Detta bildspel kräver JavaScript.

Första området som betades av på resan var Hunter Valley norr om Sydney. Det är Australiens äldsta vinodlingsområde och är kanske det mest säregna.  Området har exempelvis aldrig drabbats av vinlusen och vinet behöver därför inte ympas på resistenta rötter vilket är ganska ovanligt. Här finns också många vingårdar med vinstockar som är en bra bit över hundra år och som fortfarande ger bra skörd.

Klimatet är också ovanligt. Det räknas som subtropiskt, det vill säga mycket varmt och fuktigt, och kring skörden brukar kraftiga regn komma vilket ställer till stora problem. Man har som tur är också ett visst maritimt inflytande vilket ger dimmor som mildrar en del av det intensiva solljuset. Det är så varmt att man endast har sex veckors vintervila för vinstockarna, vilket är på gränsen av vad som behövs. Det är ett besvärligt klimat och Hunter Valley är den region som skördar tidigast, redan från mitten av januari till början av februari. I vissa fall sker skörden redan i december vilket innebär att man ibland kan ha två skördar på ett år.

Man framställer här ett av världens klassiska viner – Hunter Valley Semillon. Det är torra vita viner med en alkoholhalt runt 11%, tydlig, ren fruktkaraktär, mycket hög syra och domineras av aromer av citrusfrukter. Jag hittar ofta petroleum i doften som tillsammans med den höga syran kan förklara varför dessa viner kallades ”Hunter Valley Riesling” förr. Som unga är vinerna svårbegripliga för många då de kan uppfattas som enbart tunna och syrliga. De vinner på många års lagring på flaska och många producenter släpper dem inte förrän de uppnått en ålder på 4-5 år. Då kommer den rika fruktigheten fram, de upplevs fylligare men fortfarande mycket friska och mognadsaromer som  nötter, honung, bivax och rökighet får många att tro att de är fatlagrade. En Hunter Valley Semillon varken jäses eller lagras på ekfat.

Det är druvan semillons förmåga att utveckla aromer innan sockermognaden klar som ger den låga alkoholen och INTE förekomsten av dimmor och regn som det står i de flesta vinböcker. Snarare handlar det om att klimat ger en tidig lövsprickning vilket tidigarelägger skörden under högsommar snarare en under tidig höst.

Att Hunter Valley Semillon verkligen är stora viner råder inget tvivel om. Det innebär inte att man får glömma de röda vinerna av shiraz. I många fall härstammar vinstockarna direkt från sticklingar som hämtades hem av James Busby från berget Hermitage i Rhône. Vinerna motsvarar inte den gängse bilden av australiensisk shiraz. Här blir vinerna elegantare, ljusare, lättare med fin och nyanserad aromatik och slank rödfruktighet. Mer franska i stilen.

Under vårt besök på Tyrrell’s ledsagades vi av legendaren Bruce Tyrrell som är den som idag leder detta familjeföretag som grundades redan 1858. Man är den absolut ledande producenten i området och har satt ribban för hur en Hunter Valley Semillon ska vara. Man är också mycket traditionella även om man har varit trendsättande på flera områden. Bland annat var man de första att sälja en så kallad ”varietal” av chardonnay i Australien. Druvorna kom från världens äldsta vingård med chardonnay, idag 110 år gammal, och startade den massiva flodvåg av ekfatslagrad australiensisk chardonnay som drabbade oss på 1980-talet. Vi fick prova tre årgångar av denna Vat 47 (se nedan)

Tyrrell’s samtliga viner buteljeras sedan 2004 under skruvkork. Med Australiensiska mått är det ganska sent. Man gjorde ett stort test med årgång 1983 då 6000 buteljer semillon försågs med naturkork och lika många förslöts med skruvkapsyl. 10 år senare provades vinerna igen. Bland de med naturkork fanns många fantastiska flaskor medan huvuddelen befann sig i olika stadier av oxidatioon och korkdefekt. Skruvkorksvinerna var alla i perfekt skick med fin buteljmognad. resultatet sammanfattades som ”Corks make great bottles, screw caps make great wines”. Trots detta lyckade experiment dröjde det ytterligare ett decennium innan man gick över till skruvkork. ”Vi är lite traditionella på det viset” som Bruce Tyrrell sa.

Vi fick en mycket pedagogisk provning av deras snudd på ikoniska Vat 1 i en vertikalprovning (sama vin olika årgångar) samt en horisontalprovning (olika vin, samma årgång) av semillon från olika vingårdar. Tydlig uppvisning av hur lagringsbar semmilon är, hur viktig jordmånen är och balansen mellan syran och frukten. Eller som Bruce sammanfattade det ”We’re all about acid, fruit, dirt and ageability!”

