Efter ett par förvirrade och planlösa timmar på vinmässan ”The Beautiful South tasting” som mest gick ut på att hälsa på bekanta och rekognisera försöker jag få lite struktur. Det finns en hel mängd med temabord där man kan testa utvalda viner från de tre länderna Chile, Argentina och Sydafrika. Vi började med ”Champions of the South” som presenterade viner som alla vara premierade vid olika bedömningar och tävlingar.  Slumpvis utvalda var de två chardonnayerna inte särskilt imponerande medan en ren cabernet franc, en petit verdot samt en klassisk bordeauxblend fick oss på gott humör. En ”tawny” från KWV var riktigt julbordsmumsig och löljigt smaskig.

En bonus var att jag av misstag lyckades få med Jancis Robinson på bilden ovan. Vinmässan är vinkändistät vilket också bevisas av att jag stod i vägen för Steven Spurrier när jag tog bilden.

2012 Famiglia Bianchi Chardonnay / Argentina – San Rafael. Ljust citrongul. Medelstor doft av gula äpplen och päron, liten rökighet och mineralitet. Torrt, lätt till medelfyllig, mycket frisk med nästan sprittande syra, eldighet, mogen citrus, omogen melon, ananas. Lång eftersmak med stramt avslut och lite citrusskalsbeska.

2011 Viña Leyda Lot 5 Chardonnay  / Chile – Leyda. Ljust citrongul. Medelstor doft av gul tropisk frukt, mango, hjortron,  gröna örter, citronskal (det vita). Torr, fyllig, mycket hög och frisk syra balanserad av rik och fokuserad fruktighet av ananas , mogen citrus och gröna äpplen. Lång, fruktig och mycket frisk eftersmak men ännu något outvecklad.

2008 Andeluna Cellars Cabernet Franc / Argentina – Uco Valley. Djupt körsbärsröd. Stor, mörkfruktig och nästan köttig doft med inslag av blod och sot, inte olik en bordeaux från varmt år. Fyllig, intensivt pepprig och med mycket hög syra balanserad av rik, mogen mörk frukt, massor med mogna fina tanniner med bra grepp, blod, järn, rostade ektoner, kaffe oc lte grn paprika. Lång oc ä  sak med uecklingspotential.

2010 Casa Silva Edicíon Limitada Petit Verdot / Chile – Colcagua. Tät, nästan opak blåröd färg. Liten och något knuten outvecklad doft av mörka körsbär och lite bark och ceder. Fyllig, koncentrerade mörk frukt, sura körsbär, röda bär, pepprig och örtig, unga och outvecklad med väl inbäddade tanniner som suger tag i tandköttet. Bra längd men något stum och outvecklad eftersmak.

2009 Stellenrust Timeless / Sydafrika – Western Cape (62% cab sauv, 30% merlot, 8% cab fr). Ganska djupt röd färg med litet blått stick. Stor och något utvecklad doft med spännande komplexitet av mognadstoner som läder, svamp och höstlöv över mogen röd bärfruktighet. Medelfyllig, utvecklad smak där röda bär och fruktighet dominerar med en frisk syra, avrundade tanniner, nyanserade mognadstoner och diskret fatton. Bra längd och ett kryddigt avslut.

KWV Classic Collection Cape Tawny / Sydafrika – Western Cape. Ljust tegelfärgad med röd kopparton. Stor, utvecklad, komplex doft rik på oxidationstoner, julkryddor, smörkola. syltade körsbär, colaflaskor, torkad frukt och lite brända toner. Sött, eldig, frisk och mycket kryddig och pepprig smak (ingefära) som balanserar de godisartade tonerna där colaflaskorna kommer tilbaka tillsammans med röda kolaremmar och russin. Mumsig!

Tidigt i morgon bitti flyger jag till London inbjuden av WOSA  i Sverige för att besöka vinmässan ”The Beautiful South tasting” under två dagar. Det är ett ganska unikt arrangemang där Wines of South Africa, Wines of Chile och Wines of Argentina går samman för att presentera sina viner.

Det ska bli jättekul att återse bekanta från resorna till Sydafrika respektive Sydamerika och givetvis upptäcka nya spännande viner. Ska försöka hinna med många uppdateringar om vinerna från den sköna södra hemsfären.

För lite drygt två år sedan skrev jag om ett riktigt fyndvin från toppproducenten Guigal i Rhône. Sedan dess har två årgångsbyten skett och priset höjts från 99 till 109 kr.

