Igår fick eleverna på Gustibus WIne & Spirit Academy besök av Karl- Frédéric Reuter från Bollinger. Med benäget bistånd från importören Arvid Nordqvist fick vi en fin presentation av det anrika champagnehuset och en fantastisk provning med efterföljande buffé i den härliga septembersolen.

Bollinger startades 1829 av tyskättlingen Jacques Bollinger och är fortfarande familjeägt. För att vara ett av det ”stora” och kända husen är det förhållandevis litet med mindre än 1% av produktionen i Champagne. I distriktet ägs 90% av vingårdarna av oberoende vinodlare vilket innebär att de stora champagnehusen köper det mesta av druvorna de behöver men Bollinger har upp till 60% av sitt behov från egna odlingar. Man använder en stor del av den blå pinot noir, som ger struktur, kraft och lagringspotential, samt övervägande druvor som klassas som premier eller grand cru.

Bollinger jäser huvuddelen av sina grundviner i små, begagnade ekfat och är det enda huset som har en heltidsanställd tunnbindare som underhåller de 3000 faten. Man mognadslagrar också reserve-viner på magnumbuteljer med naturkork och har idag 650 000 stora buteljer i sina källare som ligger där i 5-15 års. Man använder årligen inte mer än 10% i sina cuvéer. Tillsatsen av dessa flasklagrade viner fungerar som en ”arombomb” och bidrar med den för Bollinger så typiska mognadskaraktären.  med mognadskaraktär och rika aromer. Hos Bollinger lagras champagnerna i genomsnitt dubbel så lång som krävs enligt reglerna. Alla årgångschampagnerna degorgeras (jästfällningen avlägsnas) dessutom för hand vilket innebär att man kan göra en kontroll av varje flaska innan korken sätts i.

Bollinger är ett annorlunda champagnehus på många sätt och svenska champagnedrickare verkar ha en särskild plats i hjärtat för de smakrika bubblorna. Genomgående i provningen var den jämna, höga kvaliteten, tonerna av rostade hasselnötter, mognad, fin fatstruktur och helt rena avslut utan den bitterhet jag ofta har börjat hitta i många champagner de senaste åren. Husets storsäljare, Special Cuvée, levererar som vanligt hög kvalitet och mycket karaktär för en i sammanhanget blygsam peng. Jag brukar inte vara särskilt road av roséchampagne, men både den årgångslösa samt 2004 Grand Année var riktigt bra. Den sistnämnda var nog faktiskt min favorit i provningen. Sist i provningen kom viner med lite ålder. 1999 RD var fantastisk fin och fokuserad med många års ytterligare potential, i min smak var den strået vassare än 1988 som började kännas lite gles på sina håll. Den sistnämnda var nog annars de flestas favorit trots (eller kanske på grund av) sin väl tilltagna prislapp på nästan 8000 kr. Men då var det ju förstås en magnum.

NV Bollinger Special Cuvée. Medeldjupt citrongul med små fina bubblor. Stor, mycket fruktig doft med rika citrustoner, bröd, brioche, rostade toner, gula frukter, vita persikor samt en lite ton av mandelmassa. Torr, mycket frisk och fyllig smak med mycket fin, mjuk mousse, mogen citrus, bröd och jäst, hasselnötter. Lång, rik eftersmak med mycket fint balans och en fin, stram ekfatsstruktur.

NV Bollinger Rosé. Ljust rosa som drar åt orange, laxrosa. Medelstor doft av röda bär, rostade hasselnötter, syltade körsbär och mörk choklad. Torr, mycket frisk smak, mjuk mousse, röda friska bär, jordgubbar, smultron, röda vinbär, lite åtstramande ek. Smakrik och ganska välstrukturerad med mycket bra längd med tydlig nötighet och total avsaknad av den bitterhet som ofta misspyder roséchampagne.

2004 La Grand Année. Medeldjupt citrongul.  Stor, komplex doft med början till mognad, hasselnötter, färska champinjoner, lemoncurd, lime, solvarma smultron, rostade toner (kaffe?) och ett drag av torkad aprikos. Torr, mycket fyllig, smakrik, gräddig mousse, mycket fruktig med mogen citrus, gula frukter, rostade nötter, mandel, välintegrerad men tydlig ek, bröd. Mycket lång och smakrik eftersmak som slutar helt rent i en fin nötighet.

