Det är inte särskilt originellt att gilla Jamie Oliver. Jag är inte originell alls på det sättet. Återkommer ständigt till hans recept och köpte nyss ett par av hans nya böcker, hans vegetariska och den med rätter baserade på fem ingredienser. Från den sistnämnda snodde jag detta receptet som jag ändrade lite på. Fantastiskt fräscht och gott. Tar dessutom inte mycket längre tid än det tar att koka pastan.

Koka cirka 300 g gnocchi/snäckpasta enligt anvisningar. Under tiden fräser du 2-3 matskedar kapris i olivolja i en stor stekpanna tills de blir krispiga. Ta upp kaprisen ur och släng ner 4-5 hg delade körsbärstomater i den smakrika oljann och låt fräsa en stund. Blanda ner 1 msk torkad oregano och en burk konserverad tonfisk tillsammans med lite av pastavattnet och låt puttra försiktigt. Häll av vattnet från pastan och blanda ner den i tomatröran tillsamman med lite citronzest, pressad citron och rejält med svartpeppar från kvarn. Smaka av med salt och strö sist över kaprisen och ringla över lite olivoja.

Idag är det precis tio år sedan jag postade mitt första inlägg (datumet stämmer inte då det ursprungligen postades på en annan bloggportal). Hipphipphurra!

2205 (tvåtusentvåhundrafem) bloggposter har det blivit även om det de senaste åren blivit sparsamt med uppdateringar. Nästan fyra miljoner visningar har det blivit genom åren. I början var aktiviteten febril med minst en postning per dag. Idag är jag nöjd om jag hinner med två i månaden. Trots den låga aktiviteten från min sida så noterar jag ändå 500 besök om dagen. Förvånande men jätteroligt. Det är alla läsare och följare som gör det mödan värt att publicera och dokumentera vad jag lagar, dricker och äter. Tack alla!

Jag repriserar det allra första receptet som jag fick av en kock i Bordeaux. Perfekt sätt att uppgradera jordgubbarna.

Koka en sockerlag på 3-4 dl strösocker och lika mycket vatten. Låt 3 stjärnanis, en halv snittad vaniljstång och ca 20 svartpepparkorn (orginalreceptet säger szechuanpeppar) koka med. Låt sjuda ganska länge så kryddorna lakas ur och lagen reduceras. Om du vill kan du tillsätta en skvätt sött vin som sedan är kanon att njuta till. Jag rekommenderar Chateau de Rousse som är ett riktigt bra sött vin från Jurançon.
Låt lagen svalna och sila sedan bort kryddorna.

Skiva 2 liter jordgubbar och lägg ner i lagen. Vispa 3 dl vispgrädde med en nypa socker. Blanda ner fint rivet skal från en halv apelsin.
Servera jordgubbarna i små skålar med en klick grädde och smutta på det söta vinet till.

Det här busenkla receptet kommer ursprungligen från Martha Stewart. Det är perfekt när man campar, tillbringar tid i en  liten stuga med en kokplatta eller helt enkelt inte vill diska mer än en gryta. Det är ett grundreceptet kan varieras efter behag och passar att toppas med oliver, köttbullar eller vad du vill.

I en vid kastrull slänger du ner 300 g spaghetti/linguini/bavette eller annan pasta, 2 skivade vitlöksklyftor, 2 nedskurna tomater, 1 skivad gul lök, 2 msk olivolja, massor med nymald svartpeppar, 2-3 tsk salt och några kvistar basilika. Slå på 8-9 dl vatten. Koka upp och låt sedan sjuda under konstant omrörning i cirka 10 minuter (beror på pastans koktid som blir lite längre med denna metod). När det mesta av vattnet kokat in blandar du ner ohemula mängder med riven parmesan*. Servera genast med mer olivolja, svartpeppar, parmesan och basilikablad.

*Utan parmesa blir receptet veganskt och mjölkproteinfritt

EDIT: Kent i kommentarsfältet uppskattade inte personliga kommentarer så jag har strukit lite.

