När jag nyligen var i Sydafrika besökte jag bland annat det område som går under beteckningen ”Cape South Coast”. Det var lätt att konstatera hur väl det svalare klimatet passar att producera vita viner i världsklass. Topproducenten Thelema har också noterat detta och har därför investerat i vingårdar i Elgin under namnet Sutherland.

2011 Sutherland Sauvignon Blanc är riktigt bra med tydlig mineralitet och utan de överdrivna aromatiska toner som billigar sauvignon blanc i bland kan ha. Prislappen på 89 kronor är ett par tior för låg för den kvalitet man får. Ligger dessvärre på beställningssortimentet så man får planera sin törst.

Mycket ljust gul med gröna inslag. Ganska stor, frisk och nyanserad doft med tydlig och rökig mineralitet (knallpulver), mogen citrus, lime, gråpäron och gula äpplen. Medelfyllig, torr och mycket frisk smak där mogen citrusfruktighet balanserar de höga fina syrorna, gröna äpplen, kiwi, krusbär och viss örtighet. Lång ren och mineralstram eftersmak.

Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också. Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. 

I novembersläppet på Systembolaget kom en skvätt champagne från en liten familjefirma; Godmé Père et Fils.

Druvorna till 2004 Godmé Père et Fils Les Alouttes Saint Bets är enbart chardonnay från premier cru-vingårdar runt byn Verzenay, det är med andra ord en blanc de blanc. Vinet är av utmärkta årgång 2004 och har, som sig bör för en årgångschampagne, fått förlängd lagring på jästfällningen vilket ger en fetare och rikare smak. Basvinet har också fatlagrats vilket även det bidrar till komplexiteten. Riktigt trevlig.

Ljust gul färg med fina små bubblor. Ganska stor ren doft av mogen citrus, sött nybakat vetebröd, lite vanilj, hasselnötter, mjölkchoklad och röda bär. Mycket torr, höga fina syror, bra fokus på den mogna och gula frukten, fin fetma och fyllighet och en mycket diskret men närvarande ekstruktur. Bra längd med fin balans, tydlig mineralitet och någon komplexitet.

Glöm inte bort de söta vinerna. De bjuder på en rikedom och komplexitet som man sällan hittar i de torra vinerna. Hittar du inget bra tillfälle att dricka ett sött vin så ska jag ge dig ett: skippa blandgodiset framför filmen under fredagsmyset och smutta på ett glas sött istället. Mycket godare och nyttigare.

2011 Gardo & Morris Late Harvest Riesling är en nyhet på systembolaget och tydligen den första söta rieslingen från Nya Zeeland som landat här. Sent skördad riesling som bevarat de druvtypiska dragen med frisk, härlig doft av citrus, clementin, aprikos, lime, honung och en diskret petroleumton. Smaken är söt men med en hög, frisk och balanserande syra och med massor av mogen lime, citrus, honung och lång, ren och balanserad eftersmak med friskt avslut. Mycket bra för knappa 100-lappen.

2010 d´Arenberg Noble Chardonnay Semillon kommer från Australien, ligger på beställningssortimentet och har en helt annan karaktär präglad av ädelröta. Stor doft av aprikosmarmelad, honung, solmogen citron, vita russin,  ett drag av saffran och med en rökig och lite gummiaktig petroleumton. Intensivt söt och illande friskt med stor munfyllande simmig oljighet, honung persika, aprikos, lime, citrus och en liten stramhet i den långa eftersmaken. Mycket koncentration och karaktär för en liten peng.

Jag brukar ha som grundregel att inte rekommendera viner under 70 kronor flaskan. Anledningen är att kvaliteten på dem ofta är ganska anskrämlig, vinerna är tillfixade och justerade eller så är de bara rent utav ointressanta. Men det finns undantag.

Jag nämnde 2011 El Rey Old Vine Garnacha från Campo de Borja redan för tre veckor sedan när jag provade den under en riojaprovning och beskrev den så här.

Intensivt purpurfärgad. Stor, bärig, inbjudande, hallon- och lakritsbåtar. Frisk, fräsch, bärfruktig, mjuka tanniner, friska syror. Sorglös, enkel men riktigt bra med bra längd och ett stramt slut som ger lite seriositet. Löjligt bra för 65 kronor!

Jag skulle inte säga att den är värd mycket mer än vad den är prissatt till, men den är precis vad man betalar för; enkelt, ärligt, lättdrucket och en vardagsnjutning. Det är betydligt mer än vad man brukar få för pengen i denna prisklass. Kollade dessutom med Lars Torstensson (läs hans blogg för bövelen) som varit med och tagit fram vinet och vinet är i princip bara ren och skär jäst druvmust av god kvalitet. Kontrollerad jäsning, lätt klarning och försiktig svavling. Inget trix och fix.

Spring å köp. Perfekt att ha hemma till flamsburgaren, den alldeles vanliga köttgrytan och när man får oväntat besök.

Du vet väl att Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också? Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. Bra va?

