Detta bildspel kräver JavaScript.

Så var jag då i Rioja igen. Den här gången för att, tillsammans med 23 andra deltagare från hela världen, bli officiell utbildare för regionen.

Efter en sen ankomst på lördagkvällen hanns det med en snabb men obligatorisk tapasrunda på Calle de Laurel. Söndagen startade sedan tidigt för att utforska den första underregionen; Rioja Baja.

Denna ofta missaktade del av Rioja har länge reducerats till leverantör av mjuka, fruktiga alkoholrikare viner som blandats med vin från de mer ansedda regionerna Alta och Alavesa. Nu börjar fler och fler få upp ögonen för kvaliteten i vinerna härifrån, dess egen karaktär och de spännande producenterna. Rioja Baja är där det händer för tillfället.

Vi besökte först byn Quel? som i princip är sprungen och uthuggen ur den enorma klippa som hänger över invånarna. Tvärs över floden Cidacos i en annan sandstensklippa finns tvåhundra (200!) små primitiva bodegor inhuggna. Dessa användes och används som små alternativboenden  när temperaturen under sommaren blir outhärdlig. Under 1600- och 1700-talen började man utveckla metoder för vinproduktion i grottorna. Man högg ut en typ av ”skorstenar” så att man från toppen av klippan kunde hälla ner de nyskördade druvorna rakt ner i i stora jäskar av sten där de sedan trampades och fick jäsa. Förutom att man skyfflade upp skalmassan till den handdrivna pressen så var detta en tidig form av vinmakning med gravitation. 

Våra värdar vid besöket, Bodegas Otañon, tog 2014 upp metoden igen för att göra ett vin till familjen  och för speciella tillfällen. Den första årgången ligger fortfarande på fat och ska tydligen vara magisk. Vi fick även prova vita viner av druvan viura. Precis som regionen Baja har den haft ett dåligt rykte som ointressant och bäst lämpad för enklare viner. Jag har tidigare provat exempel med ett kvartssekel på nacken och Ontañon visade återigen att viura är en druva att titta närmare på.

Familjen Otañon är också en av pionjärerna att leta upp vingårdslägen på högre höjd och med svalare klimat. Vingården Yerga är en av dem och levererar druvor av mycket hög kvalitet. I vingården fick vi tillsammans med tapas prova en rianza som var häånadsväckande komplex, väldoftande, lite animalisk och med en härligt saftig struktur. Mycket charmigt. Även ett rosévin av typen clarete överraskade med stor karaktär och fräsch attityd. Clarete är en traditionell stil där man jäser gröna druvor med en liten andel blå för att få ett blekt rosa vin.

I morgon bitti ska ni vara snabba med beställningar till Systembolaget. Importören Amka sänker då nämligen priset på en vit côtes-du-rhône från 119 kr till 59 kr! Visserligen måste du beställa ett kolli om sex buteljer men det är det definitivt värt.

Vinet är nämligen ett samarbete mellan den levande legenden Michel Chapoutier från firman M. Chapoutier och Anne-Sophie Pic som tilldelats tre michelinstjärnor för sin restaurant Pic i Valance.

Det är en ganska typisk vit côtes-du-rhône. Fyllig, lite fet och något eldig med pigg syra och kryddiga toner och rik gul frukt. Snyggt balanserad, smakrik och lång lite stram eftersmak. Enda minuset är att den är lite tillknäppt i doften. Helt klart ok för 119 kr. För 59 kr är det ett tokfynd! Finns endast 700 flaskor kvar och kan bara beställas från och med i morgon bitti. Gå via denna länk.

Detta bildspel kräver JavaScript.

För några veckor sedan hade jag den stora förmånen att vid en mycket intim liten vinprovning få sitta ned tillsammans med den levande legenden Alain Brumont. Jag skrev ett inlägg om honom och hans viner för tre månader sedan i samband med att jag höll i en stor provning på temat. Att nu få träffa honom var mycket givande.

Alain Brumont är en man som bokstavligen stått med händer och fötter i jorden och därifrån lyft, inte bara sig själv, utan ett helt område till världsrykte. Otroligt spännande att få lyssna till hans erfarenheter av vinodling, vinmakningoch inte minst hans syn på ”naturvin”.

Eftersom jag så nyligen provat vinerna så kunde jag koncentrera mig på att lyssna till Alain och sniffa på vinerna utan att skriva om dem. Precis som förra gången så stod det vita vinet 2009 Jardins de Bouscasse ut som exceptionellt personligt och bra. Stor komplex doft med massor av mogen frukt, honung, bivax och en stor rostad ton förvillande lik fattoner. Mycket frisk och smakrik med koncentrerad fruktighet, gul vaxig frukt, apelsinskal och mandlar. Mycket lång och kraftfull eftersmak med mineralitet och kvardröjande fetma. Fortfarande ungdomligt trots över sex år på nacken, mycket personligt och till ett sensationellt lågt pris.

