Här kommer det första och enda nyårslöftet från mig; Jag ska aldrig mer köpa omogen avocado!

Egentligen är det bedrövligt att de där stenhårda bären överhuvudtaget säljs i butikerna. ”3 för 10 kronor” kostar de oätliga medan ett 2-pack ”ätmogna” kostar 27:90. Med lite planering och intresse skulle all avocado kunna sälja ätmogen. Vilken annan frukt eller grönsak kräver 4-5 dagars framförhållning innan den kan användas? En omogen avocado smakar beskt med ett drag av fisk. Hurv!

Som ni förstår av min utläggning ovan blev inte nyårsförrätten som den var tänkt. Men god ändå.

500 g räkor skalades och delades (utom några snyggingar som sparades för dekoration), en lime filéades och skars ner, 2 hårdkokta ägg tärnades grovt och allt blandades samt fick några stänk tabasco. Blandades med en rejäl klatt majonäs. Blandningen fördelades i två skålar och toppades med röd stenbitsrom och några räkor. Serverades med smörstekt vitt bröd.

Otroligt enkelt men smaskigt. Sköljdes ned med 1996 Duval-Leroy Fleur de Champagne, ett mycket elegant och smakrikt vin med begynnande mognad och fantastiskt fina små bubblor.

Här är huvudrätten; Beef Wellington.

2009 var året jag blev med blogg. För nästan precis ett halvår sedan skrev jag min allra första post. Det har blivit nästan två om dagen sedan dess!

Föga anade jag hur stor del av min tankekraft som skulle upptas av denna aktivitet. Visserligen upptog mat och dryck det mesta av min vardag redan innan, men nu hamnade det hela på en helt ny nivå. För det första har jag återupptagit skrivandet av provningsanteckningar. Mycket nyttigt. Sedan har jag blivit mer strukturerad i mitt matlagande. Jag har tvingats tänka igenom maten innan jag sätter igång så att jag sedan kan återge receptet. Innan bloggen var det en väldig massa smakskvättande och kryddnypande i absurdum.

Eftersom det blivit ett behov att skriva mest varje dag har jag också försökt utmana mig själv att göra saker jag inte skulle gjort annars. Bloggen har blivit ett sätt att dokumentera köksaktiviterna, att lära mer och att drivas framåt. Himla gott har jag ätit också!

Att några läser bloggen är jätteroligt! Särskilt kul när någon testat ett recept eller provat ett vin jag skrivit om. Då känns det som det finns ytterligare en mening med bloggeriet. Tack alla ni som orkar läsa och kommentera!

Nu är 2009 slut och 2010 knackar på. Tänker ta ett rejält tag och spurta mot mitt första fulla år som matbloggare. Jag har några kul idéer på gång. Stay tuned!

Missa inte utlottningen av ”Det goda franska köket”!

Så här i slutet av året känner jag mig lite givmild. Tänkte därför lotta ut ett ex av klassiska ”Det goda franska köket” av Julia Child, Simone Beck och Louisette Bertholle. Det är en antikvarisk pocketupplaga från 1986 som jag kommit över. Boken finns för närvarande inte i nytryck och är hett eftertraktad på andrahandsmarknaden.

Skriv en rad i kommentarsfältet här nedan om din favoriträtt i det franska köket så är du med i utlottningen. Glöm inte att ange din e-postadress. Vid midnatt mellan den 3:e och 4:e januari stänger jag för nya kommentarer.

Lycka till!

…är stilla och ro, familj och vänner, lite god mat och cheesy julmusik.

God Jul

alla vänner och läsare av denna blogg!

Häromåret fick jag ett totalt psykbryt när jag skulle griljera skinkan. Den slemmiga röran av ägg och senap halkade bara av skinkans fettkappa och ner i långpannan. Det lilla som stannade högst upp såg ut som en liten toupé av ströbröd. De gånger jag lyckades få geggan att fästa på sidorna fick jag kasta ströbrödet från sidan. Hopplöst.