2004 La Grand Année Rosé. Nästan mässingsfärgad. Medelstor, frisk doft med komplexitet, skaldjur, jordgubbsmarmelad, smultron, rostade hasselnötter, citronzest och en lite rökig ton.  Medelfyllig, torr, mycket frisk, hallon, blodapelsin, nötter, brioche, fint integrerad ekstruktur, mjölkchoklad, mycket fruktig med en mycket lång, något stram och citrusdominerad eftersmak som avlutas med tydlig mineralitet.

1999 Bollinger RD magnum (restaurangsortiment / 2258 kr ex moms). Ljust gyllene. Stor, utvecklad, intensiv mogen citrus, mörk choklad, rostade hasselnötter, brioche, torkad aprikos, omogen ananas, vita blommor.  Mycket torr, knappt fyllig, mycket frisk och fruktig, välstrukturerad, gula frukter, äpplen, rik mousse och liten fetma. Lång, rik och mycket välbalanserad med ett öppet och komplext avslut.

1988 Bollinger RD magnum (lansering november / 7995 kr). Medeldjupt gyllene. Stor, utvecklad doft av läder, valnötter, kaffe, mörk choklad, persikor, honung och rökiga toner. Mycket torr och fortfarande mycket friska syror, något glesnande mousse, smakrik, fokuserad citruskaraktär, kraftfull och rik med utvecklad men ännu ungdomlig karaktär. Mycket lång och samlat kraftfull med stor mineralitet sammanflätad med fin ek.

2012 Rocca di Montegrossi Rosato / IGT Toscana. Mycket ljust hallonröd med lätt orange ton. Medelstor, frisk doft av citrus, lime, jordgubbe, rött äpple, grädde och viss mineralitet. Medelfyllig, torr, mycket frisk smak av citrus, röda vinbär, omogna jordgubbar och tydlig mineralitet. Mycket bra längd, balans och en liten komplexitet. Riktigt läckert!

 

2011 Rocca di Montegrossi / Chianti Classico. Medeldjup körsbärsröd färg. Ganska stor doft av mogna mörka bär, körsbär, örter, liten diskret ekton, lakrits, tobak och körsbärskärnor. Nästan fyllig, mjuk mogen frukt och mycket frisk smak av mörka körsbär, blodapelsin och med mjuka tanniner men ett stramt avslut. Bra längd och balans och en liten mineralitet. Mycket snyggt!

 

2008 Vigneto San Marcellino / Chianti Classico. Djupt körsbärsröd med lite blå toner. Stor, intensiv och komplex doft av tobak, ekkrydda, kanel, ceder, mynta, mörka bär, hösthallon och animaliska toner. Fyllig, mjuk mogen frukt, smakrik, stram och mycket välstrukturerad med mörka bär, kryddor och örter, fint integrerad ek. Mycket lång smak, välbalanserat och elegant med fin mineralitet. Mycket ungt men fantastiskt njutbart idag.

 

2007 Vigneto San Marcellino / Chianti Classico. Djupt körsbärsröd med lite blå toner. Medelstor, lite dov och mörk doft av ek, mogna börka frukter, ceder, chili och viss eldighet. Mycket fyllig, kraftfull och stram och med en upplyftande frisk syra mitt i det tunga. Snyggt balanserad med kaffe, lakrits och kryddor. Mycket ung och med stor potential men redan balanserad och med en mycket lång och rik eftersmak. Lägg undan och spara!

 

2004 Rocca di Montegrossi Vin Santo del Chianti Classico. Djup bärnstensfärgad och lite dimmigt utseende. Stor, utvecklad och fruktig doft med tydlig oxidation och flyktiga syror (etylacetat). Där bakom en stor komplexitet av honung, rostade hasselnötter, sirap, dadalar, honung, mandel, pumpernickel och ett litet parfymerat inslag.Mycket sött, fylligt men samtidigt frisk smak och en fet, simmig munkänsla, sirap, russin, katrinplommon, knäck, apelsinmarmelad, pepprighet och ingefärakarameller. Fantastiskt vin med en intensiv och mycket lång och komplex eftersmak. Som en lätt och elegant PX.

