Senapssill med dijonsenap, muscovado och maltwhisky ger en vuxen, mustig, stunsig smak långt ifrån den mesigt söta färdigköpta. Dessutom tar den bara typ 10 minuter att fixa.
Lös upp 2,5 msk muscovadosocker, 1 msk strösocker och 0,5 msk salt med 1,5 msk maltwhisky och 0,5 msk 12%-ättika. Blanda i en msk dijonsenap och 2 msk svensk senap. Vispa under omrörning ner 0,75 dl rapsolja i en tunn stråle. Blanda till sist i två msk smetana eller crème fraîche och en msk frusen, finhackad dill. Den frusna dillen tycker jag är helt överlägsen och mest ekonomisk så här års. Vänd slutligen ned ett paket ”5-minuterssill” som runnit av och skurits i fina gaffelbitar. Låt vila åtminstone ett dygn.
Jag satte upp som mål för Carl Butler-projektet att jag skulle vara klar innan året var slut. Efter detta recept har jag bara kvar att avverka bouillabaissen! Det har gått segt på slutet vilket kan skyllas på oinspirerande recept och att livet kommit i vägen. Men snart är det dags för den stora finalen!
Denna rätt från boken är en av många som innehåller bringa och jag har faktiskt blivit fena på att binda upp rullader vid det här laget tack vare salig Butler. Två saker är lite märkliga med detta recept; enligt min slaktare kan man inte få ut ett kilo benfri bringa från lamm, min finputsade bit vägde in på 500g. Kanske menade Calle bringa med ben? Efter att ha studerat min duktige slaktare bena ur köttstycket så är det ingen aktivitet jag rekommenderar. Det finns också en herrelös vitlöksklyfta i receptet. Jag rev helt sonika ner den i färsen där jag tyckte den passade bäst.
(5-6 personer)
1 benfri lambringa
1 hg lammfärs 1 tsk rosmarin
8-10 potatisear
2 vitlöksklyft0r
1 gul lök
smör
salt och peppar
Bred ut bringan och strö 1/2 tsk salt, 1/2 tsk rosmarin och rejält med svartpeppar över köttet. Blanda ihop färsen med 1/2 tsk salt, 1/2 tsk rosmarin, riven/pressad vitlöksklyfta och rejält med svartpeppar. Bred ut färsen över bringan, rulla ihop och bind upp med steksnöre. Bryn rullen runt om i smör så den får fin färg och sätt in i ugnen på 175°. Skala potatisen, skiva mycket tunt, skölj i kallt vatten och låt rinna av. Skiva också löken fint. Bryn hälften av potatisen i smör, salta peppra, blanda ner löken och vitlöken. Potatisen ska inte bli färdigstekt. Bryn den andra omgången på samma sätt och lägg sedan all potatis i en ugnsform. När köttet stått i ugnen en halvtimme lägger du det ovanpå potatisen och ställer in allt i ugnen igen och steker färdigt i en timme.
Potatisen blev mycket god och det var också den och salladen vi åt oss mätta på. Lammrulladen gick inte att äta. Torr och senig växte den bara i munnen. Omöjligt att putsa bort mer senor och hinnor utan att göra bringan till färs och slamsor. Till och med färsen var stenhård, knastertorr och oaptitlig. Följde receptet till punkt och pricka (med undantag för den där vitlöksklyftan då) men ändå gick det åt skogen. Då lammbringa inte är den lättaste styckdelen att hitta så avråder jag å det bestämdaste från detta recept.
Jag är ingen rabiat glöggmotståndare även om det kan verka så. Men ska det bjudas glögg är det mycket roligare och godare att göra den själv. Dessutom är det jättekul att låta gästerna blanda ihop glöggen vid spisen. Stämningen blir hög redan innan man fått alkohol innanför västen.
Det du behöver är…
Billigt men hyfsat fruktigt och fylligt vin
Apotekets aromatisk tinktur (glöggextrakt)
Sockerlag*
Mörk rom, brandy, calvados eller annan smakrik sprit
Enkel söt madeira eller portvin
Apelsin
Efter smak vaniljstång, stjärnanis, pomerans eller annan smaksättare
Riv apelsinskalet fint i en skål med lite av spriten och låt även de kryddor du valt ligga och dra ett tag. Måtta upp knappt så mycket vin (glögg) som du räknar med kommer att gå åt. Värm vinet och smaksätt efter hand med tinktur, sockerlag, sprit, starkvin och kryddextrakt. Pytsa i och smaka av som när du smaksätter en gryta. Hur enkelt som helst. Om glöggen börjar koka lägger du bara på ett lock en stund så kokar inte alkoholen bort.
*Koka gärna lagen på fruktsocker (fruktos) så blir glöggen söt men inte så ”klistrig”.
Med en intensiv tid på jobbet och tankarna på studier är det inte konstigt att mathållningen får tydliga drag av studentkorridor. Det är bara ramennudlarna som saknas. Men i enkelheten skapas ofta fullträffar som denna enkla pastasås som kombinerar fruktighet, syra, sälta och rökighet.
