt resultat efter två) då grönsakerna mjuknar och vätska rinner av. Skölj väl i kallt vatten och låt rinna av ordentligt. Jag klädde min salladsslunga med hushållspapper och fick bort det mesta vattnet. Vill du förbereda så kan du lägga allt i en plastpåse och förvara i kylen till nästa dag.

Blanda vitkålen och morötterna med en liten gul lök som skivats fint. Blanda i majonäsen och 2 msk risvinäger (eller annan fin, mild vinäger) och smaka av med svartpeppar. Jag blandade i finhackad persilja också. Salladen kan sparas ett dygn i kylskåp och smakar faktiskt bättre dag två.

Gillar du coleslaw ska du testa Annikas sanslöst goda också.

Sommaren har börjat bra så här i slutet av maj. Håller trenden så behövs det lättlagad, sval och fräsch mat i massor. Den här varianten av gazpacho är så enkel att det är löjligt men samtidigt ruskigt god med bra fyllighet och stöt i smaksättningen. Det traditionella brödet har jag bytt ut mot kikärtor (garbanzo) som ger matighet och nötig smak och de grillade och konserverade paprikorna ger både sötma och rik smak. Ha alla ingredienser i kylen så behöver du inte kyla soppan utan kan äta direkt.

Skölj en burk kikärtor och häll i en stor mixer* tillsammans med 2 burkar hela konserverade tomater, 2 grillade och konserverade paprikor, 2 rivna/pressade vitlöksklyftor,  3 msk sherryvinäger (eller vitvinsdito), 1 pod grönsaksbuljong eller motsvaravde fond på flaska, 2 grovt hackade schalottenlökar, 1 tsk harissa och en halv skalad och grovt delad gurka. Lägg eventuellt även i 12-15 skalade mandlar för lite tuggmotstånd och nötig smak. Mixa allt slätt tillsammans med persilja och/eller färsk basilika. Smaka av med salt och vinäger och servera kallt.

Carl Butler bjuder på ett mer traditionellt recept.

*Har du bara en mindre kör du blandningen i två omgågngar.

Det är knappast någon statshemlighet att jag gillar mat i form av grytor, lådor och gratänger. Allt-i-ett-mat med andra ord. Med rörformad canelloni gör man en lite elegantare form av pastagratäng. Det här receptet blev ovanligt lyckat. Matig och smakrik spenatfyllning, pasta med tuggmotstånd och den syrliga tomaten och svampens möte med det krämiga ost- och såstäcket. Passar bra en köttfri måndag.

Tina 400 g fryst, hackad spenat och låt rinna av i en trådsil tills det är formbart. Blanda med 250 gr ricotta, 2 ägg, 25 g riven parmesanost, knappt 1 tsk salt, rikligt med svartpeppar och det finrivna skalet av en citron.

Klyfta 2 hg små champinjoner och stek i torr panna tills det mesta av vätskan dunstat bort och svampen fått fin färg. Klicka i smör och fräs ytterligare.

Fräs 50 g smör och 3 msk vetemjöl några minuter. Vispa i omgångar ner 3 dl mjölk och låt sjuda sakta på svag värme tills det hela tjocknar. Vispa ned 25 gr riven parmesanost, lite pressad citron och smaka av med salt och vitpeppar. Späd med en skvätt mjölk om såsen är för tjock.

Fyll 12-14 pastarör med spenatfyllningen (använd gärna en sprits) och lägg tätt i en ugnsform. Strö över svampen och fördela 1 burk hela konserverade tomater (utan spad) grovt skurna över pastan. Ringla över såsen så det täcker och riv över rikligt med parmesanost. Gratinera i 180° i cirka 45 minuter. Servera med sallad.

Den grekiska linssoppan faki som dagligen serveras ”Hemma hos Greken” är smått legendarisk. Som jag tidigare skrivit så räddade den praktiskt taget livet på mig. Men även om man inte är så desperat så kan en skål av denna soppa göra världen vackrare, sinnet mildare och magen mätt hela dagen.

Den är bedrägligt enkel till sin karaktär men ändå verkar den omöjlig att återskapa. Jag har försökt analysera vad som ingår och tror att jag kommit fram till en del av hemligheten; citron. I de flesta recept jag kollat ingår rödvinsvinäger men syran i Grekens soppa har en tydlig, fruktig citruskaraktär. När jag lagade nedanstående recept så använde jag först vinägern men det var först med citronen som det hela lyfte.

För att få lite must i soppan adderade jag lite spiskummin som funkade bra men som jag inte tror är rätt. Nästa gång ska jag nog lägga till blekselleri också. Originalsoppan är så mustig, fyllig och härligt mosig att jag misstänker att det någonstans står en gryta som ständigt puttrar och som bara fylls på med nya ingredienser efter hand. Det kan inte finnas någon annan förklaring.

Soppan nedan blev inte som Grekens faki men hyfsat nära. Prova gärna min snabbare och snarlika linssoppa på röda linser.

