Besökte idag Nordic Sea Winery i Simrishamn för diverse provningar och lunch. I ärlighetens namn var det lunchen som fick mig dit för restaurangen är alldeles utmärkt och värd ett besök om ni är i krokarna.

Bäst på provningen innan lunch var utan tvekan 2016 Crudo Prosecco. Jag är personligen inte någon större entusiast av dessa fruktiga, bubblande viner från Veneto. Det spelar mindre roll för prosecco säljer som smör och efterfrågan är så stor att man har svårt att producera i tillräcklig mängd. Det har fört med sig stigande priser samtidigt som mycket prosecco är ganska enkel med tydlig sötma och ofta med en mindre trevlig tuttifrutti-/piggelinkaraktär. Crudo kommer från den intressanta producenten Corvezzo i Treviso som jag besökte häromåret och vinet buteljimporteras till skillnad från det mesta från Nordic Sea Winery som annars kommer med tankbil.

Vinet är helt torrt i fruktig, fräsch stil med fin, tät mousse. Snudd på elegant med massor av citrozest, melon, lime, konserverade päron och gröna äpplen och lång eftersmak. Perfekt till sallader med vårprimörer eller till en klassisk räkmacka. Ett riktigt proseccofynd för endast 82 kronor.

Jag har tidigare provat de vita och rosa syskonvinerna som också pryds av en bläckfisk. Det vita har jag omvärderat sedan sist och tycker är riktigt trevligt och personligt.

Perfekta glas att njuta prosecco ur.

I mitt facebookflöde (många vintomtar där) snurrar just nu videon ovan med Michael McIntyre (den kanske flåsigaste av alla brittiska ståuppkomiker) där han gör sig lustig över det där obekväma ögonblicket på krogen. Ni vet när man ska välja och avsmaka vinet. Det är roligt för vi känner alla igen oss.

Situationen är obekväm, fånig och känns för de flesta obegriplig och meningslös. Det är också en obegriplig och meningslös ritual när varken servitör eller gäst vet vad de håller på med. Men det finns en logik och förklaring bakom allt och förstår du vad som händer så blir du situationens Herre.

Vinlistan. Om du är på en restaurang där vinlistan är omfattande så har du två val. Antingen är du vinintresserad och frossar i alla möjligheter och val. Gör listan dig snarare osäker så lämna direkt över den till servitören/sommelieren och be om rekommendationer. Är du orolig för prisnivån så säg ”ikväll skulle vi kanske ha något lite enklare om du har något att rekommendera”. Finns det en duktig sommelier där så utnyttja tjänsten. Risken är att du får en stor upplevelse

Titta på flaskan. Flaskan presenteras innan den öppnas för att du ska kontrollera att det är rätt vin och rätt årgång. Det är lätt att blanda ihop viner eller missförstå varandra och det är bättre att upptäcka misstaget innan flaskan öppnas. Eller hur?

Beskåda öppnandet. Flaskan ska öppnas så att gästen ser det. Det är viktigt framför allt när man dekanterar vinet och häller det på karaff för att man ska se att vinet inte byts ut.

Prova av vinet. Här har McIntyre helt rätt. När servitören häller upp en skvätt vin i glaset så är det INTE för att du ska tala om ifall det är ”gott” eller inte. Det är för att kontrollera att vinet är korrekt. Här har McIntyre rätt igen. Det är inte ditt jobb att vara kvalitetskontrollant. Vinet ska kontrolleras av personalen och du ska sedan bara konstatera att de gjort sitt jobb. Problemet är att detta är något som det slarvas med på de flesta restauranger. Fråga gärna om de provat av vinet. Om de inte har det och du tycker att vinet luktar muggigt, instängt eller ofräscht så be dem kontrollera det igen. Är de och du osäkra så be dem öppna en flaska till och jämföra. Du ska INTE betala för ett dåligt vin lika lite som du ska acceptera en skämd fisk. Doftar vinet fräscht och tilltalande (du behöver inte ens smaka) så är det bara att nicka och säga ”det blir bra tack”.

Det är ett skådespel på krogen, men det är ju för upplevelsen, miljön och atmosfären som vi går dit. Om det bara är mättnad, logik och logistik vi vill ha så kan vi lika gärna gå till Burger King. Eller hur?

Vill du lära mer om vin så rekommenderar jag boken VIN – Vinets grunder som jag av en händelse översatt.

