Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter svala Mornington Peninsula var det dags att sätta sig på planet från Melbourne till Adelaide för att utforska Southern Australia.

Första stoppet var Clare Valley som främst är känt för sin riesling. Vi började dagen med en tyr genom den drygt 25 kilometer långa dalen för att få en uppfattning om geografin. Trots den korta sträckningen har man ett varierande klimat tack vare en stor höjdskillnad. Det skiljer faktiskt en hel månad mellan skörd mellan de nordligaste och sydligaste delarna. Under växtsäsong kan temperaturen variera från 35° på dagen till 8° nattetid vilket hjälper till att bevara den aromatiska profilen på vinerna. HAvet ligger bara 50 kilometer västerut och hjälper till att temperera klimatet med fuktiga och svala brisar. Vi fick också en genomgång av den komplexa geologin i området, de dominerande jordarterna är dock kalk och blåskiffer under ett mycket tunt och magert jordlager.

Riesling från Clare Valley (som bara utgör cirka 25% av produktionen) karaktäriseras idag av att den är bentorr, har en tydlig mineralitet och ofta saknar den petroluemton som tidigare var väldigt vanlig. Riesling av hög kvalitet har en potential att lagras upp till 20 år. Man odlar mest shiraz som här blir nyanserat parfymerad och kombinerar kraft med friskhet och finess.

Ett mycket spännande studiebesök fick vi hos familjeföretaget Taylors (heter Wakefield på den europeiska marknaden) som är den största producenten i Clare Valley, mycket expansivt och det första vineriet som liknade de stora industriella anläggningarna som brukar illustrera australiensisk vinindusri i vinlitteraturen. Faktaspäckad rundtur med mycket branschinformation och teknikaliteter.

Bland det mest intressanta var en ny teknik för att rengöra och sterilisera ekfat för att bli kvitt brettanomyces – ”implosion sterilization”. Man fyller ett ekfat med 90°-gradig ånga och sätter i en tätslutande plugg. När när fatet svalna bildas ett under tryck som är så kraftigt att alla mikroorganismer och annat otyg sugs ut ur eken och sedan kan sköljas bort med vatten. Problemet är bara att undertrycket är så kraftigt att fatet kan implodera. Vi fick se exempel på fat där sidostycke tryckts in och vissa fall skjutit iväg det motsatta sidostycket 30 meter (se bild). I samma fat kunde vi också se hur man fräst ut spår i eken för att öka kontakterytan mot vinet för att ge mer karaktär.

Mitt på dagen i det ovanligt varma vädret gav vi oss iväg på friluftsäventyr. Vi fick cykla ”The Riesling Trail” på en gammal banvall med ”vätskekontroller” utmed vägen där vi presenterades viner från platsen tillsammans med lite godsaker att tugga. Jättekul men svettigt! Innan avfärden mot Barossa svalkade vi oss med en galet god pilsner på en lokal pub. Kanske dagens höjdpunkt!

2014 St Andrews Riesling

Ljust citrusgul. Stor, fruktig doft av mogen citron och lime, vita blommor, lite enkla outvecklade piggelin-toner, mycket diskret petroleum. Bentorr, lätt, mycket friska men fina syror, slank citrusfrukt, lång smak med tydligt mineraligt avslut.

2009 St Andrews Riesling

Medeldjupt citrongul. Stor, solmogen doft av tropisk frukt, grillad citron, tydlig petroleumdoft, ganska intensiv. Medelfyllig, torr, mycket höga friska syror som är snyggt polerade, rik utvecklad citrusfrukt lång smak med lite glest avslut.

2001 St Andrews Riesling

Gyllene. Stor, rik doft med mogen grillad citrus, honung, tropisk frukt, Rose’s Lime, tydlig men nyanserad petroleum. Fyllig, frisk, rik och fruktig smak av gul frukt lime, citrus, honung, svamp och en rökig rostad ton. Utvecklad och komplex smak med bra längd med lemoncurd och zest.

2013 St Andrews Chardonnay

Mycket ljust citrusgul. Medelstor, ren och fruktigt nyanserad doft av lime och citrus, diskret ton av ek och smörighet. Medelfyllig, torr, mycket frisk smak med en ekstruktur som ligger långt fram i munnen, stram men rik frukt. Ganska lång smak med tydlig mineralitet och lite rostade toner i eftersmaken.

2013 Taylors Merlot

Djupt blåröd. Medelstor fruktig doft av mörka plommon, jordgubbsmarmelad, örtig, sötlakrits.Fyllig, fruktig, mjuka tanniner, lakrits, anis, diskret fat,

2013 Taylors Shiraz

Nästan opak purpur. Ganska liten, knuten doft. Stor, eldig doft med kryddighet, peppar, mörka bär. Fyllig, mycket frisk, fruktig smak, tuggig frukt, fina tannier, rik kryddig fruktighet, bra munfyllnad, massor med röd frukt och bär i eftersmaken. Balanserad och attraktiv.

