Ser du ut som en gris och beter dig som ett svin så kan du också lukta som bacon.

Nu har bacontrenden slagit igenom till herrparfymerna. Bacôn är en parfym som ska dofta rökt grissida och göra både män och kvinnor alldeles oemotståndliga. Utom då möjligen för veganer och andra med religiöst betingad diet.

Jo. Det verkar vara på riktigt. Hur otroligt det än verkar. Jag måste nog beställa en, frågan är bara om det ska bli Gold eller Classic.

Jag har levt i snart femtio år och måste räkna mig som lyckligt lottad. Idag var nämligen första gången i livet jag blivit bestulen.

Att varit förskonad från brott i ett helt halvsekel måste vara ganska ovanligt. Att dessutom vara i den positionen att direkt kunna ersätta den stulna datorn med en ny (och bättre) är en ynnest. Att dessutom ha sparat en back-up, visserligen en månad gammal, på arbete och korrespondens är ju rena turen.

Visst är det surt att behöva punga ut med pengar man egentligen inte har råd med och sorgligt att ha förlorat foton från ett halvår tillbaka. Nog är det tröttsamt och frustrerande att behöva återskapa inställningar, ändra lösenord och inse förluster av nedlagt arbete.

Men i det stora hela är jag lyckligt lottad.

För den som inte vet det så driver jag utbildningsföretaget Gustibus Wine & Spirit Academy när jag inte lagar mat, bloggar och twittrar (AndersOhman).

Om du vill följa med i vad som händer på sommelierutbildningen, få information om kurser, vinprovningar samt dagliga vintips så kan du nu ”gilla” Gustibus på Facebook. Vill du bara ha vintipsen i ditt twitterfeed så kan du följa GustibusMalmo. God karma utlovas till alla följare.

Här är ett öl för vinälskare!

2008 Rodenbach Vintage är av typen flamländsk röd ale, en överjäst öltyp som bland annat genomgår malolaktisk jäsning och lagras på fat. De får en vinös karaktär (det vill säga att de påminner om vin) och en syrlighet och saknar humlebitterhet men har ofta en strävhet från fatlagringen.

Denna årgångsöl har lagrats två år på fat och är riktigt läckert och njutbart och påminner inte så lite om en röd bourgogne både i doft och smak. Rekommenderas för den som vill prova något annorlunda. Själv ska jag köpa på mig några buteljer och spara några år.

Kopparröd, ganska djup färg och ett tätt, fint skum. Stor, vinös, komplex doft av röda bär som lingon, rönnbär, nypon och toner av te, örter, läder och en liten rökighet. Medelfyllig, mycket frisk smak av röda, syrliga bär, hallon, torkade örter, liten sötma och lång eftersmak med antydan till ekstruktur.

Jag älskar Lotta Lundgren, hennes blogg ”Om jag var din hemmafru” (Bara namnet, vänner. Bara namnet!) och nu också hennes kokbok. Bloggens enkla och lockande recept, snygga bilder och totalt avväpnande och drastiskt humoristiska texter är överförda till bokform. Titeln kommer rakt av från bloggen och underrubriken är ”eller hur man får en vardag att smaka som en lördag”. Jag har redan drabbats av retroaktiv ånger över att jag inte beställde ett förhandsex så jag kunnat njuta av den tidigare.

Det som slår mig är att Lottas bok är så lik Carl Butlers Kokbok. Det må vara att jag är skadad av mitt nästan årslånga projekt, men i samma ögonblick jag slog upp boken var det ganska uppenbart. Det är inte bara den ytliga likheten i bildernas avskalade, rena estetik med sitt rakt-uppifrån-perspektiv och fokus på råvaror. Det är sättet på hur båda lyckas bryta mot konventionen. Lottas bok är totalt befriad från den där förment porriga, softade, out-of-focus, närbildsfixeringen med mysiga interiörer eller rustika trädgårdsbord med dignande grönsakskorgar. Bilderna är distinkta, humoristiskt konstnärliga och flödande av ljus, färg och matkärlek.

Att formgivningen är slående i båda böckerna förklaras av Lottas framgångsrika reklamkarriär och att männen bakom Butlers kokbok kom från samma bransch.