Hade en vinprovning inne i Malmö och passade på att stanna kvar över natten på hotell då jag hade en kurs direkt morgonen efter. Onödigt att ligga och köra fram och tillbaka till Österlen tyckte jag.

Tog en lätt middag på Siesta, ett klassiskt malmöställe som måste funnits i åtminstone 30 år. Någon som minns? Här har man väl alltid kunnat få en Jever på fat, vilket i sig är en kulturgärning. Att kunna slinka in och få en ansjovisstinn Janssons Frestelse är också värt ett omnämnande. En riktig gubbdröm med andra ord.

Från Siesta är det bara ett drygt stenkast till den omskrivna, hyllade och nästan sönderälskade vinbaren l’Enoteca. På vägen ser man på avstånd det stimmiga krogghettot Lilla Torg, man passerar Vollmers med sina två stjärnor, källarlokalen där Tareq Taylor startade och alltid fullsatta Bastard. Allt inom ett par kvarter och en rimligt vinglig väg. Ett koncentrerat bevis på Malmös ställning som krogstad.

På l’Enoteca är det nästan alltid fullt, oavsett när man tittar in. Det är snudd på omöjligt att inte stöta på en vinmakare på genomresa eller åtminstone få en slatt av vinerna hen lämnat kvar. På ett par år har vinbaren blivit en institution byggd på trivsel, vinpassion och rustik, vällagad mat.

Efter ett par glas ringde jag på en taxi som var på plats på ett par minuter. Taxichauffören och jag började prata om att det var mycket folk i stan och att nästan alla hotell var fullbokade. Chauffören sa att Malmö växer så fort att han inte hinner med. På tjugo år hade staden förändrats till oigenkännlighet. Jag kontrade med mina trettio år i staden och hur det knappt funnits en uteservering när jag flyttade in. En enorm skillnad mot hur utvecklingen idag gjort Malmö till en krogdestination. Vi enades om att Malmö är en fantastisk stad.

På den ganska raka sträckan från l’Enoteca till hotellet vid gamla stadion inser jag plötsligt att jag gör en historisk resa. Vinbaren jag just lämnat ägs delvis av sonen till en av initiativtagarna till Sveriges första vinfestival som hölls just på det hotell jag av en slump lyckats få rum på. 1986 lyckades man få tillstånd att där hålla ett vinevenemang för vinintresserad allmänhet. Något alldeles oerhört och unikt för tre decennier sedan. På vinfestivalen som hade tema ”Bordeaux” deltog stora vinpersonligheter som Serena Sutcliffe och greve Lur-Saluces från Château d’Yquem.

Av det tunga historiska arvet märktes inget alls i det anonyma hotellet. I den opersonliga baren ruvade dock en liten överraskning i det minst sagt mediokra utbudet. På hyllan stod några flaskor 2007 Château La Tour de By! Helt oväntat! En nästan tioårig bordeaux från ett litet favoritslott. Noterade att jag skrivit om vinet och årgången för över fem år sedan (aktuell årgång är 2012 på Systembolaget). Varför fanns vinet här? Bartendern berättade att han köpt in vinet för många år sedan för att han gillade det. Sedan dess hade hotellet bytt ägare och kedja och nu fanns bara han och några flaskor kvar. Jag var tveksam till kvaliteten då jag inte visste hur det lagrats men jag erbjöds att testa. Helt perfekt! Inte längre modernt mörkfruktig utan nu istället utvecklat till silkeslen, mogen bordeaux med alla karaktäristika på plats; blod, krut, stål, sot, jord, svettig häst, rök och mörka bär.

På ett fint sätt knöts tre decennier av vin- och kroghistoria ihop som av en slump. Kanske kan man hoppas att några av alla de nya spännande restaurangerna i staden någon dag snart upptäcker de klassiska vinerna så att man inte är hänvisad till bortglömda artefakter i perifera hotellbarer.

Så fort jag har en chans drar jag en lans för starkviner. Näst efter sherry är madeira min favorit. Ett helt galet vin som du kan läsa om här. Tyvärr är det väldigt få idag som förstår att uppskatta dessa komplexa och långlivade viner.

