Provning nummer 2 under 2-dagars masterclass om Sydafrika med Lynne Sherriff MW på Gustibus Wine & Spirit Academy.

Innan provningen av ”red blends” fördjupade sig Lynne Sherriff MW i virussjukdomar, rökighet och berättade om den historiska bakgrunden till den sydafrikanska vinindustrins totala transparens. Det är denna öppenhet som på kort tid skapat framgången för Sydafrikanska viner och som gör en vinresa dit så fantastiskt givande.

”Red blends” i Sydafrika består i allmänhet av de klassiska bordeauxdruvorna (cabernet sauvignon, merlot, cabernet franc, petit verdot) samt syrah och förstås den lokala korsningen pinotage.

2009 Circle of Life Red / Stellenbosch (Waterkloof) 185 kr. Djupt körsbärsröd med blå kant. Sto, yppig doft med örtighet, solvarma körsbär, viol och en liten rökighet. Fyllig, mycket fruktig med dominans av röda mogna bär, fina tanniner, fint balanserad ekstruktur. Lång smak med toner av mörk frukt och sötlakrits. 

2009 Vuurberg Reserve / Stellenbosch (Vurberg) cirka 170 kr. Blandning med 50% petit verdot. Tät blåröd färg. Stor, dov doft av mörka mogna bär, björnbär, fin nyans av vanilj, rökighet, nyanserad fatkryddighet, tobak. Fyllig, koncentrerad och fokuserad mörk frukt, mogna björnbär, täta men mogna och mjuka tanniner, mycket frisk syra som balanser bärsötman, någon eldighet, diskret men närvarande ekstruktur. Lång smak med stramt avslut med tobak, lakrits och kryddighet. Mycket bra vin med stor karaktär.

2009 De Toren Fusion V / Stellenbosch (De Toren Private Cellar) 279 kr. Cabernet Sauvignon: 60% Cabernet franc 12%, malbec 11%, merlot 10%,  petit verdot 7%. Djup blåröd färg. Medelstor, ung och förvåvnasvärt enkel doft av mogna mörka bär, plommon, sötlakrits, hallonbåtar och syltighet. Fyllig, syltig fruktighet som balanseras av friska syror och ganska stram ekstruktur. Bra längd som domineras av ek och lakrits. 

2009 Kanonkop Paul Sauer / Stellenbosch (Kanonkop) 279 kr. 69% cabernet sauvignon, 19% merlot och 12% cabernet franc. Djupt blåröd färg. Stor doft med läder, kryddor, rök och fokuserad mörk fruktighet, fatkryddighet, lavendel och mogna jordgubbar. Fyllig, mycket frisk smak med rik, fokuserad men slank frukt av röda bär, saftig med rökiga toner, läder och tobak. Lång och elegant eftersmak. Mycket trevligt vin att både njuta och dricka i djupa klunkar.

2008 Reyneke Reserve Red / Stellenbosch (Reyneke) 359 kr. 90% syrah och 10% cabernet franc. Stor, lite bränd, artificiell och rökig doft med bränd och lite kokt frukt, gummi, tydlig vaniljton, syltighet och någon eldighet. Medlfyllig, något obalanserad smak med lite rustika tanniner, friska syror, lite överdiven vaniljton och tydligt bränd karaktär. Viss läng men lite obalanserad med torr och tydligt bittert avlsut.

2006 Springfield Work Of Time / Robertson (Springfield Estate) 199 kr. 34% cabernet sauvignon, 32% merlot, 27% cabernet franc och 7% petit verdot. Djupt rubinröd med en kant som drar mot orange. Stor doft i mogen och komplex bordeauxstil med läder, torkad frukt, jordgubbsmarmelad, svarta vinbär och fat krydda. Medelfyllig till fyllig, mogen och avrundad smak med friska syror, torkad frukt, syltighet och ett litet metalliskt inslag, tomatpuré, kryddor och en påtaglig ekstruktur. Lång och komplex eftersmak med något uttorkad frukt.

Helgen ska ägnas åt en masterclass på Gustibus Wine & Spirit Academy med Lynne Sherriff MW  som ska ge en fördjupad bild av Sydafrika.

Efter en inledande genomgång av den sydafrikanska vinindustrins historia gick Lynne över till att beta av landet druva för druva och inledde med sauvignon blanc.