En gång om året bedömer vi på Gustibus Wine & Spirit Academy viner på uppdrag av Svenska Vinodlarföreningen. Förra lördagen provades vinerna och idag presenterade jag resultatet på föreningens årsmöte och delade ut diplom.

Vinerna anmäls, skickas in och provas blint av en jury bestående av fem erfarna personer från olika delar av vinbranschen. Vinerna bedöms enligt en 20-poängsskala där 8 poäng är Godkänt, 11 poäng ger Brons, 13 poäng Silver och Guld när man uppnår 15 poäng. Trots att 2012 var ett synnerligen dåligt år så hade 45 olika viner skickats in till bedömning.

På grund av de svåra förutsättningarna var snittnivån mycket lägre i år än tidigare. Förra året hamnade snittpoängen för första gången någonsin totalt över nivån för godkänt (8,32) i år störtdök resultatet till 6,76, det vill säga en bra bit under godkänt som är 8 poäng. Även om årgången var skral så var den tekniska kvaliteten riktigt bra. Tyvärr var många av vinerna översvavlade vilket drog ner omdömena. Förklaringen till kan vara okunskap, små volymer samt att man på grund av den lilla skörden frestats att ta med druvor som annars skulle ratats.

Förra året bedömdes endast 22 viner varav sju fick ”godkänt” och fyra belönades med bronsmedalj (11 poäng). I år blev det nio godkända men endast två bronsmedaljer. Här nedan några jutynoteringar av medaljörerna.

2012 Solaris / Domaine Bellevue. Gyllene, fruktig, mogen citrus, honung,  frisk, torr, viss smörighet, viss längd, medelfyllig, viss eldighet…Lätt spritsigt, honung, aprikos, viss restsötma, doften klart bättre än smaken…Fruktbomb!. Massor av tropisk frukt, mango, kiwi, melon och kryddor. Lång, fin smak med liten restsötma och eldighet. Crowd pleaser. Botrytis?…Angenäm doft, integrerad syra, fin frukt…Fruktigt med viss stramhet. Inbjudande doft och god gul frukt med fint avslut.

2011 Gutevin Ädel / Gute Vingård. Djupt gyllene, något oxiderad, bränt, viss sirap, socker, honung & tonad frukt, söt oxade toner, viss beska med bra… Mycket fyllig bärnstensfärgad färg, koncentrerad doft av honung, aprikos, mandel med lätt oxidton, bohytis! För mycket ek, fyllig intensiv söt smak med tydlig bitterhet från ekfaten, bra mogen frukt… Snygg färg. Komplex doft med botrytis. Söt, simmig smak… Klar stor doft av mandelmassa, aprikos. Doft går igenom i smaken. Välgjort! … Ganska stor doft med komplexitet, honung och torkade fikon, botrytis. Ganska sött med szamorodni-prägel.

Att köpa ett vin från någon av de trettiotre vingårdar i Bourgogne som är klassade som grand cru är aldrig billigt.  Även från Corton, som är den allra största (om man räknar bort Chablis grand cru) och rimligast prissatt, brukar priset börja på 500-600 kr per butelj. Därför var det med viss förvåning som jag upptäckte att 2006 Corton Grand Cru från Louis Latour såldes på Systembolaget för blygsamma 298 kronor.

Nu fanns det ju vissa varningssignaler; det fanns många flaskor på hyllan, en ganska svag årgång (även om det kan betyda att de är drickfärdiga tidigare) och en stor firma som inte hör till toppskiktet. Men ändå. En grand cru är ju alltid en grand cru och för trehundra måste den ju ändå ge valuta för pengarna. Det är just sådana resonemang man för när snålheten bedrar visheten.

Det här var verkligen inte roligt. Den lite stumma, dova doften med drag av tobak och mörka bär saknade den förväntade nyanserat, parfymerade och kryddiga tonen. Smaken var dock den största besvikelsen; ganska fyllig men med kärva och spretiga tanniner, obalanserat och med omogna, gröna drag bakom den mörka bärigheten. Osedvanligt kort, ofokuserad och lite grov. För runt hundralappen hade det kunnat vara ett okej köp. Dyrköpt erfarenhet trots ett billigt pris.

Surströmming! Denna älskade och orättvist skydda delikatess! Den genuint matintresserade som inte åtminstone en gång provat denna specialitet saknar allmänbildning.

