Jag hade turen att få spendera årets allra första skälvande dagar på Ästad Vingård och hålla en tvådagars vinutbildning för sexton personer ur deras personal. Jag besökte gården första gången för drygt fyra år sedan och har därefter varit där otaliga gånger då jag föreläste under den årslånga sommelierutbildningen för deras personal. Nu var det ungefär ett år sedan jag var där senast och mycket hade hänt. Ästad är ett imponerande ställe där det alltid är något nytt på gång. I samband med att jag var där sattes första spadtaget för det nya hotellet som kommer att bli något alldeles spektakulärt.

Mest spännande var dock att få prova några av gårdens viner som nu börjat hitta sin form och uttryck. Inriktningen är mousserande viner på druvan solaris och framställda enligt den traditionella metoden med en andra jäsning på flaskan. De två mousserande jag provade var båda av årgång 2014. Det första vi provade var baserat på vin som lagrats en tid på nya ekfat och sedan fått vila på jästfällningen i 12 månader. Rent, snyggt och helt torrt med en mycket hög och frisk syra. Det påtagliga intrycket var en intensiv karaktär av mogen limefrukt och mycket tydlig rostad ekfatskaraktär. Fortfarande lite yvigt och rufsigt i stilen men med lite mer tid på flaska så kan det bli mycket bra.

Bubbel nummer två var baserat på samma grundvin men utan fatlagring. Här var karaktären mer åt gul, mogen frukt och den friska syran mer balanserad tack vare en dos sötma. Riktigt snyggt, trevlig och njutbart. Satt och smuttade på det länge och det uppvisade inga skavanker.

Sist ut det halvtorra 2015 Solaris som var baserat på pressviner, det vill säga de viner som inte platsade i bubblet. Fruktigt, frisk, lite rustikt och enkelt men samtidigt riktigt trevligt i sin lite framfusiga stil. Mycket bra matvin visade det sig nästa dag när vi på vinkursen använde det vid smaklaborationer.

Det är många svenska vinproducenter som satsar på mousserande vin så det bubblar och jäser på många håll i södra Sverige. Ästad är viner är för tillfället de jag håller högst. Väl värt ett besök i de halländska skogarna för både vin, mat och spaupplevelser.

Här kommer mina årliga tips på champagne och mousserande, lätt uppdaterade och redigerade.

Här är allt du behöver veta om inköp, servering och hantering av champagne och mousserande vin inför nyårsfirandet.

Vilken är den bästa champagnen och det vettigaste alternativet bland de mousserande vinerna? Det kanske är den vanligaste frågan när vi närmar oss jul och nyår. Svaret beror på smak, plånbok och vem du frågar. Mina tips utgår helt utifrån vad jag själv tycker är bra, ekonomiskt försvarbart och vad jag utan att skämmas skulle bjuda på. Urvalet är gjort med tanke på att vinerna ska finnas tillgängliga i många butiker.

Bland champagnerna har jag tre säkra kort som levererar. Otroligt prisvärd och samtidigt elegant är Champagne Pannier ”Exact” Extra Brut som funkar till aperitif och entrérätter med skaldjur exempelvis. Kostar precis under tvåhundra kronor men smakar mycket mer. Mycket stram, ung, frisk, elegant och med mycket tydlig mineralkaraktär är 2009 Launois  Blanc de Blancs Grand Cru. Denna karaktärsfulla årgångschampagne från grand cru-byn Le Mesnil sur Oger är  40 kronor billigare än årgångslösa standardskumpan Moët & Chandon som du bör undvika. Vilken annan champagne du väljer kommer förmodligen att vara bättre. I den kraftfulla, smakrika och mogna stilen vinner alltid Bollinger Special Cuvée Brut. Lite dyrare än de andra men värd varenda krona. 

Som alternativ till champagne är crémant från Frankrike ganska svårslaget. Clotilde Davenne Brut Extra är en av de bästa och är väldigt lik en elegant, frisk champagne i stilen. Fernand Engel Crémant d’Alsace är också utmärkt men lite rikare och brödigare i stilen.

Sydafrikanskt mousserande vin gjort på den traditionella metoden kallas cap classique och levererar mycket bra kvalitet för liten peng. Boschendal Brut Chardonnay Pinot Noir kostar precis under hundralappen och kan varmt rekommenderas.