Sammanbrottet ledde till att jag helt enkelt blandade ner ströbrödet i geggan och kunde sedan breda ut allt som pastej över skinkan. Resultatet blev en snygg, tjock, saftig och smakrik griljering.

Min variant består av 2 äggulor, en matsked vardera av dijonsenap, grov fransk senap och skånsk senap (eller 3 msk av din favoritsenap) samt två matskedar ströbröd. Blanda och låt svälla en liten stund innan du breder ut över skinkan. Griljera på 250° i ugn under ständig övervakning. En skinkgriljering blir vidbränd snabbare än man hinner säga ”skinkpinne”. Dekorera om du vill med kryddnejlikor.

Missa inte att kika in i min nya uppdaterade nätbutik med vintillbehör och kökstillbehör som jag gärna använder själv. Med kod VÄLKOMMEN får du 10% rabatt på hela ordern.

Alla som sagt ”i år får det bli en mer sansad jul med mindre av allt” räcker upp en hand. Själv skriver jag detta med en hand i luften.

Fyra vuxna och en liten spädis (nej inte ”spädgris”) bäddade i år för en lite mer spartansk och billigare helg. Det började bra med att rätterna på bordet blev färre, inte så många ”måsten” när man inte är så många kring bordet. Det höll tills jag skulle hämta den ekologiska julskinkan som beställdes på Ängavallen för ett halvår sedan. Då såg julen ut att bli större till omfattning och en rejäl skinka tingades. Inte heller frågade jag efter priset så uppfylld som jag var av synen av de busiga, hoppande grisarna i hagen. Köpte verkligen grisen i säcken. Om vi säger så här; det hade inte blivit dyrare att köpa motsvarande mängd konventionell oxfilé. Skinkan ska ätas med andakt ända till trettonhelgen.

Sedan fick jag i uppdrag att köpa gran och en rejäl julgrupp. När jag kom till blomsteraffären möttes jag av en mistel stor som en badboll. Måste ha! Ett snabbt överslag visade att hoppade jag både julgrupp och gran och istället hängde en heffamistel över julbordet så skulle det gå på ett ut. Stort jubel när jag kom hem med min ”fångst”. Vackrare mistel har aldrig skådats. Däremot uppskattades inte mina planer på att rationalisera bort den barrande granen. ”Men tänk på vår stackars pojk! Han blir ju rent olycklig om han inte får klä en gran till jul” utbrast kära hustrun. Så det blev gran. Också. Om den ”stackars” 22-åringen inte klär granen med tindrande ögon och sprudlande entusiasm så blir det indragna julklappar.

Nåväl. Jag får trösta mig med att med en denna mistel blir det många, många kyssar.

Vill bara tipsa om två duktiga tjejer som bloggar om vin och livets goda.

Både Heike och Erica gick ut som kursettor från de två senaste årkurserna i Sommelierskolan och har nyligen startat sina bloggar De skriver bra och informativt. In och läs och trigga dem med kommentarer! Vi behöver fler tjejer som skriver om vin, de är underrepresenterade i bloggosfären.

Surdegsvågen är definitivt över oss. Alla matnördar med självaktning har en liten surdeg som gonar sig i ett hörn och mer eller mindre genuina surdegsbagerier poppar upp som jästsvampar.

I Malmö har vi länge kunnat njuta av bröden och bakverken från Pâtisserie David och nu även deet nyligen öppnade Boulangerie du triangle vid…ja just det…Triangeln.

Boulangerie du triangle ligger en halvtrappa ned i en lokal på Östra Rönneholmsvägen som under mer än ett halvsekel huserade ett av Malmös bättre bagerier. Under senare år har här dock varit en antikbutik. Surdegsgrabbarna har återställt lokalen till bageri komplett med den ursprungliga disken som återfunnits och fräschats upp. Redan vid entrén och fasaden får man starka franska vibbar och väl inne är man övertygad att man definitivt lämnat Sverige. Vid mitt besök idag möttes jag dessutom av en animerad ordväxling på franska.

