Fick ett infall att göra oxrullader och en öppnad flaska sherry fick bestämma smaksättningen. Mört kött och mycket smakrik och smarrig sås blev resultatet.

Bred ut 8-10 lövbiffar (cirka 800g) och bred ut ungefär 1 msk svart olivpasta på varje skiva. Lägg en skiva bacon på varje lövbiff och riv ohemula mängder parmesan grovt över varje skiva. Vik in långsidorna och rulla ihop till täta fina ”dolmar” som du binder ihop eller fäster samman rulladerna med tandpetare. Stek i smör på ganska hög värme så de får en kraftig stekyta, de behöver inte bli genomstekta. Slå på 2,5 dl vatten, 2,5 dl amontilladosherry och oxfond (1 msk/pod/tärning). Lägg på lock och låt sjuda sakta i ungefär en timme. Ta upp rulladerna och håll varma. Koka ihop något, tillsätt 0,5 dl vispgrädde och red av med lite maizena, koka ihop och smaka av med salt och peppar. Servera med potatismos och marinerade, gröna oliver.

Testa också mitt andra recept på oxrullader.

Tänk om jag hade en krona för varje visning på bloggen! Då hade jag varit halvvägs till min första miljon idag!

Tack alla Ni som läser, följer och tycker att det finns något att hämta i mina bloggposter. Utan Er hade jag inte hållit på så här länge.

Kort rapport från mässan Älska Mat: årets smakkombination är funnen!

Prova en intensivt söt och simmig PX-sherry med sina typiska toner av torkad frukt tillsammans med salt lakrits av hög kvalitet (exempelvis från Lakritsfabriken). Sötman i vinet dämpas och det uppstår närmast en smakexplosion när aromerna möts. Riktigt, riktigt bra!

Idag är det tydligen The Global Champagne Day. Champagne kanske inte är det mest behjärtansvärda att uppmärksamma med en egen dag men då jag ändå spenderar veckändan på mässan Älska Mat så passade jag på att prova lite av bubbelutbudet.

En champagne som stod ut bland de övriga var  Jean Milan Brut Grande Reserve 1864  med sin traditionella presentation med korken säkrad med snören och lack. Stilmässigt var denna grand cru blanc de blancs också mycket speciell med ekfatslagring av basvinerna samt hela åtta år på jästfällningen i flaskan. Detta slog givetvis genom doft- och smakmässigt. Rik doft av brioche, rostade hasselnötter och ett uns apelsinmarmelad och mogen citrus och en fyllig, nästan fet smak där de pigga, friska syrornabalanserade och en komplex, lång eftersmak som dominerades av en markant ton av mandelmassa. Vinet utvecklade sig i glaset och i den sista munnen var bubblorna borta och kvar fanns ett stilla vin med mycket karaktär, kraft och balans.

Kostar nästan 700 kronor hos Bites and Bottles…men det är ju snart jul.

I den stilla pöl som kallas matbloggosfären har en stor anka gjort ett magplask.

Matilda Mondolfi som både driver den reklaminriktade matbloggen Matildas Matparadis och är PR-ansvarig för Matric Italgross har trampat i klaveret ordentligt när hon på ett elakt och småaktigt sätt kritiserar Annika på bloggen Smaskens för att hon inte föredrar egna märket Mutti framför Heinz i denna harmlösa bloggpost. Nu är ju inte Annika den som inte kan ta för sig och gav därför svar på tal.

Jesper på bloggen Krubb sätter verkligen ord på hur jag känner inför ett sådant här agerande från ett företag gentemot en matbloggare. Med tanke på hur hissat och omhuldat Mutti varit av matbloggosfären så är agerandet fullständigt vettlöst. Jag kanske ska vara glad att Matilda inte läst min test av Muttis vs Lidl. Då hade jag väl fått hennes sicilianska hantlangare efter mig.

Hur som helst är detta sista gången jag nämner produkterna vid namn i denna blogg. Det finns andra och minst lika bra tomatprodukter på marknaden.

Edit: Matilda har nu gjort en pudel och förhoppningsvis lärt sig något på kuppen.

Edit 2: Annika har nu postat en slutreplik. 

Soppa är underskattat, kanske speciellt här i Skåne där den inte räknas som ”riktig mat”. Men prova denna soppa på jordärtskocka som är både, mustig, matig, krämig och mättande med en nötig smak som snudd på påminner om mandelmassa. Och snabbt går det! Strunta dessutom i det där gamla rådet om att lägga skockan i vatten med citron. Den hinner inte mörkna.

Hacka en liten gul lök och fräs i smör på låg värme så den mjuknar. Under tiden skalar du 2 medelstora potatisar och 500 g jordärtskockor (välj stora så är det lättare att skala och blir mindre spill). Skär i mindre bitar och släng ner med löken. Slå på 8 dl vatten och lägg med 2 poddar eller tärningar hönsbuljong. Koka i 15 minuter tills mjukt. Slå i 0,5 dl amontilladosherry och 1 dl grädde och sjud några minuter. Mixa slätt och smaka av med några stänk tabasco.

Till helgen är det dags för mässan Älska Mat i Malmö. Det är tredje gången mässan anordnas och den har utvecklats till en trivsam mat- och dryckmässa med stark lokal anknytning. Det handlar nämligen inte bara om mat utan här finns också många vinimportörer på plats.