2012 St Andrews Shiraz

Djupt blåröd. Stor, intensiv doft av nyanserad kryddighet och frukt ceder, fint integrerad parfymerad ek. Fyllig, frisk, mycket fruktig med luftighet och välstrukturerad utan vara astringent. Lång smak med kryddor mörk frukt, friska bär, lakrits.

2004 St Andrews Shiraz

Djupt röd färg med brunorange kant. Medelstor, nyanserat fruktig med torkad frukt, läder, fudge, tobak. Fyllig, mycket frisk, väldisponerade tanniner som hålls uppe av fortfarande spänstig frukt, lång rik och nyanserad eftersmak med läder, kryddor. Snyggt byggd och mogen shiraz!

2013 TWP CMMCF

Djupt blåröd. Medelstor, fruktig doft med örtighet, svarta vinbär och björnbärssylt. Fyllig, mycket frisk, massor med välbyggda och mogna tanniner som håller tillbaka en mycket generös mörk fruktighet. Lång! Maffigt.

2012 Taylors Cabernet Sauvignon

Tät blåröd färg. Knuten dov doft av mörka bär, svarta vinbär. Fyllig, stram, frisk, slank mörk svartvinbärsfrukt, eleganta tanniner, lång fruktig smak som avslutas med nyanserade fatkryddor.

2010 St Andrews Cabernet Sauvignon

Djup tät röd färg med lite blå ton. Stor generös svartvinbärsfruktig doft, lite rostade kaffetoner. Fyllig, rik frukt med luftighet och tuggighet och en rik struktur av välbyggda syror och tanniner med höjd. Mycket lång eftersmak med ren koncentrerad saftig svartvinbärsfrukt.

2004 St Andrews Cabernet Sauvignon

Djup tät röd färg med brun kant. Medelstor lite knuten doft av oxiderad svartvinbärssaft, läder, torkad frukt, choklad och svamp. Fyllig, frisk smak med ännu ungdomlig saftig och rikk frukt som är fint integrerad med eken. Lång komplex och kryddigt saftig eftersmak. Härligt mix av mognad och ung frukt.

Här är en riktigt bra och snygg vinkarta över Australien.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter besöket på Port Philip Estate så begav vi oss till Ocean Eight. Det handlar inte om någon prequel till Ocean Eleven utan en liten ambitiös kvalitetsproducent i det inre av Mornington Peninsula. Ett pittoreskt vineri inbäddat i en övernaturligt vacker trädgård och rader av vin. Här fick vi pröva deras två stilar av chardonnay, en rikare och fruktigare stil samt deras friska och syradominerade eleganta som lämpligt nog kallas ”The Verve”.

Den underbara omgivningen och de eleganta vinerna till trots så var det inte höjdpunkten på besöket. Ocean Eight är nämligen platsen för den årliga pizzabakningstävlingen på The James Busby Tours. Varje år får deltagarna innan resan skicka en lista på toppings till sin egenhändigt komponerade pizza som sedan ska färdigställas och bakas av i en vedeldad ugn. En mycket prestigefylld tävling då deltagarna alla är högt smakutbildade och de flesta med avancerad restaurangbakgrund.

Min pizza var tänkt att passa till en frisk chardonnay och var därför baserade på syrliga och lätta och lite krämiga ingredienser samt toppad med citronskivor. Efter en fantastiskt rolig tävling och med massor av spännande pizzor att smaka så stod det klart efter juryns bedömning att ”The Verve Pizza” vunnit och att jag var korad ”2014 Ocean Eight Pizza Champion”. Oerhört stolt och mallig över att bland annat slagit en gammal sommeliervärldsmästare (vars självförtroende nu är svårt stukat).

Pizzan är en värdig vinnare, härligt frisk och smakar mycket bra till en australiensisk chardonnay i den nya skolan (en stil jag kommer tillbaka till i en särskild bloggpost). Här kommer receptet. Edit: The Verve Chardonnay finns nu att beställa.

Använd din favoritpizzadeg. Det viktiga är att pizzan blir tunn och krispig. I lite olivolja fräser du tunt skivad vitlök tills den mjuknar. Släng ner ett par nävar färsk babyspenat och låt mjukna av värmen och blanda i lite mascarpone eller cream cheese så det blir krämigt. Gnid in den utkavlade degen med lite olivolja. Sprid ut spenaten och ovanpå några skivor prosciutto eller parmaskinka. Bryt chevré (getost) i mindre bitar över pizzan. Toppa med mycket tunt skivad citron (försök hitta en med tunt skal)och riv till sist över lite parmesan. Grädda i het ugn tills citronen får lite färg.

