Ramlade över detta recept på rostad blomkålssoppa på New York Times matsida. Enligt dem själva skulle det vara ett av årets mest populära recept och dessutom endast bestå av två (2) ingredienser. Om man inte räknar salt, svartpeppar, olivolja och vatten som ingredienser så kan jag hålla med om det sistnämnda.

Mycket lättlagad och fantastiskt god. Kära Hustrun förstod inte att det var blomkål och tyckte att den gott skulle kunnat serveras som en elegant förrätt på finare restaurang. Nu kunde det bero på att jag adderat ytterligare en ingrediens samt en topping som blev pricken över i. I originalreceptet föreslår man att mixa soppan med stavmixer men resultatet blir sååå mycket bättre om man kör den helt slät i blender.

Till sex stora portioner tog jag ett stort blomkålshuvud på 1,5 kilo. Skär bort den allra grövsta biten av stocken och bryt sedan sönder hela huvudet mindre bitar och ta med även bladen. Blanda med rikligt med olivolja, salt och svartpeppar och sprid ut på bakplåtspapper på en plåt. Ta en hel vitlök och skär av toppen (se bild) ringla över lite olivolja och salt och lägg på plåten med blomkålen. In i ugnen på 200° i 45 minuter tills blomkålen fått fin färg. Ner med all blomkål i 1,5 liter vatten i stor gryta och koka upp. Spara lite till topping/dekoration. Kläm ut den nu krämiga vitlöken i grytan. Koka i 10-15 minuter och smaka av med salt och peppar. I det här stadiet saknade jag lite djup i soppan och adderade 2 kycklingbuljongtärningar. Mixa helt slät toppa med den sparade blomkålen och ringla över olivolja. Jag adderade en topping som tog soppan till en helt ny nivå – rostade och hackade hasselnötter!

Det här är en rätt inspirerad av ett recept från Jacques Pépin. Om du inte följer honom på facebook så starta genast! Denna kocklegend levererar fantastiska enkla rätter på ett härligt avspänt sätt.

Den här gryträtten blev en så där trygg, mustig och rejäl rätt som nästan förflyttar en till ett fransk lantkök där man slevar upp den direkt ur kastrullen, mumsar i sig med en bit bröd man brutit från baguetten och sköljer ner med ett enkelt rött eller vitt vin från ett repigt duralexglas. Mätt och nöjd lutar man sig tillbaka och karvar sig en bit lagrad ost som får göra den sista slatten vin sällskap ner i magen.

Skär ett knappt kilo fläskkarré/grishals i lagom stora grytbitar och släng ner i en tjockbottnad gryta tillsammans med 4 dl torra vita bönor (du kan förstås använda blötlagda om du vill), lagerblad, timjan, 2 tsk salt och en dryg liter vatten. Koka upp och låt sjuda i en timme och en kvart. Skär 3 stjälkar blekselleri, 2 morötter, en stor gul lök och en purjolök (även det mörkgröna) i jämnstora bitar samt ett gäng vitlöksklyftor (efter smak) som du krossar och finhackar. Kolla så att vattnet täcker hela tiden i grytan, fyll på med mer om det behövs. När köttet och bönorna kokat tiden ut så slänger du ner grönsakshacket och låter koka i ytterligare 30 minuter. Här kan du också tillsätta en skvätt vitt vin eller finosherry om du vill. När bönorna känns mjuka smakar du av med salt, massor med svartpeppar och eventuellt någon buljongtärning. Avsluta med att skära ner 2 tomater i tärningar och hacka persilja som du blandar ner och låter värma på några minuter.

Eftersom jag ändå skulle beställa marconamandlar (gaaalet goda) hos Salamantinos Delikatesser så passade jag på att också beställa ett kilo garbanzos de fuentesauco. Väl värt det! Mycket fin konsistens som var nästan lite smörig samtidigt som det fanns fint tuggmotstånd och en härlig nötighet. Det fick bli ytterligare ett traditionellt recept från Andalucien.

Lägg 2 dl kikärtor i blöt över natten. Koka i nytt saltat vatten i ungefär 30 minuter. Du kan förstås göra receptet på konserverad kikärtor men det blir lite mosigare. Stek 2 skivor vitt bröd i lite olivolja och mixa det till fina smulor tillsammans med 0,5 dl marconamandlar (eller vanliga skållade mandlar) och två skalade vitlöksklyftor. Tina 200 g frusen bladspenat och krama ut det mesta av vattnet. Fräs 1 tsk stött kummin, 1 tsk malen koriander, 1 tsk rökt paprikapulver (finns också hos Salamantinos) och chiliflakes efter smak i rikligt med olivolja på svag värme några minuter. Vänd ner allt i kryddoljan i stekpannan tillsammans med en matsked sherryvinäger och 2 dl av kokvattnet från kikärtorna. Låt puttra 10-15 minuter och smaka av med salt och peppar.