Jag har tidigare tipsat om hur man kan äta surströmming och provat olika öl till. Nu ville jag testa en dryck som jag misstänkt skulle passa fantastiskt till den jästa fisken: finosherry! Rent teoretiskt borde det knastertorra, uppfriskande vinet med sina jäsningsaromer, högre alkohol och väl kända affinitet till umamistinn mat sitta som en smäck. Men teorier kan falla platt som med veteölet i det förra testet. Oron var dock obefogad för detta var verkligen en kombination som fick det att sjunga i gommen! Jag avstod till och med de öl jag hade som reserv uti fall att.

Ett litet tema hittade jag i dessa viner. De kommer från områden eller druvor som är mest kända för sina röda viner.

Rhône är just ett område som främst uppmärksammas för sin röda viner. Det varma medelhavsklimatet är inte idealiskt för att producera friska, eleganta, istället blir de ofta alkolrika, slappa, tunga och ofta lite parfymerade.  Men när de vita vinerna är lyckade blir de ofta intressanta, smakrika, fylliga och i en stil man inte hittar på många andra ställen. Har en  svaghet för dessa viner, särskilt när de är så välgjorda som detta från Château Mont-Redon.

2012 Mont-Redon Reserve. Ganska ljust gul med grönt inslag. Medelstor och något eldig doft av tropisk frukt, aprikos, gråpäron, galiamelon och kryddighet. Torr, fyllig, fet smak med stor fruktighet och en liten pigg syra bakom den mogna frukten, aprikos, örter och en liten åtstramande beska. Lång, balanserad och rik eftersmak.

Det är nog en och annan som lyfter på ögonbrynen över att det finns vita viner från Priorat. Detta karga distrikt med sitt extrema klimat levererar kraftfulla, fylliga, koncentrerade och alkoholrika röda viner som imponerat mycket de senaste åren. När jag besökte området för några år sedan provade jag en hel del vita viner och personligen tyckte jag att de var mer intressanta och personliga än de röda som alla verkade plöja i samma stilfåra. Kul att det letat sig hit ett vitt prioratvin med karaktär som lyckas balansera en alkoholhalt på 15%. Blunda och smaka och det är inte helt olikt ett friskt rött vin.

2009 Grand Clos Blanco. Medeldjup gul färg med drag åt halm. Stor, uttrycksfull doft av ek, nötter, läder, mogen citrus och ett tydligt drag av oxidation. Torrt, fylligt, smakrikt, tydligt ekpräglat,välstrukturerat, mogen citrus, honung, kryddor, läder och nötter. Mycket lång, komplex och välbalanserad eftersmak.

Det sista vinet är lite udda. Det kommer från en producent i Veneto som bland annat gör amarone. En av de blå druvorna i amarone är rondinella och detta vin består till 60% av en grön naturlig mutation som producenten kultiverat. Att en vinstock som bär blå druvor plötsligt kan utveckla gröna druvor är inget ovanligt, det är faktiskt så alla gröna sorter en gång uppkommit. Lite ovanligare är att idag ta tillvara denna mutation. Resultatet i detta fall mer intressant än bra. För halva prislappen hade det varit helt ok.

2012 From Black to White. Ljust gröngul färg. Ganska liten, enkel, ung doft av tuttifrutti, päron, citrus. Medelfyllig, frisk, nästan spritsig, enkel fruktighet av citrus, tuttifrutti, något klen frukt. Kort, enkel eftermak.

För en tid sedan fick jag en flaska 1997 Silver Oak Alexander Valley Cabernet Sauvignon. Jag blev mycket glad över gåvan även om den åtföljdes av en varning att vinet kunde passerat sin topp. Jag blev glad för Silver Oak var nämligen en av de stora vinförälskelserna när jag i mitten på 90-talet började undervisa på Systembolagets centrala kurser. Vi hade förmånen att mer eller mindre kunna fritt plocka bland vinvärldens verkliga godbitar till en 3-dagarskurs med det knastertorra namnet ”Karaktärsviner”.

