En lång dag till ända! Den började inte bra efter en nästan sömnlös natt med en oförklarlig smällande huvudvärk och efterföljande uschlighet under det vilken skulle hårdpresteras med en 12-viner provning, efterföljande utvärdering samt teoriföreläsningar. Lyckades mot alla odds prestera hyfsat bra och praktiskt taget spikade en tredjedel av vinerna och överlevde teorin. När det var dags för avfärd för tre timmar på buss mot Tokaj var jag nästan tillbaka i gamla former. Att jag fick ett mystiskt indiskt piller av en studiekamrat kan ha haft något med saken att göra.

När vi till slut anlände i Tokaj var det hos Royal Tokaji Company där vi fick en snabb rundvisning i imponerande svartmögliga källare som avslutades med en buffémiddag med ungerska specialiteter (ankleversoppan var en ny bekantskap) och en handfull producenter som serverade sina viner. Fantastiskt trevligt, avspänt och gott. Vi fick prova viner i alla stilar från torra till de simmigt söta. Den torra stilen var företrädesvis av lokala druvan furmint som uppvisade en stor variation från feta, fatlagrade chardonnaylika till friskt aromatiska i ung rieslingstil. De söta gick från sent skördade till rika ädelröteangripna. Det var en veritabel orgie i exotisk frukt, honung, sirap, saffran, tobak och alla nyanser av citrus.

Det remarkabla vid denna provning var att alla vinerna höll en mycket hög kvalitet och att ingen av dem föll ur ramen. Man brukar alltid hitta något vin man inte gillar. Så inte här. En skön upplevelse för en cynisk vinprovare som undertecknad. Tyvärr blev det inte tillfälle för provningsanteckningar men det råder jag nog bot på imorgon.

Nu ska jag lägga mitt trötta huvud mot en mjuk kudde i slottsgemaket på eleganta Gróf Degenfeld för att utvilad kunna upptäcka det spännande Tokaj.

På onsdag ska jag stå och informera om våra kurser och utbildningar på Champagnedagen i Malmö. Eftersom broschyrer och flyers inte brukar locka så många när champagne finns i närheten så ville jag bjuda på något. Det fick bli champagnekex.

Kexen kommer från Maison Fossier i Reims som är huvudorten i Champagne. I över 250 år har man bakat småkakor och är specialiserade på kex till champagne. Jag har provat flera av deras små läckra bakverk och de är svårt beroendeframkallande. De korkformade ”sablé champenois” påminner om tjocka, möra mariekex med smak av smör, mandel, vanilj och en liten, lätt syrlig ton av den lilla skvätt champagne som ingår. Kom förbi så får du smaka.

Kakorna kan också köpas via nätet hos Bites and Bottles. Varning för kokosmacronerna. De innehåller nog knark av något slag.

När jag är riktigt lat köper jag färdiga köttbullar, kokar pasta och svänger ihop en enkel tomatsås. Jättesnabbt och gott. Om man väljer rätt köttbullar förstås.

Jag blev så glad när jag upptäckte köttbullarna från Johans Kök i Kalmar. Kunde de bara få till en rundare form så vore köttbullarna snudd på perfekta med svenskt kött, fin konsistens och en innehållsförteckning som ser ut som ett hemmarecept: blandfärs (71%), potatis, salt, potatismjöl, lök, vitpeppar, natriumbensoat. That’s it!

Lite skillnad mot de vanliga sorterna. Till exempel så har Euroshopper (Ica) en mix av svenskt, tyskt och irländskt kött och en något längre formel: nöt- och griskött (63%), vatten, potatisflingor, torkad potatis, nöttalgsprotein, salt, betfiber, lök, potatisstärkelse, potatisfiber, stabiliseringsmedel (E450, E451), druvsocker, jästextrakt, malodextrin, svartpeppar, rapsolja. Färdigstekta i palmolja.

