Vi har ägnat en hel dag på skolans Diplomkurs åt en djupdykning i mat och dryckkombinationer. Temat var ”sommarmaten” och andra provningen handlade om picknicken.

Det som brukar finnas i picknickkorgen är sådant som är lättfixat, går att köpa färdigt i delikatessdisken och kan ätas kallt och helst med händerna. Grillad kyckling, paj, ostar och kallskuret utgör det viktigaste i en klassisk utflyktsdiet. Men kan man ta med vilket rosévin som helst i korgen? Det är faktiskt ganska stor skillnad.

Provence är ursprunget för det klassiska och blekt laxrosa 2011 Les Terrasses Rosé  med frisk syra och nästan lite fet frukt. Från Chile kommer  2011 Errazuriz Cabernet Sauvignon Rosé som har en mörkare hallonröd färg och en saftig, enkel fruktighet. Likaledes mörkare i färgen samt stram, fruktig och smakrik är 2011 Tavel ”Lauzeraies”  från södra Rhône medan kaliforniska 2011 Concannon Glen Ellen Reserve White Zinfandel är bekymmerslöst okomplicerad, bärig och halvtorr.

Till de vilt spretande smakerna och konsistenserna passade vinet från Provence bäst och kompletterade eller höll sig i bakgrunden. Den modernt saftiga chilenaren klarade sig sämst då den saknade struktur att stå emot smakerna och i vissa fall avslöjades med en markerad bitterhet. Den förväntade vinnanren i racet var rosén från Tavel men den fungerade endast ihop med kycklingen. Ganska oväntat smakade den blekrosa och halvtorra kalifornien riktigt bra till det mesta.

Ska man vara riktigt ärlig så spelar det egentligen inte så jättestor roll vilket vinman väljer till picknicken. När solen skiner, sommarvinden virvlar runt i glasen, ungarna stökar runt, vännerna är glada och maten god…ja då smakar det mesta bra.

Plockade i fredags med mig två flaskor vin från Systembolaget (jo jag betalade) som båda kommer från argentinska och lätt galna Familia Zuccardi som jag besökte i januari.

Deras enklare vita vin av druvan viognier hade jag inte provat tidigare. Tyvärr var det lite halvtråkigt och anonymt med lite kort smak, fast det kostar å andra sidan bara 80 kronor. Lustigt nog får man mycket mer karaktär för bara nio kronor till om man istället köper det röda vinet av underskattade druvan bonarda. Gillade verkligen årgång 2011 av detta vin när jag provade det på plats. Det är den årgången som enligt Systembolagets hemsida är aktuell just nu. Men i vinbutiken i Malmö bytte man just ut årgång 2009 mot 2010. Det var den sistnämnda jag köpte. Köprekommendation på ett riktigt trevligt vin.

2010 Serie A Bonarda / Santa Rosa. Djupt blåröd färg. Medelstor, frisk och mycket fruktig och bärig doft av plommon, mörka körsbär, viol, sötlakrits, piptobak och liten eldighet. Medelfyllig till fyllig, mycket frisk, rik och silkig frukt med karaktär av röda vinbär, blåbär, sura körsbär, plommon, sötlakrits, mjuka tanniner, diskret fatstruktur och lite eldighet. Bra längd och balans med lite rökighet i eftermaken.

2010 Cashemere från Kalifornien har ett synnerligen passande namn och etikett; silkig, elegant och samtidigt värmande. Den druvblandningen av mourvèdre, syrah och grenache är inspirerad av sydfrankrike och vinet är lite som en côtes du rhône som dansar på tåspetsarna. Härligt parfymerad och riktigt förförisk. Inte illa för ett vin under hundralappen.

Medeldjup blåröd färg. Stor, nyanserad och parfymerad doft med inslag av viol, anis, ceder, lavendel, blodapelsin, kryddpeppar, vanilj samt massor av blå och röda bär. Medelfyllig mycket frisk smak med stor fruktighet och mjuka tanniner, silkig struktur och tydlig men fint integrerad ekkaraktär som ger kryddiga toner och ett aromtaiskt cederinslag. Lång och ganska smakintensiv eftersmak med vanilj, kryddor och liten eldig syltighet. 

Dagens vintips är en strålande liten syrah jag provade när jag var i Chile i januari. Jag tipsade om den redan då men risken är att den försvann bland flodvågen av provningsanteckningar (funderar på att smyga in snuskiga ord här och där för att kolla om någon läser dem).

Ibland riskerar man att färgas av omgivningarna när man provar, särskilt när man är hos producenten. Jag jämförde därför vinet idag med mina anteckningar från då. Hittade ingen anledning att revidera min uppfattning och repriserar bara vad jag skrev då. Vinet utvecklas dessutom positivt under flera år i flaskan. Stark köprekommendation! Edit: Notera att det är en ganska kraftig fällning i vinet. Dekantera eller var försiktig när du häller upp sista glaset.