Likheten finns också i det personliga anslaget, de korta kärnfulla ingresserna som kopplar receptet till en personlig upplevelse eller reflektion och manar oss att prova receptet. I butlers fall ganska handfast genom att betyga hur lätt det är medan Lotta gör det mer mer humoristiskt och ibland vardagspoetiskt. Hos båda lyser en okomplicerad kärlek till måltiden igenom.

Där finns mer. De inledande praktiska råden, grundrecepten och råvarutipsen är som speglingar från två olika epoker och uppslaget med köksredskap (se nedan) är nästan rörande lika. Men det är faktiskt receptens enkelhet och behärskade ingredienslistor som knyter ihop det hela definitivt. Man vill laga och äta för det känns så opretentiöst och tryggt.

Nu tror jag tyvärr att likheterna upphör där. Lottas bok, hur bra den än är, kommer aldrig att få det enorma genomslag som Carl Butlers. Tiderna har förändrats och det är omöjligt att göra ett så stort intryck idag i den flod av kokböcker, matprogram och bloggar som finns. Men jag hoppas att många hittar till Lottas bok. Jag är definitivt såld och funderar redan på ett nytt projekt med namnet ”Lotta Lundgren & jag”.

När nu köket ändå var nedosat efter pommes frites och fish n’ chips var det lika bra att fortsätta utnyttja den dyra oljan. Dags för kyckling och grönsaker. Riktigt smarrigt blev det och kycklingen blev perfekt och fantastiskt saftig.

Blanda 4 dl vetemjöl med 2 msk curry och 2 tsk salt. Vispa ihop med 4 dl ale/mörk öl till en smet. Skär grönsaker (zucchini, champinjoner, broccoli, blomkål, aubergine till exempel) i lagom stora munsbitar och likadant med kycklingbröst. Börja med kycklingen som du doppar i smeten och sedan friterar i 4-5 minuter på 170°. Höj temperaturen till 190° och vänd ner grönsakerna i smeten. Lägg ner de insmetade grönsakerna i oljan och fritera 2-3 minuter. Servera rakt upp och ned med sallad samt chutney och/eller sweetchilisås, eventuellt utrört i matlagningsyoghurt.

Om du är det minsta osäker på hur en shiraz från Australien smakar och gillar riktigt überfruktiga viner så ska du testa 2007 Penfolds Kalimna Bin 28 Shiraz.

Penfolds är en klassisk producent, shiraz är den arketypiska druvan och Kalimna Bin 28 är ett av de äldre varumärkena. Sammantaget presenteras här ett välgjort vin i den ”bussiga” och fruktgenerösa stil som skapat den bild av australiska viner som man nu försöker komma ifrån. Men man måste böja sig för att det är häftigt med så mycket frukt i en enda flaska. Fast det är svårt att dricka mer än ett glas, åtminstone för en acid addict och frankofil.

Mycket djup och tät, blåröd färg. Medelstor, intensivt fruktig doft av mörka syltiga bär, björnbär, plommon, svartpeppar, diskreta toner av vanilj och piptobak och en eldighet. Fylligt, eldigt, mycket fruktigt med mjuka, mogna tanniner och en nästan fet, buljonglik känsla. Massor med övermogen mörk frukt, syltighet, eucalyptus och en fin fatstruktur. Mycket intensiv, nästan fläskig, fruktighet och bra ”attack” men lite kort eftersmak och något obalanserad.

Vit bourgogne är synonymt med chardonnay. Undantaget som man brukar ta upp är druvan aligoté som man då och då stöter på. Än mindre känt är det lilla området Saint-Bris som ligger alldeles kloss intill Chablis. Denna pyttelilla appellation är ett excentriskt undantag där passionerade och småskaliga producenter odlar sauvignon blanc och sauvignon gris.

Clothilde Davenne är en av dessa som gör torra, mycket friska och lätt aromatiska viner i en stil som ligger någonstans mellan sancerre och vit bordeaux. Saint-Bris ges ibland en viss fatlagring men Clotilde ger endast sina viner komplexitet och rondör genom att låta dem vila på jästfällningen i rostfria tankar.

