Senaste nytt

Andrafrukost

Den bästa frukosten är andrafrukosten. Den kan man äta när man är ledig, varit uppe tidigt och ute på äventyr (i det här fallet loppis). Första frukosten brukar vara lätt, en kopp kaffe och en macka, medan den andra ska vara rejäl, matig och gärna varm.

Eftersom jag är på kortsemester på Österlen i ett lånat hus blev det spartanskt och lokalt. Uppstekt nypotatis, stekta ägg, mellbykavring med prickig korv (när åt jag det senast?) och ett glas äppelmust. Avnjuten i den varma morgonsolen med humlesurr och fågelkvitter i bakgrunden.

Äpplemust

Det senaste året har en ”snackis” i mat- och vinkretsar varit äpplemust. Det har dykt upp sortrena muster från olika delar av landet och skillnaderna mellan gravensteiner och signe tillisch från olika växplatser har diskuterats som vore de druvsorter. Systembolagets alkoholfria sortiment har berikats med en hel del av dessa närproducerade alternativ.

Eftersom jag befinner mig mitt i äppelriket på Österlen så tyckte jag det var läge att prova olika sorter. I snart sagt varje vägkrök står det en skylt om must från egna odlingar men jag valde två av de mer kända producenterna som skiljer sig åt på många sätt samt en referens.

Kivikås är ett litet musteri med egna odlingar som specialiserat sig på att göra sortren och ofiltrerad must. Deras produkter hittar man på bättre krogar och i välsorterade delikatessbutiker runt om i landet. Genuin gårdskänsla och ett mysigt kafé som varmt rekommenderas.

Kiviks Musteri som ligger lite längre fram på den svindlande vackra kustvägen kantad med äppelodlingar är giganten i sammanhanget. Deras produkter hittas i varenda livsmedelsbutik, antingen under eget namn eller legotillverkat. Äpplets Hus och butiken sägs vara ett av Skånes mest välbesökta turistmål.

Jag började med att jämföra must av gravensteiner från både Kiviks Musteri och Kivikås. Den klara, filtrerade musten doftade mer än den ofiltrerade. Båda var åt det halvtorra hållet och hade en tydlig kryddig, nästan aromatisk karaktär. Kiviks kändes friskare och lite stramare medan Kivikås nästan gav en känsla av äpplekräm eller äppelmos. Mer fruktkänsla i den sistnämnda som kändes hälsosamt nyttig men den filtrerade var definitivt mer att betrakta som en måltidsdryck.

Provade två andra ofiltrerade från Kivikås. Kim är en lite ovanligare sort som både doftade och smakade lite av honung och bivax och var lite torrare i stilen. Cox orange var sötare, fylligare och hade karaktär av tropisk frukt, persika och mango. Nästan svårt att tro att det bara var äpple inblandat. Kivikås muster är pastöriserad, utan tillsatser och kostar 35 kr för 75 cl på musteriet, men enligt uppgift upp till 85 kr i stockholmsbutiker.

Den andra sorten från Kiviks Musteri var aroma som var något sötare men samtidigt med mer stramhet och syra. Smaken var också djupare med toner av röda äpplen och bär samt ett inslag av nypon. Båda musterna från Kiviks Musteri kan jag tänka mig till lite rustikare husmanskost samt till het mat som curry. Kiviks muster innehåller askorbinsyra som konserveringsmedel och kostade 50 kr för två 75 cl buteljer i musteributiken vilket är ungefär samma pris som ute i handeln.

Referensmusten köpte jag på PA Frukt som ligger precis i utkanten av Kivik och har en mycket anspråkslös fabriksförsäljning. Den enda musten de har till försäljning är gjord på en blandning av olika sorter är ofiltrerad och innehåller inga konserveringsmedel. Av de provade sorterna skiljde sig denna i färg genom att vara ljust gulgrön och lätt opaliserande. Doften var mycket frisk och gav intryck av nyplockade gröna äpplen. Smaken var lite torrare och hade struktur som kom av en lite äppelkärv munkänsla och frisk syra. Lättare, friskare och fräschare än de övriga. 22 kronor för 50 cl men fanns även på 5 liters bag-in-box för 100 kr.

Det enkla och goda

På plats i Södra Mellby i ett pyttelitet villavillerkullahus med utsikt över havet några kilometer bort. Några soliga, lediga dagar ligger framför oss med små utflykter och enkel men god mathållning. Det goda livet.

Huset ligger knappt trettio meter från lilla Mellbybagarn berömd för sin kavring. Idag var det stängt, men utanför butiken stod ett bord med lite bröd i korgar och en gammal plåtburk där man kunde lägga betalningen. Det är så man vet att man är på landet. I morgon bitti öppnar de klockan halvsju och känner jag mig själv rätt kommer jag stå där lite yrvaken för att köpa färskt frukostbröd att avnjuta i solen med utsikt över fagra Österlen.

Idag blev det en kort tur ned till Kivik och Buhres Fisk. Från att ha startat som ett litet fiskerökeri är det idag en jättelik delikatessbutik där turisterna köar för den rökta fisken, inläggningarna och alla andra förnödenheter som skulle få vilken östermalmsbo som helst att känna sig hemma. Gott men dyrt och lite turistfällevarning, men är det semester så är det.