Vinet kostar ynka 125 kr när du privatimporterar via Systembolaget. STOPP!!! Ge inte upp nu! Det är mycket enkelt och går snabbt. Gå in via denna länk läs infon och klicka dig vidare. Om du inte har ett konto på  hemsidan så behöver du registrera dig först. Gör din beställning. Importör: Vinunic. Producent: Alain Brumont. Vinets namn: Jardins de Bouscasse. De andra uppgifterna är inga konstigheter. I informationen står att man måste betala 30% i handpenning i butiken men det behövde inte jag. Det tog fem dagar tills vinet var i butiken. Hur enkelt som helst!

Orkar man inte privatimportera så är ett annat osannolikt fynd är 2009 Château Bouscassé som är en riktig klassiker i Systembolagets sortiment. Ett rött vin för den som gillar kraftfulla, smakrika och strukturerade viner. Njutbar idag med en rejäl luftning men klara flasklagring i flera decennier enligt Alain själv.

Jag blir lika glad varenda gång jag hittar en riktigt bra bordeaux. Inte för att det på något sätt skulle lida brist på sådana, men i den enorma mängd vin som kommer från området kan det ibland vara svårt att hitta guldkornen.

Blev tipsad om 2009 Divinus de Château Bonnet av en pålitlig vän. Precis som vännen är producenten André Lurton pålitlig och jag rekommenderar alltid den vita Château Bonnet till den som vill ha en bra vit bordeaux eller en typisk sauvignon blanc.

Divinus är prestigevinet som kommer från fyra hektar utvalda vingårdar på den mycket stora egendomen. Noggrann selektering, 18 månader på ekfat och traditionell klarning med äggvitor har gett resultat. Över den klassiska strama, eleganta kroppen hänger en tung modern överrock av mörk mogen frukt och en kryddig, rostad och lätt blommig parfym omger det hela. Den hängivne bordeauxälskaren (sådana som undertecknad) kanske saknar egensinnigheten och tonerna av sot, jord, blod och rostigt stål, men vinet levererar så mycket ren njutning att det snart glöms bort. Perfekt balans mellan cabernet sauvignon och merlot, modernt och klassiskt, gamla och nya världen.

Ett bordeauxfynd för mycket humana 200 kronor. Att njuta fullt ut nu eller fylla källaren med och följa under många år.

När man pratar om att lagra viner så tänker de flesta säkert på fatlagrade, röda och dyrare viner kanske framförallt från Frankrike eller något annat klassiskt vinland.

Här kommer två billiga, vita viner från lite udda druvor utan fatlagring som kommer från Australien som är ganska alkoholsvaga och som kan glömmas många år. Inte ett enda rätt egentligen. Just sån’t här gör vin ett så spännande område.

För drygt ett år sedan besökte jag Australien och skrev då om vinerna från det extrema Hunter Valley och de egensinniga vinerna därifrån. Riktigt klassiska lagringsviner för en spottstyver. 2009 Margan Hunter Valley Semillon är ett bra exempel på dessa viner som i sin ungdom är smått obegripliga med sina distinkta citruskaraktär och höga syra. Lite grand som en Chablis. Gillar man stilen är de fullt njutbara som unga, men glömmer man bort dem 5-6 år eller ännu längre så händer det grejer. Vinerna blir fylligare, fruktigare, rikare och mer komplexa och utvecklar en lite rostad nötighet som påminner om en klassisk Meursault från Bourgogne. Snudd på en metamorfos.

Under australienresan besökte jag även klassiska Château Tahbilk som grundades redan 1860. Jag skrev faktiskt inget om detta besök men under en mycket omfattande provning så fick vi uppleva hur ”enkla” Tahbilk Marsanne utvecklar sig under decennier. Vinet släpps först när det redan har lite flaskmognad efter fyra fem år. Här finns mer tropisk frukt, lite omogen ananas, en speciell doft av hjortron och en tydlig rökighet. Mer generös i stilen men med en frisk syra. Med flasklagring utvecklas fruktigheten och mer rökiga aromer, popcorn, smörighet och en bredare smak. Makalöst lagringsduglig för under 100-lappen. Måste beställas.

Har man inte obegränsad budget och en omfattande vinkällare så krävs nästan att man har råd att köpa en låda av ett vin man tänkt spara en längre tid. Med prislapparna på vinerna här så är det en möjlighet för de flesta.