Man undrar hur ett litet företag som Johans Kök kan klara av att göra smakliga köttbullar som hemgjorda när de stora livsmedelsjättarna inte kan det. Eller handlar det om brist på vilja. För det kan ju inte vara brist på kunskap.

Eller är det så, hemska tanke, att vi konsumenter har de produkter vi förtjänar?

Ser du ut som en gris och beter dig som ett svin så kan du också lukta som bacon.

Nu har bacontrenden slagit igenom till herrparfymerna. Bacôn är en parfym som ska dofta rökt grissida och göra både män och kvinnor alldeles oemotståndliga. Utom då möjligen för veganer och andra med religiöst betingad diet.

Jo. Det verkar vara på riktigt. Hur otroligt det än verkar. Jag måste nog beställa en, frågan är bara om det ska bli Gold eller Classic.

Jag har levt i snart femtio år och måste räkna mig som lyckligt lottad. Idag var nämligen första gången i livet jag blivit bestulen.

Att varit förskonad från brott i ett helt halvsekel måste vara ganska ovanligt. Att dessutom vara i den positionen att direkt kunna ersätta den stulna datorn med en ny (och bättre) är en ynnest. Att dessutom ha sparat en back-up, visserligen en månad gammal, på arbete och korrespondens är ju rena turen.

Visst är det surt att behöva punga ut med pengar man egentligen inte har råd med och sorgligt att ha förlorat foton från ett halvår tillbaka. Nog är det tröttsamt och frustrerande att behöva återskapa inställningar, ändra lösenord och inse förluster av nedlagt arbete.

Men i det stora hela är jag lyckligt lottad.

För den som inte vet det så driver jag utbildningsföretaget Gustibus Wine & Spirit Academy när jag inte lagar mat, bloggar och twittrar (AndersOhman).

Om du vill följa med i vad som händer på sommelierutbildningen, få information om kurser, vinprovningar samt dagliga vintips så kan du nu ”gilla” Gustibus på Facebook. Vill du bara ha vintipsen i ditt twitterfeed så kan du följa GustibusMalmo. God karma utlovas till alla följare.

Här är ett öl för vinälskare!

2008 Rodenbach Vintage är av typen flamländsk röd ale, en överjäst öltyp som bland annat genomgår malolaktisk jäsning och lagras på fat. De får en vinös karaktär (det vill säga att de påminner om vin) och en syrlighet och saknar humlebitterhet men har ofta en strävhet från fatlagringen.

Denna årgångsöl har lagrats två år på fat och är riktigt läckert och njutbart och påminner inte så lite om en röd bourgogne både i doft och smak. Rekommenderas för den som vill prova något annorlunda. Själv ska jag köpa på mig några buteljer och spara några år.

Kopparröd, ganska djup färg och ett tätt, fint skum. Stor, vinös, komplex doft av röda bär som lingon, rönnbär, nypon och toner av te, örter, läder och en liten rökighet. Medelfyllig, mycket frisk smak av röda, syrliga bär, hallon, torkade örter, liten sötma och lång eftersmak med antydan till ekstruktur.

Jag älskar Lotta Lundgren, hennes blogg ”Om jag var din hemmafru” (Bara namnet, vänner. Bara namnet!) och nu också hennes kokbok. Bloggens enkla och lockande recept, snygga bilder och totalt avväpnande och drastiskt humoristiska texter är överförda till bokform. Titeln kommer rakt av från bloggen och underrubriken är ”eller hur man får en vardag att smaka som en lördag”. Jag har redan drabbats av retroaktiv ånger över att jag inte beställde ett förhandsex så jag kunnat njuta av den tidigare.

Det som slår mig är att Lottas bok är så lik Carl Butlers Kokbok. Det må vara att jag är skadad av mitt nästan årslånga projekt, men i samma ögonblick jag slog upp boken var det ganska uppenbart. Det är inte bara den ytliga likheten i bildernas avskalade, rena estetik med sitt rakt-uppifrån-perspektiv och fokus på råvaror. Det är sättet på hur båda lyckas bryta mot konventionen. Lottas bok är totalt befriad från den där förment porriga, softade, out-of-focus, närbildsfixeringen med mysiga interiörer eller rustika trädgårdsbord med dignande grönsakskorgar. Bilderna är distinkta, humoristiskt konstnärliga och flödande av ljus, färg och matkärlek.

