Du har väl inte glömt den tredje twitterprovningen som går av stapeln imorgon kväll vid en dator nära dig.

Släng dig i väg till närmaste Systembolag och köp vinerna på listan. Du kan vara med och prova bara ett eller två viner också då vi har olika starttider för dem.

Vi ses på twitter imorgon?

Idag bar det av till Köpenhamn och en mässa för ”naturligt vin”. En imponerande liten mässa där tre danska importörer lyckats få ett fyrtiotal små vinproducenter att ställa upp. Liten, enkel, ”naken” och intim mässa där man verkligen kom nära vinmakaren där han/hon stod vid en tunna med sina viner och en spottkopp.

Jag har en tid varit intresserad av att prova dessa ”naturviner” som ofta är ekologiska eller biodynamiska och framställs utan tillsatser, odlad jäst, filtrering eller manipulering. Enligt uppgift skulle de ha en alldeles egen karaktär, vara personliga och uttrycka sitt ursprung särskilt väl. Att då få prova så många viner vid ett och samma tillfälle är ju ett ypperligt tillfälle att skapa sig en bild av kvaliteten och det utmärkande.

Det var befriande med en mässa helt utan marketing, sales points och attractive packaging men bara med människor som lever och älskar vin.

Jag mötte bland annat Philippe och Françoise Gourdon från Château Tour Grise i Loire som gjorde fantastiskt fina vita saumurviner av chenin blanc. Bland annat ett mousserande vin som framställdes genom att jäsningen stoppades och sedan startades igen i flaskan med vinets naturliga sötma. Med över åtta år på jästfällningen var detta ett mycket imponerande vin.

Hos portugisiska Casa de Mouraz provade jag en vinho verde på en salig druvblandning och med en charmerande fruktighet som framkallade ett brett flin i hela ansiktet. Ett helt annat vin var den vita bourgogne som Jean Montanet från Domaine de la Cadette bjöd på. 2008 Saulniers framkallade med sin strama, långa och intensivt mineraliga smak ett litet snett, intovert leende.

Champagne var välrepresenterat. Bland annat fanns här Olivier Horiot som bland annat presenterade 2005 Coteaux Champenois ”En Valingrain”, ett stilla vin från området som var mycket fylligt, fruktigt och med en intressant len syrastruktur och en rökig mineralton. Cedric Bouchard (bilden) var mycket intressant med sina champagner som aldrig görs till cuvéer, de blandar med andra ord aldrig druvosorter, årgångar eller vingårdar. Bland annat fick jag prova en absolut lysande, fruktig, lång och mineralrik champagne av 100% pinot blanc. Mycket ovanligt. Deras fottrampade rosé från 0,03 hektar (!) var också mycket intressant.

MEN! Här fanns också mycket mediokert, intetsägande, ointressant eller bara konstigt. Precis som på vilken annan vinmässa som helst. Jag kunde inte med bästa vilja i världen hitta mer karaktär eller uttryck i denna samling med viner än bland ”konventionella”. Inte heller kunde jag hitta någon ”naturvinskaraktär”. Att man är en liten biodynamisk producent med passion och kärlek till vinet som inte använder svavel eller filtrerar garanterar inte ett bra resultat. Det hjälper heller inte att gång på gång upprepa att ”vinerna är helt naturliga” och insinuera att alla andra viner är ”konstgjorda”.

Jag vänder mig emot att man buntar ihop viner och marknadsföra dem som ”naturliga” och underförstått stämplar konventionella viner som onaturliga för att man fermenterar med odlad jäst, filtrerar vinet och tillsätter det naturligt förekommande svavlet.

Missförstå mig inte. Jag älskar små egensinniga producenter som går mot strömmen eller är supertraditionella. Jag applåderar entusiasterna som ägnar sig åt ekologi, biodiversitet och lever med sina viner. Skruvade och udda viner har alltid en plats i mitt hjärta. Jag har bara ett krav; de ska vara välgjorda och ha personlighet.

Följ debatten på Taffel.se där jag också postat detta inlägg.

Igår arrangerad jag och kollegan en lite speciell provning/middag. Vi hade satt samman en 6-rätters meny som skulle provas mot sex söta bordeauxviner. Temat var intressant i sig, men det var extra spännande eftersom allt roddades i våra utbildningslokaler där köksutrustningen består av en (1) induktionsplatta och det var ett sällskap på tjugo personer. Nu serverades det mesta kallt, men ändå.