2017 Vat 1 Semillon. Ljust citrongul. Ganska lite citrusdominerad, liten rökighet, gula plommon, mineralitet. Lätt till medelfyllig, torr, mycket frisk, ung, stram citruskaraktär, mycket bra längd. Torrt avslut.

2012 Vat 1 Semillon. Ljust citrongul. Stor, utvecklad doft av krut, rökighet, rostade hasselnötter, toast, aningen petroleum, grillad citron, limezest. Medelfyllig, bentorr, mycket hög frisk syra, mogen citron, mineralrökighet, lång smakrik och elegant.

2009 Vat 1 Semillon. Ljust citrongul.  Medelstor, citronzest, rökighet, krut, petroleum, toast, rökighet. Medelfyllig, bentorr, mycket hög frisk med silkig syra,lime, citron, gröna äpplen, lång eftermak med stramt torrt avslut. Kraft och elegans.

2005 Vat 1 Semillon. Medeljup citrongul. Medelstor utvecklad doft av lemoncurd, rökighet, limezest, liten ton av petroleum. Medelfyllig till fyllig, bentorr, hög frisk elegant syra, rik mogen citrusfrukt, nötig, smakrik och mycket lång eftersmak. Imponerande!

2013 Stevens Semillon. Ljust citrongul. Medelstor, lätt rökig, citronzest, krut, lite knuten doft med en ton av petroleum. Medelfyllig, bentorr, mycket hög frisk syra, stram lång eftersmak med läskande citronjuice-karaktär. Stram mineralitet.

2013  HVD Semillon   (vingården planterad 1908). Medeljust citrongul. Medelstor lite outvecklad doft av citronzest, krut, omogen persika. Medelfyllig, bentorr, hög frisk syra, rik mogen citrusfrukighet, rökig mineralkaraktär. Lång och rik eftersmak med liten rökighet.

2013 Belford Semillon (vingården platerad 1933). Ljust citrongul. Medelstor doft av mogen citron, apelsinskal, mineralrökighet och koriander(!) och mimosablommor. Fyllig, torr, hög frisk syra, rik citrusfruktighet, vit persika, limezest,

2013 Vat 1 Semillon. Ljust citrongul. Ganska stor doft av mogen citron, lime, liten rökighet, ton av petroleum. Medelfyllig, torr, frisk väl avvägd syra citrusfruktig, bra längd och aningen rökig avslutning med någon skalbitterhet.

 

2017 Vat 47 Chardonnay. Medeldjupt citrusgul. Stor doft av omogen gul melon, vita blommor, en liten anstrykning av vanilj, limezest. Nästan fyllig, frisk syra, stor fruktighet av omogen gul melon, vit persika, lång smak med någon bitterhet och limezest.

2013 Vat 47 Chardonnay. Medeldjupt citrusgul. Stor något utvecklad doft av honungsmelon, rostad ton, diskret vanilj, apelsinblom, någon nötighet. Fyllig, lite stram, mycket frisk, apelsin, citrus, rostad karaktär, smakrik och mycket lång eftersmak med aromatisk citruskaraktär.

2015 Vat 47 Chardonnay. Medeldjupt gyllengul med grönt inslag. Stor utvecklad doft med honung, mogen citron, persika, liten rostad ton och en liten antydan till färsk svamp. Fyllig, rik, torr, mycket frisk citrusaromatisk med en nästad sotig rostad karaktär och liten beska i den långa avslutningen.

 

2014 Vat 8 Shiraz Cabernet. Djupt blåröd, nästan purpur. Stor, rik, något eldig doft av mogna blå och röda bär, lätt vaniljkaraktär, liten kryddighet. Fyllig, mycket frisk, mogna mörka bär, soltorkade tomater, tydlig kryddighet, avrundade, mogna tanniner, bra längd med mörk fruktighet och någon liten beska.

2011 Vat 8 Shiraz Cabernet. Djupt blåröd. Stor, något utvecklad doft av mogna bär, läder, något animalisk, kryddig, örtig och lite vanilj. Fyllig, koncentrerad med en frisk syra som skänker elegans och balans, avrundade tanniner. Mogna mörka bär, kryddig och med en liten svampig, läderton i avslutningen.