Här är en riktigt bra och snygg vinkarta över Australien.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Dagarna på australienresan är intensiva. Nya hotell mest varje natt, avfärd runt åtta på morgonen och tillbaka med lite tur vid elva. Enda chansen till lite skrivtid är på längre bussresor och om jag, som idag drar in på en timmes sömn och går upp tidigt. Vi är på dag sju av fjorton och ligger efter med bloggandet och får lämna en del av upplevelserna från Victoria till senare.

På den sjunde dagen vilade vi inte utan ägnade den åt Mornington Peninsula cirka 90 minuters bilfärd söder om Melbourne. Närheten till storstaden och de långa stränderna gör detta till ett populärt semesterparadis och plats för många och dyra sommarvillor. Marken är därför den dyraste i hela Australien. Trots det har det sedan den trevande starten med vinodling för drygt 25 år sedan planterats runt 1000 hektar vin. Det finns idag runt sextio vinmakare i området så de mesta är mycket småskaligt. Man är bland Australiens minsta och yngsta regioner. Mornington är en mycket långsmal halvö som omges av vatten på tre sidor och har en bergås utmed sin sträckning. Man har tack vare detta ett utpräglat maritimt klimat med svalkande havsbrisar från tre riktningar, ett intensivt ljus, vingårdar med varierande altitud och aspekter samt varierande jordmåner. Ett eldorado av olika terroir på en mycket liten yta.

På  vinegendomen Kooyong mötte vi Sandro Mosele som är en vinmakare med vetenskaplig syn på vinodling men som inte gör tekniska viner för den sakens skull. Det handlar om respekt för druvans växtplats, ekologisk odling och med så lite inblandning i  processen som möjligt låta denna lysa igenom. Han är också en av pionjärerna i området och har fungerat som mentor för de flesta av vinmakarna i området.

Vi besökte vingården Ferrous med sin järnrika jord och provade där vinet 2012 Ferrous Pinot Noir (ett av de bästa vinerna på resan, se nedan) medan vi diskuterade mineralitet och terroir och vad det egentligen handlade om. Vi fick också en tur genom vinerit där man installerat betongtankar. Betong ger en jämnare värme men bidrar också med karaktär. Tankarna på Kooyong är inte behandlade på insidan med neutral beläggning och påverkar därför smaken. Sandro berättade att hans tankar hämtats från Frankrike där de har ett speciellt recept på betongblandningen vilket gör att smaken skiljer från viner som legat på tankar av australisk betong. Tanken slog mig att man alltså kan prata om ”betongterroir”. Kom ihåg var ni läste det först.

Vi begav oss därefter till mycket eleganta och arkitektoniskt imponerande egendomen Port Philip Estate som Kooyong tillhör. Här fick vi en liten masterclass kring Morningtons viner och klimat av Sandro. Det stod klart att det finns mycket likheter med Oregon i USA som också fokuserar på pinot noir, chardonnay och pinot gris i den ordningen.

Mycket intressant provning med jämförelser mellan olika terroir och årgångar. Kooyong imponerade stort och även några av Port Philips viner. Båda saknar svensk importör.

2013 Beurrot by Kooyoung
Ljust gul. Stor, ren doft dominerad av citrus, vita blommor, omogen persika och liten mineralitet. Lätt, frisk mycket slank frukt dominerad av friska gula äpplen, vit persika. Bra längd med mineraligt avslut. Sval och något blek.

2013 Clonale by Kooyoung
Ljust citrongul. Stor fruktig doft av mogen citrus, galiamelon, apelsinblomma och lite mineralitet. Lätt, fruktig och mycket frisk med snyggt polerade syror, gröna och gula äpplen, omogen persika. Mycket lång fokuserad och fruktig smak med fin klingande syra och mineralitet i avslutet. Storartad.

2012 Port Philip Estate Red Hill Chardonnay
Ljust citrusgul. Medelstor, fruktig med karaktär av mogen gul frukt, honungsmelon, persika, vita blommor, acacia, lemoncurd. Medelfyllig, mycket friska men fokuserade och balanserade syror, fokuserad sval gul frukt, mogen lime, vit persika. Fantastiskt elegant, fokuserad och syraorienterad chardonnay med integrerad fatkaraktär som knappt antyds med lång eftersmak och mineraligt avslut. Mycket bra.

2012 Kooyong Faultline Chardonnay
Ljust gul. Medelstor, lite rökig, citrusdominerad, gröna äpplen, vita blommor. Lätt, mycket frisk, grönfruktig, lime, citrus, gröna åpplen. Saknar lite koncentration men har bra längd och mineralitet.