Sauvignon blanc är den näst viktigaste gröna druvan i Sydafrika efter chenin blanc . De sydafrikanska varianterna har aldrig varit lika aromatisk och övertydlig i karaktären som de från Nya Zeeland utan snarare mer krispiga och nyanserade. Vinerna har också en större geografisk spridning än på Nya Zeeland vilket givetvis påverkar. De provade vinerna visade mycket riktigt stor variation i stil. Reyneke med sin ekbehandling stack ut med en bordeauxliknande profil och John Martin mest druvtypisk trots inslaget av ny ek.

2011 Sir Lambert Sauvignon Blanc / Lambert’s Bay (Sir Lambert) 149 kr. Mycket ljust gul med grön ton. Medelstor, nyanserat aromatisk doft dominerad av grön citrus, gröna och gula äpplen och mimosa. Medelfyllig, torr, mycket frisk med lite fet fruktighet, gula tropisk frukt, citrus, grönt äpple och en nyans av honung. Bra längd och något stramt avslut.

2010 Lomond Pincushion Sauvignon Blanc / Cape Agulhas (Lomond Vineyards) 129 kr. Mycket ljust gul med grön ton. Ganska stor doft med grönt aromatiska och örtiga toner, lime och granny smith. Torr, medelfyllig, mycket friska och sprittande syror, citrus, grönt äpple, päron. Bra läng och lite sötfruktigt avslut.

2011 Reyneke Sauvignon Blanc / Stellenbosch (Reyneke) 159 kr. Ljust gul med lite guldig ton. Stor doft med inslag av ek, vanilj, rostade toner av kaffe, gula äpllen och citrus. Torr, medelfyllig, friska syror, tydligt ekinslag,rostad karaktär,  lite stram med bra fruktighet, gula och gröna äpllen, honungsmelon. Lång eftersmak med tydlig ekighet.

2010 John Martin Reserve Sauvignon Blanc / Coastal Region (Backsberg) 129 kr. Ljust gul med grön ton. Stor, aromatisk doft av färska örter, krusbär, svarta vinbärsblad, citrus, ananas och en liten rökig ton från fat. Medelfyllig, mycket friska men balanserade syror, rik nästan fet frukt av mogen citrus, omogen ananas, gröna äpplen. Lång eftersmak med lite åtstramande mineralitet och limezest. Mycket bra!

Efter gårdagens provning med ”gamla godingar” där bordeauxvinerna fick ta stryk var det idag skönt med en revansch.

Malmöavdelningen av Commanderie de Bordeaux hade arrangerat en provning där sommelier Jonas Steen berättade om distriktets fascinerande historia och hade valt ut några favoritviner. Riktigt bra urval som spann över dryga tjugo år där alla viner levererade. Absolut bäst var 1990 Château Palmer som var en ren njutning och perfekt moget.

1982 Château La Louvière / Graves. Medeldjupt rubinröd kärna med lite orange kant. Medelstor, mogen och utvecklad doft av russin, läder, kakao, farinsocker svamp och läder. Fyllig, frisk och mjuka tanniner, tomatpuré, russin, kaffe och läder, stadig ekstruktur men lite slappa frukttanniner. Bra längd men lite tunn frukt. Tappar snabbt i glaset men imponerande ändå.

2005 Château Citran / Haut-Medoc. Djupt rubinröd. Medelstor, tät, kryddig, något outvecklad och lite dov doft av mörka bär och blod. Fylligt, välstrukturerad med friska syror, fint polerade tanniner, mörka bär, svarta vinbär, kaffe, sötlakrits. Något kort smak men med bra potential.

Igår kväll samlades 18 medlemmar från södra sektionen av Svenska Sommelierföreningen på traditionstyngda Hotell Kramer för en speciell provning. Ur källaren hade plockats gamla pärlor som i princip legat bortglömda under de senaste decenniernas ägarbyten.