2009  Vat 8 Shiraz Cabernet. Djupt blåröd. Stor utvecklad, rik doft av läder, svamp, lufttorkad skinka, syltiga mörka bär. Fyllig, smakrik med fint strukturerade tanniner, något torr frukt, röda och mörka bär, svarta vinbär, svamp, kryddor och en mycket lång eftersmak med liten läder ton.

Här är en riktigt bra och snygg vinkarta över Australien.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ibland är man särskilt välsignad. Under två veckor kommer jag med buss och flyg kuska runt mellan Australiens vindistrikt. Från Hunter Valley, via Tasmanien till Margaret River. Bland annat. Vi beräknas möta över ett hundratal vinmakare och prova närmare 600 viner. Det kommer också bli en hel del öl. Det blir det gärna Down Under.

Det är andra gången på den stora kontinenten för mig och även andra gången med James Busby Travels. Det är en gruppresa för folk från olika delar av världen och vinbranschen som årligen bjuds in till denna unika resa. Denna gång är det en fördjupningsresa med fokus på småproducenter och nya trender. Hälften av de tolv deltagarna har varit på den ”vanliga” resan tidigare och nu blivit utvalda till denna testresa.

Det ska sägas att dessa resor är något utöver det vanliga. Planerade med själ, hjärta, intelligens och passion av Tim Wildman MW (denna gång i samarbete med Wine Australia). Vi pratar om ett arrangemang där samtliga viner på resan presenteras i förväg i ett exceldokument, gruppens kaffepreferenser sms:as till vinproducenterna, lättsamma aktiviter som skateboard, ”cricket on the beach” och gryningssurfning blandas med djuplodande masterclasses och omfattande provningar. Ett minutiöst sammansatt schema ämnat att få samtliga deltagare att fungera, må bra och kunna tillgodogöra sig detta monster till vinupplevelse. Läs mer om resan här.

Så mycket jag orkar kommer jag att blogga från denna fantastiska rundtur. Uppdateringar även på Instagram.

Men vem är då denne James Busby som gett namn åt reseverksamheten? James kan sägas vara urfadern till den australiensiska vinindustrin. Född i Skottland 1801 och bestämde sig drygt 20 år gammal att emigrera till Australien. Utan några tidigare erfarenheter av vitikultur fick han för sig att innan den långa resan bege sig till Frankrike för att under några månader i vingårdarna lära sig så mycket som möjligt om vinodling han bara kunde. Hans tanke var att anlända till den nya kontinenten med kunskaper som kunde ligga till grund för export till Europa. Tack vare sitt stora engagemang kring vin i sitt nya hemland fick han 30 år gammal i uppdrag av regeringen i New South Wales att resa tillbaka till Europa för att hämta hem sticklingar. Under hösten 1831 reste han runt mellan vingårdar i Spanien och Frankrike och samlade på sig 650 olika sorter. 362 av sticklingarna överlevde den långa resan och planterades i Sydneys botaniska trädgård. En kopia av odlingen skapades på James Busbys egen egendom i Hunter Valley. Därifrån spreds de över Australien och de sorter vi hittar idag kan i de flesta fall härledas till James Busbys arbete och hans egen odling.

Har du ännu inte upptäckt det nya Australien med mineraldriven chardonnay och svala pinot noir så är det hög tid. Det är dags att lyfta blicken och se bortom marmeladig shiraz.

Under den fantastiska resan till Australien så besökte vi bland annat Artisans of the Barossa där producenten Spinifex ingår. Minns inte så mycket(läs ”inget alls”) av dem, förmodligen på grund av en hjärna övermättad av intryck. Häromdagen fick jag chansen att återstifta bekantskapen med ett av deras viner.

2014 Spinifex Papillon är en blandning av grenache och cinsault, två druvor som trivs i det varma och torra klimatet. Av den ljusa färgen och den rödbäriga, generösa men nyanserade doften trodde jag först att det var en pinot noir i kryddig stil med lite drag av beaujolais. Underbart läcker doft där de lite knäckiga inslagen förklarades av grenachen i blandningen. Smaken var lätt, mjuk och mycket frisk med en fräsch rödfruktighet och en nästan mineralstram eftersmak. Snyggt, svalt, elegant och väldigt långt från den traditionella bilden av ett rött vin från Barossa Valley.

Spinifex importeras av Quaffable Wines drivs av Daniel Turpeinen som var på resa i Australien James Busby Travels liksom jag. Det märks. I sortimentet hittar man också Ocean Eight och Oakridge. Jag gissar att fler är på gång. Daniel arbetade tidigare på Johan Lidby Vinhandel som också har ett gäng från den nya australiensiska våren, bland annat Luke Lambert och Timo Mayer som jag träffade i Yarra Valley.