Skär 2 gula lökar, 1 stor morot och 2 potatisar smått samt skiva 2-5 vitlöksklyftor efter smak. Hetta upp rejält med olivolja i en stor gryta på medelhög värme och fräs löken tills den mjuknar något men inte tar färg. Ner med vitlöken och låt den fräsa med ett par minuter. I med grönsakerna samt 1 tsk vardera av oregano, rosmarin, timjan, 2 lagerblad, blanda och låt fräsa några minuter. Slå på 500 g passerade tomater, 2 msk tomatpuré, 2 msk rödvinsvinäger, 3 grönsaksbuljontärniner/poddar, 2 tsk salt samt rejält med nymald svartpeppar. Låt koka upp. Slå på 1,5 liter vatten och 500 g gröna linser och låt sedan sjuda i 45-60 minuter. När det nästan kokat klart rör du ned saften från 1 citron. Precis innan servering rör du ned det finrivna skalet från citronen.

Ibland är det skönt att kunna luta sig mot livsmedelsindustrin. Exempelvis när det gäller buljonger. Jag har försökt några gånger men aldrig blivit nöjd med resultatet och sett i förhållande till arbetet så är det definitivt inte lönt. Att koka bönor går ju lätt bara man kommer ihåg att blötlägga i tid men även här är konserverna en välsignelse.

När jag satte mig för att laga den legendariska, italienska grönsakssoppan minestrone (en variant av minestrone di verdura och minestrone alla fiorentina) så försökte jag mig på att göra allt från grunden. Buljongen blev för vek i smaken och fick hjälp på traven av buljongpoddar och bönorna blev lite för mosiga. Ska du pröva på receptet, och det ska du, så går det precis lika bra med de prefabricerade. Förbereder man och skär upp alla grönsaker och fördelar dem i olika skålar så är det en baggis att laga soppan.

Skär 2 morötter, 2 selleristjälkar och en stor gul lök i små tärningar och lägg i en skål. Skär en purjolök i strimlor, dela en näve gröna bönor och lägg i en skål med en pressad vitlöksklyfta, nymald svartpeppar samt de väl sköljda vita bönorna från burk (eller 100 g torra som du blötlägger och kokar). Skär fina små buketter av ett litet blomkålshuvud samt ett broccolistånd och lägg i en skål. Skålla, flå, kärna ur och hacka 2 stora bifftomater eller 4-5 plommontomater samt tärna en liten zucchini och lägg tillsammans i en skål. Koka up 2 liter grönsaks- eller hönsbuljong på flytande fond,pod eller tärning.

I en stor gryta hettar du upp olivolja och fräser morötter, lök och selleri tills det får lite färg och slår sedan på buljongen. Låt koka upp och sjuda i 5 minuter. Lägg ner bönorna och purjolöken och koka ytterligare 5 minuter. Sleva upp cirka 4 dl av grönsakerna och bönorna och kör slätt med en mixerstav och häll tillbaka i soppan (detta kan du hoppa över men det gör soppan matigare). Hit kan du förbereda. Innan servering kokar du upp soppan och slår i 1 dl små makaroner och kokar upp. När halva koktiden har gått slår du i broccolin och blomkålen. När pastan är klar låter du zucchinin och tomaterna gå ner i soppan och koka 3-4 minuter. Innan servering blandar du ner hackad färsk basilika och/eller persilja. Servera med bröd och rikligt med parmesanost.

Idag blev det nästan vegetariskt. Men bara nästan. Ett litet inslag av bacon i broccolifräset blev det för balansens skull. Även om jag under många år var vegetarian har jag aldrig varit förtjust i vegetariska ”biffar” och heller aldrig gjort några själv. Därför var det med en viss förvåning jag kände en oemotståndlig lust att prova receptet på bönburgare på Gittos Mat. Nu brukar jag förvisso gärna drabbas av inspiration när jag läser Margits (Gitto) blogg. Den kan varmt rekommenderas.

Jag hade nästan alla ingredienser hemma, men eftersom jag har en svår aversion mot mat som inte håller ihop (se Margits varning) så modifierade jag inte bara receptet utan även formen. Istället för fyra flamsiga burgare blev det åtta knubbiga järpar med hållfasthetspotential.

En burk svarta bönor sköljdes väl och blandades med en riven morot, en riven rödlök, en riven vitlöksklyfta, ett ägg, 0,5 dl skorpmjöl, 3 msk potatismjöl, 2 msk Mutti tomatpuré, 2 tsk spiskummin, 1 tsk salt och massor med nymalen svartpeppar. Allt mixades och fick vila för att svälla ihop. Därefter formades järpar med två matskedar, vändes i skorpmjöl och stektes i matfett på medelhög värme.

Riktigt, riktigt goda blev de och fick tummen upp av kära hustrun. Fin konsistens, fyllig smak och bra kryddighet från peppar och spiskummin. Tål att hottas upp ännu mer för variation. Kryddningen kan givetvis varieras i det oändliga.