Middagen blev varmrökt lax, romsås, nypotatis, senapsgravad sill, mellbykavring och ägg. Sköljdes ned med favoriten Perle de Vigne som oväntat fungerade till både senapssill och ägg. Enkelt och mycket, mycket gott!

Mathelg på Österlen

Med lite kort varsel blev det bestämt att vi fick låna ett hus i Södra Mellby nära Kivik för en långhelg. Makalös tajming då vädret utlovas bli strålande. Att det dessutom råkar vara Matrundan på Österlen denna helg var ju ett riktigt lyckokast.

Med gångavstånd till Kivik lär det bli besök på Kivikås, Äpplets Hus och inköp av fisk hos Buhres Fisk eller Kiviks Ål & Lax. Proviantering får ske hos Lantahandlaren i Vitaby, brödet köpas hos Mellbybagaren och en pizza och öl på Friden är givet. Himla sugen på en kryddfältsvandring också.

Upplagt för en kulinarisk helg!

MW: Time out

På fredag är det First Year Assessment i Master of Wine-programmet, det vill säga det första provet som ska visa om man är redo att gå vidare till år två. Provning och essäskrivning pågår hela dagen i London. Men jag ska inte dit. Jag har tagit en time out.

Under våren har det visat sig att det var omöjligt att både hålla företaget igång och samtidigt fokusera på de mycket krävande studierna och provningarna. Kraven och prestationsångesten hängde över mig och gjorde att varken studier eller arbete kändes roligt. Jag insåg att jag var tvungen att prioritera och när väl beslutet var taget kändes det som en stor lättnad.

Eftersom jag inte deltar i provet måste jag göra om det första året, men det känns bra för då har jag en lite längre startsträcka än i höstas och är mentalt förberedd. Lite tråkigt känns det dock att inte vara på plats och dela upplevelsen med vännerna från den tuffa veckan i Rust och dagarna i Tokaj. Jag kommer att tänka på dem och deras våndor på fredag.

I’ll be back!

Halkfritt till bouleturneringen

Det börjar se ut som en trend. I går skrev jag om lättöl och idag blir det helt alkoholfritt. Men lugn. Det är bara tillfälligt.

Eftersom Gustibus skulle ha terminsavslutning med bouleturnering passade jag på att testa och servera alkoholfria alternativ till pastis och rosévin. Jo, du läste rätt! Det finns alkoholfri ”pastis”. Jag skojar inte.

Girard Anisé Sans Alcool kommer i en flaska om en liter, ser ut som färdigblandad pastis och kostar 59 kronor. Trots stor skepsis både doftade och smakade den som den skulle. Med en isbit var den inte helt olik en rejält vattnad pastis och hade mer komplexitet och balans än många alkoholstinna lågprisvarianter man kan hitta på franska supermarkets. Måste säga att jag är helt chockad och kan tänka mig att i sommar sitta och sippa på en Girard när jag behöver köra bil lite senare.Fast när jag kört färdig för dagen så blir det förstås Henri Bardouin.

Med denna oväntat positiva upplevelse i ryggen gav jag mig i kast med 2010 Arc-En-Ciel Grenache som är ett avalkoholiserat vin från södra Frankrike. Helt kort kan jag säga att det hade en diskret doft av fis och en spritsig, spretig smak med en eftersmak som inte på långa vägar var tillräckligt kort. AVSTÅ! Köp smaksatt vatten eller vad som helst annat. Hurv!

Nu snackar vi mikrobryggeri!

När jag besökte Bondens Marknad i Malmö igår hittade jag, lite oväntat, öl från Skånehill Gård i Kvidinge. Skånehill har en gårdsbutik och av döma av sortimentet är de närapå självförsörjande. Det senaste tillskottet är ett mikrobryggeri i ordets rätta bemärkelse. Sedan i påskas brygger de en sats om dagen och maximalt 50 liter åt gången. 350 liter kan man som mest få fram på en vecka och då ska det fördelas mellan pilsner, ale och lemonad av olika sorter. Ett sant hantverk med andra ord.

Man brygger endast lättöl, men vilken lättöl. Utan tvekan den allra bästa jag provat och bra mycket bättre än många starköl från andra svenska bryggerier, stora som små. Förbannar mig själv att jag bara köpte en flaska av varje sort. Fast nu har jag ju en anledning att köra en tur till Kvidinge.

Qvidinge Lättpilsner: Något lätt grumlig, ljust bärnstensfärgad. Stor humlearomatisk doft med tydlig sädeskaraktär och liten citruston. Fyllig, matig smak med stor fruktighet med drag av aprikos, mycket fint balanserad beska och lång rik, fruktig och något syrlig eftersmak med liten blommig aromatisk ton. Strålande bra! Vill ha mellanölsversionen NU!!!

99 Guldale: Något lätt grumlig, mörkt bärnstensfärgad. Medelstor doft med mycket tydlig sädeskaraktär (sädessilo), diskret knäckig, lätt rostad och ton av mörkt bröd. Fyllig, matig, maltig smak med stor fruktighet, melass, säd, anis, rågbröd och fint balanserad humlebeska och lång smakrik, fruktig och syrlig eftersmak med lite knäckig och rökig ton. Som en mycket bra real ale!

