Repriserar en text som publicerades på Taffel för tre år sedan. Ganska nöjd med den och vintipsen håller fortfarande.

Till pappa som till vardags dricker sydafrikansk bag-in-box
En mustig, smakrik, fruktig, russinlik amarone med sting i alkoholen gör smakövergången smidig. Pukor och trumpeter och inget finlir. Vin som alla fattar och de flesta gillar. Lite som ”Rhapsody in Rock” på butelj. 2006 Vaio Armarone är en klassiker i stilen. Den fylliga, smakrika och eldiga karaktären utan alltför mycket strävhet och karaktär av mörka körsbär och torkad frukt kommer från processen med tillverkning av delvis torkade druvor. Dricks sällan av italienarna själva men älskas framförallt i brännvinsbältet dit den mesta exporten går. Knepig att kombinera med mat men trevlig att smutta på vid brasan eller till en bit lagrad hårdost och valnötter.

Till moster som inte missar ett enda avsnitt av ”Solens Mat” och har en signerad bok av Bo Hagström 
En flaska gyllene, söt vin santo från Toscana med smak av engelsk apelsinmarmelad. Släng med en påse cantuccini i paketet och en liten handskriven lapp om hur hon ska doppa dem i det söta vinet, precis som italienarna och Bosse brukar göra. Hon vet säkert inte att vi andra slutade dunka mandelskorpor i vinet för över tio år sedan. Det blir ju bara geggiga smulor i botten på glaset.
Ruffino Serelle är en typisk, oxiderad vin santo med inslag av citrus, torkad frukt, mandel och nötter. Istället för att blöta upp stenhårda skorpor kan man njuta detta söta vin till créme brûlé, en knäckig äppeldssert eller en bit cheddar och valnötter.

Till lillbrorsan som kör en Golf och har James Bond-komplex 
En flaska champagne att imponera med. Ian Flemming försåg sin agent med Bollinger så valet är självklart. Special Cuvée är snyggt brandad och lagom maskulint mogen i stilen med toner av lädermöblemanget på en herrklubb. Du behöver ju inte berätta att 007 förmodligen använde denna champagne att tvätta sin Aston Martin med. Egentligen drack han ju den årgångsbetecknade Bollinger Grand Année, gärna sextiettan. Men vi snackar brorsan här så det får bli budgetvarianten. Om han är din halvbror finns skumpan på 37,5 centiliter också. Bollinger Special Cuvée är en torr, smakrik champagne dominerad av pinot noir. Vinet har också en tillsatts av fatlagrade reserveviner som ger en fin mognadskaraktär och struktur. Ett utmärkt vin till många smakrika maträtter och perfekt till ostbrickan.

Till chefen som lämnar allt skitjobb till dig, tar äran för det, ”glömmer” dig när det är dags för befordran och inte gillar rökig whisky 
Här måste du välja med omsorg. Inte för flott och inställsamt. Inte för billigt och inte för dyrt. Något med eftertanke valt med mottagaren för ögonen. Det får bli en riktigt tjärigt, mättad, nästan kväljande rökig single malt som han aldrig klarar av att dricka. Har du tur får du tillbaka den som tack när han får ut julbonusen du jobbat ihop till honom. Då passar Smokehead in med sin kraftfulla kombination av rök, tjära torv, jod och sälta som nästan, men bara nästan, döljer en fruktig islaywhisky med toner av vanilj och sherryfat. Perfekt efter en promenad i den smällkalla (eller gråruggiga) vintern. Testa också till råa ostron!

Till pojkvännen som tequilaslocknade redan till ”Number of the Beast” på Maidenkonserten på Stadion 2003
Få honom att växa upp och inse att tequila inte är raketbränslet han tokshottade med citron och salt och sedan aldrig mera smakat. Ge honom en fatlagrad tequila av 100 procent blå agave. Perfekt att smutta på när man njuter en DVD med Iron Maiden från soffhörnan. På lagom hög volym.
Ett riktigt bra val är Los Tres Toños Reposado som är en elegant, mjukt nyanserad fatlagrad tequila med en örtig karaktär och fräsch citruston. Passar som digestif, till kaffet, en bit choklad eller till mustiga rätter med mild men smakrik chilikaraktär som chipotle- och krabbdressade majrovor.