Jag är inte mycket för att baka matbröd men jag hittade ett recept som jag inte kunde motstå. Med fem (5) minuters arbetsinsats och utan knådande utlovades ett perfekt resultat. Om det låter för bra för att vara sant så är det oftast inte sant. Detta är dock ett undantag. Ett helt magiskt gott bröd inte olikt ett surdegslevain. Perfekt knaprig skorpa och ett segt härligt innanmäte.

Hemligheten är tid. Inte din tid för den inskränker sig som sagt till minuter. Det är jäsningen som tar tid. Lång tid. Men som det sägs i reklamen – ”worth waiting for”.

Blanda 400 g vetemjöl med 1 tsk salt och 0,5 tsk torrjäst ( ja torrjäst och bara en halv tesked!). Rör ihop med 300 g vatten till en kladdig deg, tar 30 sekunder. Täck över bunken med handduk, en tallrik eller plastfolie. Låt stå i 12-18 timmar beroende på hur varmt det är i rummet. Vi har ganska kallt hemma, cirka 18 grader, så min deg fick jäsa ett dygn. När degen jäst och blivit lite (inte mycket) större så ser du fullt med små bubblor på ytan. Med en spatel skrapar du ut degen på en väl mjölad yta. Den häftar fast ordentligt i bunken och bildar långa trådar.  Mjöla händerna väl och vik in den lösa degen från kanterna in mot mitten så du får en rund degklump. Knåda inte. Detta tar ytterligare cirka 30 sekunder. Flytta över degen till en handduk som du strött rikligt med mjöl på. ”Vikningarna” ska ligga nedåt. Strö över mer mjöl och täck med en handduk. Låt jäsa ytterligare två timmar. När du trycker på degen med fingret ska den resa sig igen om den jäst färdigt. Är gropen kvar så låt jäsa ytterligare en kvart. Värm ugnen och en ugnsfast form på ca 5 liter med lock (emalj, gjutjärn, glas eller keramik) till 230°. Ta ut den heta grytan (bränn dig inte) och vält ner degen så att undersidan kommer uppåt. Det ser inte mycket ut för världen men det ordna sig. På med locket och in i ugnen 30 minuter. Ta därefter av locket och grädda ytterligare till brödet blir fint kastanjebrunt. Vält eller lyft ut brödet på ett galler och låt svalna en timme innan du delar det. Bred rumsvarmt smör på och försök låt bli att äta upp hela brödet med en gång. Börjar genast fundera på att sätta en ny deg.

Extrapris på lövbiff och en bit pepparrot som aldrig kom till användning resulterade i receptgoogling och denna variant kom till. Krämig, smakrik och hela tillagningen hinns med medan vattnet kokar upp och pastan kokar klart (om du inte väljer snabbmakaroner förstås). Typ som att woka.

Koka upp pastavatten och koka 400 g pasta, typ penne. Finstrimla en liten purjolök och en stor vitlöksklyfta och 400 g lövbiff (eller tunnskivat skinkinnanlår). Grovhacka rejält med ruccola och persilja. Riv ungefär en deciliter pepparrot. Smält smör på medelvärme i en stor stekpanna och låt löken mjukna däri. För upp löken på stekpannans sidor, höj temperaturen och bryn snabbt köttet. Slå på 1 dl vitt vin, smula över en halv köttbuljongtärning och låt vätskan reducera något. Klicka i 3 dl créme fraiche, 2 msk grov fransk senap och 1 msk dijonsenap. Låt puttra under fem minuter. Vänd ner det mesta av det gröna (spara lite till serveringen) och en rejäl nypa pepparrot och låt bli varmt. Vänd ner den avrunna pastan, strö över mer pepparrot och resten av det gröna. Servera genast med ett glas vitt vin.