Medan pastan (torr tortellini i mitt fall) klipper du ner ett paket bacon i en het stekpanna och fräser tills den fått färg. Slå över en burk krossade tomater och 100 g fetaost som du tärnat/hackat/smulat och låt puttra medan pastan kokar färdigt. Smaksätt med några rejäla stänk tabasco. Häll vattnet av pastan som du sedan vänder ner i såsen. That’s it!
Ett riktigt engelskt recept ur Jamie Olivers Jamies Matrevolution. Det är ett grundrecept där öl och nötkött kan bytas ut mot exempelvis kyckling/vitt vin, fläsk/cider eller lamm/rödvin. Tillbehör och liknande kan också varieras. I den här versionen blir det en version på cottage pie. Otroligt mustig och smakrik gryta som smakade fantastiskt till en Guinness (folkölsvarianten).
Skär ner 2 selleristjälkar, 2 morötter och 2 gula lökar grovt och fräs i rikligt med olivolja i en tjockbottnad gryta i cirka 10 minuter. Skär under tiden ner 500-700 g nötkött (högrev eller fransyska till exempel) i grytbitar och vänd ner bland grönsakerna. Pudra över en rågad matsked vetemjöl och blanda runt ordentligt. Tillsätt 50 cl Guinness (eller annan stout, port eller mörk ale), 400 g krossade tomater, 2-3 lagerblad, 1 tsk salt och rejält med svartpeppar från kvarn. Koka upp, lägg på locket och sjud sakta på spisen eller i ugn (175°) i minst 3 timmar. Skala under tiden på 1,2-1,5 kilo potatis, dela och koka mjuka. Mosa samman med mycket smör, salt och peppar så du får ett stadigt mos. När grytan är klar smakar du av den med worchestershiresås (inte i Jamies originalrecept), salt och peppar och reder eventuellt av den med lite maizena, den ska vara ganska tjock i konsistensen. Bred moset ovanpå grytan, tryck ner lite färsk rosmarin i moset och ringla över olivolja. Gratinera i ugn på 200° tills moset blir vackert gyllenbrunt.
Titt som tätt ramlar tidningen Buffé ner i brevlådan. Jag får den för att jag har ett Ica-kort. Jag brukar bläddra igenom den men väldigt sällan inspireras att testa något recept. Men denna gång fanns det en beskrivning på hur man skulle göra en ”morotsbearnaise”. Lätt himla lätt och som en sås som skulle tilltala Kära Hustrun som är en smått fanatisk bearnaisekonnässör.
Den var verkligen hur lätt som helst att göra och garanterat omöjlig att få att skära sig. Smaken var mild och fyllig med en fin balans mellan morotssötma och syra och med en fin dragonarom. Rekommenderas!
Skala och skär 400 g (4-5 stycken) morötter i tjocka slantar och koka dem mjuka i lättsaltat vatten. Plocka bladen av 6-7 dragonkvistar. Lägg stjälkarna i en kastrull tillsammans med 0,5 dl vitvinsvinäger. Koka ihop till hälften av vinägern återstår, akta så att det inte kokar torrt, och ta bort kvistarna. Häll av vattnet från morötterna och mixa dem till en slät puré. Häll i vinägern, de finhackade dragonbladen och klicka i 75 g smör. Vispa/mixa samman och smaka av med salt och peppar.
Lamm var nästan synonymt med Carl Butler, han gav till och med ut en kokbok helt dedicerad det ulliga husdjuret. Här hemma är dock lamm sällsynt då Kära Hustrun är en känd lammskeptiker. Jag fick därför göra denna rätt på en liten nätad och benfri lammstek.
För ovanlighetens skull presenterar Carl här ett tillbehör till steken. Receptet på vitkålspuréen (se längst ned) kommer ursprungligen från tidningen Elle (franska upplagan eftersom vi snackar 1970-tal)!
(5-6 personer)
1 lammstek
3 vitlöksklyftor 1 tsk oregano
1 tsk rosmarin
1 citron
cirka 50 g smör salt och peppar
Ta fram köttet i god tid så det inte är kylskåpskallt. Skala och skär vitlöksklyftorna i 3-4 delar på längden. Gör djupa snitt med en smal kniv runt om steken och stick in vitlökarna så att de försvinner in i köttet. Klyfta citronen och gnid in i köttet. Smeta in steken med det rumsvarma smöret och strö över kryddor och salt. Stick in en köttermometer på det tjockaste stället och ställ in i ugn på 150°. Carl rekommenderar 82° innertemperatur för färdigt kött men tog själv ut det vid 77° (och så gjorde jag). Ta ut och låt vila 10-15 minuter innan du skär upp köttet.
Fantastiskt mört kött helt impregnerat med en mild vitlökssmak. Till och med Kära Hustrun gillade detta vilket får ses som en stor framgång för kokkonsten.
Vitkålspuré
(5-6 personer)
1 litet, eller halvt, vitkålshuvud salt och peppar muskot
lagerblad
timjan
50 g smör 50 g vetemjöl (4 msk) 5 dl gräddmjölk
Ta bort ytterbladen och skär bort stocken från vitkålen. Skär i små bitar ock koka helt mjukt i vatten så det precis täcker med lite salt, lagerblad och en tesked timjan. Slå av vattnet och mixa kålen till en grov puré. Rör samman vetemjöl och smör, koka upp grädd- och mjölkblandningen och klicka i redningen. Sjud tills du har en tjock stuvning. Häll i vitkålen och smaka av med salt, peppar och muskot.