Till ”matnörden” som ystar sin egen ost, kokar kalvfond, stoppar korv och tröttnat på freekeh
Här krävs något profilerat och lite udda med revivalpotential och stark gastronomisk koppling. Det behöver inte nödvändigtvis var njutbart. För alla. Given kandidat är sherry. Palo Cortado Península Solera Reserva kvalar in på alla punkterna. Palo cortado är den ovanliga, svårdefinierade sherrytypen. Sherry som passar lika bra i kocken som i maten tack vare sina umamitriggande egenskaper. Med sin oxiderade, torra stil av nötter och torkad frukt kan den njutas glasvis i veckor vid spisen och till knepiga rätter. Till exempel grönsaker dippade i Annas eleganta romesco-sås.

Alla rekommenderade drycker ska finnas tillgängliga i Systembolagets sortiment. Om du inte hittar dem i din butik så be att de beställer hem till dig. Det är deras skyldighet och det kostar inget extra.

Har testat att beställa en blandad vinlåda från Vinlådan (som jag nämnt tidigare på bloggen). Det  är ett gäng sommelierer som väljer ut viner från småproducenter, ofta ekologiska, och skickar ut en låda blandat fyra gånger om året. Jättetrevlig idé att få hemskickat utvalda viner som vanligtvis inte får plats i Systembolagets sortiment och stordriftstänk.

Jag har hittills hunnit provat en ganska intetsägande men lättdrucken zweigelt samt vinerna nedan. Sammantaget är det, så långt, trevliga viner med en del personlighet, men räknar man med ett flaskpris på 150 kronor i snitt (frakten oräknad) så är de lite i dyraste laget. Ett pris runt hundralappen hade känts rimligare. Nu har jag inte provat samtliga viner och vinerna skiljer ju sig från låda till låda. Ska dock ge även nästa låda en chans för jag gillar idén.

2010 Château Tire Pé / Bordeaux. Ganska djup, klarröd färg med inslag av blått. Ganska stor doft av mogna mörka bär som nästan drar mot syltighet, drag av friska röda bär, örter, sötlakrits, liten jordighet och lite artificiell apelsinarom. Medelfyllig, mycket frisk, ganska mjuk och mycket bärig och saftig smak av omogna jordgubbar, svarta vinbär, skogshallon, lakrits och ett grönt och lite omoget inslag. Oklanderligt, rent och välgjort vin i ung och enkel bordeauxstil. 

2009 Domaine du Joncier ”Le Classique” / Lirac. Klart rubinröd. Medelstor doft med viss mognad, läder, kryddor, röda bär, tranbär, jord och ”garrigue”. Medelfyllig, ganska fruktig med läskande syra, tydlig eldighet, kryddighet, tobak, torkade örter, fina tanniner men lite torr frukt. Viss personlighet och charm i lätt sydfransk stil.

2011 Domaine Berthet Chardonnay / Côtes du Jura. Medeldjup gul färg. Medelstor, frisk och fruktig doft med nötighet och en ton av apelsinblom och citrus. Medelfyllig, mycket frisk, torr och lite mineralstram med bra, fokuserad och slank fruktighet, citrus, apelsin och nötter. Riktigt trevlig juravin med viss elegans.

Spanien och Rioja fortsätter att leverera bra viner till blygsamma slantar. Senast ut är 2005 Viña Olabarri Reserva som kombinerar den klassiska stilen och med det moderna uttrycket i Rioja.

Snart sju år på nacken och två år på amerikanska och franska fat kan inte skönjas i den täta blåröda färgen. Doften bjuder på mogna mörka bär, fatkryddighet, kaffe, mörk choklad kombinerat med den där skolboksaktiga och distinkta doften som balanserar på slak lina mellan vanilj och krondill. Smaken är medelfyllig och packad av mörka bär och röd fruktighet utan att bli syltig, friska syror lyfter upp intrycket och det finns massor av fint polerade tanniner och en väl balanserad men tydlig ek. Lång eftersmak av kaffe, stram frukt, liten mineralitet och med en avslutande syrasnärt. 

