Senaste nytt

2008 François Mikulski Bourgogne Blanc

François Mikulski är en bourgogneproducent jag noterat att det surrats en del om men helt missat att prova. Den fylligaste informationen om denna lilla egendom i Meursault hittade jag i en amerikansk vinblogg.

Domänen startade så sent som 1992 och har ett antal små ägor i olika 1er cru-vingårdar i byn Meursault. Det handlar om omsorgsfullt framställda viner i små kvantiteter och med ett minimum av ny ek. 2008 François Mikulski Bourgogne Blanc som jag plockade upp på Systembolaget (och på vars hemsida jag snodde bilden) är en ”vanlig” bourgogne blanc men kommer från en vingård på ett halvt hektar i Meursault.

Ganska stor doft av mogen mogen citrus, apelsinblommor, akacia, litet smörigt inslag, kanel och en nästan rökig mineralton. Medelfyllig, torr smak med en tillbakahållen rik fruktighet och en hög, elegant och otroligt snyggt polerad syra och en mycket diskret fatstruktur. Mycket lång, intensiv, balanserad, eftersmak med en torr åtstramande mineralkaraktär. Klassisk, snygg och läcker vit bourgogne som kvalitetsmässigt närmar sig en 1er cru.

Det finns ännu några buteljer kvar i vinbutikerna. Skynda iväg, köp dig en butelj och njut.

Tira de Carne de Cerdo Jerez

Som trogna läsare har märkt så lyser finessen med sin frånvaro bland recepten sedan en tid tillbaka. Mycket långkok har det blivit och orsaken är att det är så bekvämt när man har fullt upp med annat. Det handlar i princip om att slänga alla ingredienser i en gryta och sen glömma bort den i ugnen på låg värme. Den här spanskinspirerade varianten på pulled pork är inget undantag. Räcker till minst sex hungriga personer och serveras med en sallad och ett lantbröd att suga upp det gottiga med.

I en tjockbottnad gryta slänger du ned 1,5 kg fläskkarré/grishals, 2 burkar krossade tomater, 100 g inlagda och urkärnade oliver som du delat, 2 gula lökar skalade och klyftade, 2 krossade vitlöksklyftor, 1 msk harissa (chilipasta), 1 msk rökt paprikapulver, 2 tsk salt, 2 lagerblad och 1,5 dl finosherry eller manzanilla. Koka upp på spisen, på med locket och in i ugnen på 125° i 4 timmar. Ta ut grytan och dra isär köttet med två gafflar. Skölj 3 burkar kikärtor. Hälften av kikärtorna mixar du till en slät massa med lite av grytspadet. Ner med allt i grytan och låt sjuda tills genomvarmt. Smaka eventuellt av med salt och peppar.

”Tira de Carne de Cerdo Jerez” är en simpel googleöversättning av ”pulled sherry pork”. Visst låter det stiligt?

Breaking News: En ny manzanilla

Det är snudd på att vi sherryentusiaster blir rent bortskämda av Systembolaget. I september kom en tillfällig lansering av en fino och knappt har glädjeruset och chocken lagt sig så kommer det en manzanilla! Fortsätter det så här så kanske vi har en PX från Jerez i världens bästa sortiment till hösten. Tanken svindlar.

En manzanilla, för den som inte vet det, är en variant av den torra och ljusa finosherryn som lagrats i hamnstaden Sanlúcar de Barrameda och får en lättare, finare karaktär och lite örtigare doft.

Manzanilla Rodríguez La-Cave är ovanligt finstämd, för att inte säga neutral, i stilen. Den saknar den påtagligt skarpa tonen av acetaldehyd som kommer från jästtäcket som skyddar vinet under lagring. Efter en stund i glaset kommer dock lite toner av färskt hö och en lite animalisk ton (get?) jag brukar koppla till liknande viner från Montilla-Moriles. På flera sätt har den mer likheter med ett ”vanligt” torrt vitt vin. Däremot har den en väldigt fin och torr eftersmak med ett uns av den omtalade ”sältan” som jag nästan aldrig hittar annars.

Om du aldrig provat en fino eller manzanilla så är det här en bra nybörjarvariant,

Bygg bästa pizzan

Hemmagjord pizza är himla gott. Lägger du ner lite tid så blir det en riktigt lyxig och matig rätt också. Testa också med ett lite ovanligt pizzavin.