2008 Kooyong Faultline Chardonnay
Ljust gul med görna inslag. Stor, rökig utvecklad doft med gul frukt, någon nötig, lätt blommigt parfymerad och nyanserad med många lager. Lätt till medelfyllig, mycket friska polerade syror, bred utvecklad smak med en ekkaraktär som tittar fram, lång och nästan vibrerande eftersmak med en liten bitterhet.

2012 Port Philip Estate Red Hill Pinot Noir
Mycket ljust röd. Medelstor bäraromatisk doft av hallon, jordgubb, smultron och röda äpplen med lite parfymerad ton och örtighet och lite ceder. Lätt, frisk, bärigt fruktig och lite tuggig frukt som fyller munnen, tydlig örtighet, liten ekstruktur. Bra längd med mineralitet.

2012 Port Philip Estate Balnarring Pinot Noir
Ljust röd. Medelstor doft med yppig men frisk röd bärighet av hallon och röda vinbär, lite parfymerad. Medelfyllig, frisk, mycket fruktig med fokuserad och sammetslen frukt som balanseras av tanninstruktur längre bak i munnen. Lång smak och mjuk och strukturerad på samma gång. Mycket bra!

2012 Massale by Kooyong
Ljust röd. Medelstor, nyanserad och lätt parfymerad med smultron, hallon och en lite funky ton. Lätt till medelfyllig, friska röda bär, mjuka tanniner, lite gröna örtiga inslag, ungdomlig och fortfarande lite kantig men med bra längd.

2012 Kooyong Meres Pinot Noir
Ljust röd med lite orange kant. Stor, nyanserad och ganska rik doft av solvarma röda bär, hallon, smultron och en liten ton av anis. Medelfyllig, mycket frisk, fokuserad mogen, sammetslen röd fruktighet, anis, lakrits, tuggig frukt väldisponerade tanniner. Lätt, luftig, välstrukturerad, lång elegant eftersmak med mineralitet.

2012 Kooyong Haven Pinot Noir.
Ljust röd. Medelstor, mycket nyanserad doft med komplexitet av kryddor, blyg röd bärighet, blommor och ceder. Medelfyllig, rik tuggig fruktighet, frisk, välstrukturerad med kraft i eftersmaken och bra längd med tydlig mineralitet.

2012 Kooyong Ferrous Pinot Noir
Ljust röd. Medelstor doft av röda mogna bär, jordgubbar, kanel, kryddighet. Medelfyllig, mycket frisk, elegant, transparent röd frukt, nästan omärkliga men i högsta grad närvarande, nyanserad, mycket lång och markerad mineralitet. Elegant och fullständigt njutbar.

2009 Kooyong Meres Pinot Noir
Medel röd med orange kant. Stor, utvecklad, animalisk, svamp, läder, jordgubbsmarmelad, mycket kryddig, lite eldig. Fyllig, frisk, mycket mjuk, rik något syltig men ändå fräsch frukt av körsbär och övermogna jordgubbar, kryddig, svamp, läder. Bra längd men lite baktung.

Här är en riktigt bra och snygg vinkarta över Australien.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter pizzalunchen lämnade vi Healsville och begav oss högt upp och långt in i Upper Yarra. Där möttes vi av David Bicknall från Oakridge Winery som, efter skotvätt i klorin mot vinlusen, tog oss på en rundvandring mellan tre olika vingårdar med skilda karaktärer. Vingårdarn var små, lite drygt ett hektar vardera och låg i fil utmed en kul där jordmån, lutning och exponering förändrades under ett par hundra meter. Vid varje vingård fick vi smaka på fatprover av vin från respektive vingård som endast skilde sig åt på skördedatumet vilket varierar beroende på läge. Skillnaden mellan vinerna var mycket stor och visade med all önskvärd tydlighet att det inte bara är i Bourgogne som vinerna tydligt är märkta av sin växplats trots små avstånd.

Efter denna ögonöppnare åkte vi till det moderna vineriet där vi i fathallen (skönt med svala lokaler i den varma våren) bland annat presenterades två horisontaler av pinot noir och chardonnay. Mycket intressant föreläsning om deras filosofi kring vinmakning som i mycket påminner om de minimalistiska tankegångar vi redan stött på hos flera av producenterna. Mest intressant var dock genomgången av utvecklingen av aromer i chardonnay under druvans mognad som grovt räknat sker i sju steg

1. Örtiga, gröna av aromer av bland annat nässlor och omogna gröna örter

2. Citrus som citron och lime

3. Vita blommor som apelsinblom och White flower

4. Vita frukter som mogna päron och vitpersika

5. Gula stenfrukter som aprikos och persika

6. Tropiska frukter

7. Ananas 

Många vinmakare smakar druvorna för att leta efter de önskvärda aromerna. Men David Bicknall hävdade att chardonnay alltid hamnar två steg längre fram i listan efter jäsning. Det betyder att om man hittar de önskvarda vita blommorna i druvan så kommer vinet att smaka tropisk frukt. Vill man ha arom av vita blommor måste man alltså skörda när druvan är örtig och grön.

