Igår recenserade jag en middag med viner på Häckeberga Slott. En lite ovanlig situation där jag satt och provade maten och vinerna en timme innan gästerna kom. Middagen var också ovanlig då ingen av gästerna kände varandra…eller behövde betala.

Det hela är ett nytt koncept med namnet Vi får främmande. Maten och drycken är sponsrad, platsen varierar, deltagarna lottas slumpvis fram och konversationen bandas. Jag tyckte det verkade vara en spännande och lagom knäpp idé och ställde därför upp som recensent och bloggare.

Kocken Anna Johansson lagade maten och sommelier Mikael Johansson hade valt vinerna från en lista sammanställd av Philipsson & Söderberg. Jag valde att få vinerna serverade blint för att testa mina kunskaper.

Som välkomstdrink serverades ett mousserande vin med mycket ljus färg och fina bubblor. Medelstor, frisk doft, gula äpplen, citrus och lite rökig. Torr, ganska lätt mycket frisk, citrus, grönt äpple, mineral, kalkig, ren och ganska stram. Enklare blanc de blanc champagne? Visade sig vara Pongrácz Brut från Sydafrika. Inte dumt alls.

Vinet till de två första rätterna var ljust gult och hade en stor, utvecklad, mycket fruktig, tropisk frukt, mandelmassa, rökig ton och en väldigt speciell karaktär av modellera och skaldjur. Torr, medelfyllig, fruktig och balanserad och något avrundad syra, lite diskret smak jämfört med den uttrycksfulla doften. Doften sa chenin blanc men smaken sa…nånting annat? Var helt fel ute då vinet var en 2006 Dopff Irion Riesling ”Les Murailles”. Förvånansvärt lite syra för en riesling.

Första rätten ut var pilgrimsmusslor på jordärtsskockscreme samt chips av jordärtsskocka, rostad spickeskinka, krasse och en alldeles ljuvlig jordärtskockssoppa i ett litet glas. Rena fina, milda smaker, perfekt tillagade musslor. Mycket bra komponerad rätt med de milda, rena smakerna ställda mot det krispigt salta. Fin liten rätt men inte särskilt spännande. Vinet fungerade bra då de lite söta smakerna och musslorna förstärkte syran i vinet och gjorde det friskare. Dock kändes vinet lite anonymt i sammanhanget.

Andra rätten var ett lågtemperaturbakat ekologiskt sprättägg, brynta champinjoner, champinjonskum, knaprigt kycklingskinn, och rostade hasselnötter. Perfekt bakat ägg, krämigt, mycket maillard, knaprigt och knisprigt. Mycket rika och fina smaker men samtidigt en mild och fantastiskt smaklig rätt. Vinet blev tyvärr väldigt snipigt och trist mot den här rätten.

Till huvudrätten serverades ett ganska ljust rött vin. Doften var medelstor, eldig, bärig och örtigt kryddig, ton av blyertspenna, hallon, smultron och lingon. Smaken var medelfyllig, mycket frisk, ganska eldig, ton av röda bär, ganska mjuk med tydliga fat, lite platt i mitten och en liten bitterhet i avslutet. Lite snål, något obalanserad och viss längd. Kalifornisk pinot? 2006 Fetzer Pinot Noir Barrel Select. Mitt i prick!

Varmrätten var ett perfekt tillagat ankbröst på en broccolipuré med fint balanserad sälta och väl utvecklad smak av broccolin. Till det serverades ett savoykålsknyte fylld med ankrillette och ett potatisstomp med en fin syrlighet av citron. På det lilla knytet, som var en perfekt liten rätt i sig, låg en bit halstrad anklever som smälte bara jag tittade på den. Allt var mycket, mycket välbalanserat. Enda plumpen var ett pulver (!) på ankfett, fullständigt överflödigt och obegripligt. Vinet tappade all karaktär, blev eldigt och försvann. Provade istället rieslingen som kom till sin rätt och blev fruktigt och syran balanserades vackert mot den lilla syran i moset och skyn.

Sista vinet hade en ganska stor, utvecklad doft av honung, torkade äppelskivor, citrus, omogen ananas, eukalyptus, aprikos och en något lite bränd ton. Smaken var söt, ganska lätt mycket frisk och med tydliga toner av bokna äpplen. Eftersmaken lite klen med syrlig ton. En ganska enkel tokajer? 2004 Mercatus Tokaji Aszú 3 Puttonyos

Slutligen kom desserten in och var en komposition av en créme av ingrid marie-äpplen, vaniljcreme, vaniljpudding, kavringsmulor, äppelkola och chips av äppelskalen. Otroligt fin balans mellan sötma, aromer, syra, öronbedövande knaprig kavring som rostats med smör och farinsocker, kletig äppelkola och frasigt äppelskal. En mycket fin avslutning med smaker som lockade fram smakminnen från barndomen. Tyvärr var sötman inte tillräcklig i tokajern som framstod som syrlig, enkel och lite skalbitter.

Jag gick precis när gästerna kom. En blandad samling som hade en mycket välkomponerad och intressant kväll framför sig.