I god tid förbereder du en riktigt klassisk pizzadeg och bakar 500 g körsbärstomater. Skiva också 3 hg champinjoner, sprid ut på ett bakplåtspapper, ringla över olivolja, strö över lite salt och baka tillsammans med tomaterna cirka en timme. Baka ut degen enligt anvisningarna, sprid ut tomater och champinjoner, riv över en mozzarella ost (till pizza använder jag ”fulmozzarella”), sprid ut 100 g lufttorkad skinka och 15 delade piementooliver. Avsluta med att riva ytterligare en mozzarellaost och rejält med pecorino. Grädda på 275° i 12 minuter. Servera med världens godaste coleslaw.

Riktig lambrusco! ÄNTLIGEN!

Jag har redan deklarerat min kärlek till det röda, pärlande vinet från italienska Emilia-Romagna: Lambrusco. För de flesta är detta synonymt med det halvsöta, läskeblasket som hittills varit den enda sort som funnits tillgängligt på Systembolaget.

Lambrusco kan vara ett fantastiskt fruktigt, friskt och aptitretande vin som passar som hand i handske med rätter som lasagne, ragú bolognese och kallskurna delikatesser. De allra bästa exemplen har fått sina bubblor genom en andra jäsning på flaskan. 2009 Lambrusco Grasparossa di Castelvetro som nu släppts på systembolaget har dock jäst på tank och har lite väl mycket restsötma (22 g) men är ändå ett stort steg framåt. Smakade fantastiskt bra till hemlagad pizza och coleslaw.

Stor bärig och fruktig doft av körsbär, söta björnbär, vingummi och skånsk sötlakrits med en aning örtighet. Pärlande, fruktigt, mjukt och mycket friskt med en liten sötma och en ganska stram avslutning.

Moa Martinsson ska vara glad att hon är död

Lyssna på detta klipp från 1962 där Moa Martinsson går till angrepp mot den moderna matkulturen (1.30 in i klippet). Med tanke på vad som hänt sedan dess så är det tur att hon slapp leva och se det. Kanske tur för oss också, för med hennes patos hade det väl blivit slarvsylta av oss allihop.

Viner med sur och bitter eftersmak

Priserna och kvaliteten på vår mat har diskuterats ganska intensivt. Senast var det griskrisen där svenska grisfarmare snart hör till historien eftersom de prispressas bortom det rimligas gräns. På något plan förstår de flesta av oss att det inte går att kombinera god kvalitet på råvaror och en anständig djurhållning när priserna ständigt ska pressas i botten.

Detta är en insikt vi bör ta med oss när vi ska köpa vårt vin. Det finns en gräns även för hur billigt vin kan bli. Det går inte att göra ett bra vin på undermåliga (läs ”överproducerande”) druvor. Man kan göra ett drickbart och passabelt vin genom att processa och ”sminka” det ganska hårt, men bra blir det aldrig. Vi bekymrar oss en hel del för vad vinet innehåller och hur det odlas men tänker vi på konsekvenserna av det låga priset på människorna bakom vinet?

När något är billigt är det alltid någon annan som får betala. Det kan vara barnarbetarna i asiatiska sweatshops, utblottade svenska grisfarmare (och grisarna) eller sydafrikanska vingårdsarbetare som lever under statarlika förhållanden. Bara häromdagen hörde jag om en våg av självmord bland vinodlare i Beaujolais. För att överhuvudtaget få sålt sitt vin och druvor tvingas de av stora upphandlare att acceptera priser under produktionskostnaden och ställs därmed inför att i förlängningen förlora sin gård som kanske gått i släkten i generationer. Samma mönster känns igen bland annat från Languedoc-Roussillon.

Som konsumenter har vi ett stort ansvar för utvecklingen mot billiga och massproducerade viner. Men än tyngre vilar det på de stora inköparna som i Sverige är en: Systembolaget. Det har under många år pågått en utveckling där vårt detaljhandelsmonopol till ”konsumenternas fromma” pressat importörerna att hitta billigare och billigare viner utan att tumma på kvaliteten. Redan för många år sedan mötte jag vinodlare som uppgivet skakade på huvudet och undrade om inköparna visste vad viner kostade. Uppenbarligen vet det inte det eller så bryr de sig inte om konsekvenserna av prispressen. Det är en tydlig trend att inköpen styrs mot outsinliga volymer, stora varumärken, breda lanseringar och stora förpackningar (bag-in-box). Allt detta är ett allvarligt hot mot de små producenterna, kvalitet, karaktär, särart och mångfald.