De mest eleganta, kompletta och mest bourgognelika viner från Australien som jag provat. Fantastiskt bra och enigheten i gruppen var snudd på total. Strax innan vi skulle åka öppnades en flaska chardonnay (ingen vingårdsbeteckning) från 2006. Helt magiskt bra med mognad men inga tecken på trötthet. I en blindprovning skulle jag direkt gissat på en Meursault av premier cru-kvalitet.

Oakridge saknar otroligt nog svensk importör!

2012 JJ D’Alosio Vineyard Chardonnay – Yarra Valley

Medeldjup gyllengul. Stor rostad och nötig doft med persika, citrus och apelsinblomma. Medelfyllig, mycket frisk, citrus, vit persika, diskreta fat, uns av rostad hasselnöt, elegant och nyanserad med mycket bra längd. Massor av citrus i avslutet.

2012 Markala Ridge Vineyard Chardonnay – Yarra Valley

Medeldjup gyllene. Medelstor, ren fruktighet, någon rökighet och grillad citrus. Medelfyllig, mycket frisk, rik fokuserad fruktighet, mogen citrus, persika, integrerad ek. Lång balanserad smak med apelsinblom och mineral i avslutet. Nyanserad och komplex.

2012 864 Chardonnay – Yarra Valley

Medldjupt gul. Stor nyanserad doft med rostad nötighet, rik mogen citrus, sytlade apelsinskal,. Fyllig med balanserade friska syror mot rik fokuserad citrusfrukt, nyanserad ek. Smakrik och munfyllande med mycket lång eftersmak med grepp.

2013 Willow Lake Vineyard Pinot Noir

Ljust röd. Stor bärig doft av skogshallon och jordgubb. örtig och ung. Medelfyllig, saftig frukt av mörka och blå bär, mogna mjuka tanniner, frisk och lite grön ton. Ung och outvecklad och därför något kort.

2013 Lausatia Lake Vineyard Pinot Noir

Medeldjup blåröd. Stor, något rökig doft med viol, mörka bär., syltiga jordgubbar. Medelfyllig mycket frisk, slank röd och silkig frukt, lite tuggig struktur och lång smak. Ung men förföriskt härligt vin med frukt, struktur och elegans.

2013 864 Block 4 Pinot Noir

Medeldjupt blåröd. Knappt medelstor doft av röda friska bär, fint parfymerad arom av smultron och salmiak. Medelfyllig med röd frisk fruktighet, friska syror, silkig elegant och nyanseras. Ett vin med elegans och finess och samtidigt med spänstig nästan tuggig bärfruktighet.

Här är en riktigt bra och snygg vinkarta över Australien.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Andra dagen i Yarra Valley började med en busstur på 90 minuter innan frukost. Giant Steps hade nämligen förberett frukost på en höjd mitt bland vingårdarna med en fantastisk utsikt över dalen. Nu pratar vi inte en vanlig picknick med plastade mackor och termoskaffe. Vi möttes av en bil utrustad med espressomaskin, en ägg- och baconkock, drivor av färsk frukt, läckra bakverk och croissanter, apelsinjuice och Sparkling Pink Moscato på is.

Sittande på höbalar mumsandes på läckerheterna och smuttandes på rosa, bubblande muscat (alldeles utmärkt frukostdricka för övrigt) fick vi en introduktion kring klimat och terroir i Yarra Valley. Dalen är långsträckt med varierande jordmåner, altituder och dygnsmedeltemperaturen i Yarra har lika stor spännvidd som mellan Bordeaux och Champagne. Redan på pappret inser man att här finns förutsättningar för stora variationer i vinerna utifrån växtplats. De bästa druvorna anses allmänt komma från Upper Yarra och det är stor konkurrens om dem och om man alls lyckas köpa några så är priserna mycket höga.

Efter frukosten begav vi oss till den mysiga staden Healesville där det unika vineriet ligger. Här har man helt integrerat vinproduktionen med kafé, bageri, butik och restaurang. En härlig kosmopolitisk mötesplats i den sömniga lilla staden.

Efter en rundtur i det moderna vineriet där man arbetar med gravitation och minimal intervention i framställningen. Därefter en provning i fathallen där vi presenterades intressanta vertikaler av deras vingårdsbetecknade viner. Både pinot noir och chardonnay var eleganta och slanka men åter var det shirazerna i lättare stil med ”crunchy fruit” (ett resultat av jäsning delvis med hela klasar).