God som ensamrätt tillsammans med bröd och sallad eller som tillbehör till det grillade. Ska riva ner lite citronskal nästa gång. Mycket gott att smula mer lite fetaost också.

Har försökt återskapa den hemma flera gånger men aldrig med ett riktigt lyckat resultat. Idag fick jag dock till det. Inget långkok utan en snabb variant på 30 minuter baserat på vad som fanns hemma. Ibland kan genvägar vara riktigt bra. Prova detta recept. Fantastiskt smaskigt. Prova att dricka en fino eller amontillado till.

Tärna/strimla en riktigt fet bit rimmat eller kallrökt fläsk (jag hade en bit gunciale hemma), skär ett par decimeter chorizo dulce (den torra chorizovarianten med paprika) i tunna slantar, grovhacka en gul lök och krossa 2-3 vitlöksklyftor. Lägg fläsket och chorizon i kall gryta med en skvätt olivolja. Vrid upp till medelvärme och lått det mesta av fettet i fläsket svettas ut. Ner med lök och vitlök och låt den mjukna i värmen. Slå på 1,5 dl finosherry och lått puttra en stund. Häll av vattnet från två burkar kikärtor och mosa till hälften med en potatisstöt. Ner med kikärtorna i grytan tillsammans med 5 dl vatten och en buljongtärning (höns eller ox). Låt allt sjuda cirka 20 minuter. Smaka av, sleva upp i tallrikar och ringla över olivolja.

Ett recept i mitt projekt ”Carl Butlers Kokbok. Fortsättningen.”

Det var jättelängesedan jag postade ett recept och ännu längre sedan som jag fick ur mig en maträtt från ”Carl Butler Kokbok: Fortsättningen”. Jag har haft tankarna på annat och bara lagat gamla standardrecept här hemma. Men nu är det äntligen dags!

Börjar lite mjukt med ett riktigt enkelt recept med endast 4 ingredienser. Bilden i boken såg inte särskilt aptitlig ut och tillagningen lämnade lite att önska så jag anpassade för ovanlighetens skull receptet något.

1 blomkålshuvud
100 g rimmat fläsk
1 msk smör
1-2 dl riven ost efter smak

Ansa och skär blomkålshuvudet i mindre bitar. Strimla/tärna fläsket (jag dubblade mängden). Smält smöret i en stor gryta och fräs fläsket utan att det tar färg (jag fräste det ordentligt istället för att få färg, smak och tuggighet). Ner med blomkålen (jag lät den fräsa lite så det tog lite färg) och slå på 1 liter vatten. Koka i drygt tio minuter. När blomkålen mjuknat mosar du den i grytan med en potatisstöt. Smaka av med salt och svartpeppar. Rör ned lite av osten i soppan (använd en lagrad och lite smulig ost annars blir det gärna gummiaktiga strängar). Servera het med resten av osten på toppen.

Mild och trevlig smak och förvånansvärt god. Nästa gång piffar jag nog till den med lite spiskummin.

Här hittar du alla recept från båda Carl Butler-projekten.

Oktober har verkligen varit en bedrövligt klen bloggmånad. Jag har försakat bloggen till förmån för arbete och flyttbestyr. I väntan på nya matäventyr och tid att skriva om vin så kommer här en gammal favorit i repris:

”Hannas antika ärter” ligger verkligen i tiden; vegetarisk, snål med kolhydrater, lättlagad, nyttig och nu dessutom som återanvänt recept.

Receptet är signerat av min goda vän Hanna som är matarkeolog (bland annat, här är några av hennes böcker) och är en variant av den romerska rätten Vitellus ärtgryta ur Apicius kokbok. Servera till stekt fläsk eller falukorv.

Skölj och sjud 4 dl split peas (gröna, kluvna ärtor) i ungefär en timme i saltat vatten. Använder du vanliga torkade, gröna ärtor ska de blötläggas cirka 4 timmar först. Slå av vattnet när ärtorna är mjuka men har lite tuggmotstånd. Vänd ner en liten, finstrimlad purjolök, 2 msk fisk- eller ostronsås, en rejäl slatt olivolja, 1 tsk mald koriander, 2 tsk koriandeblad, 1 tsk kyndel (brukar jag utesluta) och rejält med nymald svartpeppar. Värm på under omrörning. Precis innan servering kan du vända ner grovhackad bladpersilja.