Dags för ett nytt fyndvin till utförsäljningspris! Jag skrev om Tokara Cabernet Sauvignon för tre år sedan och gav den ett riktigt bra omdöme. Då gällde det årgång 2010 och nu handlar det om 2011.

Precis som förra gången handlar det om ett medelfylligt, friskt snyggt strukturerat och elegant vin med nyanserad fruktighet och mycket mörka bär. Mjuka och mogna tanniner, bra längd, diskret fatkaraktär, lite mandelmassa och ganska tydliga svamptoner från mognad, helt torrt avslut. Ett vin att dricka nu och fram till sommaren. Ligger nu på beställningssortimentet prissänkt från 109 till 79 kronor! Fynd! Finns ungefär 8000 flaskor hos importören (Uppdatering: den 2/2 fanns knappt 5000 flaskor kvar) så det ska nog räcka och inte ta slut direkt som tidigare. Läge att beställa hem en låda och ha till bruksvin

Att jag kallar det ett ”surfarvin” har att göra med att jag provade på att surfa och kom över min hajskräck tillsammans med Tokaras vinmakare Miles Mossop när jag besökte Sydafrika. Så lite partisk kanske min bedömning är. Men bara lite. Surf’s up!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Under ett inplanerat besök i Stockholm hade en förutseende vän lyckats boka två platser till restaurang Djurets Fredagslunch. Djuret serverar vanligtvis inte lunch men en gång i månaden arrangeras en speciallunch utöver det vanliga och till mycket sympatiska priser. Anmäl dig till deras nyhetsbrev för att få inbjudningar. Var på hugget när den kommer för platserna ryker med en gång.

Temat denna gång var den svarta tryffeln från Périgord. Fyra eleganta och läckra serveringar presenterades. Tryffeln var hela tiden närvarande men höll sig fint i bakgrunden och blev aldrig påträngande. Bäst till sin rätt kom tryffeln i den ljuvliga potatispurén som serverades till ankan. Fågeln var snudd på överflödig trots att den var huvudnumret. Utan ankan hade det blivit en ljuvlig vegetarisk rätt. Den lilla ostdesserten var raffinerad i sin enkelhet och avnjöts i total tystnad.

Ett vinpaket fanns förstås. Till tartaren en mjuk, saftig viol- och lakritsdoftande nebbiolo d’alba som avlöstes av en madeira från Barbeito till soppan. Starkvinet var elegant och härligt nyanserat men aningen lite för sött för en perfekt kombination. Till ankan serverades Djurets eget vin Cuvée Carnivore som är en blandning av druvorna merlot och syrah samt områdena Bordeaux och Rhône. Udda och intressant. Till osten hälldes avslutningsvis en vit bourgogne upp som med sin fetma, syra och nötighet var som gjord att flörta med comtén, hasselnötterna, det brynta smöret och tryffeln.

Avslutningsvis uppenbarade sig krögaren Daniel Crespi och hällde upp smakprov på en pinot noir från Rheingau årgång 1970. Livet är rättvist ibland. Ännu mer rättvist är att menyn endast kostade 395 kronor och det utmärkta vinpaketet 350 kr. Obegripligt prisvärt.

En sådan hedonistisk lunch kunde bara avslutas genom att ta de få stegen in till baren Tweed där vi sjönk ner i varsin chesterfieldfåtölj, anjöt en flaska röd bordeaux och kontemplerade över tryffel och livet.

Skuren tartar på kalvrygg. Serveras med svart tryffel, Parmigiano-Reggiano 2012, olivolja, svartpeppar och citron.

Soup aux truffes noirs VGE de Paul Bocuse. Smördegsöverbakad tryffelsoppa på Paul Bocuse vis.

Anka Rossini. Ankbröst på rostad brioche med halstrad anklever, tryffel-jus och tryffelpotatispuré.

Hyvlad Comté-ost med riven tryffel, rostade hasselnötter och karamelliserat smör.

Jag har gnällt många gånger på Systembolagets sortiment av sherry (och det blir mer av den varan längst ned). Det har blivit bättre den senaste tiden* men fortfarande är vi hänvisade till monopolets godtycke för inte ens via ”vinklubbarna” på nätet kan vi hitta alternativ. Skärpning alla privata aktörer som slår er för bröstet och hävdar att ni breddar det svenska utbudet.

*Edit: Fick nu reda på att Systembolaget reviderat sin sortimentsplan för torr sherry/montilla. Från mars i år kommer 15 positioner i standardsortimentet och 18 i premiumsortimentet att bli 13 respektive 16. ”Världens bästa sortiment”.