Trots att mättnaden inte lagt sig efter frukosten så serverades galet goda pizzor till tidig lunch innan vår avfärd.

Horisontalprovning Sexton Vineyard Chardonnay

2011 Sexton Vineyard Chardonnay – Hill slopes, Central Yarra Valley

Medeldjupt gul. Stor, bred och mogen doft av gul frukt, honungsmelon, liten rökighet och grädde och en tyflig närvaro av ek. Medelfyllig, mycket frisk och välstrukturerad med välintegrerad ek, citrus, lime. Mycket lång och fokuserad eftersmak med liten nötighet.

2012 Sexton Vineyard Chardonnay – Hill slopes, Central Yarra Valley

Medelgul. Medelstor doft av lemoncurd, gula äpplen, passionsfrukt, lite vanilj och grädde samt rökighet. Medelfyllig med frisk syra, gröna äpplen, mycket nedtonad ek, bred smak men fokuserad frukt gul frukt. Välstrukturerad med lång ren eftersmak med massor av citronzest.

2013 Sexton Vineyard Chardonnay – Hill slopes, Central Yarra Valley

Ljust gul. Liten citrustonad doft, gröna päron, liten nötighet. Nästan fyllig, frisk, stramt fokuserad men rik gul frukt. Lång, elegant och mineralig eftersmak.

Horisontalprovning Applejack Vineyard Pinot Noir

2010 Applejack Vineyard Pinot Noir  – Higher Upper Yarra

Ljust röd med brunorange kant. Stor, utvecklad doft, animalisk och parfymerad, inslag av gröna stjälkar, svamp, jordgubbsmarmelad, ”skitiga lakan”. Medelfyllig, mjuk och len smak med umami, något låg i syran, torkade hallon, anis. Lång och komplex eftersmak med mognad, elegans och kraft. Mycket fin mogen pinot noir.

2012 Applejack Vineyard Pinot Noir  – Higher Upper Yarra

Ljust röd. Ganska liten doft av röda bär, röda äpplen. Medelfyllig, luftig röd frukt, välbalanserad syra, diskret ek, bra längd med ren röd fruktighet. Välbalanserad med tonvikt på bärig fruktighet.

2013 Applejack Vineyard Pinot Noir  – Higher Upper Yarra

Ljust blåröd. Liten rödbärig frukt av hallon och jordgubb med liten örtighet. Medelfyllig, mycket frisk, mjuka tanniner, elegant röd frukt, omogna jordgubbar, hallon, mogen lime. ännu outvecklad men välstrukturerad elegant, välbalanserad och lång eftersmak.

Horisontalprovning Mea Culpa Shiraz

2011 Mea Culpa Shiraz – Tarraford Vineyard, Central Yarra

Medeldjup blåröd. Stor, rik och fruktigt parfymerad doft av mörka bär, tydlig kryddighet, nytt läder, svartpeppar och något animalisk. Fyllig, luftig men rik mörk fruktighet av björnbär, hallon, diskret ek, friska syror, lång bred smak. Elegant och generös.

2012 Mea Culpa Shiraz – Tarraford Vineyard, Central Yarra

Medeldjup blåröd. Medelstor doft av röda bär, gröna örter. Medelfyllig, mycket frisk smak av mörka bär, ”crunchy” fruit, något syltig karaktär, gröna örter, någon stjälkighet i avslutet. Bra längd.

2013 Mea Culpa Shiraz – Tarraford Vineyard, Central Yarra

Djupt blåröd. Djup doft, mörka saftiga bär, liten kryddighet och eldighet, nyans av röda bär och smultron som kryper fram i nya lager. Medelfyllig, frisk, ”crunchy” fruit, fina jämna tanniner. Skönt vin som samtidigt är elegant och nyanserat.

Här är en riktigt bra och snygg vinkarta över Australien.

Hoppla! Passerade igår två miljoner visningar av bloggen igår! Det får firas med ett glas vin på plats här Down Under!

Cheers Mates!

Detta bildspel kräver JavaScript.

I förrgår landade jag i Sydney efter 27 timmar på resande fot för en två veckor lång vinresa i Australien. Vi är en grupp på tolv personer från Asien, USA och Skandinavien som fått förmånen att bli inbjudna av James Busby Travels att uppleva landets viner och olika regioner.

Programmet är fullspikat från tidig morgon till sen kväll men första dagen var vikt åt social samvaro och sköna upplevelser. Vid lunchtid begav vi oss till Darling Harbour där en katamaran väntade och tog oss ut på en rundtur i hamnen och förbi det berömda operahuset. I det fantastiska vädret med sol och stilla bris njöt vi australiensisk öl och vin på däck. Vinerna från Canberra och Hunter Valley fick drickas ur plastmuggar vilket genast försatte oss i en avslappnad stämning och analyser om doft och smak inskränktes till ”great stuff”, ”nice wine” och ”more please”.