Vinerna var 2004 Château Fayau (Cadillac), 1996 Château Ricaud (Loupiac), 2005 Castelnau de Suduiraut (Sauternes), 1996 Château la Tour Blanche (Sauternes), 2004 Château Guiraud (Sauternes) och 1989 Château Coutet (Barsac). Ingen av dem var väl något man hoppade jämfota för, men de var helt ok och fyllde sitt syfte att representera olika karaktärer från ungt, lite enklare och fruktigt till moget och koncentrerat.

Menyn var minst sagt spretig eftersom tanken var att presentera både väntade och otippade kombinationer. Första rätten var ceviche baserad på detta recept men med laxen utbytt mot torsk, adderade färska räkor och med betydligt mer socker. Helt otroligt god!!! Andra rätten var en traditionell ankleverpaté med apelsingelé serverad på franskt vis rakt upp och ner. Första varma rätten var en rustik patatas riojanas som blev lite för het (fel chorizo). Huvudrätten hade vi beställt från en närliggande restaurang; chicken curry med rispilaff.  Därefter en osttallrik med brie de meaux, appenzeller extra och en extralagrad prästost. Sist ut var jordgubbar i söt kryddlag (testa det receptet i sommar. Lova!).

Hur fungerade det med söta viner till denna märkliga meny? Överraskande bra. Som väntat gick åsikterna starkt isär om vilket vin som var bäst till respektive rätt, men alla hittade faktiskt ett passande vin till varje rätt (utom möjligtvis till den spanska potatisrätten). Att patén fungerade till många av vinerna var väl ingen överraskning men att curryrätten skulle gå så bra till alla vinerna förvånade de flesta. Jag hade dock detta på känn då jag testat liknande kombinationer förut. Sauternes och curryrätter är grejen. Förvånande nog orsakade osttallriken mest problem och diskussioner. Slutsats där var att undvika mogen brie och satsa på alpost. När jordgubbsdesserten gjorde entré var dock alla diskussioner som bortblåsta och vi ägnade oss åt att bara smaska nöjt.

Jag har hållit ett antal provningar på Casino Cosmopol under våren. Första temat var ”Bordeaux” vilket samlade 14 förskrämda själar. Bättre upp var det när det handlade om Spanien för då kom hela 55 personer. Igår skulle det provas roséviner. Jag var lite orolig för att tillställningen skulle bli inställd med tanke på temat och med sommar och studentfester i faggorna. Det kom 82 personer!  Den som påstår att det inte finns en rosétrend vill jag ha ett personligt samtal med.

Nedan en kortfattad genomgång av de provade vinerna.

Louis Bouillot Perle de Rosé / Crémant de Bourgogne / nr 7781 / 109 kr är ett riktigt bra mousserande vin på 100% pinot noir med brödiga, bäriga toner, inslag av mörk choklad och med en torr, frisk och ganska fyllig smak. Sommarens bubbel!

2009 Gran Feudo Rosado / Spanien, Navarra / nr 22501 / 64 kr är en typisk, välgjord och okomplicerad rosé dominerad av jordgubbar och hallon i den lättsamma stil som spanjorerna är världsbäst på. Ett vin man utan eftertanke gärna dricker i stora klunkar.

2009 Domaine de la Sauveuse / Frankrike, Provence / nr 94280 / 95 kr är en ekologisk rosé från klassiska Provence där de röda bären i doften kombineras med en lätt örtighet och smaken är frisk med en bra fyllighet och smakrikedom som lätt står emot en bouillabaisse.

2009 Clairet du Château de Lisennes / Frankrike, Bordeaux / nr 2243 / 79 kr utropades av mig till årets picknickvin men fick inte medhåll av alla. Det visade sig att några av flaskorna var årgång 2007 och andra var 2009. Det äldre vinet hade en doft där solmogna jordgubbar kombinerades med svamp, läder och örtighet och en ganska fyllig smak med bra struktur och längd.

2009 Mulderbosch Rosé / Sydafrika, Stellenbosch / nr  6077 / 79 kr har en typisk sydafrikansk rökighet i doften och en ganska fyllig smak med antydan till strävhet. En rosé som bör tilltala den genomsnittlige rödvinsdrickaren och en klar favorit på provningen.

2009 Louis Bernard Tavel / Frankrike, Rhône / nr 94227 / 118 kr är en rosé i en egen klass! Stor, lite eldig och örtig doft med solvarma röda bär och en liten ton av sötlakrits. Fyllif, smakrik, mycket fruktig och välstrukturerad. Mycket matorienterat vin som fixar det mesta vid grillen. Kan också lagras några år.