När man pratar om att lagra viner så tänker de flesta säkert på fatlagrade, röda och dyrare viner kanske framförallt från Frankrike eller något annat klassiskt vinland.

Här kommer två billiga, vita viner från lite udda druvor utan fatlagring som kommer från Australien som är ganska alkoholsvaga och som kan glömmas många år. Inte ett enda rätt egentligen. Just sån’t här gör vin ett så spännande område.

För drygt ett år sedan besökte jag Australien och skrev då om vinerna från det extrema Hunter Valley och de egensinniga vinerna därifrån. Riktigt klassiska lagringsviner för en spottstyver. 2009 Margan Hunter Valley Semillon är ett bra exempel på dessa viner som i sin ungdom är smått obegripliga med sina distinkta citruskaraktär och höga syra. Lite grand som en Chablis. Gillar man stilen är de fullt njutbara som unga, men glömmer man bort dem 5-6 år eller ännu längre så händer det grejer. Vinerna blir fylligare, fruktigare, rikare och mer komplexa och utvecklar en lite rostad nötighet som påminner om en klassisk Meursault från Bourgogne. Snudd på en metamorfos.

Under australienresan besökte jag även klassiska Château Tahbilk som grundades redan 1860. Jag skrev faktiskt inget om detta besök men under en mycket omfattande provning så fick vi uppleva hur ”enkla” Tahbilk Marsanne utvecklar sig under decennier. Vinet släpps först när det redan har lite flaskmognad efter fyra fem år. Här finns mer tropisk frukt, lite omogen ananas, en speciell doft av hjortron och en tydlig rökighet. Mer generös i stilen men med en frisk syra. Med flasklagring utvecklas fruktigheten och mer rökiga aromer, popcorn, smörighet och en bredare smak. Makalöst lagringsduglig för under 100-lappen. Måste beställas.

Har man inte obegränsad budget och en omfattande vinkällare så krävs nästan att man har råd att köpa en låda av ett vin man tänkt spara en längre tid. Med prislapparna på vinerna här så är det en möjlighet för de flesta.

Idag hade skolan besök av Paul Drogemuller från Paracombe Wines i Adelaide Hills i Australien.

Paul planterade de första druvorna högt på en platå i denna svalare del av Australien 1983. Egendomen drivs av familjen och fokuserar på premiumviner. Det mesta arbetet i vingården görs för hand och tack vare det svalare och fuktigare klimatet slipper man att konstbevattna vilket annars är mer regel än undantag i Australien. Det mesta vinifieringen görs i öppna kar och vinerna filtreras inte.

Efter en inledning med två viner som var besvikelser tog det fart med de fyra sista röda vinerna. De uppvisade personlighet, elegans och viktigast av allt hade de ”drinkability”.

2014 Paracombe Sauvignon Blanc. Ljust gul med grönt inslag. Medelstor doft med tydligt gröna gräsiga toner med karaktär av grön paprika, vitpeppar, nässlor mot en botten av mogen gul stenfrukt som persika och gula plommon. Torr, medelfyllig smak av fet gul frukt och förvånansvärt låg syra gör en sauvignon blanc. Lite kort och något obalanserad eftersmak. Sauvignon blanc är inte Australiens starkaste gren.

2013 Paracombe Pinot Noir. Ljust röd färg med liten blå ton. Stor, rik bärig doft av solvarma jordgubbar, nypon och torkade örter. Lätt till medelfyllig, mycket frisk, bärig men lite klen frukt med karaktär av röda äpplen, lingon, tranbär och en distinkt ton av torra örtkryddor. Lite kort och torr eftersmak med någon bitterhet.

2010 Paracombe Cabernet Franc. Ganska djup blåröd färg. Stor, rik doft av mörka söta bär, svarta vinbär, eukalyptus, körsbär, piptobak. Medelfyllig, frisk med slank fruktighet, eleganta tanniner, kryddighet och massor av friska röda bär som tittar fram mot slutet. Läskande, elegant och med bra längd. Läckert.

2009 Paracombe The Reuben (bordeauxblend med en liten andel shiraz). Stor komplex och mörkfruktig doft av ceder, läder, svarta vinbär, eukalyptus, sot, salmiak. Medelfyllig, stram och mörkfruktig med friska syror, kryddig, pepprig, svarta vinbär, björnbär och mörka körsbär. Mot slutet kommer röda friska bär, sot och lakrits i en lång elegant eftersmak.