Cava ska vi absolut inte glömma bort i sammanhanget. Tillverkad på samma sätt som både champagne, crémant och cap classique men på andra druvor och i annan stil. Ekologiska Vilarnau Brut Nature i torr, fruktig stil har jag skrivit om här och är ett riktigt fynd för 79 kronor. Cava Blanc de Noirs 1+1=3  är ytterligare en utmärkt cava i smakrikare och mer komplex stil.

Servering och Hantering. För många, allt för många, är nyårsafton den gång på året man dricker champagne. Eftersom osäkerheten är stor och champagneservering inte ingår i grundskolans läroplan (ännu) så kommer här lite goda råd.

• Champagne eller mousserande? Det är stor skillnad på champagne och mousserande viner från andra ursprung. Även den okunnige känner kvalitetsskillnaden vid jämförande provning. Tro mig. Jag har oräkneliga champagneprovningar med nybörjare bakom mig. Sedan är det en annan fråga om man tycker att skillnaden är värd pengarna. 79 kronor eller 269? Men är ni ett sällskap på sex personer så kostar ett glas champagne inte mer än 40 kronor. Det kan det väl vara värt ändå?
• Kyl inte champagnen för hårt. Kylskåpskallt (cirka +4°) är i kallaste laget. Ta ut champagnen en stund innan den ska serveras. Champagnekylare med is är inte att rekommendera. Om champagnen får stå för länge blir den så kall att aromerna helt ”fryser inne”. Fyll istället kylaren med kallt vatten så håller vinet sin temperatur.
• Öppna med försiktighet. Se till att inte flaskan har skakats innan den ska öppnas. Låt flaskan stå på ett stadigt underlag. Ta bort folien, greppa om flaskhalsen med tummen över korken och lossa grimman. Ta inte bort grimman! Ståltråden hjälper till att ge ett bra grepp om den lite glatta korken. Ta ett stadigt grepp om korken och grimman och håll om bottnen på flaskan. Se till att ingen står i vägen. Vrid på flaskan och känn hur korken genast släpper sitt grepp. Håll emot och lått korken sakta arbeta sig upp med hjälp av trycket. Vicka lite på korken för att hjälpa till. Det ska bara pysa lite lätt när korken åker ur.
• Sabrera. Om du vill briljera så kan du alltid sabrera. Både sabel och instruktionsfilm hittar du här.
• Glas. De höga smala ”flöjtglasen” som bäst bevarar bubblorna har utvecklats och moderna champagneglas liknar smala vitvinsglas som ger aromerna möjlighet att utvecklas. Coupeglasen har nyligen fått en obegriplig renässans. Avstå! Både aromer och kolsyra sticker iväg fort som attan. Ett riktigt champagneglas ska också ha en lite ojämnhet längst ned i kupan där en stilig bubbelpelare kan bildas. Har du köpt billiga champagneglas kan du fixa detta genom att raspa lite lätt med en syll eller spetsig kniv.
• Hälla upp. Det skummar lätt över när man häller upp champagne. Om du ska servera många gäster kan du förbereda lite. Häll upp några centiliter champagne i varje glas. När du sedan serverar skummar det inte lika mycket och du slipper spill och söl.
• Spara inte det bästa till sist. Håll inte på champagnen till tolvslaget, då är smaklökarna med största sannolikhet fördärvade. Servera champagnen som välkomstdrink eller till förrätten. Till fyrverkerierna duger det gott med ett enklare mousserande.
• Överbliven champagne. Om det, mot förmodan, skulle bli champagne över så gör du en tuss av hushållspapper och stoppar ner i flaskhalsen. Ställ sedan flaskan kallt. En halvfull flaska klarar sig ett par dygn på detta sätt. Alternativt använder du en champagnestopper. Champagne smakar faktiskt ofta bättre när en del av bubblorna försvunnit. Enklare mousserande viner håller inte lika bra och blir snabbt avslagna. Att sätta en tesked i flaskhalsen är en myt som avlivats.
• Viktigast av allt! Drick och njut!

Här är bubblet du ska köpa istället för det bedrövliga Chapel Hill. Det kostar förvisso 12 kronor mer, men då får du och andra sidan ett välgjort, ekologiskt och riktigt bra vin och slipper den beska eftersmaken. Ingenting att fundera på.