Nu har dock vårt statliga alkoholdetaljist bestämt sig för att lansera Gran Barquero Pack – en låda med halvbutljer av de vanligaste typerna fino, amontillado och oloroso. Det är visserligen inte sherry (vilket jag fick påpeka då den listades som ”Sherry Pack” på hemsidan) utan viner från Montilla-Moriles. För en sherryälskare är det snudd på bättre. Här gör man nämligen viner i samma stilar som i Jerez men av druvan pedro ximénes och i en oftast lättare och elegantare stil.

Vinerna kommer från producenten Perez Barquero som jag besökte för ett antal år sedan och då fick prova över 100-åriga viner. Har provat vinerna flera gånger efter detta och känner till dem väl så det var ingen överraskning att de håller en mycket hög kvalitet. Finon är av den lättare typen med typiska jästiga inslag, liten animalisk ton och mycket elegant och av lagringen på i snitt tio år märks inte ett spår – mycket fräsch! Perfekt för den som inte provat fino tidigare. Amontilladon, med i snitt 25 års lagring liksom oloroson, var nötigare och likaledes lätt och elegant med tydligare och lite skarpare animaliska toner som passade till lakritsgodis (fråga inte varför jag vet). Oloroson stod ut i sammanhanget med komplexa och nyanserade aromer och smaker av torkad frukt, halstabletter (Kungen av Danmark) och violer. Mycket finstämd och len och samtidigt smakrik men utan den rustika karaktär som man kan få i olorososherry. Mycket bra samling väl värd pengarna (lite över snittet för vad man betalar för sherry).

Nu kommer vi till det retfulla. Lanseringen är ett resultat av en offertförfrågan från Systembolaget där de frågade efter ”ett mixpack med flera olika typer av sherry eller montilla, för att väcka intresse och erbjuda en kunden inspiration”. Gott så. Allt som skapar intresse för sherry i allmänhet och Montilla-Moriles i synnerhet ska applåderas. MEN! Om man nu tycker om ett av vinerna och vill köpa en flaska till kan man då hitta det i sortimentet i monopolbutiken? Svar nej. Kan man hitta andra viner från Montilla-Moriles om man nu blivit nyfiken? Svar nej! Vad är meningen med att retas på det viset? Ett helt bakvänt monopoltänkande. Men importören har väl åtminstone sett till att man kan beställa vinerna separat genom beställningssortimentet. Svar nej. Hur tänkte man där?

Gör om, gör rätt!

Vinerna var varuprov från importören.

Mina tips på nyårsmenyer i olika pris- och ambitionsnivåer med passande viner brukar vara populära så här års. Jag repriserar dem därför men har uppdaterat vinvalen. Jag har valt ut viner som ska finnas tillgängliga i stort sett över hela landet så de ska vara lätta att få tag på. Vill du göra något enkelt och billigt så ska du kika här. Är det förslag på mousserande vin och champagne samt hur det serveras så hittar du det i denna bloggpost.

Tjusigt och traditionellt till nyår är hummer och det blir inte mer klassiskt än

Hummer Thermidor

som självklart avnjuts med en klassisk, elegant champagne som

2009 Launois Blanc de Blanc Grand Cru

Varmrätten är fint nötkött inbakad med smakrika tillbehör nämligen

Biff Wellington

som serveras med ett smakrikt, stramt och klassikt vin från Margaux

2012 Château d’Arsac

Middagen avslutas italienskt med en krämig och rik

Tiramisú

och den njuts med samma vin som desserten är smaksatt med

2010 Ruffino Vin Santo Serelle

Detta bildspel kräver JavaScript.

Den väldigt intressanta provningen av bardolino och chiaretto ägde rum på Villa Cordevigo som ägs och drivs av vinproducenten Villabella. Det är ett femstjärnigt hotell mitt ute bland vingårdarna som restaurerats från grunden då det var helt förfallet i början av 2000-talet. De äldsta delarna av grunden härrör från ett romerskt sommarhus och hela egendomen är som en resa genom århundradena. Här finns också restaurangen Oseleta som fick sin Michelin-stjärna samma år de öppnade 2011.

Man producerar vin under de båda namnen Villa Cordevigo samt Villabella och de imponerade mycket under provningen (se nedan). Framför allt 2014 Villabella Bardolino Chiaretto Classico samt 2013 Villabella Valpolicella Ripasso Classico Superiore. Den sistnämnda är ett av de bättre ripasso-vinerna jag provat och finns tillgängligt via Systembolaget men i en annan årgång.