Att formgivningen är slående i båda böckerna förklaras av Lottas framgångsrika reklamkarriär och att männen bakom Butlers kokbok kom från samma bransch.

Likheten finns också i det personliga anslaget, de korta kärnfulla ingresserna som kopplar receptet till en personlig upplevelse eller reflektion och manar oss att prova receptet. I butlers fall ganska handfast genom att betyga hur lätt det är medan Lotta gör det mer mer humoristiskt och ibland vardagspoetiskt. Hos båda lyser en okomplicerad kärlek till måltiden igenom.

Där finns mer. De inledande praktiska råden, grundrecepten och råvarutipsen är som speglingar från två olika epoker och uppslaget med köksredskap (se nedan) är nästan rörande lika. Men det är faktiskt receptens enkelhet och behärskade ingredienslistor som knyter ihop det hela definitivt. Man vill laga och äta för det känns så opretentiöst och tryggt.

Nu tror jag tyvärr att likheterna upphör där. Lottas bok, hur bra den än är, kommer aldrig att få det enorma genomslag som Carl Butlers. Tiderna har förändrats och det är omöjligt att göra ett så stort intryck idag i den flod av kokböcker, matprogram och bloggar som finns. Men jag hoppas att många hittar till Lottas bok. Jag är definitivt såld och funderar redan på ett nytt projekt med namnet ”Lotta Lundgren & jag”.

När nu köket ändå var nedosat efter pommes frites och fish n’ chips var det lika bra att fortsätta utnyttja den dyra oljan. Dags för kyckling och grönsaker. Riktigt smarrigt blev det och kycklingen blev perfekt och fantastiskt saftig.

Blanda 4 dl vetemjöl med 2 msk curry och 2 tsk salt. Vispa ihop med 4 dl ale/mörk öl till en smet. Skär grönsaker (zucchini, champinjoner, broccoli, blomkål, aubergine till exempel) i lagom stora munsbitar och likadant med kycklingbröst. Börja med kycklingen som du doppar i smeten och sedan friterar i 4-5 minuter på 170°. Höj temperaturen till 190° och vänd ner grönsakerna i smeten. Lägg ner de insmetade grönsakerna i oljan och fritera 2-3 minuter. Servera rakt upp och ned med sallad samt chutney och/eller sweetchilisås, eventuellt utrört i matlagningsyoghurt.

Om du är det minsta osäker på hur en shiraz från Australien smakar och gillar riktigt überfruktiga viner så ska du testa 2007 Penfolds Kalimna Bin 28 Shiraz.

Penfolds är en klassisk producent, shiraz är den arketypiska druvan och Kalimna Bin 28 är ett av de äldre varumärkena. Sammantaget presenteras här ett välgjort vin i den ”bussiga” och fruktgenerösa stil som skapat den bild av australiska viner som man nu försöker komma ifrån. Men man måste böja sig för att det är häftigt med så mycket frukt i en enda flaska. Fast det är svårt att dricka mer än ett glas, åtminstone för en acid addict och frankofil.

Mycket djup och tät, blåröd färg. Medelstor, intensivt fruktig doft av mörka syltiga bär, björnbär, plommon, svartpeppar, diskreta toner av vanilj och piptobak och en eldighet. Fylligt, eldigt, mycket fruktigt med mjuka, mogna tanniner och en nästan fet, buljonglik känsla. Massor med övermogen mörk frukt, syltighet, eucalyptus och en fin fatstruktur. Mycket intensiv, nästan fläskig, fruktighet och bra ”attack” men lite kort eftersmak och något obalanserad.