2009 Saint-Bris har en frisk, mineraldominerad doft med lätt aromatisk ton av gröna äpplen, svartvinbärsblad och lime. Torr, markerat frisk och med en medelfyllig smak av citrus, gröna äpplen, krusbär och en trevlig fetma minnande om lite omogen persika och en lång balanserad och tydligt torr och mineraldominerad eftersmak. Stram och elegant i klassisk, ren stil.

Jag gillade verkligen den här exakta och strama stilen. Ingenting för den som kräver smör, vanilj och tropisk fruktcocktail för att bli nöjd men jag kommer att testa Clotildes bourgogne blanc som också finns på Systembolaget till samma snälla pris. Märkligt nog har monopolets provningspanel hittat både fat och vanilj i det sistnämnda vinet trots att det aldrig varit i närheten av ek.

Jag blev vansinnigt sugen på empanadas idag. Det var ett starkt minne som kom till mig och fick mig att känna smaken och tvånget att laga dessa chilenska piroger

För tio år sedan var jag i Chile för att besöka en vinproducent å arbetets vägnar. Det var första och hittills enda gången i landet. Intrycken var starka och jag fick uppleva både kondorer, jordbävning och ljus och dofter som kändes särskilt intensiva. En dag var jag ledig och begav mig ut på en lång promenad i staden. Jag hamnade på en skuggig och lugn hantverksmarknad som kändes som en liten by i den stimmiga metropolen. Frid och stillhet rådde under skuggande träd. Jag slog mig ned vid en liten servering och beställde den lokala ölen och pekade på pirogerna. Ölen svalkade i värmen och pirogen smakade hemlagat, mustigt men milt och hade små överraskningar i form av oliv, ägg och russin. Det var ett ögonblick och en smakupplevelse som stannat.

Receptet nedan är en mix av olika recept från nätet som alla är väldigt snarlika. Degen med det kokande vattnet blev fantastiskt lättarbetat och räcker till cirka 10-12 empanadas. Mycket lyckat och det var nästan som i Santiago.

Hacka 2 gula lökar ganska fint och fräs i olja tills den får en fin gyllene färg. Fräs 500 g blandfärs med löken . Tillsätt sedan 2 hackade vitlöksklyftor, 2-3 tsk oregano, 1 tsk paprikapulver, 1,5 tsk salt, en fint hackad halv röd chilifrukt och 0,5 tsk stötta kumminfrön. Fortsätt att fräsa samman allt och tillsätt även 2 msk tomatpuré. Färsen ska vara torr.

Blanda samman 1 liter vetemjöl med 1,5 tsk salt och 1 tsk bakpulver. Skiva ner 200 g smör. Häll över 3,5 dl kokande vatten och rör ihop degen snabbt. Arbeta ihop till en smidig deg och tillsätt eventuellt lite vetemjöl om den är för klibbig. Dela upp i 10-12 bullar och platta ut till rundlar stora som ett tefat ungefär. På ena halvan av varje rundel lägger du en hårdkokt äggklyfta, 1 urkärnad svart oliv och 4-5 russin samt en slev av färsen. Pensla runt kanterna med ägg uppvispat med lite vatten. Vik över degen och tryck till runt kanten med tummen eller en gaffel. Lägg på en plåt med bakplåtspapper, pensla med äggblandningen och grädda i ugn på 225° i cirka 20 minuter.

Hemmagjord pizza är himla gott. Lägger du ner lite tid så blir det en riktigt lyxig och matig rätt också. Testa också med ett lite ovanligt pizzavin.

I god tid förbereder du en riktigt klassisk pizzadeg och bakar 500 g körsbärstomater. Skiva också 3 hg champinjoner, sprid ut på ett bakplåtspapper, ringla över olivolja, strö över lite salt och baka tillsammans med tomaterna cirka en timme. Baka ut degen enligt anvisningarna, sprid ut tomater och champinjoner, riv över en mozzarella ost (till pizza använder jag ”fulmozzarella”), sprid ut 100 g lufttorkad skinka och 15 delade piementooliver. Avsluta med att riva ytterligare en mozzarellaost och rejält med pecorino. Grädda på 275° i 12 minuter. Servera med världens godaste coleslaw.