Man har också de största odlingarna av den mycket sällsynta druvan oseleta. Denna blå druva, som för ett par decennier sedan var snudd på utrotad, ger extremt små klassar med intensivt smakrika druvor rika på tanniner och färg. Man gör ett vin med namnet Oseleta som endast görs i 800 magnumbuteljer som serveras på restaurangen med samma namn. Otroligt kraftfullt och intensivt vin i amarone-stil.

Efter provningen var det dags för en ”enkel” 4-rätters lunch. Tänkt vin genomgående var den ovannämnda chiaretton men även en magnum Oseleta trollades fram. Kocken Giuseppe D’Aquino från Kampanien trollade fram fantastiska rätter med inspiration från sin hemregion.

•

En korg med fantastiska små bröd varav ett var smaksatt med citron samt ett ”muffinbröd” med en fyllning av kokt ägg och bacon. Ljuvligheter tillsammans med det salta smöret.

•

Förrätten var en liten bakelse där man varvat stekt aubergine med tomatsås och mozzarella och toppat med en jätteräka från Sicilien. Ljuvligt smakrik liten rätt i all sin raffinerade enkelhet.

•

Pastarätten var en puck av tjocka spaghetti kokta al dente med en tomatsås smaksatt med citronzest och burrata (mozzarella med grädde). På toppen en pomodorino del piennolo. Det sistnämnda är en liten tomat som växer i stora klasar som efter skörd hängs utomhus och blir halvtorkade och utvecklar mer smak. En ren smakexplosion tillsammans med den skenbart enkla pastarätten.

•

Till huvudrätt fick vi oxkind av Fassone-nöt som var så mör att den demonstrativt serverades med sked istället för kniv. Tillbehör vara palsternackspuré, sura körsbär och en koncentrerad rödvinssås på oseleta-vin (se ovan) och mörk kakao. Tyvärr kantrade anrättningen över av såsen som var för koncentrerad och bittar av både vin och kakao. Intressant nog fungerade chiaretton väldigt bra till medan det kraftfulla Oseleta blev ett magplask.

•

En liten fördessert i form av en rosa pralin på is serverades sedan vi fick instruktion att ta hela i munnen innan vi bet i den. Wow! Den rosafärgade vita chokladen brast och ut kom en smakkoncentrerad shot av bellini, det vill säga persika och champagne. Hade kunnat poppa sådana hela eftermiddagen om jag fått tillfälle.

•

Till desserten serverades Villabellas egen passito Fiordilei, kanske ett av de bättre söta italienska viner jag provat. Fantastisk balans mellan syra och sötma, simmigt och komplext med torkad frukt, honung och nötter. Desserten var en luftig pannettone och en ljuvlig mandelkaka jag glömt namnet på serverad med molnlätt zabaione. En perfekt avslutning!

•

2014 Villabella Bardolino Chiaretto Classico. Lökskalsfärgad. Ganska liten, lätt parfymerad doft av rosor och citruszest, smultron och persika. Medelfyllig, mycket frisk, omogen aprikos, citrus och omogna smultron. Bra längd och liten skalbitterhet. Mycket bra.

2014 Villa Cordevigo Bardolino Chiaretto Organic. Medeldjupt lökskalsfärgad.  Ganska stor och nyanserad doft av torkade rosor, aprikos, nypon. Medelfyllig, fruktig, balanserad syra, aprikos, mogen citrus. Mineralstram struktur och bra längd.

2013 Villabella Valpolicella Ripasso Classico Superiore. Medeljup rubinröd. Medelstor med viss komplexitet, djupt fruktig av mogna skogsbär, mörka körsbär, mörk choklad, antydan till torkad frukt och liten pepprighet. Elegant, fokuserad och balanserad. Riktgt bra ripasso!

2008 Villa Cordevigo Rosso Veronese. Djupt blodröd. Stor, nyanserad och lite eldig doft med torkad frukt, choklad, kryddighet, tobak och mörka bär. Fyllig, torr, mycket frisk, eldig, mjuka och välbalanserade tanniner, mörk frukt, mörk bitter choklad, pepprig, kanel och lite vanilj. Elegant men kraftfull med lång eftersmak.

2006 Fracostoro Amarone della Valpolicella Classico Riserva. Medeldjupt blodröd med lite orange kant. Stor, utvecklad och nyanserad doft av mörk choklad, läder, tobak, russin, mörka körsbär och lakrits. Fyllig, smakintensiv, eldig, välstrukturerad och astringent med stort fruktfokus, stor kryddighet. Lång, bred och intensiv eftersmak med eldighet och kryddor. Häftigt.