Trots Gaja, Mouton-Rothschild, Guigal och andra storheter minns jag mest den rika, komplexa, sammetslena fruktigheten och det fantastiska uttrycket av cabernet sauvignon i Silver Oaks tidiga 90-talsårgångar. Vinmakaren Justin Meyer som helt specialiserat sig på cabernet sauvignon blev också lite av en idol och jag försökte ordna ett möte när jag besökte Kalifornien 2001. Tyvärr gick det inte då han av hälsoskäl precis dragit sig tillbaka. Han dog tragiskt nog året därpå.

Med detta i bagaget var det med förväntan jag öppnade flaskan.  Korken var i absolut toppskick och färgen fin. Tyvärr doftade vinet vissnande blommor, hyacinter och sur kork; typiska tecken på att något inte står rätt till. Smaken bekräftade bara misstankarna; kort, snipig och lite stum smak. Ingen besvikelse utan snarare en liten sorg över ett vin som aldrig fick chansen att förföra.

Jag fick trösta mig med en 2002 Baron de Chirel Rioja Reserva, en annan gammal favorit från samma tid i min karriär. En fullt kompetent terapeut.

Mitt facebookflöde fylls av bilder och kommentarer där vänner och kollegor på semester njuter av den ena vinet mer storartat än de andra. Själv är jag vinledig. Det innebär inte att jag inte dricker vin. Tvärtom. Jag bälgar i mig vin och njuter utan eftertanke.

När man dagligen arbetar med vin, skriver om dem, läser, analyserar och lär ut så är det underbart att bara släppa allt några veckor om året. När jag nyligen spenderade tre veckor i södra Frankrike drack jag bara enkla men goda viner från de lokala kooperativen och odlarna. Mest rosé, lite vitt och knappt något rött. Svalt, till mat och rakt ner i halsen från hyrhusets enkla glas. Det var ljuvligt. Det måste vara som för en litteraturkritiker att slänga sig i hängmattan och åter  plöja samtliga tummade pockets av Agatha Christies deckare. 

Hemkommen har jag fortsatt denna opretentiösa vinkonsumtion och vinledighet. Dock fick jag på posten en butelj av en enkel röd bourgogne jag provade för ganska precis ett år sedan. Det var importören som tyckte att jag skulle smaka den senaste årgången. Det passade mig precis för 2011 Mâcon Rouge Rochebin är just så där sommarlätt, bärfriskt, rödlätt och enkelt som ett sommarvin ska vara. Det finns bara där i sin raka, rena ärlighet och leker obemärkt bredvid den okomplicerade sommarmaten och smyger in som mjukt smörjmedel i konversationen på altanen med grannarna. Inte stort, inte komplext men bekymmerslöst och njutbart som de där ljumma sensommarkvällarna. 

Jag tror jag fortsätter min vinsemster.

Precis innan jag åkte på semester damp det ner en provflaska av Graham Beck Brut Rosé på posten. Hann inte prova den då och sedan har den legat välkyld och uppfordrande i kylskåpet och väntat på rätt tillfälle som infann sig idag.

Jag är generellt sett imponerad av den höga och jämna kvaliteten på sydafrikanskt mousserande vin (eller cap classique). För en hundralapp har du mycket att välja på och det är svårt att bli besviken oavsett vad man väljer. Den vita, bubblande Graham Beck provade jag i höstas och den levererade väl. Eftersom vi pratar semestertider, vackert väder, sommar, rosé och bekymmerslösa bubblor så kommer jagdenna gång inte att tråka ut mina läsare med någon utförlig smakbeskrivning som ändå ingen läser. Jag konstaterar bara att vinet följer mallen och levererar ett riktigt njutbart bubbel som förgyller vilken sommarkväll som helst.

Vinet ligger på beställningssortimentet vilket kräver några dagars framförhållning. Men det kan det vara värt.

Hemkommen efter tre veckor på semester i södra Frankrike möts jag av det färdiga resultatet av översättningsprojektet av boken VIN (i original WINE).

Fantastiskt roligt att till slut få se boken på svenska i verkligheten. Precis lika snygg i utförandet som originalet. Finns att beställa via nätbokhandlarna, din lokala boklåda eller hos Vinet & Glaset. Jag kan verkligen rekommendera den…jag har en själv.

Här har jag bjudit på några kapitel ur boken som smakprov:

Vad är vin?

Vinstocken

Ungt eller moget vin?

Vin och mat

Förlaget Bokfabriken kan du följa på Facebook.