Jag fick tips idag om ett fantastisk fynd. J.H. Goncalves & C Boal 
5 Years Old(vinet är tydligen dolt på Systembolagets hemsida så du måste använda länken) på halvlitersbutelj slumpas ut för 71 kr mot ordinarie priset 134 kr! Inte nog med det. Enligt Sveriges främste madeiraexpert Niklas Jörgensen med den internationellt uppmärksammade bloggen Mad about Madeira så innehåller vinet en ansenlig mängd gammal madeira för ökad balans och koncentration. Niklas utnämnde den till ”mest prisvärda Madeira på Systembolaget” när den såldes till ursprungspriset. Du behöver alltså inte ta risken att endast lita på mig. Vi snackar om ett riktigt fyndvin! Nästan gratis.

Hittade en provningsanteckning från när Gerard Basset MW höll en masterclass i Malmö för några år sedan.

Medeldjupt mahogny. Stor, utvecklad doft med massor av torkad frukt, dadlar, soja, knäck, vaniljkola. Ganska fyllig, söt, hög syra, bränd ton, fikon, russin, lakrits, mycket smakrik med bra intensitet, fatstramhet och och pepprighet. Mycket lång rik smak med bra grepp och elegans.

Beställ minst ett par flaskor att njuta till knäckiga, nötiga desserter eller till lagrade hårdostar. Brukar du använda madeira till bakning eller matlagning så ska du bunkra upp ordentligt. Billigare och bättre blir det inte. Vinet har nästan obegränsad hållbarhet även när flaskan är öppnad. Enligt importören finns det 1200 flaskor i lager. EDIT: Tyvärr är vinet helt slut nu. Flaskorna flög iväg efter att jag skrev igår.

När du sparat en slant på vinet ska du investera i bra vinglas.

Jag har skrivit flera gånger om hur det bubblar och jäser i must- och ciderbranschen. Mycket spännande på gång. Härom veckan höll jag en heldag om sensorik för mustproducenter och fick en inblick i den enorma smakvariation som finns att upptäcka.

Den svenska cidern har haft det tufft av olika skäl, alkoholpolitik och livsmedelsverkets regler har inte gjort det lättare. Det finns även en del som säger att de svenska äpplena inte lämpar sig för att göra kvalitetscider. Hur fel har de inte.

Som bevis anför jag Skepparp Flaskjäst Cider! Har skrivit om den tidigare, men nu har Systembolaget köpt in den och gjort den tillgänglig i närmare hundra butiker. Helt framställd av ekologiskt odlade äpplen från Skepparps Vingård vid Haväng på Österlen. Efter att man jäst ut äppelmusten till ett stilla äppelvin så jäses det ytterligare en gång på flaskan, enligt samma metod som champagne. Helt naturlig kolsyra och den lilla sötman kommer från äppelmust. Stilmässigt liknar den en fruktig engelsk cider men med en viss fransk komplexitet. En svensk, ekologisk hantverksprodukt på 6% som bara kostar 79 kronor!

Gyllengul färg och stor, rik doft av lätt bokna äpplen, vanilj, kanel, kryddighet och nästan en ton av calvados. Halvtorr, fruktig och mycket frisk smak med kryddighet, apelsin och lite övermogna äpplen. Lång, balanserad och ren eftersmak.

Cidern brukar bli en stor favorit när eleverna på sommelierutbildningen gör sitt studiebesök. Cidern passar till rökta charkuterier, lagrade ostar och husmanskost som kåldolmar. Perfekt även till mat som inte är särskilt vinvänlig, jag drack den till en thailändsk kycklinggryta med röd curry. Perfekt!

All-round-glasen från Spiegelau är perfekta att njuta cider ur.

Den som även sporadiskt följer denna blogg känner till min passion för sherry. Då förvånas man inte över min oförställda glädje när det dyker upp nya sorter på Systembolaget.

Nytt i ordinarie sortimentet är Merito Cream. Denna uppsötade stil av sherry brukar jag sällan uppmärksamma men här har vi en riktigt bra representant för sötare sherry. Massor av torkad frukt, choklad, kryddighet och en riktigt fin balanserad sötma. Passar till smakrika hårdostar och till knäckiga och nötiga desserter som inte är allt för söra. Trevligt prissatt till 79 kronor för en halvbutelj. Tyvärr har den drabbats av varusegmentets kanske tristaste etikett.