Vad ska jag göra som konsument? Börja så här: Försök att undvika viner som kostar under 75 kr (100 kr/l). Köp inte viner på bag-in-box eller motsvarande. Undvik stora varumärken och leta efter viner från små och oberoende producenter. Förutom att du främjar mångfald kommer du att få många fler intressanta smakupplevelser.

Själv ska jag försöka hålla mig till ovanstående råd när jag väljer vilka viner jag bloggar om.

Mustig, asiatisk kalops

Det är egentligen inte mycket asiatiskt med denna köttgryta mer än några av smaksättarna och att den fick en mycket mustig smak och en lite sötsur, fruktig karaktär. Mycket god och med kött som föll isär när jag rörde runt med en sked.

Skär 1 kilo nötbog/fransyska/högrev i ganska stora grytbitar. Torka bitarna med hushållspapper och stek dem lite i taget i ganska het panna så det blir en fin stekyta runt om och lägg över i en tjockbottnad gryta. Slå 3 dl rött vin i stekpannan och vispa ur den och häll över köttet. Skär 2 gula lökar och 2 selleristjälkar grovt och lägg ner med köttet tillsammans med 1 burk krossade tomater, 2-3 tsk harissa (chilipasta), 3 msk mörk soja, 1 tsk tamarindpasta och 3 msk dadelsirap. Låt koka upp, lägg på locket och sätt in i ugnen på 125° i 3-4 timmar. Smaka av med salt och eventuellt tabasco. Servera med ris

Hemgjorda semlor

Bakning är inte min grej vet trogna läsare av denna blogg. Men här är ändå ett recept på semlor. Degen ger cirka 30 bullar och receptet på mandelmassan räcker till ungefär hälften av dem.

Smält 200 g smör i en kastrull och rör ned 5 dl mjölk och 3 tsk kardemumma. Värm upp och låt  svalna till 37° och häll i en bunke eller matberedare. Smula ner och lös upp 75 g jäst. Tillsätt 15 dl vetemjöl, 3 dl socker, 2 tsk salt och 1 ägg och arbeta i 10 minuter. Täck över bunken med en handduk och låt degen därefter jäsa i cirka  en timme.

Riv av degklumpar knappt stora som ett decilitermått (60-70 g), forma till  runda, släta bullar, lägg på bakplåtspapper på en plåt (räkna med tre plåtar) och platta till dem något. Täck med plastfilm och låt jäsa i 60-90 minuter. Sätt ugnen på 230°. Pensla bullarna med ett uppvispat ägg och baka i 10 minuter eller tills de fått färg. Låt svalna. Skär av ett lock och gröp ur lite bröd.

Skålla och skala 150 g sötmandel och riv 2 bittermandlar fint. Mixa mandeln med det 1 dl socker tills du har ett fint pulver. Häll på ett par matskedar vispgrädde och mixa tills slätt. Sist mixar du in det urgröpta brödet lite i taget så det inte blir för torrt. Späd eventuellt med mer grädde.

Fyll urgröpningen med mandelmassan, spritsa eller klicka ut vispad grädde, lägg på locket och pudra på florsocker med en tesil.

Chili con carne

Även om jag arbetat mig fram till ett riktigt grymt chilirecept så hindrar det inte att jag kan pröva något nytt ibland. Det här receptet här kommer ursprungligen från Jamie Oliver och kändes kul då det var lite förenklat med att blanda ner färsen rå. Jag freestylade lite med smaksättningen vilket var tur, originalreceptet hade nog blivit ganska barnvänligt.

Skära 2 gula lökar, 2 selleristjälkar, 2 morötter och 2 vitlöksklyftor ganska fint. Hetta upp några matskedar olivolja i en stor, djup traktörpanna eller i en gryta och fräs alla grönsaker tills de mjuknar något. Slå på 2 burkar krossade tomater, 2 msk balsamvinäger, 2 tsk chilipulver, 2 tsk harissa (chilipasta), 2 tsk spiskummin, 1 tsk malen kanel och 2 tsk salt och låt det hela få ett uppkok. Klicka ner 500 g nötfärs och se till att det inte blir klumpar. Skär 2 grillade, inlagda paprikor (piemento) grovt och hacka fint stjälkarna av ett knippe koriander (spara bladen i kylen till serveringen) och vänd ner i grytan tillsammans med 1 burk kikärtor och 1 burk kidneybönor (avrunna och sköljda). Låt puttra under lock i cirka en timme. Servera med de hackade korianderbladen ströda över grytan, ris eller quinoa och turkisk yoghurt eller guacamole.