Det är inte lätt att hänga med i alla strömningar i vinvärlden. Den senaste starka vågen bland sommelierer och på medvetna restauranger är ”naturliga viner”. Nu ska jag få göra en djupdykning i detta okända.

Det handlar om viner som framställs helt utan justeringar, odlad jäst, svavel, filtrering och så vidare. Man söker viner som är helt oförfalskade och på sannast möjliga vis speglar platsen där druvan växer. Vinerna blir enligt uppgift personligare, ”godare”, nyttigare och mer intressanta. De kan också bli känsligare för viss hantering. Viner av denna typ framställs med naturnödvändighet hantverksmässigt av engagerade småproducenter.

På den svenska marknaden (läs ”Systembolaget”) har dessa viner varit nästintill omöjliga att få tag på för konsumenter. Därför ska det bli fantastiskt intressant att på lördag få möta ett fyrtiotal av dessa passionerade vinbönder och uppleva om skillnaden är så stor mot ”konventionella” viner.

För den som är intresserad är det bara att ta sig till Köpenhamn på lördag med 150 danska kronor i näven. Mer information och hela listan på deltagande producenter hittar du här under ”Smagninger & foredrag”.

Nu drar det ihop sig till den tredje twitterprovningen med mig, Alf och glada vinälskare uppkopplade på det virtuella, sociala nätverket.

Onsdag den 16:e juni kl 20.00 kör vi igång med 2008 Chateau Haut Mayne. Det värmer mitt hjärta att vi inför sommaren slår ett slag för vit bordeaux som blivit så sorgligt bortglömt. Den här är av den fatpräglade, kraftigare typen och kräver kanske en lite smakrikare fiskrätt. Torskrygg med smörsvängda primörer och rökt, knaperstekt fläsk eller kanske bara en liten tapastallrik med charkuterier och marinerade champinjoner.

Klockan 20.30 öppnar vi 2008 Domaine des Entrefaux Crozes-Hermitage som är ett kraftigt, rött och kryddigt vin från Rhône. Vill du äta något till detta vin så kommer det nog till sin rätt om du slänger ett fint stycke kött på grillen och serverar med exempelvis en ratatouille.

När klockan slår nio slag ska vi njuta Lustau Palo Cortado Península Solera Reserva som är en knastertorr men smakrik sherry. Har du följt min blogg vet du att jag är en sann sherryentusiast och med detta vin hoppas jag att fler ska bli frälsta. Skär upp några fina, vällagrade ostar till detta vin; cheddar, manchego, abondance eller appenzeller.

Instruktioner: Kolla med din systembutik så att vinerna finns, annars beställer du dem. Gå in på Twitter och registrera dig om du inte redan har ett konto. Du hittar både mig och Alf på Twitter. Testa att skriva lite uppdateringar om hur det går med dina vininköp exempelvis. I varje uppdatering skriver/klistrar du in #twittertn. Om du sedan klickar på denna så kallade hashtag så kommer du in i ett twitterflöde där du kan läsa alla uppdateringar om denna provning. När det är dags på osddag kväll så korkar du upp vinerna, häller upp dem och sätter dig vid datorn och följer flödet samt bidrar med dina egna kommentarer och observationer. Glöm inte att lägga till #twittertn.

Vi ses på onsdag!

En busenkel fiskrätt där allt utom citronen är fryst eller konserverat och därför bra som mitt-i-veckan-hinner-inte-planera-maten-rätt. Frisk, fin syra och en liten härlig hetta som kommer i eftersmaken.

Tina 400 g torsk/sej/kolja eller använd motsvarande färsk, dela i portionsbitar och lägg i en ugnsform smord med olivolja, salta och peppra. Klyfta en burk konserverade kronärtskockshjärtan, skölj en burk stora vita bönor, skala, klyfta och skiva en citron (eller två lime). Värm i en kastrull i rikligt med olivolja och stänk över ganska rejält med grön Tabasco. Täck fisken med röran och ställ in formen i ugnen på 175° i 15 minuter eller till fisken är klar. Servera med ett vitt bröd, en grönsallad och tomater.

Vin till? Ta ett lätt, torrt vitt vin med hög, frisk syra som exempelvis en muscadet sévre et maine sur lie.

Var idag ute hos Murre (Murat Sofrakis) på Vingården i Klagshamn (Kullabygdens Vingård) för att hämta vinplantor som så småningom ska ge ätdruvor på bostadsrättsföreningens gård.