2011 Quintay Syrah / Casablanca. Djupt blåröd med purpurkant. Stor, uttrycksfull doft av mogna mörka bär, rökighet, lavendel, mörka körsbär, bitter choklad, läder och en viss flyktighet. Fyllig med nästa fet och sötaktig frukt initialt som sedan stramas upp ordentligt av fina syror och tuggiga tanniner, mörka bär, mörk kakao.

Det tidigare nästan helt bortglömda franska vinområdet Jura på gränsen till Schweiz har de senaste åren fått ny uppmärksamhet. Bland annat beror det på att unga sommelierer alltid är på jakt efter nya spännande viner till sina krogar och att flera av producenterna äntrat naturvinsscenen. Uppmärksamheten är mer än välförtjänt. Här hittar vi viner med stor personlighet och flera helt unika vinstilar.

2010 Caveau des Jacobins Chardonnay lanserades som en nyhet på Systembolaget denna månad och kommer från ett stort kooperativ i området. Det är förmodligen tack vare sin storlek som man kan leverera så här bra kvalitet och karaktär för en så liten peng. För ynka 89 kronor får du massor med smak, bra struktur, nötighet och slank frukt som jag gärna skulle vilja möta med alpostar och charkuterier. Har du inte provat ett vin från Jura förut så är det köpläge.

Medldjup gul färg. Ganska stor och fruktig doft av gula frukter, äpplen, honungsmelon, konserverade päron, hasselnötter och mandel samt en liten rökig mineralton. Torr, fyllig och smakrik med mycket hög men snyggt polerad syra, nästan fet gul fruktighet av gula äpplen, nötter, citruszest och en diskret fatstruktur och en åtstramande mineralitet. Lång eftersmak med fin balans, kvardröjande struktur med grepp och en fin nötighet i avslutet.

Fick ett sällsynt varuprov i form av en flaska 2009 Villa Marina på posten.

Det är inte så ofta jag skriver om italienska viner här på bloggen så det är väl på tiden. Sedan var det ett tag sedan jag provade något bra från Rosso Conero. Det här är inget märkvärdigt vin på något sätt, det får man inte för 79 kronor. Men det är ett ärligt, rättframt, saftigt och trevligt vin med en liten komplexitet och trevlig struktur. Väldigt typiskt italienskt på ett sätt som får mig att vilja dricka det ur ett slitet duralexglas i djupa klunkar. Väl värt att rekommendera till middagen mitt i veckan och till buffén med många gäster.

Ganska djup körsbärsröd färg. Medelstor, kryddig doft av mörk  och syltade körsbär, mörk choklad, någon pepprighet och en antydan till mognad och en liten flyktighet. Medelfyllig, ganska mjuk, mycket frisk och saftig fruktighet av röda och blå bär, sura körsbär, lakrits, mörkc choklad och en liten örtighet. Bra längd och lite tuggig struktur.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Miguel Torres är minst sagt en levande legend i vinvärlden. Redan 1979 startade han sin anläggning i Curíco och med sig han metoder och erfarenheter som revolutionerade vinmakningen i Chile. Bland annat installerade han den första rostfria tanken i Chile. Den finns kvar, används och förevisas stolt. Idag drivs vingården, som både är ekologiskt och fairtrade-certifierad, av sonen Miguel Torres Jr.

Vi blev guidade runt på den ganska charmlös vinanläggningen av den mycket kunnige vinmakaren Cristian Carrasasco Beghelli som berättade särskilt mycket om sitt projekt att göra kvalitetsvin av druvan país. Druvan, som också är ”känd” under namnen criolla och mission, kom till Sydamerika med spanjorerna på 1500-talet och har länge varit den mest odlade. Den har låg färgintensitet, besvärliga och kärva tanniner och man har ansett att den endast lämpar sig för mycket enkla viner. Syftet med projektet är att lyfta anseendet, priset och därmed inkomsterna för de småodlare som fortfarande vårdar de oftast mycket gamla vinstockarna. Cristian har prövat alla upptänkliga metoder och vintyper och har slutligen fått fram ett intressant rött vin samt ett mousserande rosé. 2011 Santa Digna Estelado Rosé kommer från de otillgängliga områdena som inte konstbevattnas (Secano interior). Det görs enligt den traditionella metoden med andra jäsning på flaska men med mycket kort tid på jästfällningen för att bevara druvans karaktär och fräschör. Vinet är riktigt bra, fick ett fantastiskt mottagande i Chile och finns, förvånande nog, på de flesta Systembolag för futtiga 89 kronor. Bara att köpa hem!