Jag hade fått välja ut ett antal flaskor (två av varje) till provningen och hittade riktiga toppviner. Det absolut bästa från Spanien, Australien, Kalifornien, Tyskland och Bordeaux. Fyra årgångar från 1970-talet och två från tidigt åttiotal respektive nittiotal. Fantastiskt trevlig provning där den stora överraskningen var 1993 Philip Togni Cabernet Sauvignon från Napa Valley; fortfarande ungt och hade kunnat utvecklas många år till i flaskan. Absolut bästa vin var 1977 Penfolds Grange Hermitage som var en total njutning med elegans och en rik frukt som fyllde ut varenda del av strukturen. Spanska klassikern 1976 Vega Sicilia ”Unico” kom in som god tvåa med sina fina nyanser och en eftersmak som liksom inte ville ta slut. Största besvikelserna var de två giganterna från Bordeaux; Cheval Blanc från de svåra året 1975 hade totalt packat ihop och 1983 Mouton-Rothschild var på väg utför men ännu njutbar trots sin klena frukt.

Riktigt trevlig kväll på hotellets klassiska veranda!

1976 Vega Sicilia ”Unico” / Ribera del Duero. Medeldjupt rödbrun. Stor, utvecklad doft av mosiga jordgubbar, läder, kryddor, apelsin, mynta, lite vanilj och en nypa dill. Fyllig, mycket frisk, mycket mjuka och silkiga tanniner, röda bär, fin fatstruktur, blodapelsin, läder, tobak. Mycket, mycket lång, fokuserad och komplex eftersmak. Utvecklas i glaset och avslöjar nya lager. 

1975 Château Cheval Blanc / St Emilion. Medeldjupt tegelbrun. Gammal, lite instängd doft, tulpanstjälk och hyacint, jordkällare, torkad frukt och en fatkrydda som slår igenom. Stram, fruktfattig, gröna stälkiga inslag, pepparkakskryddor, läder och lite stallbakcke. Viss längd men stramt och snålt avslut med lite slapp torkad frukt. För gammal. Tyvärr.

1983 Mouton-Rothschild / Pauillac. Djupt rödbrun. Stor, utvecklad och komplex doft av häst, läder, kryddor, torkad frukt, choklad, kaffe/espresso. Fyllig, mogen, mjuka tanniner och snälla fruktsyror, torkad och något klen frukt, tobak, choklad, jordgubbsmarmelad och kaffe. Lång smak dominerad av läder, torkad frukt och sötlakrits. Lite trött och raskt på väg utför.

1993 Philip Togni Vineyard Cabernet Sauvignon (magnum)/ Napa Valley.  Djupt röd med kant som drar åt orange. Medelstor dov och ännu lite outvecklad doft av syltiga svarta vinbär, tobak, läder, mynta och inslag av grön paprika. Fyllig, mycket fruktig, svarta vinbär, mörk frukt, körsbär, silkiga men stadiga tanniner, friska och läskande syror. Lång, välbalanserad och fortfarande med ungdomlighet.

1977 Penfolds Grange Hermitage / Australien. Tät, djup rubinröd färg med något orange kant. Stor, mörk, dov doft av mörka bär, björnbär, eukalyptus, nytt läder, peppar, rök och kaffe. Mycket fyllig, rikt mörkfruktig, täta och sammetslena tanniner, fet frukt, plommon, björnbärsmarmelad,. Mycket lång, elegant och rik eftersmak i perfekt balans. Komplett.

1976 Schloss Johannisberger Rosalack Auslese Riesling / Rheingau. Djupt gyllengul och briljant. Stor, rik och mogen doft av honung, torkad frukt, gummi, apelsinmarmelad. Fyllig och brett anlagd smak med avrundade syror och en liten sötma, torkade aprikoser, honung. Lång eftersmak men vinet har tappat lite spänst.

Plockade i fredags med mig två flaskor vin från Systembolaget (jo jag betalade) som båda kommer från argentinska och lätt galna Familia Zuccardi som jag besökte i januari.

Deras enklare vita vin av druvan viognier hade jag inte provat tidigare. Tyvärr var det lite halvtråkigt och anonymt med lite kort smak, fast det kostar å andra sidan bara 80 kronor. Lustigt nog får man mycket mer karaktär för bara nio kronor till om man istället köper det röda vinet av underskattade druvan bonarda. Gillade verkligen årgång 2011 av detta vin när jag provade det på plats. Det är den årgången som enligt Systembolagets hemsida är aktuell just nu. Men i vinbutiken i Malmö bytte man just ut årgång 2009 mot 2010. Det var den sistnämnda jag köpte. Köprekommendation på ett riktigt trevligt vin.