Det såg inte så roligt ut i den en hektar stora vingården. Över en kopp kaffe i trädgården förklarade Murre att den extremt kalla och sena våren försenat växtsäsongen närmare tre veckor. Dessutom har detta bidragit till att vinstockarna drabbats av en släng chlorosis. Det beror delvis på järnbrist som hämmar bildandet av klorofyll och härav den gulgröna färgen. Det ska mycket till för att det ska hämta sig och bli en bra skörd 2010. ”Men det är sådant man får räkna med så där vart tjugonde, trettionde år” sa Murre på sitt vanliga kolugna sätt.

Man får inte vara nervöst lagd som vinodlare i Sverige.

Min sista programpunkt på Vinoble var den prestigefyllda ”The Masters of Wine Grand Tasting”. En panel av Masters of Wines hade fått välja ut var sitt vin från mässan att presentera. Urvalet visade på vilken enorm bredd det finns bland dessa fantastiskt karakärsfulla, personliga och ofta sorgligt negligerade ädla viner.

Först ut var Sarah Jane Ewans MW som mycket mångordigt och brittiskt presenterade Garvey Oloroso Añada 1989 Ett ganska exceptionellt vin då årångsherry är något mycket, mycket ovanligt. Vinet upptäcktes av Garvey då de nyligen köpte upp Harveys och inventerade sina nya källare. Detta var dessutom första gången presenterades då det inte kommer ut på marknaden förrän till senhösten och endast i 900 buteljer (896 närmare bestämt då 4 gick åt på provningen). Briljant, medelhög bärnstenstensfärgad med liten grön ton i kanten. Stor, eldig, uttrycksfull och lätt flyktig doft som påminde om en vieille prune och bjöd på aromer av russin, nötter, salmiak, fikon, honung och eucalyptus. Smaken var medelfyllig till fyllig, mycket koncentrerad, helt bentorr, eldig, stram och intensiv med toner av fikon, dadlar och lakrits i den mycket långa eftersmaken. (21,4% alkohol, 0 g/socker och 7,3 g/syra).

Vin nummer två var madeiran Henriques & Henriques Malvasia 20 YO som svenske Ulf Sjödin MW (läs hans korta minibiografi om hans vedermödor som vinodlare) presenterade med ett faktarikt kåseri. Klar och mörkt bärnstensfärgat. Stor, eldig och mycket komplex doft av svamp, läder, melass, muscovadosocker, rök, anis och salmiak. Fyllig och intensiv med relativ hög sötma (100 g/l) men ändå stram tack varen intensiv syra. Lång och intensiv eftersmak med kryddighet och toner av knäck och salmiak.

Ett kanadensiskt isvin presenterades av Peter Koff MW. Enligt en producent på mässan så ”uppfanns isvinet av tyskarna men utvecklades till perfektion av kanadensarna”. När jag provade 2006 Inniskillin Vidal Oak Aged Icewine var jag benägen att hålla med. Briljant gyllengul färg av medelhög intensitet. Myck, mycket stor, fruktig doft av aprikoskräm, persikor, hallon, honung, eucalyptus och toast med smör. Smaken intensivt söt och lätt simmig med toner av honung, ljus sirap och ”nektar” och en känla av ren fruktkräm. Den rika koncentrationen lyftes upp av en mycket intensiv sötma och en diskret fatstruktur i den långa eftersmaken. (9,5% alkohol, 240 g/socker, 10,7 g/syra).

Med distinkt, korta och snudd på militäriska kommentarer presenterade Colin Gent MW det österrikiska 2002 Anita Nittnaus TBA Neusiedlersee. Hans hissande av vinet var dock lite obegripligt för mig. Inget fel på vinet alls men det finns långt mycket bättre exempel i mitt tycke. Ljus gyllene färg. Medelstor doft med drag av honung, aprikos, citron färskt hö och örtighet. Smaken var koncentrerad och mycket söt med en balanserande hög syra. Ren fruktighet med ton av honung, torrt gräs och en lätt mineralig eftersmak som gav ett nästan torrt intryck. (157 g/socker, 7,4 g/syra)

Norska Mai Tjemsland MW gjorde en mycket opersonlig presentation av tokajern 1993 Disznókö Aszú 6 Puttonyos. Det kunde ha varit en uppläsning ur en produktinformation. Vinet var bra men årgång 2002 av samma vin som vi använder på sommelierutbildningen presterar mycket bättre. Briljant, medelintensiv bärnstensfärg. Stor utvecklad doft av mörk honung, eucalyptus, vax, torkad ananas och mörk sirap. Medelfyllig och mycket friskt, nästan syrligt som tydligt dämpade sötman. Ganska lång smak med något bränd karaktär och ton av russin. Kändes något uttorkad.