Vilarnau Brut Nature Organic produceras av Vilarnau som jag besökte för några år sedan. Jag har provat deras viner ett antal gånger och slagits av hur rena och eleganta de är. Detta vin, som kommit som nyhet i samtliga butiker, är inget undantag. Frisk syra, lime, citron och en lite fet persikofrukt och fin mousse. Lång, torr och lite stram eftersmak. Vinet har lagrats mer än 18 månader på jästfällningen flaskan, vilket är dubbelt så lång tid som krävs för en cava, och det känns på fylligheten och den brödiga jästtonen. Riktigt läckert och ett fynd!

Det här kan du smutta på under jul-, nyårs- och trettonhelgen och till och med under fattiga januari och februari och känna dig budgetlyxig. Inget mer tankjäst och bittert ungerskt bubbel.

Unna dig ett bra champagneglas så smakar vinet ännu bättre.

Så var det dags att prova en av de sekelgamla flaskorna med Carnegie Porter.

Den lilla korken var som förväntat mycket spröd av åldern. Metallgrimman som hållit den på plats var sedan länge bortrostad. Den alldeles för stora korkskruven fullständigt trasade sönder korken och i samma ögonblick som korkens försegling bröts så slog en stor doft av porter upp från öppningen. Ingen tvekan om att det var Carnegie Porter i flaskan redan innan den hällts upp i glaset. Fram med en finmaskig dekanteringssil för att avlägsna korksmulorna.

Utseendet på ölen var förvånansvärt klar, djupt mörkbrun med en toning åt orange mot kanten. Ingen kolsyra kvar som förväntat. Doften var mycket stor och intensiv med toner av soja, svarta oliver, tjära, maltvinäger, rök, julmust, hårdgräddad och nästan bränd kavring och tydlig påverkan av åldern. Precis som på många gamla viner så var närvaron av muggig kork tydlig på näsan samt ett drag av hyacint. Inte en helt oangenäm doft men väldigt påträngande i sin intensitet.

Smaken då? Med viss tvekan tog jag en smutt. Den åkte ganska snabbt ut igen. Syrlig, besk, platt, metallisk och bränd samt med en påtaglig ton av gamla muggiga kläder och filtar. Man skulle kunna säga att eftersmaken var död och förfall. Munnen sköljdes med vatten och en näve mintkarameller gör just nu sitt bästa för att rensa gommen.

Jag tänker inte ta reda på om innehållet i de andra flaskorna smakar likadant.

Rosésäsongen är över sägs det. Men det är en märklig uppfattning tycker jag. Dessa blekröda viner har definitivt ett liv även under resten av året.

Särskilt gäller det vinerna från appellationen Tavel i södra Rhône. Tavel är helt unikt då det är det enda vindistrikt som är helt specialiserat på roséviner. Området är också unikt i det att man här blandar blå (85%) och gröna druvor (15%) för att göra rosé. Druvorna krossas och blandas tillsammans och får kallmacerera i upp till fyra dagar innan alkoholjäsning.

Det är också en av de äldsta appellationerna i Frankrike och fick sin status 1936 liksom grannen Châteaunef-du-Pape. Även i Tavel hittar man de stora, släta flodstenarna (galetes) i vingårdarna och det bidrar till att de blekröda vinerna härifrån skiljer sig från de flesta andra roséviner genom att de är lite mörkare, har en lite fet fyllighet, mer struktur och ibland tjänar på ett par års flasklagring. Tavel är också en av de få områdena i Frankrike där odlingen enligt lag måste ske enligt hållbara och miljövänliga principer.

2014 Les Lauzeraies Tavel säljs just nu ut för 69 kr (ordinarie pris 109 kr) EDIT: nu endast 39 kr på återstående 3000 flaskor) på grund av årgångsbyte (årgång 2015 finns här). Man behöver inte vara rädd för att vinet skulle blivit trött och tappat sin fräschör. Jag har provat många äldre årgångar av vinet och kan intyga att det är ett rosévin som vinner på några år i flaska. Den rika bärigheten, friska syran och tydliga mineraliteten i vinet kompletteras med tiden av mer rondör, toner av svamp och läder som bidrar till komplexiteten. Håller utan problem fram till sommaren. Perfekt till charkuterier, kryddheta rätter, stekt fisk, smakrika kycklingrätter, lättare kötträtter. Med mera.