Jag fick i dagarna ett varuprov på årgång 2012 som visar samma aromatiska, rika och fylliga karaktär men kanske med ännu mer friskhet och stringens. Att man dessutom nu pressat priset till 89 kronor för att från beställningssortimentet utmana konkurrenterna i ordinarie sortiment är bara att tacka för. Det är sällan man får så mycket karaktär för en så lite peng. Gillar du den sydfranska stilen så är det inget att tveka på; beställ en låda och ha på lut hemma.

Igår fick eleverna på Gustibus WIne & Spirit Academy besök av Karl- Frédéric Reuter från Bollinger. Med benäget bistånd från importören Arvid Nordqvist fick vi en fin presentation av det anrika champagnehuset och en fantastisk provning med efterföljande buffé i den härliga septembersolen.

Bollinger startades 1829 av tyskättlingen Jacques Bollinger och är fortfarande familjeägt. För att vara ett av det ”stora” och kända husen är det förhållandevis litet med mindre än 1% av produktionen i Champagne. I distriktet ägs 90% av vingårdarna av oberoende vinodlare vilket innebär att de stora champagnehusen köper det mesta av druvorna de behöver men Bollinger har upp till 60% av sitt behov från egna odlingar. Man använder en stor del av den blå pinot noir, som ger struktur, kraft och lagringspotential, samt övervägande druvor som klassas som premier eller grand cru.

Bollinger jäser huvuddelen av sina grundviner i små, begagnade ekfat och är det enda huset som har en heltidsanställd tunnbindare som underhåller de 3000 faten. Man mognadslagrar också reserve-viner på magnumbuteljer med naturkork och har idag 650 000 stora buteljer i sina källare som ligger där i 5-15 års. Man använder årligen inte mer än 10% i sina cuvéer. Tillsatsen av dessa flasklagrade viner fungerar som en ”arombomb” och bidrar med den för Bollinger så typiska mognadskaraktären.  med mognadskaraktär och rika aromer. Hos Bollinger lagras champagnerna i genomsnitt dubbel så lång som krävs enligt reglerna. Alla årgångschampagnerna degorgeras (jästfällningen avlägsnas) dessutom för hand vilket innebär att man kan göra en kontroll av varje flaska innan korken sätts i.

Bollinger är ett annorlunda champagnehus på många sätt och svenska champagnedrickare verkar ha en särskild plats i hjärtat för de smakrika bubblorna. Genomgående i provningen var den jämna, höga kvaliteten, tonerna av rostade hasselnötter, mognad, fin fatstruktur och helt rena avslut utan den bitterhet jag ofta har börjat hitta i många champagner de senaste åren. Husets storsäljare, Special Cuvée, levererar som vanligt hög kvalitet och mycket karaktär för en i sammanhanget blygsam peng. Jag brukar inte vara särskilt road av roséchampagne, men både den årgångslösa samt 2004 Grand Année var riktigt bra. Den sistnämnda var nog faktiskt min favorit i provningen. Sist i provningen kom viner med lite ålder. 1999 RD var fantastisk fin och fokuserad med många års ytterligare potential, i min smak var den strået vassare än 1988 som började kännas lite gles på sina håll. Den sistnämnda var nog annars de flestas favorit trots (eller kanske på grund av) sin väl tilltagna prislapp på nästan 8000 kr. Men då var det ju förstås en magnum.

NV Bollinger Special Cuvée. Medeldjupt citrongul med små fina bubblor. Stor, mycket fruktig doft med rika citrustoner, bröd, brioche, rostade toner, gula frukter, vita persikor samt en lite ton av mandelmassa. Torr, mycket frisk och fyllig smak med mycket fin, mjuk mousse, mogen citrus, bröd och jäst, hasselnötter. Lång, rik eftersmak med mycket fint balans och en fin, stram ekfatsstruktur.

NV Bollinger Rosé. Ljust rosa som drar åt orange, laxrosa. Medelstor doft av röda bär, rostade hasselnötter, syltade körsbär och mörk choklad. Torr, mycket frisk smak, mjuk mousse, röda friska bär, jordgubbar, smultron, röda vinbär, lite åtstramande ek. Smakrik och ganska välstrukturerad med mycket bra längd med tydlig nötighet och total avsaknad av den bitterhet som ofta misspyder roséchampagne.

2004 La Grand Année. Medeldjupt citrongul.  Stor, komplex doft med början till mognad, hasselnötter, färska champinjoner, lemoncurd, lime, solvarma smultron, rostade toner (kaffe?) och ett drag av torkad aprikos. Torr, mycket fyllig, smakrik, gräddig mousse, mycket fruktig med mogen citrus, gula frukter, rostade nötter, mandel, välintegrerad men tydlig ek, bröd. Mycket lång och smakrik eftersmak som slutar helt rent i en fin nötighet.

