För några år sedan när vi bilade runt i Frankrike så blev Kära Hustrun något av en expert på spaghetti carbonara. Närhelst hon kände sig skeptisk gällande maten så lyckades hon på något sätt alltid hitta denna pastaklassiker på menyn. Ofta åt hon faktiskt bättre än jag.
Även om rätten anses vara en riktig klassiker så har den förmodligen inte mer än 60 år på nacken och kan ha skapats när amerikanska matleveranser av bacon och ägg landade i Italien efter kriget. Den här varianten vevade jag ihop när jag upptäckte att receptet saknades på bloggen. Fick tummen upp av hushållets expert.
Till 2 personer: Hetta upp lite olja i en traktörpanna, klipp ner ett paket bacon och fräs gyllene på medelhög temperatur. Slå försiktigt i 1,5 dl torrt, vitt vin och låt sakta sjuda ihop tills det mesta kokat bort. Under tiden sätter du på en stor gryta med saltat vatten till pasta. Vispa ihop 3 äggulor med 1 dl vispgrädde, 1 dl finriven parmesan, 1 dl finriven pecorino, massor med nymald svartpeppar och lite klippt persilja. Koka 250 g spaghetti nästan helt klart, slå av vattnet (spara en kopp kokvatten). Slå pastan över baconet och värm på svag värme under omrörning. Slå över lite pastavatten om det blir torrt. Slå till sist över äggblandningen och rör om så att det precis blir varmt. Servera omedelbart och dra ett par extra tag med pepparkvarnen.
Följ bloggen på Facebook!
Öhmans Mat & Vin 
Skärpning ;o) … ingen vispgrädde i en Italiensk caronara! Det är äggula som ger krämigheten.
Det finns en anledning till att jag kallar den ”En slags spaghetti carbonara”. 😉
Det knepiga med den här typen av pastarätter tycker jag är att de blir så klibbiga om man inte äter dem omedelbums. Men de är ju väldigt goda så det är väl egentligen inget stort problem 🙂