Mycket gott, krämigt och milt tillbehör som passade perfekt till det vitlöksdoftande lammet. Jag rörde ned massor med finhackad dill och persilja och det lyfte hela anrättningen.
Detta är en rätt med rötter i det tidiga 1970-talet. Syrran har säkert lagat den regelbundet i närmare trettiofem år. Så enkel och god är den att hon enligt utsago förätit sig på den och inte lagar den längre. Jag tar därför över stafettpinnen och sprider hennes paradrätt.
Lättlagat och enkelt är ledorden här. Sex ingredienser. No more. No less. Inget salt och ingen peppar. Det blir tillräckligt med smak ändå. Det här receptet räcker till sex personer. Blir det över smakar det ännu bättre nästa dag. Servera med potatis eller ris.
Stek 4-5 hg hela små champinjoner i torr panna tills de börjar tappa vätska och få färg. Släng i 3 hg bacon (2 pkt) som du strimlat och låt svampen brynas färdigt i baconfettet. Häll över svamp och fläsk i en gryta och koka ur stekpannan med 1 dl vatten och häll skyn som bildas i grytan. Skiva 1 kg fläskfile/fläskytterfilé/benfri kotlett och stek i fett så det får en fin stekyta. Lägg köttet i grytan och koka ur stekpannan igen och låt skyn följa efter. Grovhacka 1 hg (ca 60 st) piementooliver och häll i grytan med 0,5 dl av olivspadet, 3 dl matlagningsgrädde och 2 stora gröna parikor som skivats grovt. Låt allt puttra på svag värme 20-30 minuter.
Egentligen är det för enkelt. Fräs grytbitar och släng ihop med lite smaksättare och tillaga sakta i ugn i många timmar. Svårt att misslyckas. Den här varianten med finosherry blev synnerligen lyckad, fyllig och smakrik. Långkok och sherry kan liksom bara inte bli fel!
Fräs 150 g strimlat kallrökt fläsk (bacon) och 250 g (2 medelstora) gul lök grovt skuren i fett i en gjutjärnsgryta. När det fått lite färg tar du det åt sidan och steker 200 g små champinjoner i samma gryta. När svampen fått lite färg slår du på 0,5 dl finosherry och kokar ur grytan och tar spadet och svampen åt sidan. Klicka nu ner mer fett, höj temperaturen och bryn väl i omgångar 1-1,3 kg fransyska eller högrev som du skurit i stora grytbitar. Slå sist på ytterligare 2 dl sherry och häll tillbaka grytbitar, fläsk, svamp och lök. Slå över en burk krossade tomater och smaksätt med 3 msk olivtapenade, 1 tsk red hot chiliflakes, 2 tsk rökt paprikapulver, 3 lätt krossade vitlöksklyftor och 1 tsk salt. Rör om, åt få ett uppkok, lägg på locket och ställ in i ugnen i 2,5-3 timmar på 180°. Smaka av grytan med rivet skal och hälften av saften från en citron.
Det sista forellreceptet i kokboken lockade verkligen inte. Bilden i boken såg lätt oaptitlig ut och resultatet jag presterade var inte mycket bättre. Det här är ett recept som platsar bland bottennappen böcklingmousse och krabbsufflé. Idag är jag med andra ord ganska glad att det bara är tre (3!) recept kvar att avverka innan mitt projekt är komplett!
4 laxforeller
3/4 dl olja
1/4 dl vinäger 1/2 gul lök
lite dill
1 vitlöksklyfta
salt och peppar
1 äggula
Stek fisken enligt detta recept men hoppa över mandeln. Finhacka löken och dillen och rör ihop alla ingredienser till en dressing. Lägg fiskarna i en form, slå över dressingen och ställ i kylen i 2 dygn. Vänd efter halva tiden.
Inge kul. Verkligen inte roligt. Smakade torr, fadd, ugnskokt lax och hade inte tagit smak av såsen alls. Fullständigt slöseri med tid och fisk. Jag åt inte upp.
Gubbe som gillar ärlig mat och ärliga viner. Misstänker att det samma gäller mina åsikter om människor. Jag kan inte poängbedöma mina medmänniskor, lika lite anser jag att det finns möjlighet att sätta siffror på viner. Däremot har jag en ganska klar uppfattning om vem och vad jag gillar respektive ogillar. Som tur är har jag ganska lätt för att ändra mig.
Arbetar med dryck och smaker professionellt som utbildare. Strävar ständigt efter att lära mig mer. Hur mycket som fastnar är en annan sak.
Kontakta mig på anders @ gustibus.se
Vinet & Glaset – Verktyg för livets goda
Perfekt present -”Ring för champagne”
KLassiska kartor över Bourgogne!
Wine Tower – när dekantering blir en show!
AROMASTER – största samlingen av vin- & spritaromer
Senaste kommentarer