Innan vi åt en fantastiskt bra lunch på anläggningens utmärkta restaurang han vi också prova ett av resans bättre viner; 2008 Manso de Velasco. För 255 kronor på vårt monopl är vinet bra mycket billigare än på bodegan och ett riktigt fynd!

2012 Reserva de Pueblo Riesling / Curicó. Ljust citrongul. Stor , ganska intensiv doft av citronzest och lime, vita blommor. Lätt, mycket frisk och pigg syra, lite stram citrusfrukt, lime och en fin mineralitet. Saknar lite längd men det är en fräsh och trevlig riesling.

2012 Las Mulas Sauvignon Blanc / Central Valley. Mycket ljust gul. Medelstor, citrus, lime, gröna äpplen, svartvinbärsblad, vitpeppar och gröna örter. Medelfyllig, mycket frisk, stram fin frukt, gröna äpplen, lime krusbär. Bra längd. Snyggt och välgjort med lite uttryck. Ekologiskt.

2012 Cordillera Chardonnay / Limari Valley. Ljust citrongul. Medelstor, fokuserad doft av gula frukter, nätmelon, päron och aning hjortron. Medelfyllig, mycket frisk smak, slank, gul frukt, nätmelon, lime, citrus, gula sommaräpplen, liten diskret ekstruktur, mineralitet. Mycket lång, elegant smak med fräscht avslut med mineralitet. Snyggt och lite chablislikt.

2012 Santa Digna Gewürztraminer / Central Valley. Ljust gyllene. Stor, aromatisk, parfymerad doft av rosor, passionsfrukt och apelsinblom. Medelfyllig, förvånansvärt frisk, smakrik och aromatisk, citrus, passionsfrukt. Lite stramt avslut, lite kort och saknar någon frukt.

2012 Reserva del Pueblo País – Dry Farming Area / Secano Interior. Medeldjupt blåröd med gansk blek och vattning kant. Medelstor doft av röda bär, hallon, jordgubbar, svartpeppar, syltig och minnande om enkel beajolais med lite funkighet. Lätt till medelfyllig, frisk, bärig, jordgubbar, hallon, låga och samtidigt kärva tanniner, tuff men med något förlåtande i eftersmaken. Ganska bra längd med kryddighet. Intressant, bråkigt och personligt vin som jag inte kan bestämma mig för om jag gillar eller ej.

2012 Las Mulas Cabernet Sauvignon / Central Valley. Medeldjupt körsbärsröd. Stor doft av mörka bär, tydligt rostad och lite rökig doft, svarta vinbär. Medelfyllig, mörka och lite syltiga bär, lite glesa tanniner och för lite frukt. Något kort smak. Enkelt.

2012 Santa Digna Cabernet Sauvignon / Central Valley. Medelstor, nyanserad och lite aromatisk doft av svarta vinbär,, liten eldighet och någon fatkryddighet. Medelfyllig, stram, återigen lite glesa tanniner, mörka bär, svarta vinbär, kryddig och lite pepprig. Viss längd. 

2008 Cordillera Carignan / Maule Valley. Djupt körsbärsröd med liten blå nyans i kanten. Stor, utvecklad och komplex doft av mogna, röda bär, kryddor, läder och en tydlig eldighet. Fyllig, intensivt mörkfruktig, höga men balanserade tanniner, läder, lakrits, mörka plommon, röda friska bär i bakgrunden. Lång, elegant eftersmak med fin struktur, kryddighet och röda bär.

2008 Manso de Velasco / Curico Valley (120 åriga vinstockar, cabernet sauvignon). Djupt körsbärsröd. Stor, komplex, fokuserat fruktig doft av mogna mörka bär, körsbär, läder, cederträ, lakrits, mynta och rik kryddighet. Fyllig, intensiv, koncentrerad, fokuserad, rik och mogen frukt, täta tanniner, kryddig, eukalyptus. Lång, balanserad, intensiv och rik smak som bara utvecklas och visar upp lager efter lager. WOW! Skulle säkert kostat det dubbla för motsvarande kvalitet i Frankrike eller Italien. 255 kr! KÖP!

2011 Santa Digna Estelado Rosé – Dry Farming Area / Secano Interior (país). Mycket ljust, läckert rosa med en antydan till orange ton. Medelstor, frisk, bärig, smultron, hallon, gräddig, kola, lime. Medlfyllig, frisk, mjukt fruktighet, hallon, smultron, liten bitterhet och intressant metallisk (ostron) och uppfriskande munkänsla. Lång, balanserad eftersmak med fin intensitet och mineralitet. Något grov mousse den enda anmärkningen på ett läckert och intressant vin.

Här finns en riktigt snygg vinkarta över Sydamerika.