Efter rundturen ankrade vi i en liten bukt med sandstrand, tropisk växtlighet och med utsikt över Sydneys skyline. Weber-grillen i aktern tändes på och vi hjälptes åt att förbereda en sen lunch med bland annat jätteräkor och fanatiska biffar. Finns det bättre sätt att umgås än att laga mat tillsammans Efter maten dök tre modiga män, däribland Eder hajfobiske bloggare, i det salta vattnet och simmade till stranden med puderlik sand. Jag skulle kunna vänja mig vid att spendera mina lördagar på en katamaran i Sydneys hamn. Inga problem.

Efter ytterligare några vändor släpptes vi i land med vårt pick och pack för en promenad till Shark Beach. På vägen stannade vi för en öl- och vinpaus och upptäckte att vi glömt de flesta av plastmuggarna. Nöden har ingen lag så vår reseledare tillika Master of Wine tillverkade ”glas” av petflaskor och vi fick lära oss ”punting”. Att ”punta”, vilket bör vara den korrekta svenska termen, inbär att man häller upp vin i punteln, det vill säga fördjupningen i botten, på en upp och nervänd vinflaska. Fungerade utmärkt och var faktiskt en riktig trevlig upplevelse. Då gruppen består av mer eller mindre inflytelserika vinproffs så förutspår jag en ny trend. Kom ihåg var ni läste det först.

Vid Shark Beach stannade vi till vid ett legendariskt ”fish n’ chip shack” där vi beställde den mest fantastiska friterade fisk och calamares som vi tog med oss för en picknick. På en klippa högt över vattnet satt vi och åt vår enkla men utsökta middag medan solen gick ned bakom Sydneys skyskrapor på andra sidan bukten. Medan mörkret föll och våra skratt försvann ut över det svarta vattnet hjälptes åt att tömma de sista flaskorna och till och med i plastmugg kunde jag känna att en pinot noir från Eden Road i Canberra kanske var en av de bästa vinerna av druvan jag provat från landet.

Jag har varit på många vinresor  men aldrig på någon som liknar denna om man ska döma av starten. Detta lovar mycket gott!

I dag bär det iväg till Hunter Valley för vingårdsbesök och spännande viner. Förhoppningsvis finns det riktiga glas. Fortsättning följer.

Det är fredag. Efter en lång vecka ligger kanske den kulinariska ambitionen på noll. Det får bli hämtpizza. Men det är ju ändå fredag så vilket vin ska man välja till capricciosan? Mitt svar är; vilket du vill bara det är rött.

Det finns massa utarbetade och pretentiösa råd om vilket vin som passar till vilken pizza. Men min vid det här laget ganska långa erfarenhet är att jag inte ännu stött på ett rött vin som inte smakat underbart till pizza. Den smakrika kombinationen av sötma, syra, sälta, beska och umami och det sammanhållande feta osttäcket lyfter i princip alla röda viner oavsett om de är mjuka och lätta eller kraftiga och sträva. Vita viner funkar också men inte lika bra.

Välj vin efter din egen smak och plånbok och ha en underbar fredag!

En gång om året bedömer vi på Gustibus Wine & Spirit Academy viner på uppdrag av Svenska Vinodlarföreningen. Förra lördagen provades vinerna och idag presenterade jag resultatet på föreningens årsmöte och delade ut diplom.

Vinerna anmäls, skickas in och provas blint av en jury bestående av fem erfarna personer från olika delar av vinbranschen. Vinerna bedöms enligt en 20-poängsskala där 8 poäng är Godkänt, 11 poäng ger Brons, 13 poäng Silver och Guld när man uppnår 15 poäng.

Då 2013 var ett nästintill perfekt år så var förväntningarna stora och hela 54 olika viner hade skickats in till bedömning vilket är ett rekord. Förra året, efter en skral skörd, störtdök resultatet till ett snitt på 6,76, det vill säga en bra bit under godkänt som är 8 poäng. Förhoppningen att få ett högt genomsnitt och chansen att kanske få dela ut många diplom och kanske till och med ett guld kom dock snabbt på skam.

Snittet blev skrala 6,27! Förra året blev det 11 godkända viner varav två bronsmedaljer men i år bara 8 godkända varav ett silver. Mycket nedslående. En stor del av förklaringen kan finnas i att flera av de större vingårdarna av någon anledning inte skickat in viner och att merparten därför kan räknas till hobbyodlarnas skara. Men även den tekniska kvaliteten var lägre och många var vinerna som hade både en och flera skönhetsfel och rent av defekter. Mycket oxiderat, översvalat samt märkligt nog både oxiderat och översvalat i vissa viner.