Det var ganska länge sedan den ungerska klassikern egri bikavér fanns på Systembolaget. Men nu är ”tjurblodet från Eger” tillbaka.

På den svenska marknaden har ungerskt vin blivit nästan synonymt med enkelt mousserande vin, billiga vita viner eller möjligen den söta tokajern. Det fanns dock en tid då det röda  egri bikavér var en storsäljare och ett givet val när man ville ha ett fylligt och rustikt vin till höstiga grytor. Vinet kommer från regionen Eger och ska vara en blandning av minst tre av elva godkända druvsorter varav kékfrankos (blaufränkisch) brukar dominera och ha en liten fatkaraktär.

2009 Simon Egri Bikavér Klasszikus är absolut inget märkvärdigt vin; kryddigt, bärigt medelfylligt och ganska mjukt med en liten ekkrydda med helt ok balans och längd. Det är precis vad man kan begära för priset men inte mer. Däremot kanske det är ett litet löfte om att vi kan få se fler och bättre röda viner från Ungern. Varför inte  en egri bikavér från Gróf Buttler som jag tidigare skrivit om eller något av de utmärkta vinerna från regionen Szekszárdi. Till exempel.

Det finns oceaner av arbete för monopolet om de ska kunna leva upp till att vara ”världens bästa sortiment”.

Igår kväll besöktes skolan av Miguel Merino Jr  från Bodegas Miguel Merino i Rioja.  Han höll ett intressant föredrag om vad som händer i området och lät oss prova viner från den egna bodegan, från projektet Leon Dormido som är ett samarbete med andra vinmakare samt viner från klassiska Bodegas Muga. Tyvärr hade jag fullt upp och med provningen och tog inga anteckningar från föredraget. Hur som helst visades mångfalden i Rioja upp. Men den är ju ingen hemlighet precis.

Den billigare reserva-varianten av uppskrivna 2007 Leon Dormido var en positiv överraskning och bör provas. Missa inte heller 2011 El Rey Old Vine Garnacha från Campo de Borja (inte Rioja). Intensivt purpurfärgad. Stor, bärig, inbjudande, hallon- och lakritsbåtar. Frisk, fräsch, bärfruktig, mjuka tanniner, friska syror. Sorglös, enkel men riktigt bra med bra längd och ett stramt slut som ger lite seriositet. Löjligt bra för 65 kronor! Släpps i oktober med artikelnummer 2260)  

2009 Muga Blanco. Ljust gyllengul. Stor doft av mogen citrus, clementin, lätt rostat inslag, liten smörighet, vanilj, ekton och liten gumiirökighet. Medelfyllig, torr, mycket frisk smak av citrus, apelsinskal, snyggt infogad ekstruktur, rostad ton, nötighet. Ganska lång och balanserad eftersmak.

2011 Leon Dormido Tempranillo-Garnacha. Ganska tät blåröd färg. Stor doft av mörka bär, syltig, vanillin, lite gröna inslag. Medelfyllig, bärig smak, omogna björnbär, syltig och samtidigt lite omogen och stjälkig. Lite spretiga tanniner, vanillin. Kort smak som ligger långt framme i munnen. Obalanserat, ungt och enkelt.

2007 Leon Dormido Reserva  Medeldjup, rubinröd färg. Ganska stor, generös doft av mogna körsbär,  blåbär, gräddig vaniljton och kanel. Medelfyllig, mycket frisk, friska röda bär, blåbär, krämig fruktighet, fin och diskret vaniljton, fint fokuserad frukt, lång eftersmak med en liten grön ton och mineralitet. Mycket snygg och elegant för endast 89 kronor.

2007 Leon Dormido Ganska djup granatröd färg. Stor, generös och kryddig doft med komplexitet som rymmer vanilj, maskrosblom, mörka körsbär, sandelträ, dill och läder. Fyllig, mjuk smak med rik frukt av mogna röda och mörka bär, syrliga mörka körsbär och röda vinbär, friska syror, kryddighet, liten vaniljton och fint avvägda ekfat. Mycket lång, elegant och balanserad eftersmak med antydan till mynta och en liten sotighet i avslutet.

2009 Mazuelo de la Quinta Cruz. Ganska djup, blåröd färg. Ganska stor doft med vanilj, kryddighet, ”sotig”, mogna mörka bär, blåbär, liten rostad ton och inslag av mynta. Efter en stund i glaset kommer lite blåskimmelost. Medelfyllig, saftigt bärig, frisk och fräsch, mjuka och eleganta tanniner. Ganska lång, balanserad smak med fina mjuka fattanniner.

2007 Muga Reserva. Djup granatröd färg. Stor, utvecklad och aromatisk doft av läder, ceder, kanel, röda bär och björnbär. Medelfyllig, friska och fräscha syror, röda bär, kryddaromatisk, apelsinskal, fina, polerade tanniner, tydlig men balanserad ekstruktur som dock i eftersmaken kikar fram lite väl mycket bakom en frukt som inte riktigt räcker till.