Härom dagen följde jag en spännande diskussion mellan vinutbildare på facebook inspirerad av denna intressanta bloggpost. Där diskuterades vikten av att låta studenter prova alla typer av viner. Kanske framför allt att bli bekanta med de stora och kända varumärkena då de står för en så stor del av marknaden.

I diskussionen fördes fördelarna fram som de stora producenterna har; stort urval av druvor, teknisk kunnande, välutbildade vinmakare samt stordriftens ekonomiska fördelar. Även om många av dessa viner är tekniskt korrekta och förhållandevis lågt prissatta så är de också ganska ofta tråkiga och slätstrukna produkter. Undantag finns förstås och i diskussionen nämndes flera gånger australiensiska Jacob’s Creek Chardonnay för 72 kronor som ett exempel på ett vin som i jämförande blindtester ofta höjs högt över sin prisnivå och ibland slår sina vita motsvarigheter från bourgogne på fingrarna.

Nyfiken som jag är så var jag ju tvungen att prova vinet då det var flera år sedan sist. Köpte en flaska och lät först kollegan blindprova mot en 2009 Pouilly-Fuissé till nästan det tredubbla priset. På doften bedömde han att Jacob’s Creek kom från ett svalare klimat och den vita bourgognen från ett varmt. Smakmässigt var det tvärtom även om det dyrare vinet var fetare i kroppen. Kvalitetsmässigt tyckte han inte att de låg så långt ifrån varandra men att bourgognen ändå var det bättre av vinerna. Jacob’s Creek bedömdes ha ett pris runt 100 kr. När jag själv smakade kunde jag inte annat än att hålla med. Australiensaren är snyggt ihopkommen och ger bra valuta för pengarna.

Ljust gulgrön ton. Medelstor doft av limezest, citronmeliss, citrus, omogen honungsmelon, gula äpplen och en mycket diskret vaniljton. Lätt till medelfyllig smak, torr, frisk med mycket citrus, gröna äpplen, omogen ananas och en fin ekstruktur och antydan till mineralstramhet. Bra balans och längd med ett rent och friskt avslut.

Det kan inte tjatas nog om detta: vit bordeaux är sorgligt underskattat och levererar strålande viner till en ganska futtig peng. Skriv ner det och kom ihåg till nästa gång ni handlar hem en flaska vitt.

Senaste exemplet är ett litet släpp av viner som visar på hur galet bra dessa viner passar för lagring.  Två äldre årgångar av Château La Louvière Blanc finns på några butiker för strax under 300 kronor. Det är nästan samma pris som årgång 2008 som alltid finns tillgänglig. Men här pratar vi om 1994 och 1998, två vita viner som närmar sig övre tonåren. Båda makalöst spänstiga och intressanta att prova bredvid varandra. Försök få tag på några flaskor om du kan.

1994 Château La Louvière Blanc. Medeldjup gyllengul färg. Medelstor, ren frisk doft av gul frukt, gula äpplen, nötter, kaffe, färska champinjoner och ett drag av läder. Fyllig, torr, fortfarande mycket frisk smak men med avrundade syror, frisk fruktighet, mogen citrus, passionsfrukt, omogen ananas, nöter, kaffe, tobak, kryddor och en ekstruktur som börjar kika fram bakom en något bleknande frukt. Fortfarande spänstigt, balanserat och förvånansvärt ungdomligt. Lång eftersmak med en något övertydlig ek i avslutet.

1998 Château La Louvière Blanc. Ljust gyllengul med ett litet grönt blänk. Medelstor doft av rökighet, rostat kaffe, lemoncurd, friska gröna örter, citronzest. Medelfylligt, torrt, fruktigt och med en åtstramande mineralitet och snygg ekstruktur, salmiak och  en nästan metallisk efterklang som stannar länge och får saliven att rinna. Snyggt polerad och balanserad med bra längd och ännu några års lagringspotential.

Snyggt, elegant, läckert och bara rent utav njutbar röd bourgogne. Dessutom till ett fullt överkomligt pris. Vinet från Alain Hudelot-Noellat är på etiketten en vanlig, generisk röd bourgogne men i flaska gömmer sig en kvalitet på bra village-nivå. Det är inte många flaskor som är utspridda över landet så försök att lägga vantarna på ett par stycken.

2010 Bourgogne Pinot Noir Hudelot-Noellat. Knappt medeldjup hallonröd färg. Medelstor, öppen och nyanserad doft av mogna, röda och blå lite syltiga bär, apelsin, te, torkade och färska örter och lite piptobak. Medelfyllig, friska syror, ren, mogen och sammetslen röd och bärig frukt, lingon och röda vinbör, liten örtigghet, blodapelsin, mjuka tanniner, mycket bra längd med elegans.