2010 Serie A Bonarda / Santa Rosa. Djupt blåröd färg. Medelstor, frisk och mycket fruktig och bärig doft av plommon, mörka körsbär, viol, sötlakrits, piptobak och liten eldighet. Medelfyllig till fyllig, mycket frisk, rik och silkig frukt med karaktär av röda vinbär, blåbär, sura körsbär, plommon, sötlakrits, mjuka tanniner, diskret fatstruktur och lite eldighet. Bra längd och balans med lite rökighet i eftermaken.

Det här var kul! En stout (även om jag skulle kalla den porter) som jästs med must från druvan malbec och sedan fatlagrats!

Ska Brewing i Colorado är nästan en parodi på hur ett litet bryggeri startat av entusiaster (Dave & Bill!) brukar se ut. Serietidningsestetik, skamusik och lite för putslustiga namn på ölen. Ofta är inramningen och entusiasmen mer imponerande än själva ölen. Fascinationen över humlen brukar dessutom få ölen att kantra över i odrickbart bittra och överparfymerade missfoster. Därför var jag mer än lovligt skeptisk till denna bastard till öl där man tillsatt druvmust vid bryggningen och sedan fatlagrat. Resultatet är förvånansvärt lyckat och det finns faktiskt en viss karaktär av malbec som smälter ihop fint med de mörka rostade tonerna i ölen! Perfekt att smutta på i min vinsejdel.

Mycket mörkt brunsvart färg och tät, ljust umbrafärgad skumkrona. Ganska stor doft av kaffe, lakrits, russin ,dadlar, svarta oliver, pumpernickel, tjärpastiller och faktiskt något vinös. Fyllig, mäktig och nästan fet munkänsla med tydlig sötma som fint balanserar en markerad beska, tydliga fattanniner och en liten syrlighet, rika aromer av kall espresso, tjära, lakrits, torkad frukt, russin och faktiskt en ton av en riktigt bläckig malbec. Lång, rik eftersmak där sötman och beskan spelar snyggt tillsammans.

Som jag skrivit om flera gånger tidigare så bubblar det och jäser i äppelsverige. De omskrivna, sortrena musterna banar vägen för cidern som är på gång på flera håll och även äppeldestillat börjar dyka upp. Jag har tidigare skrivit om den utmärkta ”äppelavecen” från Norrtelje Bränneri och nu har Systembolaget gjort den första regelrätta lanseringen av ett fatlagrat äppeldestillat.

Kullados är ett projekt från Kullabygdens Musteri och kopplingen till calvados är mer än lovligt tydlig i valet av namn. På hemsidan hittas inte mycket information om tillverkningen men däremot en text från någon som gått en kurs i storytelling*. Mycket omsorg, möda, pengar och tankearbete har lagts ned på buteljen och förpackningen som tydligt går i fotspåren från Absolut och Mackmyra. Innehållet är dock mer än lovligt klent och ointressant och de 500 kronorna halvlitern kostar får man kanske se som ett bidrag till svensk landsbygdsutveckling. Allas våra första steg är förstås darriga och det ska bli intressant att se hur detta äventyr utvecklar sig. Nu är spriten i flaskan mest intressant som en kuriositet och ett förstlingsverk.

Ljust mässingsfärgad med viss rodnad. Ganska liten, enkel och eldig samt lite rå doft med tydlig äpplighet, vanilj och en aning honung. Lätt, ung, spritig och spretig smak med tunn kropp, otillräcklig frukt och kort smak. Överekad och med en liten efterhängsen magnecylbeska.

*(Läses med en förtrolig åkearenhillstämma)I Kullabygden har det så länge man kan minnas tillverkats must av traktens finaste äpplen. Närheten till den skånska nordvästkusten och den ypperliga jordmånen ger äpplena och drycken en eftertraktad smak. Ett mindre bekant faktum är bygdens tradition att skapa lite mer vuxna dryckesalternativ. Redan på 1920-talet framställde en musteriarbetare i Mjöhult en lokal version av fransmännens ädla calvados. I största hemlighet experimenterade Carl i ett låst vindsrum i det som idag är Kullabygdens Musteri. Endast Carl hade nyckeln dit och när han gick bort glömdes rummet bort. Ända fram till en dag för några år sedan, när nyckeln hittades av dagens musteriarbetare.