Anm: Etiketterna på flaskorna är svarta men framstår som blå på fotot.

Tuppballotine

Idag var det premiär för mig på Bondens Marknad. Tyvärr är det sista gången innan sommaren redan nästa lördag. Utan inköpslista köpte jag på mig tupplårfiléer, massor av fina salladshuvuden, österlensparris, sommarens bästa bag-in-box, skånskt rågbröd och några öl som jag återkommer till. Det var bara att till att improvisera fram en rätt efter inköpen.

Det blev tuppballotine på salladsbädd med ljummen pasta och grillade sparris. Ballotine är ett tjusigt namn på ett stycke kött som är ihoprullat med någon smaksättning/fyllning och sedan tillagad. Enkelt om man bortser från lite pyssel med uppbindningen.

Tag fyra stycken tupplårfiléer och bena ur dem om det inte är gjort. Lägg dem med skinnsidan ner, salta och peppra, strö över lite timjan och lägg två tunna skivor italiensk, fin salami ovanpå varje filé. Hacka en näve svarta, kärnfria oliver (gärna liguriska) och lägg ovanpå salamin och avsluta med ett par skivor smakrik ost eller rikligt med grovriven parmesan. Rulla ihop och bind upp med stektråd (det kan vara lite knepigt att hålla ihop rullen och samtidigt knyta så då underlättar det om du kör igenom ett litet grillspett). Stek rullarna i smör och/eller ankfett på hög värme så de får fin färg runt om. Lägg i en ugnsform och häll stekfettet över och låt gå färdigt i ugn på 225° cirka 30 minuter. Ös någon gång. Ta ut, låt svalna något och skär i tjocka skivor. Servera med sallad och riktigt bra pasta som du kokat al dente och smaksatt med stekspadet från tuppen.

Baozi i Malmö

Dagens lunch blev take-away (hämtemat) från Mr. Changs Baozi & Sushi på Kronprinsens lite ödsliga foodcourt. Som namnet lite diskret antyder så kan man här få baozi som är fyllda, kinesiska, ångkokta degknyten. En slags piroger med andra ord. Kommer i två varianter (kött och vegetariskt) och serveras med soja och en liten kimchiliknande sallad som var så stark att det vibrerade i halsen. På ett skönt sätt.

Knytena var ganska luftiga och härligt degiga på ett sätt som tilltalade en paltälskare. Av fyllningarna var den vegetariska bäst med ett litet syrligt sting och tuggmotstånd. Mättande, god och mysig mat med en uppiggande örfil i form av den heta salladen. För en kines måste detta vara comfort food. Rekommenderas om du är i närheten.

En rosémix

Att hålla rosévinsprovningar är en ny företeelse som dykt upp med den nästan lavinartade ökningen av konsumtionen av dessa ljusröda viner. Kul att se hur fantastiskt varierande de är i stilarna och provningarna blir alltid lite mer uppsluppna än andra.

Först ut på senaste provningen var bubblande Segura Viudas Brut Rosé är en riktigt trevlig, snygg och fruktig cava med massor av karaktär av solvarma sommarbär. Framställd nästan uteslutande av den lokala druvan trepat som ger nästan flirtigt lättdrukna viner. Ett riktigt fynd!

Vin nummer två var 2010 Clairet du Château du Lisennes från Bordeaux som jag skrivit om tidigare. En pålitlig, smakrik och fruktig rosé som i den nya årgången känns ovanligt fräsch. Det perfekta picknickvinet som med något år på flaska utvecklar lite mysiga svamptoner.

Tavel är den enda appellationen i Frankrike som är helt dedicerad till rosé. Vinerna brukar hara i en lite seriösare och smakrikare stil. 2010 Les Lauzeraies som nyligen lanserades på Systembolaget till ett lite lägre pris är ganska publikt i stilen med lite lägre syra, bra fyllighet, tydligt örtigt inslag och en liten eldig bitterhet.

Representant för ”nya världen” var sydafrikanska 2010 Mulderbosch Rosé av 100% cabernet sauvignon. Tydlig och lite karamellig doft av mörka bär och svarta vinbär. Smaken dominerad av en mycket frisk syra och en mycket fruktig lite sötaktig attack men ganska kort avslut. Imponerade på halva sällskapet medan resten var kallsinniga.

Sist ut ett verkligt egensinnigt vin – 2000 Viña Tondonia Gran Reserva. Med 4 års fatlagring (!) och nästan 11 år på nacken är detta en rosé som verkligen skiljer sig från mängden. Nästan lökskalsfärgad och med en tydligt mogen doft av jordgubbsmarmelad, bokna äpplen, vanilj och krondill/kräftspad. Smaken var kraftfull med markerad syra, tydlig strävhet från fat och med stor mogen smakrikedom. Inte ett vin att sörpla i sig på balkongen, snarare perfekt till torkad skinka, grillade piementos och andra smakrika tapas. Spännande, karaktärsfullt vin som verkligen inte är för alla.