Om du är osäker på mitt omdöme så är jag inte ensam om att uppskatta vinet. De flesta av Sveriges vinskribenter brukar skriva upp vinet regelbundet som ett av de bästa i rosésortimentet. Vinet finns att beställa nu och det finns enligt uppgift hela 7000 flaskor i lager. Ett FYND!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag har provat en hel del gamla viner. Älskar komplexiteten som kommer med mognad. Ett gäng från slutet av 1800-talet har slunkit ned. Öl med ett par decennier på nacken har det också blivit. Bland annat Carnegie Porter som är dokumenterat väl ägnad för flasklagring. När jag var sommelier på Grand Hotel i Lund så fanns det ett antal gamla årgångar på listan. Härligt portvinslika i stilen.

När jag av en slump fick syn på en back med några flaskor Carnegie på en auktion kunde jag därför inte stå emot. Jag la ett bud och igår fick jag hem fyndet. Sju små flaskor på uppskattningsvis 25 cl i en liten träback med bryggeriets varumärke inbränt och ett bärhandtag i fint tyg med namnet broderat.  Flaskorna har naturkorkar som en gång varit säkrade med ståltråd som med tiden rostat bort. Etiketterna har likaledes vittrat bort och ersatts med lappar där en darrhänt människa med sirlig stil skrivit ”Carnegie Porter. Gammal”. Den mörka vätskan (som jag hoppas är öl) står högt uppe på flaskans axlar. Ingen stor avdunstning med andra ord.

Eftersom jag bara sett flaskor och back på bild tidigare så trodde jag att de kanske var från 1930-talet eller liknande. Men efter googling på flaskorna som är märkta ”Årnäs” så visade det sig att modellen inte tillverkades efter år 1900! Vi pratar om svensk, mörk öl med med runt 120 års flasklagring! Flytande historia.

Tycker ni att jag ska korka upp en flaska? Vill ni ha en rapport om innehållet är drickbart och vad det smakar?

Alkoholfria drycker är inte så frekvent förekommande här på bloggen. Ibland dyker de upp och jag är särskilt svag för alkoholfri öl. Öl brukar klara avsaknaden av alkohol bättre än vin. Förmodligen för att vin allmänhet har en högre alkoholhalt utgör vinets kropp och smakbärare saknas. På samma sätt klarar smakrika öl processen bättre då alkoholen i dessa utgör en mindre andel av karaktären än i exempelvis en ljus lager.

Danska Mikkeller är inte bara duktiga på udda och annorlunda öl i många stilar, de är också ena rackare på alkoholfri öl. På mitt lokala Systembolag hade de inte mindre än tre olika sorter som pockade på att bli provade.

Hallo Ich Bin Berliner Weisse är en veteöl med fin, tät skumkrona och mycket ljust gul färg och inte helt klar. Doften är stor med massor av citronzest, aprikos, en frisk ton av äppelcidervinäger och en diskret humlekrydda. Smaken är fantastiskt uppfriskande syrlig och lätt. Som en fusion mellan lemonad och veteöl. Lite tunn och kort smak men med en aptitretande beska som kommer smygande efter en liten stund. Mycket bra! Perfekt sommaröl eller till skaldjur. Kära Hustrun beordrade genast inköp av ett gäng flaskor att ha på lut i kylen.

Drink’in The Sun är också en veteöl men i amerikansk stil. Fin ljus och tät skumkrona och ljust bärnstensfärgad med lätt dimmig fällning. Doften är fruktig med inslag av tropisk frukt som dock övermannas av en alltför generös tilldelning av diverse humlesorter. Medelfyllig, fruktig smak med viss friskhet men en humlebeska som får det hela lite ur balans. Inte alls tokig dock. Namnet föreslår att ölen ska njutas i värme och solsken men jag skulle nog sätta mig i skuggan och njuta den till en fish’n chips.

Sist ut Mikkeller Ambler Red Ale med lite havremalt som är en nyhet i sortimentet. Fint och stadigt ljustbeige skum. Utseendet på ölen är dock långt från aptitlig. Liknar diskvattnet när man sköljt ur kaffekannan – smutsbrunt. Doften känns också oren och jordig och diskvattnet med kaffesump kommer tillbaka i bakgrunden. Lite torkad frukt och mörkt bröd går att förnimma. Trist, platt och oren smak med obalanserad beska. Rakt ned i diket.