Eftersom jag inte hunnit proviantera nödvändiga råvaror så fortsätter jag att bastardisera sichuanköket inspirerad av Erik Videgårds nya kokbok. Bristen på nödvändiga ingredienser fick mig att googla runt och jag hittade ett par recept jag snodde ifrån till denna variant. Upptäckte samtidigt att jag gjorde en mer avancerad version av ”den koppärriga gummans tofu” för sex år sedan. Minnet börjar bli dåligt.

Den här varianten är lätt att göra om man förbreder ingredienserna i små koppar eller skålar. När man wokar går det ju undan så det är bäst att ha allt till hands. Det är inga långa förberedelser det handlar om, de hinns med medan riset kokar. Receptet räcker till fyra personer.

Rosta 1,5 tsk sichuanpeppar i en hett torr stekpanna i en knapp minut. Det doftar ljuvligt. Mortla fint. Blanda 2 msk neutral matolja med 2 msk sesamolja. Blanda ner 3 msk ljus soja, 2-3 tsk sambal oelek, 1 msk risvinäger och 0,5 tsk salt i 1,5 dl vatten. Finhacka 2 stora vitlöksklyftor och en bit ingefära stor som en tumme och lite till. Skär tofu (2 förpackningar à 370 g) i sockerbitsstora bitar och lägg ner i en gryta med rikligt med kokhett vatten. Skär ner ett knippe salladslök. Hetta upp oljeblandningen i wok eller stor stekpanna. Stek 250 g fläskfärs till den blir riktigt brynt och nästan knaprig. Sänk temperaturen lite, vänd ner vitlök och ingefära och fräs någon minut. Slå på vatten- och sojablandningen och låt koka upp. Vänd försiktigt ner den avrunna tofun och låt puttra några minuter. Blanda ner hälften av salladslöken och sichuanpepparn. Lägg upp på ett fat och strö över resten av salladslöken och pepparn.

Det var länge sedan jag köpte en kokbok, men när jag fick syn på Erik Videgårds sjukt snygga ”Facing Heaven- Välkommen till sichuanköket” så kunde jag inte hejda mig. Är helt såld på smakerna från Sichuan efter att jag introducerades till den fantastiska maten på restaurang Formosa.

Jag var så tokigt taggad att min första attack på recepten fick bli lite improviserat och bastardiserat då utbudet av kinesiska råvaror är något begränsat i lilla Borrby. Ska ta med mig en lång inköpslista nästa gång jag åker till Möllevången i Malmö.

Receptet utgår ifrån en kyckling som helst ska kokas enligt alla konstens regler, men eftersom jag redan var hungrig så köpte jag en förpackning färdiglagad och skivad kyckling sådan som är avsedd för sallader och mackor. Receptets kinesiska chilipasta (zao laijao) ersattes med sambal olek. Det enda jag saknade var ”chiliolja utan sediment” som jag helt uteslöt. Trots mina små avvikelser blev detta något så magiskt gott! Smakerna praktiskt taget exploderade i munnen och efterskalven känns fortfarande när jag skriver detta.  Trodde aldrig att ett så enkelt recept skulle kunna bli så magiskt. Det kan omöjligt bli bättre med hemkokt kyckling. Detta MÅSTE ni prova! Följ mitt fulrecept eller köp Eriks bok om ni vill laga originalreceptet.

Skär 1 röd paprika i små kuber och strimla den gröna delen av 4 salladslökar. Finhacka 2 vitlöksklyftor och en bit ingefära stor som en tumme. Blanda 6 msk ljus kinesisk soja och 2 msk chinkiangvinäger med 2 msk strösoker och rör till sockret löst sig. Blanda ner hacket samt 2 msk sambal olek och sist vänder du ner 200 g kokt kyckling. Servera rumsvarmt med kokt, varmt ris.

Oroa er inte för det där med ”fiskdoftande”, det är tydligen ett sätt att beskriva att kryddningen påminner om gamla tiders fiskrätter.