De fantastiska surdegsbaguetterna och bröden kompletteras med syndiga nutellacroissanter, trechokladsbriocher och aprikosgaletter. Det är inte billigt men fantastiskt gott och faktiskt nästan mer genuint än Frankrike där många boulangerier gått över till bake-off.

Med en knapp vecka kvar till julafton ska det erkännas! Jag är en jultaliban. Inte så att jag hysteriskt firar alla julens helgdagar eller går i julottan. Men jag anser att det finns vissa rätt och fel i julfirandet. Och de som inte följer den rätta vägen är otrogna och smutsiga julgrisar.

• Granen. Julgranen ska INTE bäras in och kläs till första advent. Inte ens till Lucia är det acceptabelt. De rättrogna klär granen på lillejulafton. Hur ska annars barnens ögon kunna tindra på julaftonsmorgon?
• Dopp i grytan. Det heter dopparedan av en anledning. Det SKA doppas i grytan på julafton. Hårt tunnbröd ska det vara men även sydländska perverterade avvikelser som vörtbröd kan accepteras för julfridens skull. Men då ska det banne mig vara torrt. Doppvägran kan endast rättfärdigas med ett renande tvångsdop(p)
• Skinkan. Jul = fläsk. Punkt. Kalkon och anka betraktas som oortodoxt men kan accepteras som komplement. Jag är medveten om att det finns religioner som inte tillåter fläsk, men de firar ju å andra sidan inte jul. Veganer har inte förstått julens budskap och får hitta på en egen högtid.
• Julens färger. Julpynt och dekorationer kan ha många färger. Rött och grönt är de korrekta. Blått är accepterat. Silver och guld är pråligt men tillåts om övriga färger är representerade. Rosa och svart är INTE kosher och resulterar i indragna julklappar och saffransbannbulla.
• Mumma. Till julmat ska det drickas mumma. Julmust sitter på mummans högra sida, men julmust light är ett satans bländverk. Öl är också en ren dryck, men den ska vara svensk, inget utländskt tillkonstrat. Coca-Cola är självklart bannlyst som en produkt från ondskans axelmakter. Att ställa xide x-mas på bordet är rent kätterskt.
• Julklappar. Att vägra julklappar är att förneka julens existens och leder till evig fördömelse och skållning i het glögg. Julklapparna får heller aldrig delas ut förrän efter julbordet avnjutits, Bengt Feldreichs sista falska ton ljudit och de vuxna serverats kaffe och pepparkaka.

Så står det skrivet. I övrigt får man göra som man vill bara man inte skadar någon annan.

En improviserad pastagratäng som blev riktigt lyckad. Till och med kära hustrun som är en lammskeptiker slök den med ull och hår.

Skiva och hacka två gula lökar, tre selleristjälkar och två vitlöksklyftor. Fräs mjuka i olivolja och häll därefter på två burkar krossade tomater. När allt puttrar ordentligt klickar du ner 500 g rå lammfärs i omgångar (nej, färsen ska inte fräsas). Smaksätt röran med två ”poddar” kycklingfond eller motsvarande för en liter från tärning eller flaska. Krydda med 1 msk spiskummin, 1 msk kanel, 1 msk harissa/chilipasta, 1 dl hackade piementoliver samt det finrivna skalet av en apelsin. Låt puttra cirka 10 minuter och smaka av med salt. Koka pasta, typ penne, men bara halva rekommenderade tiden. Jag använde mezze maniche rigate från Garofalo vars pasta är väldigt stunsig, al dente och ganska okänslig för överkokning. Skvätt olivolja i en ugnsform, häll i pastan och såsen samt blanda väl. Toppa med rikligt med ost, gärna parmesan, och gratinera 20-30 minuter på 200°. Servera med tomatsallad.