1994 Muga Reserva. Medledjup tegelfärgad med orange kant. Stor, mogen helt utvecklad doft av läder, vanilj, jordgubbsmarmelad, mandelmassa, ingefära och kanel. Fyllig, smakrik, avrundade syror, mycket mjuka tanniner, slank frukt, russin, röda bär, tranbär och kryddighet. Bra längd men lite uttorkad. Klassisk, mogen rioja.                                                                                                                                   

2004 Prado Enea Gran Reserva. Mycket djupt granatröd färg. Dov, ännu sluten doft med mogen, mörk frukt, sötlakrits, kryddnejlika, lagerblad. FYllig, koncentrerad frukt, fokuserade och friska syror, täta, mjuka tanniner, röda mogna bär, jordgubbar, eucalyptus. Koncentrerad, intensiv, kryddig, balanserad och lång eftersmak med viss eldighet. Massor med potential men mycket njutbar nu.  Hoppla!

Du vet väl att Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också? Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. Bra va?

”Trotjänare” är något fint. En trotjänare är någon man alltid kan lita på. Sådan är 2008 Tahbilk Marsanne från Victoria i Australien.

Under alla år vinet funnits på Systembolaget har det aldrig gjort mig besviken. Det är inte bara en jämn kvalitet som levereras utan även massor med karaktär och till ett mycket lågt pris. Det som kan förvåna är att vinet inte är fatlagrat trots den rostade och rökiga tonen och strama strukturen. Årgång 2008 påminner inte så lite om en fatlagrad vit bordeaux.

Ganska ljust citrusgul. Stor, ganska komplex doft med rökig och rostad karaktär,, citrus, gula äpplen, nätmelon, honung, kokt ris, smultron och nötter. Torr, ganska fyllig smak med koncentrerad fruktighet av mogen citrus, gula äpplen, nätmelon och honung. Avrundad syra och stram mineralitet i den långa fokuserade eftermaken.

Du vet väl att Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också? Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. Bra va?

La Rioja Alta är en av de äldsta bodegorna i Rioja och deras Gran Reserva 904 är en klassiker på Systembolagets hyllor. Bodegan producerar också vin under namnet Viña Ardanza och 2001 Viña Ardanza Reserva Especial är speciellt då det har tillägget ”especial” till namnet. Detta gör man endast exceptionella årgångar. 2001 är endast tredje gången det händer, de andra årgångarna var 1964 och 1973. Det är en mycket typisk rioja i traditionell stil med ett decennium på nacken och samtidigt ett vin med potential att utvecklas i många år till.

Ganska djup röd färg med roströd kant. Stor doft med mognad och komplexitet, varma jordgubbar, russin, farinsocker, vanilj, dill, tobak, eukalyptus och läder. Fyllig med bra koncentration i frukten, läskande syror, mjuka frukttaniner och bra stadga i eken, smak av mörka körsbär, röda äpplen, russin, muscovadosocker, lakrits, tobak och vanilj. Lång, nyanserad smak med kryddig efterklang.

Det ska mycket till för att ett vin av riesling ska bli trist och ointressant. Oavsett om de kommer från Tyskland, Alsace, Australien, Nya Zeeland eller Chile så kan de mest oinspirerade vinerna räddas av citrusaromerna och den livfulla syra. Fast kommer vinet från Rheingau och producenten Leitz som 2011 Eins-Zwei-Dry Riesling så är inte kvaliteten något problem.  Bra karaktär, farligt lättdrucket, syror som kvittrar och för 99 spänn så förlåter jag det vitsiga namnet.

Mycket ljust gul färg med liten grön ton. Medelstor doft med liten rökig mineralitet, en pust av petroleum men framför allt massor av frukt som clementin, gula päron, lime, citrus och en tydlig ton av nätmelon. Medelfyllig, torr men mycket fruktig med hög, frisk syra som ger intryck av spritsighet, mogen citrus, Rose’s Lime, gröna äpplen och nätmelon. Lång, ren, balanserad eftersmak.

Jag vet att jag tjatar om att Bordeaux levererar bra viner till vettiga priser. Men så är det trots att den allmänna uppfattningen är den motsatta.

2008 Christian Moueix Saint-Emilion ger mig återigen anledning att att återkomma till ämnet. Producenten Christian Moueix äger flera av de mer framstående egendomarna* på vad man i vinkretsar kallar den ”högra stranden”. Här hittar vi kända områden som Pomerol och Saint-Emilion som detta vin kommer ifrån. Vinerna härifrån är röda och oftast dominerade av druvorna merlot och cabernet franc. Vinet är härligt fruktig, fylligt och med mjuka tanniner som gör att det trots sin ungdom är mycket njutbart.

Djupt röd färg. Ganska stor, dov doft av mörk, mogen frukt, mossa, kanel, sötlakrits och en skymt av grön paprika. Fyllig, ung, fruktig smak av mörka bär, svarta vinbär, sötlakrits, sotrussin, mjuka tanniner, frisk syra, ganska tydlig fatstruktur balanserad av den mogna frukten. Lång, rik eftersmak med söt fruktighet med liten avslutande beska.

*Detta är vad som kallas ”quality by association”