Två dagar med världsbäste Andreas Larsson på skolan har befäst min uppfattning att vinerna från Bordeaux kan vara fantastiskt bra och till helt rimliga priser. Det här har jag skrivit om flera gånger men man kan inte tjata för mycket. Föreställningen att röda bordeauxer är dyra, ska lagras i decennier och att de är kärva och motsträviga är svår att ändra på.

Vit bordeaux har det ännu tuffare. De flesta är inte ens medvetna att de finns och ännu mindre att de kan vara några av vinvärldens riktigt stora upplevelser. De enklaste är torra, friska, fräscha, okomplicerade och lätt aromatiska och är riktigt trevliga vardags- och skaldjursviner. De komplexa, fatlagrade och rika vinerna från Pessac-Léognan är en helt annan historia. Med sina varma, koncentrerade frukt kan de njutas som unga men har ofta en fantastisk lagringspotential.

2008 Château Bouscaut är just ett sådant vin. Djupt gul i färgen och med en stor, rik och komplex doft av passionsfrukt, citronzest, kryddor, ny ek, kanel, mandelskorpor, smör och rapsblommor. Smaken är torr, fyllig och mycket frisk med markerad passionsfruktighet, citrus, mogen gul och varm frukt, lång och intensiv smak med tydligt markerad struktur och ek. Mycket lång och rik smak med fokuserad frukt, eucalyptus, stjärnani och en liten beska i avslutet. Ännu ungt.

Detta vin finns endast på vinkällarbutikerna och det kan kanske kännas tufft att hosta upp 365 kronor för en vit bordeaux man inte ens visste fanns. Prova då istället Château Rochemorin som alltid leverar bra kvalitet för 200 kronor mindre. Köp två vettja.

När jag nyligen var i Sydafrika besökte jag bland annat det område som går under beteckningen ”Cape South Coast”. Det var lätt att konstatera hur väl det svalare klimatet passar att producera vita viner i världsklass. Topproducenten Thelema har också noterat detta och har därför investerat i vingårdar i Elgin under namnet Sutherland.

2011 Sutherland Sauvignon Blanc är riktigt bra med tydlig mineralitet och utan de överdrivna aromatiska toner som billigar sauvignon blanc i bland kan ha. Prislappen på 89 kronor är ett par tior för låg för den kvalitet man får. Ligger dessvärre på beställningssortimentet så man får planera sin törst.

Mycket ljust gul med gröna inslag. Ganska stor, frisk och nyanserad doft med tydlig och rökig mineralitet (knallpulver), mogen citrus, lime, gråpäron och gula äpplen. Medelfyllig, torr och mycket frisk smak där mogen citrusfruktighet balanserar de höga fina syrorna, gröna äpplen, kiwi, krusbär och viss örtighet. Lång ren och mineralstram eftersmak.

Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också. Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. 

I novembersläppet på Systembolaget kom en skvätt champagne från en liten familjefirma; Godmé Père et Fils.

Druvorna till 2004 Godmé Père et Fils Les Alouttes Saint Bets är enbart chardonnay från premier cru-vingårdar runt byn Verzenay, det är med andra ord en blanc de blanc. Vinet är av utmärkta årgång 2004 och har, som sig bör för en årgångschampagne, fått förlängd lagring på jästfällningen vilket ger en fetare och rikare smak. Basvinet har också fatlagrats vilket även det bidrar till komplexiteten. Riktigt trevlig.

Ljust gul färg med fina små bubblor. Ganska stor ren doft av mogen citrus, sött nybakat vetebröd, lite vanilj, hasselnötter, mjölkchoklad och röda bär. Mycket torr, höga fina syror, bra fokus på den mogna och gula frukten, fin fetma och fyllighet och en mycket diskret men närvarande ekstruktur. Bra längd med fin balans, tydlig mineralitet och någon komplexitet.

Glöm inte bort de söta vinerna. De bjuder på en rikedom och komplexitet som man sällan hittar i de torra vinerna. Hittar du inget bra tillfälle att dricka ett sött vin så ska jag ge dig ett: skippa blandgodiset framför filmen under fredagsmyset och smutta på ett glas sött istället. Mycket godare och nyttigare.