Från samma producent har också lanserats en amontillado och en oloroso i beställningssortimentet. Båda har en åldersangivelse på tolv år vilket borgar för smakrikedom, koncentration och intensitet. Bertola Oloroso 12 Años är en mycket typisk med sin stora och mycket intensiva och komplexa doft som täcker in både nötter, torkad frukt, animaliska toner och salmiak. Fantastiskt intensiv och lång i smaken. Perfekt till lufttorkad skinka, långlagrade ostar och svampanrättningar.  Bertola Amontillado 12 Años är lättare och elegantare i stilen men med stor doft och smak av jäst och nötter. Till salta mandlar och smakrika, gärna heta, fisk och skaldjursrätter. Båda kostar 90 kronor per halvbutelj vilket, som vanligt när det gäller sherry, är alldeles för billigt.

Återkommer när den utlovade finon dyker upp.

Läs mer om sherry här.

Här hittar du trevliga vintillbehör.

Idag blev det en riktigt läcker och god lunch inspirerad av två små auberginer som låg och väntade i kylen. Det blev en hybrid mellan en enkel ratatouille, piperade och huevos rancheros. Otroligt fräsch rätt med mycket smak. Fast bilden ser ut som en bilolycka.

Skiva två små eller en normal aubergine mycket tunt. Skala och skiva en gul lök. Blanda allt med 2 tsk salt, lägg i press i ett durkslag i en halvtimme till grönsakerna släppt ungefär en deciliter vätska. Fräs i en stor stekpanna i mycket olivolja tills löken mjuknat och allt börjar få en lätt gyllene färg. Slå på två burkar hela konserverade tomater som du delat grovt, 1 msk herbes de provence, 1 msk vitvinsvinäger, 2 grovt nedskurna inlagda grillade paprikor rejält med nymalen svartpeppar, chilisås (typ tabasco) efter smak samt riv ned en vitlöksklyfta. Låt puttra i 20 minuter. Gör fyra fördjupningar i grönsaksröran, knäck ner ett ägg i varje grop. Strö över smulad fetaost (jag använde bulgarisk fårost). Lägg på ett lock, sänk värmen och låt puttra sakta tills äggvitan nätt och jämt stelnat, då är gulan fortfarande lite krämig. Servera med lantbröd, sallad och svarta oliver.

Jag hade turen att få spendera årets allra första skälvande dagar på Ästad Vingård och hålla en tvådagars vinutbildning för sexton personer ur deras personal. Jag besökte gården första gången för drygt fyra år sedan och har därefter varit där otaliga gånger då jag föreläste under den årslånga sommelierutbildningen för deras personal. Nu var det ungefär ett år sedan jag var där senast och mycket hade hänt. Ästad är ett imponerande ställe där det alltid är något nytt på gång. I samband med att jag var där sattes första spadtaget för det nya hotellet som kommer att bli något alldeles spektakulärt.

Mest spännande var dock att få prova några av gårdens viner som nu börjat hitta sin form och uttryck. Inriktningen är mousserande viner på druvan solaris och framställda enligt den traditionella metoden med en andra jäsning på flaskan. De två mousserande jag provade var båda av årgång 2014. Det första vi provade var baserat på vin som lagrats en tid på nya ekfat och sedan fått vila på jästfällningen i 12 månader. Rent, snyggt och helt torrt med en mycket hög och frisk syra. Det påtagliga intrycket var en intensiv karaktär av mogen limefrukt och mycket tydlig rostad ekfatskaraktär. Fortfarande lite yvigt och rufsigt i stilen men med lite mer tid på flaska så kan det bli mycket bra.

Bubbel nummer två var baserat på samma grundvin men utan fatlagring. Här var karaktären mer åt gul, mogen frukt och den friska syran mer balanserad tack vare en dos sötma. Riktigt snyggt, trevlig och njutbart. Satt och smuttade på det länge och det uppvisade inga skavanker.

Sist ut det halvtorra 2015 Solaris som var baserat på pressviner, det vill säga de viner som inte platsade i bubblet. Fruktigt, frisk, lite rustikt och enkelt men samtidigt riktigt trevligt i sin lite framfusiga stil. Mycket bra matvin visade det sig nästa dag när vi på vinkursen använde det vid smaklaborationer.

Det är många svenska vinproducenter som satsar på mousserande vin så det bubblar och jäser på många håll i södra Sverige. Ästad är viner är för tillfället de jag håller högst. Väl värt ett besök i de halländska skogarna för både vin, mat och spaupplevelser.