2010 Cashemere från Kalifornien har ett synnerligen passande namn och etikett; silkig, elegant och samtidigt värmande. Den druvblandningen av mourvèdre, syrah och grenache är inspirerad av sydfrankrike och vinet är lite som en côtes du rhône som dansar på tåspetsarna. Härligt parfymerad och riktigt förförisk. Inte illa för ett vin under hundralappen.

Medeldjup blåröd färg. Stor, nyanserad och parfymerad doft med inslag av viol, anis, ceder, lavendel, blodapelsin, kryddpeppar, vanilj samt massor av blå och röda bär. Medelfyllig mycket frisk smak med stor fruktighet och mjuka tanniner, silkig struktur och tydlig men fint integrerad ekkaraktär som ger kryddiga toner och ett aromtaiskt cederinslag. Lång och ganska smakintensiv eftersmak med vanilj, kryddor och liten eldig syltighet. 

Storasyster är sjuk och jag är sjuk och halva släkten ska samlas för att sälja prylar på en jätteloppis. Då tipsar systern om en undergörande och antiinflammatorisk hönssoppa som hon läst om på bloggen Alma Mater. Tydligen ska den eviga huskuren hönssoppa ha visat sig ha en effekt vid tester som en viss Dr Rennard har genomfört. Doktorns fru visar i en hemtrevlig videosnutt på YouTube hur hon brukar göra.

Som den omtänksamme och matlagande broder jag är lagade jag förstås soppan för att stärka trupperna kroppsligen och själsligen. Jag utgick från fru Rennards recept och la till mina egna hälsobringande ingredienser. Ett jättebra recept där soppan lagar sig själv och mängderna inte är så viktiga, det är koktiden och att det är rikligt med hel kyckling (helst kokhöns). Det blev en fantastiskt god soppa med mild men rik smak och fin fyllighet. Alla tog om fler gånger och mumsade ostmackor till. Soppan är en jättebra bas för att addera grönsaker och pasta för att göra den matigare. Om vi blev friskare vet jag inte men vi mådde prima en lång stund efteråt i alla fall.

Knyt in två koköns eller två små kycklingar i bomullsväv eller en kökshanduk och lägg i en stor gryta och häll på vatten så det täcker gott och väl. Skär ner grova bitar av 1 stor sötpotatis, 1 palsternacka, 2 stora morötter, 2 stora gula lökar, 1 kålrot och 4 stjälkar selleri i gryttan. Släng i en näve salt, ett par matskedar hela pepparkorn och minst 4 hela vitlöksklyftor. Koka upp och låt sjuda i 2-3 timmar under lock. Lyft upp påsen med hönsen och låt svalna så pass att du kan plocka loss köttet som du hackar i små bitar och lägger åt sidan. Kör soppan slät med en mixerstav, pressa i saften av en citron och rör ned rejält med tomatpuré. Smaka av med salt och peppar och lägg i hönsköttet.

Bedrövligt förkyld och under isen var jag idag hänvisad till vad som fanns i skafferi och kylskåp för att få ihop till min lunch. Det blev några varma mackor med tonfisk och mozzarellaost, eller ”tuna & mozzarella melt” som man skulle sagt i USA. Fantastiskt gott även för mig med begränsad aptit. Katten Svante tyckte också att det doftade ljuvligt och gjorde aggressiva attacker som jag fick avvärja med ena handen medan jag försökte få i mig mackan med den andra. Han fick lite rester och såg sedan ut som han svalt en fet råtta.

Rosta 4 skivor dagsgammalt bröd eller surdegsbröd i torr panna eller brödrost. Bland ihop 1 burk tonfisk i vatten (låt rinna av väl), 0,5 dl majonäs, 4 inlagda soltorkad tomater som du strimlar, en halv liten finhackad lök, 1 tsk dijonsenap, massor med svartpeppar och lite färsk basilika om du har. Bred ut röran på brödskivorna täck med en boll mozzarella (helst buffel) och gratinera i ugn på 200° i cirka 20 minuter. Stäng ute katten och njut.