Det bjuds också ett varierat provningsutbud som vi på Gustibus Wine & Spirit Academy ansvarar för. Alla provningar kostar 100 kronor styck och tar 45 minuter så man hinner med några stycken om man vill prova mycket. Kolla programmet. Du kan förhandsboka via hemsidan men även köpa biljetter på plats.

Hoppas vi ses till helgen. Kom och hälsa på!

…så även denne bloggare. Jag är verkligen inte översköljd med varuprover och viner som jag förstått att andra i bloggosfären verkar vara. Därför var det extra kul att överraskas av ett litet paket som kom med bud idag med en halvflaska Tio Pepe i sällskap med sardeller från Cantabricum och en sån där servettförpackning man hittar på spanska tapasbarer.

Syftet med detta utskick är att uppmärksamma att Tio Pepe äntligen, äntligen kommer på halvbutelj. Finosherry är nämligen lagringskänsligt och i öppnad flaska tappar den fräschören på någon dag. Därför är halvflaskor den ultimata förpackningen. Perfekt också för den som vill testa fino (inte en karaktär för alla) eller bara behöver lite till matlagningen. Själv kan jag utan problem dra i mig en sån här liten flaska medan jag lagar mat om ingen är där och stoppar mig. En halv deciliter i grytan och resten i kocken. Det kommer att bli ett par buteljer ständigt på lut hemma i kylen framöver.

Mer om sherry kan du läsa här.

Jag är inte mycket för att laga desserter, men varianter på äpplekaka kan jag aldrig få nog av. Märkligt nog har jag aldrig provat att göra klassikern tarte tatin. Ursprunget till denna franska äppelkaka (som även görs i varianter med persika, aprikos och andra frukter) sägs vara ett misstag i köket på Hotel Tatin där traditionen vårdas ömt. Upphöjd till klassikerstatus blev den när den hamnade på menyn på Maxim i Paris.

Nyp ihop 2,5 dl vetemjöl med 100 g smör tills smuligt. Blanda i 2 msk farinsocker och 2 äggulor. Blanda med en gaffel tills du har en fast deg. Lägg upp på lätt mjölat underlag och knåda till en jämn och fin degboll. Vippa in i plastfolie och lägg i kylen minst en halvtimme. När det är dags att laga till kakan kavlar du ut degen till en rundel stor nog att täcka din stekpanna.

Sätt ugnen på 200°. Skala, klyfta och kärna ur 5-6 fasta äpplen (svenska så klart när det är säsong). Smält 75 g smör i en stekpanna som tål ugnsvärmen. Häll i 2 dl strösocker och lägg ner äppelkvarterna tätt med den ”runda” sida nedåt. Låt det hela puttra på spisen strax över medeltemperatur, skaka pannan då och då. Efter drygt 20 minuter börjar smör- och sockerblandningen att karamelliseras. När den antagit en fin knäckkulör slår du över 2 msk calvados eller brandy (kan uteslutas) och låter puttra några minuter till. Dra av från värmen, vänta tills det slutat bubbla och täck alltihop med deglocket och tryck till runt om (använd sked eller liknande så du inte bränner dig på det heta sockret). In i ugnen i cirka 20-25 minuter. Ta ut och låt vila 5 minuter. Lägg ett fat över stekpanna och stjälp upp kakan. Servera som den är eller med glass eller vaniljsås.

Shepherds pie, direkt översatt fåraherdens paj, är en av det engelska kökets verkliga klassiker. Som så många andra gamla traditionella rätter så har den sitt ursprung ur sparsamhet och növändighet. Det var helt enkelt ett sätt att ta vara på köttrester genom att baka över dem med potatis. I denna form har rätten knappt 200 år på nacken då potatisen kom till de brittiska öarna ungefär samtidigt som till Sverige. Denna rätt och cottage pie (som jag gjort en svensk variant på) är egentligen samma rätt men man brukar säga att shepeherds pie ska innehåla lammfärs.

Om man kokar potatisen med skal samtidigt som man fräser färsen så tar det inte mer än en timme att tillaga rätten. Jag har ändrat lite i ursprungsrecepten som jag utgått ifrån och bytt ut det röda vinet, som var lite väl fancy pancy för en fåraherde, och ersatte därför med mörk porteröl. Mycket lyckat.

Koka 800 g mjölig potatis (har potatisen fint tunt skal tvättar du bara av den och skivar dem, skalet gör bara rätten mer rustik) och stampa till mos med 50 g smör. Blanda ner 100 g fint riven präst- eller wästerbottenost, 2 äggulor och smaka av med salt och peppar. Moset ska vara ganska fast. Ställ åt sidan.

Fräs 500-600 g lammfärs (eller annan färs om du hellre vill) tills torrt. Blanda ner 250 g (2 medelstora) grovt riven gul lök, lika mycket (2 stora) grovriven morot och en riven vitlöksklyfta och fortsätt fräsa med färsen tills grönsakerna blir lite mjuka. Blanda nu ner 2 msk tomatpuré, 1 pod/tärning hönsbuljong, 2 msk worcestershiresås, 3 dl porteröl, 1 msk vinäger, 1 tsk timjan och 1 tsk rosmarin. Lått puttra ihop under cirka 20 minuter och smaka av med salt och peppar. Färsröran ska vara fast men inte torr så du kan skvätta i öl eller vatten efter behov. Bred ut röran i en form, bred ut potatismoset, randa med en gaffel och riv lite ost över moset. Gratinera i ugn i 200° tills moset får en fin gyllenbrun färg. Servera med gröna ärtor.