2011 Gardo & Morris Late Harvest Riesling är en nyhet på systembolaget och tydligen den första söta rieslingen från Nya Zeeland som landat här. Sent skördad riesling som bevarat de druvtypiska dragen med frisk, härlig doft av citrus, clementin, aprikos, lime, honung och en diskret petroleumton. Smaken är söt men med en hög, frisk och balanserande syra och med massor av mogen lime, citrus, honung och lång, ren och balanserad eftersmak med friskt avslut. Mycket bra för knappa 100-lappen.

2010 d´Arenberg Noble Chardonnay Semillon kommer från Australien, ligger på beställningssortimentet och har en helt annan karaktär präglad av ädelröta. Stor doft av aprikosmarmelad, honung, solmogen citron, vita russin,  ett drag av saffran och med en rökig och lite gummiaktig petroleumton. Intensivt söt och illande friskt med stor munfyllande simmig oljighet, honung persika, aprikos, lime, citrus och en liten stramhet i den långa eftersmaken. Mycket koncentration och karaktär för en liten peng.

Jag brukar ha som grundregel att inte rekommendera viner under 70 kronor flaskan. Anledningen är att kvaliteten på dem ofta är ganska anskrämlig, vinerna är tillfixade och justerade eller så är de bara rent utav ointressanta. Men det finns undantag.

Jag nämnde 2011 El Rey Old Vine Garnacha från Campo de Borja redan för tre veckor sedan när jag provade den under en riojaprovning och beskrev den så här.

Intensivt purpurfärgad. Stor, bärig, inbjudande, hallon- och lakritsbåtar. Frisk, fräsch, bärfruktig, mjuka tanniner, friska syror. Sorglös, enkel men riktigt bra med bra längd och ett stramt slut som ger lite seriositet. Löjligt bra för 65 kronor!

Jag skulle inte säga att den är värd mycket mer än vad den är prissatt till, men den är precis vad man betalar för; enkelt, ärligt, lättdrucket och en vardagsnjutning. Det är betydligt mer än vad man brukar få för pengen i denna prisklass. Kollade dessutom med Lars Torstensson (läs hans blogg för bövelen) som varit med och tagit fram vinet och vinet är i princip bara ren och skär jäst druvmust av god kvalitet. Kontrollerad jäsning, lätt klarning och försiktig svavling. Inget trix och fix.

Spring å köp. Perfekt att ha hemma till flamsburgaren, den alldeles vanliga köttgrytan och när man får oväntat besök.

Du vet väl att Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också? Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. Bra va?

Det var ganska länge sedan den ungerska klassikern egri bikavér fanns på Systembolaget. Men nu är ”tjurblodet från Eger” tillbaka.

På den svenska marknaden har ungerskt vin blivit nästan synonymt med enkelt mousserande vin, billiga vita viner eller möjligen den söta tokajern. Det fanns dock en tid då det röda  egri bikavér var en storsäljare och ett givet val när man ville ha ett fylligt och rustikt vin till höstiga grytor. Vinet kommer från regionen Eger och ska vara en blandning av minst tre av elva godkända druvsorter varav kékfrankos (blaufränkisch) brukar dominera och ha en liten fatkaraktär.

2009 Simon Egri Bikavér Klasszikus är absolut inget märkvärdigt vin; kryddigt, bärigt medelfylligt och ganska mjukt med en liten ekkrydda med helt ok balans och längd. Det är precis vad man kan begära för priset men inte mer. Däremot kanske det är ett litet löfte om att vi kan få se fler och bättre röda viner från Ungern. Varför inte  en egri bikavér från Gróf Buttler som jag tidigare skrivit om eller något av de utmärkta vinerna från regionen Szekszárdi. Till exempel.

Det finns oceaner av arbete för monopolet om de ska kunna leva upp till att vara ”världens bästa sortiment”.

Igår kväll besöktes skolan av Miguel Merino Jr  från Bodegas Miguel Merino i Rioja.  Han höll ett intressant föredrag om vad som händer i området och lät oss prova viner från den egna bodegan, från projektet Leon Dormido som är ett samarbete med andra vinmakare samt viner från klassiska Bodegas Muga. Tyvärr hade jag fullt upp och med provningen och tog inga anteckningar från föredraget. Hur som helst visades mångfalden i Rioja upp. Men den är ju ingen hemlighet precis.