Det här superenkla  receptet på äppelsmulpaj av Tommy Myllymäki (som själv kallar den ”världens godaste”) är verkligen galet gott och en riktig favorit. När jag skulle servera den i vårt kafé tänkte jag att inget är så bra att det inte kan bli bättre. Jag hade förstås rätt som vanligt. Gör den i stor form eller i portionsformar. Servera med vispgrädde, glass eller med en klassisk sauce anglais.

Blanda samman 1 dl vetemjöl, 1 dl skrädmjöl (som du också använder till Geekens galet goda grottor), 1 dl havregryn, 1 dl socker, 0,5 dl farinsocker och 1,5 tsk flingsalt. Tillsätt 125 g kallt smör i små bitar och nyp ihop till en smuldeg. Skär 800 g äpplen i klyftor, ta bort kärnhusen och skär i mindre bitar. Om du använder svenska äpplen behöver du inte skala dem. Importerade har ofta tjockt skal som inte är så trevligt. Blanda äppelbitarna med 1 tsk kanel, 0,5 dl  socker och 0,5 tsk flingsalt och lägg i en smord ugnsform. Häll över smuldegen och grädda i ugn på 225° i ungefär 30 minuter.

Under en biltur lyssnade jag och Kära Hustrun på Meny i P1 när det talades om kimchi och andra syrade produkter. Rent otroligt hur nyttigt det verkade. Man skulle inte bara leva längre utan också bli snygg, smart och utveckla superkrafter. Jag fick där och då lova att varje dag servera surkål.

Efter några dagar med surkålscoleslaw fick jag uppgradera ett gammalt recept för Crock Pot men det funkar såklart att göra i en gryta med lock i ugnen på 150°.  Härligt mild med mycket äpplen. Isterbanden kan förstås bytas ut mot annan korv. Försök få tag på Icas ekologiska surkål i plastförpackning. Mild, fin och finstrimlad.

Till 4-5 personer (Crock Pot på 5,7 liter krävs): Häll en stor burk surkål i ett durkslag, skölj och låt rinna av. Skär en gul lök grovt och skala 4 potatisar och skär i tjocka skivor. Skala 2 vitlöksklyftor och skiva dem. Klyfta och kärna ur 2-3 små svenska äpplen. Skär 500 g rimmat fläsk i stora bitar, dela 4 isterband rakt av. Blanda allt tillsammans med 2,5 dl äppelmust, 2 msk äppelcidervinäger, 1,5 hönsbuljongtärning, 2,5 dl vatten, 15 kryddpepparkorn, 2 lagerblad, 0,5 tsk kummin och 10 torkade enbär (kan uteslutas) och rikligt med nymald svartpeppar. Ställ Crock Potten på högsta effekt och 4,5 timme. Servera med senap.

När man driver ett kafé, butik och B&B på Österlen under högsäsong så blir det inte mycket utsvävningar på det gastronomiska området. Jobbar man dessutom i runda slängar tolv timmar om dagen och tröttnat på resterna från den egna serveringen och bypubens pizzor så får man ta till drastiska åtgärder.

Räddningen denna sommar har varit en två-pakets-lösning. Jag springer desperathungrig iväg de tvåhundra metrarna till byns Ica och köper färsk fylld pasta och en färskost. Här kan man vara lite kreativ och blanda och ge mellan olika pastafyllningar och ostsmaker. Idag blev det tortellini med prosciutto och ricotta samt Cantadou 4 peppar. Spännande! Hem igen för den ultrasnabba och superenkla ”tillagningen”. Koka upp vattnet med salt, i med pastan. Efter 3-4 minuter slår du av vattnet men sparar en skvätt. Vräk ner hela innehållet från ostasken i den tomma pastagrytan och vispa ut till en sås med lite av pastavattnet. Ner med pastan i såsen och KLART!

Känner man sig lite extravagant och har 45 sekunder över så kan man slänga i lite frysta grönsaker i det kokande vattnet innan pastan går i. Oftast blir det gröna ärtor, idag blev det broccoli.

Inte ett recept, men väl en överlevnadsstrategi.