Fransmännen är experter på enkla och goda desserter och ingen måltid är komplett utan att avslutas med något sött.

Den allra enklaste desserten är fromage blanc, eller ”vit ost”, som serveras med färska bär eller en bärsås. Fromage blanc är det eleganta och säljande namnet på det vi i Sverige kallar kvarg. Det är en nästan fettfri och mycket proteinrik färskost som är lätt, fräsch och frisk i konsistensen. I Frankrike säls de i små formar, ungefär som portionsyoghurt, och i en lite nätkork så att att vasslen skiljs av och man kan stjälpa upp den som en liten kupol på tallriken. Man ringlar över en söt bärsås och får en fantastiskt, lätt och nyttig dessert.

Kvargen (eller varumärket ”kesella” som den också säljs som) är lite lösare i konsistensen och finns även i en lite krämigare variant där grädde tillsatts och fetthalten är 10%. Funkar inte så bra att göra kupoler av men servera med en halloncoulis så smakar det minst lika bra. Halloncoulis gör du genom att mosa eller mixa några hekto hallon (eller björnbär) med ett par matskedar socker och passerar genom en trådsil. Det som blir över är jättegott att ringla över vaniljglass. Är man svårt sockerberoende kan man förstås röra ned lite vaniljsocker i kvargen.

OS och semestrarna är över och allt är tillbaka till ”business as usual”. Det kan man väl fira med att göra en lätt, nyttig och riktigt god rätt av kycklingfärs med lite grekisk inspiration i råvarorna.

Strimla 1 liten zucchini per person spaghettitunnt med en grönsaksstrimlare eller hyvla tagliatellestrimlor med en potatisskalare. Lägg i ett durkslag och blanda med ett par matskedar salt och låt rinna av i ungefär en halvtimme. Koka upp en stor gryta med vatten.

Fräs 400 g kycklingfärs i olivolja tills genomstekt och torr. Slå på ytterligare en skvätt olivolja, sänk värmen och riv ner 2 vitlöksklyftor och skalet från en halv citron. Vänd runt och blanda i 2 dl smetana (crème fraîsche eller matlagningsyoghurt funkar också), 1 pod eller tärning hönsbuljong, 1 klick harissa, 2 msk olivtapenad, lite citronsaft efter smak och smula i en halv bit fetaost (cirka 75 g). Låt sjuda sakta i 5 minuter. Strax innan servering vänder du ner en näve klyftade körsbärstomater och finskuren mild sivripaprika (se bilden) eller liknande.

Släng ner den urkramade zucchinin i det kokande vattnet och låt det ligga där i 30 sekunder och slå sedan av vattnet. Lägg upp på tallrikar, sleva upp såsen och toppa med tomater och paprika.

Prova detta liknande recept med lax och räkor eller peruansk kycklingchili och missa inte Lottas asiatiska kycklingfärs. 

Jordgubbarna är på upphällningen men om du får tag på några så testa denna sallad. Perfekt tillbehör till grillat eller bara som en sommarlunch.

Basen är en blandad grönsallad som gärna få bestå mest av ruccola och spenat för matighet. Riv över skalet av en citron samt pressa över lite av saften och ringla över rikligt med olivolja. Hacka i lite myntablad och vänd runt salladen ordenligt med händerna och lägg upp på ett stort fat. Skiva mogna avocado, rödlök och jordgubbar och fördela över salladen. Sist smular du över fetaost (gärna get).

Saftiga, matiga svampar som kan ätas som ensamrätt (nästan vegetarisk) med sallad eller som ett gott, kolhydratfattigt tillbehör till stekt eller grillat kött.

Dela körsbärstomater och sprid ut dem på ett bakplåtspapper. Salta eller använd örtsalt, strö över lite socker och ringla över olivolja. Baka på knappt 150° 30-40 minuter. Alternativt kan du använda marinerade, soltorkade tomater.

Välj ut stora, fina portabellosvampar, bryt av fötterna och skrapa bort lamellerna med en tesked. Blanda 1 msk sherryvinäger (eller annan fin vinäger), 2 msk olivolja, 1 finhackad schalottenlök och finrivet skal av en citron. Pensla svamparna in- och utvändigt med oljeblandningen och kör dem under grillelementen i ugnen cirka 10 minuter eller till de börjar ta färg och tappa vätska. Ta ut svampen och sätt ugnen på 225°. Fyll hattarna med tomaterna, smula över fetaost (gärna get) och riv över parmesan eller pecorino. Pensla kanterna med mer av oljeblandningen. Grädda 10-15 minuter.