2004 La Grand Année Rosé. Nästan mässingsfärgad. Medelstor, frisk doft med komplexitet, skaldjur, jordgubbsmarmelad, smultron, rostade hasselnötter, citronzest och en lite rökig ton.  Medelfyllig, torr, mycket frisk, hallon, blodapelsin, nötter, brioche, fint integrerad ekstruktur, mjölkchoklad, mycket fruktig med en mycket lång, något stram och citrusdominerad eftersmak som avlutas med tydlig mineralitet.

1999 Bollinger RD magnum (restaurangsortiment / 2258 kr ex moms). Ljust gyllene. Stor, utvecklad, intensiv mogen citrus, mörk choklad, rostade hasselnötter, brioche, torkad aprikos, omogen ananas, vita blommor.  Mycket torr, knappt fyllig, mycket frisk och fruktig, välstrukturerad, gula frukter, äpplen, rik mousse och liten fetma. Lång, rik och mycket välbalanserad med ett öppet och komplext avslut.

1988 Bollinger RD magnum (lansering november / 7995 kr). Medeldjupt gyllene. Stor, utvecklad doft av läder, valnötter, kaffe, mörk choklad, persikor, honung och rökiga toner. Mycket torr och fortfarande mycket friska syror, något glesnande mousse, smakrik, fokuserad citruskaraktär, kraftfull och rik med utvecklad men ännu ungdomlig karaktär. Mycket lång och samlat kraftfull med stor mineralitet sammanflätad med fin ek.

2012 Rocca di Montegrossi Rosato / IGT Toscana. Mycket ljust hallonröd med lätt orange ton. Medelstor, frisk doft av citrus, lime, jordgubbe, rött äpple, grädde och viss mineralitet. Medelfyllig, torr, mycket frisk smak av citrus, röda vinbär, omogna jordgubbar och tydlig mineralitet. Mycket bra längd, balans och en liten komplexitet. Riktigt läckert!

 

2011 Rocca di Montegrossi / Chianti Classico. Medeldjup körsbärsröd färg. Ganska stor doft av mogna mörka bär, körsbär, örter, liten diskret ekton, lakrits, tobak och körsbärskärnor. Nästan fyllig, mjuk mogen frukt och mycket frisk smak av mörka körsbär, blodapelsin och med mjuka tanniner men ett stramt avslut. Bra längd och balans och en liten mineralitet. Mycket snyggt!

 

2008 Vigneto San Marcellino / Chianti Classico. Djupt körsbärsröd med lite blå toner. Stor, intensiv och komplex doft av tobak, ekkrydda, kanel, ceder, mynta, mörka bär, hösthallon och animaliska toner. Fyllig, mjuk mogen frukt, smakrik, stram och mycket välstrukturerad med mörka bär, kryddor och örter, fint integrerad ek. Mycket lång smak, välbalanserat och elegant med fin mineralitet. Mycket ungt men fantastiskt njutbart idag.

 

2007 Vigneto San Marcellino / Chianti Classico. Djupt körsbärsröd med lite blå toner. Medelstor, lite dov och mörk doft av ek, mogna börka frukter, ceder, chili och viss eldighet. Mycket fyllig, kraftfull och stram och med en upplyftande frisk syra mitt i det tunga. Snyggt balanserad med kaffe, lakrits och kryddor. Mycket ung och med stor potential men redan balanserad och med en mycket lång och rik eftersmak. Lägg undan och spara!

 

2004 Rocca di Montegrossi Vin Santo del Chianti Classico. Djup bärnstensfärgad och lite dimmigt utseende. Stor, utvecklad och fruktig doft med tydlig oxidation och flyktiga syror (etylacetat). Där bakom en stor komplexitet av honung, rostade hasselnötter, sirap, dadalar, honung, mandel, pumpernickel och ett litet parfymerat inslag.Mycket sött, fylligt men samtidigt frisk smak och en fet, simmig munkänsla, sirap, russin, katrinplommon, knäck, apelsinmarmelad, pepprighet och ingefärakarameller. Fantastiskt vin med en intensiv och mycket lång och komplex eftersmak. Som en lätt och elegant PX.

En gång om året bedömer vi på Gustibus Wine & Spirit Academy viner på uppdrag av Svenska Vinodlarföreningen. Förra lördagen provades vinerna och idag presenterade jag resultatet på föreningens årsmöte och delade ut diplom.