2009 Paracombe Cabernet Sauvignon. Djup röd färg som börjar drar mot brunt i kanten. Ännu knuten, lite eldig doft med mörka bär, piptobak och vanilj. Medelfyllig, slankt mörkfruktig smak av svarta vinbär, björnbär och ett grönt inslag av tomatblad. Lång eftersmak med fina tanniner som bildar en fin struktur med de välintegrerade faten.

2009 Paracombe Shiraz. Mycket djupt röd färg med en nyans av blått i kanten. Stor något komplex doft med nyanserad kryddighet, diskret eukalyptus, läder, lakrits och lite fatvanilj. Fyllig, mycket fruktig smak av mörka mogna bär balanserad av mjuka tanniner och friska syror. Lång eftersmak med antydan till fruktsötma.

Detta bildspel kräver JavaScript.

1990-talet var en enda lång stor framgång för Australiens feta, fylliga, smöriga, ekiga chardonnayer med toner av smörkola, vanilj och tropisk frukt. I början 2000-talet tröttnade konsumenterna och sökte sig mot lättare och mindre ekade stilar. I panik började australiensarna att buteljera sina chardonnayer helt utan ekkontakt och resultatet föll platt till marken och ”aussie chard” drabbades av ett bakslag den ännu inte hämtat sig från. Tyvärr lever fortfarande det australiensiska vinet av stigmat ”Brand Australia” där bilden av vinerna är fruktiga, fylliga, ”bussiga” och okomplicerade i en enhetlig stil.

Men i tystnad (åtminstone utom hörhåll för vår monopolmarknad) har det skett en stilmässig revolution på alla håll. Den gamla svulstiga chardonnaystilen där man nästan bara på det djupgula utseendet kunde plocka ut vinerna i en provning är mer eller mindre utraderad. Idag är vinerna ljusgula med en grön ton, friska, eleganta med stram frukt och en diskret fatkaraktär som endast ger en liten komplexitet och kompletterande struktur. Den största vinsten är att detta ger ursprunget en chans att lysa igenom precis som hos förebilderna i Bourgogne och Chablis (läs mer här).

Utvecklingen har gått mycket fort tack vare en stor transparens mellan vinmakarna och ett fortgående utbyte av erfarenheter. De metoder som används för den nya tidens chardonnay har jag listat nedan. Dessa parametrar används helt eller delvis av samtliga vinmakare vi träffade på resan.

1. Svala växtplatser
2. Skörda tidigt
3. Skörda för hand
4. Pressa hela klasar/druvor
5. Ingen klarning, jäsning av grumlig must
6. Jäsning på fat
7. Ingen tillsatt jäst
8. Vila på jästfällningen men ingen battonage (omrörning av jästen)
9. Ingen malolaktisk jäsning
10. Lagring på äldre och/eller större ekfat
11. Oxidativ vinmakning (med syrekontakt)
12. Inget svavel förrän just innan buteljering
13. Skruvkapsyler – ingen ”premox” (för tidig oxidering)

Här är en riktigt bra och snygg vinkarta över Australien.

Detta bildspel kräver JavaScript.

En sanning i vinbranschen är att efter en dag av vinprovning så smakar inget bättre än en kall öl. På vinresor och vinmässor brukar man ofta få smyga i väg någonstans i skymundan för att få sin törstsläckande maltdryck. Så icke i Australien!

Utan överdrift var det länge sedan jag drack så mycket öl som under de två veckornas vinresa ”down under”. Vart vi kom pratade vinmakarna hur de lät vinet få vara ifred för att de själva skulle kunna smita iväg och ta en öl och en pizza. Vinmakarna hade inte sällan ölbryggning som en sidosyssla eller hobby. Till middagar och luncher frågades ofta om man önskade öl istället för vin och på utflykterna med vinproducenterna fanns alltid en välfylld ”esky” (portabel kylbox) med vatten och lokalt öl. Öl och vin lever med andra ord i skön symbios utan de vattentäta skott som oförklarligt nog finns i andra delar av vinvärlden.