Här nedan listar jag det godkända vinerna.

Godkända vita viner av solaris blev 2013 Solaris från Vallda Vingård, 2013 Änglavin Solaris från Vingården Änglavin,  2013 Amoroso Solaris från Södåkra Vingård, 2013 Solaris I och 2013 Solaris II båda från Domaine Bellevue. Det enda röda som blev godkänt var 2013 Brännestads Röda från Brännestads Vingård. Godkänt blev också 2013 CARL,ett vitt vin med sötma från Gullyckevin. Bästa vin blev i särklass 2009 Blaxsta Vidal Ice Wine från Blaxsta Vingård som tilldelades silvermedalj.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ett av mina mest lästa inlägg är det om hur man renoverar gjutjärnspannor. Metoden jag beskrev är lite omständlig så här kommer därför en reviderad version med ett lite enklare sätt.

Bra gjutjärnspannor är dyra. Om du inte hittar dem för en femma på loppis och fixar till dem så de blir bättre än nya. Det krävs lite pyssel men det är det värt. Kolla resultatet i bildserien!

På nästan alla loppisar kan du hitta stekjärn och gjutjärnsgrytor undanstoppade i ett mörkt hörn där ingen rotar. Ingrodda, rostiga och ofta i vidrigt ofräscht tillstånd. Men under alla inbrända fettavlagringar och smuts döljer sig ofta fantastiska fynd av en kvalitet du inte hittar idag. Ställ pannan på ett platt underlag och kolla så att bottnen är plan. Är den det så är det bara att att betala struntsumman (5-10-20 kronor brukar vara det gängse priset) till den förvånade säljaren. Jag betalade en femma för mitt semiantika stekjärn från Skeppshult och säljaren tittade på mig som om jag inte var klok när jag bar iväg den.

Gamla gjutjärnspannor skiljer sig från nytillverkade. Godset är tunnare vilket gör att värmen fördelar sig snabbare vilket gör att de är lätta att hantera och jättebra att använda på induktionshällar där de reagerar snabbt. De gamla modellerna är också maskinpolerade vilket ger dem en fantastisk fin yta. Nya gjutjärnspannor är just bara gjutna och därför ofta lite gropiga i ytan.

Renoveringen är en enkel procedur. Beroende på hur ingrott fettet är kan arbetsinsats och tid variera. Det tog lite längre tid med mitt stekjärn eftersom det fastbrända fettet i princip var fossilerat. Är det bara allmänt fettigt och snuskigt så går det enklare. När du ändå håller på så stoppa ner flera stekpannor och grytor i baljan och vips är julklapps- och presentbekymren lösta.

Du behöver

• Kaustiksoda
• Plast-/gummihandskar
• Rymlig balja eller kärl av plast eller rostfritt (ej aluminium)
• Stålullskudde (den där sorten för grytrengöring)
• Ättikssprit
• fin stålull/svinto
• Ister eller neutral matolja

Gör så här: Sätt baljan/kärlet under köksfläkten eller utomhus (du vill inte andas in ångorna från kaustiksodan). Ta på plasthandskarna (använd dem varje gång du hanterar kaustiksoda och var försiktig) och ha gärna långärmat. Lös upp rejält med kaustiksoda i varmt vatten och lägg ner stekjärnet. Låt ligga många timmar och häll sedan försiktigt av lösningen i vasken (rensar avloppet fint). Upprepa om det behövs. Diska sedan i varmt vatten och diskmedel och bearbeta det med stålullskudden så de tuffa partierna lossnar. Sänk ner hela järnet i varmt vatten och rejält med 12% ättikssprit (använd ogräsättika som är mycket billigare än de små flaskorna avsedda för livsmedel, perfekt även för avkalkning och rengöring). Ättikan neutraliserar den basiska kaustiksodan och löser upp rost och andra avlagringar. Låt ligga i blöt 45-60 minuter och putsa sedan med den fina stålullen. Diska av ordentligt, och torka noggrant med hushållspapper och direkt in i ugn på 150° i 30 minuter. Höj temperaturen till 250° och låt stå ytterligare 30 minuter. Stäng av ugnen, ta ut det mycket heta järnet och gnid in med ister eller olja. Lägg in i ugnen upp och ner så att det inte bildas ansamlingar av fett. Ta då och då ut järnet ur den svalnande ugnen och torka av överflödigt fett och polera.

Nu har du den bästa stekpanna man få. Sköter du den väl och rengör den enbart med hett vatten, hushållspapper och stålullskudde så håller den en livstid och lite till.

Kolla gärna in min nätbutik med utvalda vin- och kökstillbehör.