Vinerna anmäls, skickas in och provas blint av en jury bestående av fem erfarna personer från olika delar av vinbranschen. Vinerna bedöms enligt en 20-poängsskala där 8 poäng är Godkänt, 11 poäng ger Brons, 13 poäng Silver och Guld när man uppnår 15 poäng. Trots att 2012 var ett synnerligen dåligt år så hade 45 olika viner skickats in till bedömning.

På grund av de svåra förutsättningarna var snittnivån mycket lägre i år än tidigare. Förra året hamnade snittpoängen för första gången någonsin totalt över nivån för godkänt (8,32) i år störtdök resultatet till 6,76, det vill säga en bra bit under godkänt som är 8 poäng. Även om årgången var skral så var den tekniska kvaliteten riktigt bra. Tyvärr var många av vinerna översvavlade vilket drog ner omdömena. Förklaringen till kan vara okunskap, små volymer samt att man på grund av den lilla skörden frestats att ta med druvor som annars skulle ratats.

Förra året bedömdes endast 22 viner varav sju fick ”godkänt” och fyra belönades med bronsmedalj (11 poäng). I år blev det nio godkända men endast två bronsmedaljer. Här nedan några jutynoteringar av medaljörerna.

2012 Solaris / Domaine Bellevue. Gyllene, fruktig, mogen citrus, honung,  frisk, torr, viss smörighet, viss längd, medelfyllig, viss eldighet…Lätt spritsigt, honung, aprikos, viss restsötma, doften klart bättre än smaken…Fruktbomb!. Massor av tropisk frukt, mango, kiwi, melon och kryddor. Lång, fin smak med liten restsötma och eldighet. Crowd pleaser. Botrytis?…Angenäm doft, integrerad syra, fin frukt…Fruktigt med viss stramhet. Inbjudande doft och god gul frukt med fint avslut.

2011 Gutevin Ädel / Gute Vingård. Djupt gyllene, något oxiderad, bränt, viss sirap, socker, honung & tonad frukt, söt oxade toner, viss beska med bra… Mycket fyllig bärnstensfärgad färg, koncentrerad doft av honung, aprikos, mandel med lätt oxidton, bohytis! För mycket ek, fyllig intensiv söt smak med tydlig bitterhet från ekfaten, bra mogen frukt… Snygg färg. Komplex doft med botrytis. Söt, simmig smak… Klar stor doft av mandelmassa, aprikos. Doft går igenom i smaken. Välgjort! … Ganska stor doft med komplexitet, honung och torkade fikon, botrytis. Ganska sött med szamorodni-prägel.

Att köpa ett vin från någon av de trettiotre vingårdar i Bourgogne som är klassade som grand cru är aldrig billigt.  Även från Corton, som är den allra största (om man räknar bort Chablis grand cru) och rimligast prissatt, brukar priset börja på 500-600 kr per butelj. Därför var det med viss förvåning som jag upptäckte att 2006 Corton Grand Cru från Louis Latour såldes på Systembolaget för blygsamma 298 kronor.

Nu fanns det ju vissa varningssignaler; det fanns många flaskor på hyllan, en ganska svag årgång (även om det kan betyda att de är drickfärdiga tidigare) och en stor firma som inte hör till toppskiktet. Men ändå. En grand cru är ju alltid en grand cru och för trehundra måste den ju ändå ge valuta för pengarna. Det är just sådana resonemang man för när snålheten bedrar visheten.

Det här var verkligen inte roligt. Den lite stumma, dova doften med drag av tobak och mörka bär saknade den förväntade nyanserat, parfymerade och kryddiga tonen. Smaken var dock den största besvikelsen; ganska fyllig men med kärva och spretiga tanniner, obalanserat och med omogna, gröna drag bakom den mörka bärigheten. Osedvanligt kort, ofokuserad och lite grov. För runt hundralappen hade det kunnat vara ett okej köp. Dyrköpt erfarenhet trots ett billigt pris.

Surströmming! Denna älskade och orättvist skydda delikatess! Den genuint matintresserade som inte åtminstone en gång provat denna specialitet saknar allmänbildning.

Jag har tidigare tipsat om hur man kan äta surströmming och provat olika öl till. Nu ville jag testa en dryck som jag misstänkt skulle passa fantastiskt till den jästa fisken: finosherry! Rent teoretiskt borde det knastertorra, uppfriskande vinet med sina jäsningsaromer, högre alkohol och väl kända affinitet till umamistinn mat sitta som en smäck. Men teorier kan falla platt som med veteölet i det förra testet. Oron var dock obefogad för detta var verkligen en kombination som fick det att sjunga i gommen! Jag avstod till och med de öl jag hade som reserv uti fall att.