Den billigare reserva-varianten av uppskrivna 2007 Leon Dormido var en positiv överraskning och bör provas. Missa inte heller 2011 El Rey Old Vine Garnacha från Campo de Borja (inte Rioja). Intensivt purpurfärgad. Stor, bärig, inbjudande, hallon- och lakritsbåtar. Frisk, fräsch, bärfruktig, mjuka tanniner, friska syror. Sorglös, enkel men riktigt bra med bra längd och ett stramt slut som ger lite seriositet. Löjligt bra för 65 kronor! Släpps i oktober med artikelnummer 2260)  

2009 Muga Blanco. Ljust gyllengul. Stor doft av mogen citrus, clementin, lätt rostat inslag, liten smörighet, vanilj, ekton och liten gumiirökighet. Medelfyllig, torr, mycket frisk smak av citrus, apelsinskal, snyggt infogad ekstruktur, rostad ton, nötighet. Ganska lång och balanserad eftersmak.

2011 Leon Dormido Tempranillo-Garnacha. Ganska tät blåröd färg. Stor doft av mörka bär, syltig, vanillin, lite gröna inslag. Medelfyllig, bärig smak, omogna björnbär, syltig och samtidigt lite omogen och stjälkig. Lite spretiga tanniner, vanillin. Kort smak som ligger långt framme i munnen. Obalanserat, ungt och enkelt.

2007 Leon Dormido Reserva  Medeldjup, rubinröd färg. Ganska stor, generös doft av mogna körsbär,  blåbär, gräddig vaniljton och kanel. Medelfyllig, mycket frisk, friska röda bär, blåbär, krämig fruktighet, fin och diskret vaniljton, fint fokuserad frukt, lång eftersmak med en liten grön ton och mineralitet. Mycket snygg och elegant för endast 89 kronor.

2007 Leon Dormido Ganska djup granatröd färg. Stor, generös och kryddig doft med komplexitet som rymmer vanilj, maskrosblom, mörka körsbär, sandelträ, dill och läder. Fyllig, mjuk smak med rik frukt av mogna röda och mörka bär, syrliga mörka körsbär och röda vinbär, friska syror, kryddighet, liten vaniljton och fint avvägda ekfat. Mycket lång, elegant och balanserad eftersmak med antydan till mynta och en liten sotighet i avslutet.

2009 Mazuelo de la Quinta Cruz. Ganska djup, blåröd färg. Ganska stor doft med vanilj, kryddighet, ”sotig”, mogna mörka bär, blåbär, liten rostad ton och inslag av mynta. Efter en stund i glaset kommer lite blåskimmelost. Medelfyllig, saftigt bärig, frisk och fräsch, mjuka och eleganta tanniner. Ganska lång, balanserad smak med fina mjuka fattanniner.

2007 Muga Reserva. Djup granatröd färg. Stor, utvecklad och aromatisk doft av läder, ceder, kanel, röda bär och björnbär. Medelfyllig, friska och fräscha syror, röda bär, kryddaromatisk, apelsinskal, fina, polerade tanniner, tydlig men balanserad ekstruktur som dock i eftersmaken kikar fram lite väl mycket bakom en frukt som inte riktigt räcker till.

1994 Muga Reserva. Medledjup tegelfärgad med orange kant. Stor, mogen helt utvecklad doft av läder, vanilj, jordgubbsmarmelad, mandelmassa, ingefära och kanel. Fyllig, smakrik, avrundade syror, mycket mjuka tanniner, slank frukt, russin, röda bär, tranbär och kryddighet. Bra längd men lite uttorkad. Klassisk, mogen rioja.                                                                                                                                   

2004 Prado Enea Gran Reserva. Mycket djupt granatröd färg. Dov, ännu sluten doft med mogen, mörk frukt, sötlakrits, kryddnejlika, lagerblad. FYllig, koncentrerad frukt, fokuserade och friska syror, täta, mjuka tanniner, röda mogna bär, jordgubbar, eucalyptus. Koncentrerad, intensiv, kryddig, balanserad och lång eftersmak med viss eldighet. Massor med potential men mycket njutbar nu.  Hoppla!

Du vet väl att Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också? Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. Bra va?