Smakpreferensen i Australien verkar vara ale och framförallt pale ale, som exempelvis Coopers Original Pale Ale med jästfällning som man hittar överallt. Men det bjöds också på många olika lokala öl från små hantverksbryggerier som exempelvis McLaren Vale Beer Company som också gjorde en lätt, vinör och citrusfrisk cider. I Langhorne Creek fick vi förmånen att prova den första kommersiella tappningen av en pale ale från helt nystartade Meechi Brewing Company. Det är sällan man får prova en så lyckad förstlingbrygd. Smakrik och fyllig samtidigt som den var fräsch och läskande och med en välbalanserad humling.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Under rundturen i Barossa hann vi med ett improviserat besök på 30 minuter hos Marco Cirillo. Det skulle visa sig vara ett av de mer minnesvärda under våra två veckor i Australien. Marco tog emot vid sidan av vägen med sin pickup parkerad i sin vingård. På flaket fanns vin, glas och lunchmackor. Perfekt upplagt för ett besök på språng.

Marco kommer från en italiensk familj vars vinmakningstraditioner sträcker sig bakåt i nio generationer. Än mer imponerande är att hans far lyckades köpa en fyra hektar stor vingård med världens förmodligen äldsta vinstockar av grenache. Planterade redan 1847 hör de till de äldsta vinstockar jag stött på och fantastiskt nog är de vid full vigör och ger riktigt bra skördar. Unikt är också att man använder sig av en nästan utdöd uppbindningsmetod som kallas ”basket weaving” och som hjälper att hålla ihop de sköra vinstockarna. Varje år måste var och en av de tusentals vinstockarna ”vävas”, en uppgift som tar mellan 15-20 minuter. Med tanke på att Marco sköter verksamheten i princip ensam så inser man att spenderar nästan all sin vakna tid antingen i vingården med sekatören eller i det lilla vineriet.

Ovanpå detta kommer att vinerna var några av de bästa på hela resan! Hans 2010 1850 Cirillo Old Vine Grenache enbart från de äldsta vinstockarna var en dröm! Fantastiskt fint nyanserat parfymerad och med en mjuk struktur under lager av luftig fruktighet. En rent sensuell njutning som är lågt prissatt till 50 AUD. Från något yngre vingårdar kommer Cirillo The Vincent Grenache som har mer rättfram och med lite rustikare struktur. Många tyckte att detta vin till och med var bättre och med tanke på priset 20 AUD så är det ett superfynd! Marco blev dessutom helt nyligen rankad som nummer två bland 1400 andra viner på Adelaide Reviews top-100-lista över viner i South Australia.

Marco Cirillo saknar inte bara hemsida, han saknar även svensk importör.

Här är en riktigt bra och snygg vinkarta över Australien.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter svala Mornington Peninsula var det dags att sätta sig på planet från Melbourne till Adelaide för att utforska Southern Australia.

Första stoppet var Clare Valley som främst är känt för sin riesling. Vi började dagen med en tyr genom den drygt 25 kilometer långa dalen för att få en uppfattning om geografin. Trots den korta sträckningen har man ett varierande klimat tack vare en stor höjdskillnad. Det skiljer faktiskt en hel månad mellan skörd mellan de nordligaste och sydligaste delarna. Under växtsäsong kan temperaturen variera från 35° på dagen till 8° nattetid vilket hjälper till att bevara den aromatiska profilen på vinerna. HAvet ligger bara 50 kilometer västerut och hjälper till att temperera klimatet med fuktiga och svala brisar. Vi fick också en genomgång av den komplexa geologin i området, de dominerande jordarterna är dock kalk och blåskiffer under ett mycket tunt och magert jordlager.

Riesling från Clare Valley (som bara utgör cirka 25% av produktionen) karaktäriseras idag av att den är bentorr, har en tydlig mineralitet och ofta saknar den petroluemton som tidigare var väldigt vanlig. Riesling av hög kvalitet har en potential att lagras upp till 20 år. Man odlar mest shiraz som här blir nyanserat parfymerad och kombinerar kraft med friskhet och finess.

Ett mycket spännande studiebesök fick vi hos familjeföretaget Taylors (heter Wakefield på den europeiska marknaden) som är den största producenten i Clare Valley, mycket expansivt och det första vineriet som liknade de stora industriella anläggningarna som brukar illustrera australiensisk vinindusri i vinlitteraturen. Faktaspäckad rundtur med mycket branschinformation och teknikaliteter.

Bland det mest intressanta var en ny teknik för att rengöra och sterilisera ekfat för att bli kvitt brettanomyces – ”implosion sterilization”. Man fyller ett ekfat med 90°-gradig ånga och sätter i en tätslutande plugg. När när fatet svalna bildas ett under tryck som är så kraftigt att alla mikroorganismer och annat otyg sugs ut ur eken och sedan kan sköljas bort med vatten. Problemet är bara att undertrycket är så kraftigt att fatet kan implodera. Vi fick se exempel på fat där sidostycke tryckts in och vissa fall skjutit iväg det motsatta sidostycket 30 meter (se bild). I samma fat kunde vi också se hur man fräst ut spår i eken för att öka kontakterytan mot vinet för att ge mer karaktär.