För över tjugo år sedan var jag på min första vinresa. Det var inte vilken vinresa som helst utan en fördjupningsresa i norra Spanien för anställda på Systembolaget. Fantastisk välplanerad tur där vi fick se det mesta av det bästa och lite till. Rioja, Navarra, Rueda och Ribera del Duero betades av. Fortfarande är detta den resa som gjort störst intryck på mig. Det är väl som man säger att man aldrig glömmer sin första.

I Ribera del Duero besökte vi bland annat legendariske Alejandro Fernandez under ett sensationellt dåligt besök, men det var Bodegas Pérez Pascuas och deras viner som gjorde störst intryck på mig. De kombinerade elegans, kraft, generositet, kryddighet, frukt och ekfat på ett sätt jag dittills inte upplevt. Sedan dess har bodegan varit en personlig favorit.

I Systembolagets sortiment finns nu 2013 Viña Pedrosa Crianza. Jag hade en flaska av årgång 2012 i källaren som jag öppnade idag. Här fanns allt det jag beskrev ovan samt det som jag tycker är så typiskt för vinerna från Ribera; blodapelsin, en blandning av syrliga röda bär och mörka mogna, frisk syra, fina men närvarande tanniner, julkryddor och en stram mineralitet i avslutet. En god gammal bekant som verkligen levererar.

Det är egentligen obegripligt varför druvan merlot fått ett sådant dåligt rykte. Visst tog den några rejäla rallarsvingar i filmen ”Sideways” men det kan inte vara enda anledningen. Det är nog snarare att den ger viner som kan vara så insmickrande, mjuka och charmiga att somliga ”konnässörer” med obetydligt innehåll i sina liv inte tror att vinerna kan vara seriösa. Sanningen är att merlot ingår i några av världens allra största viner och rundar av kantigheter, ger komplexitet och en doft av jordgubb som gör vinerna lite mer tillgängliga.

På egen hand är de ofta jordgubbssaftiga, mjuka, runda ibland nästan harmlösa. Men det är just därför som druvan ändå är så omåttligt populär bland de stora flertalet konsumenter som dricker ett vin för ögonblicklig njutning snarare än för analys och djupsinnigheter. Det är väl föresten för den egna njutningen vi dricker vin?

I ”världen bästa sortiment” finns vid en snabb räkning endast 17 viner på enbart merlot. Nästan alla skvalpar omkring i lågprissegmentet. Tydligen tror inte vårt monopol heller på merlot.

Fyndvinet denna gång kommer från Darling Cellars från distriktet Darling i Sydafrika. 2013 DC Six Tonner Reserve Merlot kommer från vingårdar som inte konstbevattnas och där vinstockarna är tuktade som fristående buskar, så kallade ”bush vines”. Uttaget är därför mycket lågt vilket antyds i namnet. Resultatet är ett vin med bra koncentration, mycket smak och ett bra uttryck av druvan merlot. Massor av bär som jordgubbar, röda och svarta vinbär, piptobak, espressokaffe, sötlakrits och lite vanilj. Smaken är saftig och mjuk med rik bärighet och en uppfriskande läskande syra. Rent, snyggt, charmigt och saftigt med överraskande längd och viss komplexitet.

Riktigt trevligt! Dessutom prissänkt från 91 kronor till 49 kronor! Kan beställas från den 1/8 i kollin om sex. Det finns tyvärr bara drygt 600 flaskor i lager. Det är bara att hoppas på vinstlott. Jag ska försöka lägga vantarna på tre lådor.

Jag har alltid sagt att italienarna inte kan göra rosé. Det är förstås en grov generalisering, men den ligger inte långt från sanningen. På senare år har dock en uppryckning gjorts och framförallt i Bardolino händer det spännande grejer.

Med det sagt måste jag säga att 2015 Fontanafredda Langhe Rosato är ett attans läckert vin. För en spottstyver får du ett knastertorrt, friskt och rödbärssprittande rosé med mineralitet, citruszest och någon nyans av seriositet. Utan att rodna (?) trippar vinet obekymrat omkring i gränslandet mellan mingelrosé och anständigt matvin. Skulle utan problem klara mig med detta som sommarens enda rosé. Nämnde jag att jag älskar den klassiska etiketten?