Ett litet tema hittade jag i dessa viner. De kommer från områden eller druvor som är mest kända för sina röda viner.

Rhône är just ett område som främst uppmärksammas för sin röda viner. Det varma medelhavsklimatet är inte idealiskt för att producera friska, eleganta, istället blir de ofta alkolrika, slappa, tunga och ofta lite parfymerade.  Men när de vita vinerna är lyckade blir de ofta intressanta, smakrika, fylliga och i en stil man inte hittar på många andra ställen. Har en  svaghet för dessa viner, särskilt när de är så välgjorda som detta från Château Mont-Redon.

2012 Mont-Redon Reserve. Ganska ljust gul med grönt inslag. Medelstor och något eldig doft av tropisk frukt, aprikos, gråpäron, galiamelon och kryddighet. Torr, fyllig, fet smak med stor fruktighet och en liten pigg syra bakom den mogna frukten, aprikos, örter och en liten åtstramande beska. Lång, balanserad och rik eftersmak.

Det är nog en och annan som lyfter på ögonbrynen över att det finns vita viner från Priorat. Detta karga distrikt med sitt extrema klimat levererar kraftfulla, fylliga, koncentrerade och alkoholrika röda viner som imponerat mycket de senaste åren. När jag besökte området för några år sedan provade jag en hel del vita viner och personligen tyckte jag att de var mer intressanta och personliga än de röda som alla verkade plöja i samma stilfåra. Kul att det letat sig hit ett vitt prioratvin med karaktär som lyckas balansera en alkoholhalt på 15%. Blunda och smaka och det är inte helt olikt ett friskt rött vin.

2009 Grand Clos Blanco. Medeldjup gul färg med drag åt halm. Stor, uttrycksfull doft av ek, nötter, läder, mogen citrus och ett tydligt drag av oxidation. Torrt, fylligt, smakrikt, tydligt ekpräglat,välstrukturerat, mogen citrus, honung, kryddor, läder och nötter. Mycket lång, komplex och välbalanserad eftersmak.

Det sista vinet är lite udda. Det kommer från en producent i Veneto som bland annat gör amarone. En av de blå druvorna i amarone är rondinella och detta vin består till 60% av en grön naturlig mutation som producenten kultiverat. Att en vinstock som bär blå druvor plötsligt kan utveckla gröna druvor är inget ovanligt, det är faktiskt så alla gröna sorter en gång uppkommit. Lite ovanligare är att idag ta tillvara denna mutation. Resultatet i detta fall mer intressant än bra. För halva prislappen hade det varit helt ok.

2012 From Black to White. Ljust gröngul färg. Ganska liten, enkel, ung doft av tuttifrutti, päron, citrus. Medelfyllig, frisk, nästan spritsig, enkel fruktighet av citrus, tuttifrutti, något klen frukt. Kort, enkel eftermak.

För en tid sedan fick jag en flaska 1997 Silver Oak Alexander Valley Cabernet Sauvignon. Jag blev mycket glad över gåvan även om den åtföljdes av en varning att vinet kunde passerat sin topp. Jag blev glad för Silver Oak var nämligen en av de stora vinförälskelserna när jag i mitten på 90-talet började undervisa på Systembolagets centrala kurser. Vi hade förmånen att mer eller mindre kunna fritt plocka bland vinvärldens verkliga godbitar till en 3-dagarskurs med det knastertorra namnet ”Karaktärsviner”.

Trots Gaja, Mouton-Rothschild, Guigal och andra storheter minns jag mest den rika, komplexa, sammetslena fruktigheten och det fantastiska uttrycket av cabernet sauvignon i Silver Oaks tidiga 90-talsårgångar. Vinmakaren Justin Meyer som helt specialiserat sig på cabernet sauvignon blev också lite av en idol och jag försökte ordna ett möte när jag besökte Kalifornien 2001. Tyvärr gick det inte då han av hälsoskäl precis dragit sig tillbaka. Han dog tragiskt nog året därpå.

Med detta i bagaget var det med förväntan jag öppnade flaskan.  Korken var i absolut toppskick och färgen fin. Tyvärr doftade vinet vissnande blommor, hyacinter och sur kork; typiska tecken på att något inte står rätt till. Smaken bekräftade bara misstankarna; kort, snipig och lite stum smak. Ingen besvikelse utan snarare en liten sorg över ett vin som aldrig fick chansen att förföra.

Jag fick trösta mig med en 2002 Baron de Chirel Rioja Reserva, en annan gammal favorit från samma tid i min karriär. En fullt kompetent terapeut.