Mitt på dagen i det ovanligt varma vädret gav vi oss iväg på friluftsäventyr. Vi fick cykla ”The Riesling Trail” på en gammal banvall med ”vätskekontroller” utmed vägen där vi presenterades viner från platsen tillsammans med lite godsaker att tugga. Jättekul men svettigt! Innan avfärden mot Barossa svalkade vi oss med en galet god pilsner på en lokal pub. Kanske dagens höjdpunkt!

2014 St Andrews Riesling

Ljust citrusgul. Stor, fruktig doft av mogen citron och lime, vita blommor, lite enkla outvecklade piggelin-toner, mycket diskret petroleum. Bentorr, lätt, mycket friska men fina syror, slank citrusfrukt, lång smak med tydligt mineraligt avslut.

2009 St Andrews Riesling

Medeldjupt citrongul. Stor, solmogen doft av tropisk frukt, grillad citron, tydlig petroleumdoft, ganska intensiv. Medelfyllig, torr, mycket höga friska syror som är snyggt polerade, rik utvecklad citrusfrukt lång smak med lite glest avslut.

2001 St Andrews Riesling

Gyllene. Stor, rik doft med mogen grillad citrus, honung, tropisk frukt, Rose’s Lime, tydlig men nyanserad petroleum. Fyllig, frisk, rik och fruktig smak av gul frukt lime, citrus, honung, svamp och en rökig rostad ton. Utvecklad och komplex smak med bra längd med lemoncurd och zest.

2013 St Andrews Chardonnay

Mycket ljust citrusgul. Medelstor, ren och fruktigt nyanserad doft av lime och citrus, diskret ton av ek och smörighet. Medelfyllig, torr, mycket frisk smak med en ekstruktur som ligger långt fram i munnen, stram men rik frukt. Ganska lång smak med tydlig mineralitet och lite rostade toner i eftersmaken.

2013 Taylors Merlot

Djupt blåröd. Medelstor fruktig doft av mörka plommon, jordgubbsmarmelad, örtig, sötlakrits.Fyllig, fruktig, mjuka tanniner, lakrits, anis, diskret fat,

2013 Taylors Shiraz

Nästan opak purpur. Ganska liten, knuten doft. Stor, eldig doft med kryddighet, peppar, mörka bär. Fyllig, mycket frisk, fruktig smak, tuggig frukt, fina tannier, rik kryddig fruktighet, bra munfyllnad, massor med röd frukt och bär i eftersmaken. Balanserad och attraktiv.

2012 St Andrews Shiraz

Djupt blåröd. Stor, intensiv doft av nyanserad kryddighet och frukt ceder, fint integrerad parfymerad ek. Fyllig, frisk, mycket fruktig med luftighet och välstrukturerad utan vara astringent. Lång smak med kryddor mörk frukt, friska bär, lakrits.

2004 St Andrews Shiraz

Djupt röd färg med brunorange kant. Medelstor, nyanserat fruktig med torkad frukt, läder, fudge, tobak. Fyllig, mycket frisk, väldisponerade tanniner som hålls uppe av fortfarande spänstig frukt, lång rik och nyanserad eftersmak med läder, kryddor. Snyggt byggd och mogen shiraz!

2013 TWP CMMCF

Djupt blåröd. Medelstor, fruktig doft med örtighet, svarta vinbär och björnbärssylt. Fyllig, mycket frisk, massor med välbyggda och mogna tanniner som håller tillbaka en mycket generös mörk fruktighet. Lång! Maffigt.

2012 Taylors Cabernet Sauvignon

Tät blåröd färg. Knuten dov doft av mörka bär, svarta vinbär. Fyllig, stram, frisk, slank mörk svartvinbärsfrukt, eleganta tanniner, lång fruktig smak som avslutas med nyanserade fatkryddor.

2010 St Andrews Cabernet Sauvignon

Djup tät röd färg med lite blå ton. Stor generös svartvinbärsfruktig doft, lite rostade kaffetoner. Fyllig, rik frukt med luftighet och tuggighet och en rik struktur av välbyggda syror och tanniner med höjd. Mycket lång eftersmak med ren koncentrerad saftig svartvinbärsfrukt.