Mässans huvudman Pancho Campo MW hade valt ut ett det exceptionella vinet Jorge Ordonez No 4 Esencia från DO Malaga. Detta är ett område som historiskt sett varit mycket viktigt men som under se senaste hundra åren varit marginaliserat. Nu händer det mycket spännande saker här vilket detta vin av druvan moscatel alejandria är ett lysande exempel på. Med en fullständigt otrolig sockerhalt på 553 gram socker per liter och så låg alkoholhalt som 4% så liknar det inget annat jag provat. För kalenderbitaren så gav Robert Parker detta vin 99 poäng! Medelhög gyllengul, briljant färg. Stor, aromatisk doft av avendel, apelsin, pomerans, mogna citroner, vingummi, ljus sirap och honung. Makalöst fyllig, koncentrerad och sammetslen med en nästan krämig, simmig konsistens med med den intensiva sötman lyft av en underliggande syra. Aromer av aprikos, honung och aromatisk citrus. Förvånansvärt balanserat trots den ofattbara sockermängden. Namnet ”Esencia” är mer än välförtjänt.

Som extranummer presenterades 1910 Ginés Liébana PX som jag faktiskt provade tidigare i veckan hos producenten Toro Albala. Det var bara att luta sig tillbaka, njuta av det sekelgamla vinet och konsultera mina tidigare anteckningar: Opakt utseende, som soja och oljigt. Stor, intensiv doft sammansatt av svarta oliver, gammalt läder, chilipeppar, russin, torkad svamp, torkad frukt och rök. Mycket hög och frisk syra som nästan dolde vinets höga sötma (345 g/l). I smaken kom en annan arompalett med kaffe/espresso, choklad, bränt bröd, thé, rökighet och sura körsbär. Komplex, koncentrerad, nyanserad och lång smak.

En spännande provning och ett bra avslut min vecka i Andalusien. I mitt block finns minst 150 provningsanteckningar och jag har provat säkert 70 viner som jag i inte orkat göra noteringar om. Nu ska jag smälta alla intryck och så småningom plita ihop en artikel om Montilla-Moriles.

Så skönt att vara hemma igen där solen värmer i ansiktet och svala vindar fläktar. Nu ska de sista reflektionerna från resan redovisas på bloggen och sedan blir det kanske ordning igen med normala bloggposter och fortsättning på Carl Butler-projekt.

Sista kvällen i Jerez skulle avsluta med en riktig paella men råkade på en riktig turistblåsning. Oätlig mat och hutlöst pris. Riktigt pissesur styrde jag stegen mot ett ställe jag kände till från tidigare besök; La Moderna. Att jag inte gått dit tidigare under mina dagar här berodde helt enkelt på att det nästan alltid är helt fullt.

La Moderna missar man inte då det ligger precis vid ”infarten” till det stora promenad- och shoppingstråket. Perfekt att bara ramla in och ta en kaffe eller en öl. Här samlas alla typer av människor från de gamla stammisarna till tjejgäng men med en viss övervikt åt ett intellektuellt klientel på 30+. Lokalen är väldigt speciell där barinredningen är väldigt traditionell med enorma kylar i trä från tidigt 1900-tal. Gissningsvis var inredning väldigt high-tech när det begav sig varav barens numera lite udda namn. På vägarna hänger modern konst blandad med antikvariska tjurfäktningsannonser och foton samt en helt magnifik reklamskylt för Osbornes fino. Den är målad på glas och föreställer en kvinna i folkloristisk dräkt hållandes en korg med skaldjur. Det sköna är att det är en fullständigt skrumpen och väderbiten fiskarkärring och inte den typiskt bildsköna kvinnan (se bilden överst. Och nej, det är inte Birgitta Stenberg i bildens nederkant). Den bakre delen av baren utgörs av Jerez urgamla stadsmur! Det är med andra ord ett ganska speciellt ställe.

Här det bara tapas som gäller. Jag åt bland annat carne de toro (oxkött) som var en liten långkokt gryta där köttet bara föll samman. Mycket gott. Tortilla de bacalao var en variant på den traditionella paotatisomeletten där knölarna bytts ut mot salttorkad vitfisk. Två små fluffiga plättar med fin sälta och bra stuns tack vare fisken. Mycket bra. Note to self: Gör en egen variant på detta vid tillfälle.

Efter den goda maten och det glada bemötandet på La Moderna var jag återigen vänligt sinnad till Jerez och kunde även denna gång lämna staden med en stark önskan om att återvända.