2004 St Andrews Cabernet Sauvignon

Djup tät röd färg med brun kant. Medelstor lite knuten doft av oxiderad svartvinbärssaft, läder, torkad frukt, choklad och svamp. Fyllig, frisk smak med ännu ungdomlig saftig och rikk frukt som är fint integrerad med eken. Lång komplex och kryddigt saftig eftersmak. Härligt mix av mognad och ung frukt.

Här är en riktigt bra och snygg vinkarta över Australien.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter heta, klassiska och traditionstyngda Hunter Valley tog vi ett tidigt morgonflyg till Melbourne och Yarra Valley Victoria. När vi steg ur planet möttes vi direkt av ett annat klimat med frisk och sval luft.

Victoria och Yarra Valley var fram till 1920-talet Australiens viktigaste vinregioner tills vinlusen slog till i Victoria och första världskriget slog undan fötterna för produktionen i Yarra Valley. Yarra återhämtade sig aldrig och samtliga vingårdar rycktes upp. Det var först på 1970-talet som man började producera vin här igen. Märkligt nog återplanterade man vin på egna rötter trots att man haft vinlusen i området och har därför på nytt fått problem.

Det som framställdes på 70-talet var mest lättare röda viner samt chardonnay och pinot noir till mousserande vin. Man ansåg nämligen att området mestadels var för svalt för att få sockerhalter och mognad som skulle räcka till stilla viner. Idag anser man snarare att det bästa stilla vinerna av chardonnay och pinot noir kommer härifrån.

Då området är ungt är det dominerat av små hantverksmässiga producenter och det är kanske den region där det experimenteras mest och där man hittar en hel del ”naturviner”. Vårt första besök var med en grupp av dessa nyskapare; Mac Forbes, Luke Lambert och Timo Mayer.

Tre intressanta vinmakare med helt olika filosofier och vinstilar. Mac är en väldigt tekniskt inriktad vinmakare, Luke är noninterventionistisk och Timo…ja…lite galen.  Vinerna var onekligen personliga, lite ojämna och delade upp vår grupp i olika läger. Många gillade Luke Lamberts viner medan jag föll pladask för Timos viner från Blood Hill.

Efter provningen bjöds vi på en lunch-barbeque på Bloody Hill. Enkel men fantastiskt god och med fler viner, bland annat en chardonnay i Jura-stil (mognad under flor) från MAc Forbes. Innan vi gav oss av började Timo bjuda på destillat i olika former. Hade vi inte varit tvungna att åka hade vi säkert varit kvar där ännu.

Dgen rundades av med ett besök på det nystartade gindestilleriet Four Pillars. Då var jag dock så  trött och jetlaggad att jag givit upp. Missade därför kvällens bar- och restaurangrunda i Melbourne med lokala vinmakare. Fick mig istället nio timmars välbehövlig sömn inför dagens nya äventyr i Yarra.

Här kommer provningsanteckningarna:

2012 Luke Lambert Sparkling Chardonnay – Yarra Valley

Ljust gul. Stor, lite rökig doft med grillad citron, Medelfyllig, fruktig, citrus- apelsinton, lite låg syra och glesa bubblor men bra längd. Skulle göra sig bättre som vitt, stilla vin.

2012 Luke Lambert Chardonnay – Yarra Valley

Ljust gul med grön ton. Medelstor doft av gul frukt, citrus, vispgrädde och en liten rökighet. Medelfyllig, torr, medelhöga och lite slappa syror, apelsinskalsbitterhet, sotig något oren ton och ganska kort smak.

2014 Crudo Shiraz – Yarra Valley

Medeldjup purpur. Stor, härlig doft av solmogna bär och massor av smultron med typik funkighet, doftar som 2009:a Morgon. Medelfyllig, fin bärig fruktighet,lite tuggig, något glesa tanniner, lite sotig och skitig bitterhet eftersmaken. Något kort.

2012 Luke Lambert Shiraz – Yarra Valley

Djup röd färg med blå stick. Medelstor, fruktig med tydlig kryddighet, kryddpeppar, björnbär och animaliska inslag, rått kött. Fyllig, friska syror, mogen men slank frukt, välstrukturerad, mörka bär, massor med kryddighet och lite umami/tomatkänsla. Hyfsad längd men något bittert och orent avslut.

2012 Luke Lambert Nebbiolo – Yarra Valley

Ljust tegelfärgad. Liten, knuten doft med röda bär och kryddig karaktär av vermouth. Medelfyllig, medelhöga fruktsyror, torra tanniner men överraskande låga. Röd, slank frukt, bra längd med uttorkande tanniner, liten bitterhet och något orent avslut.

2013 Bloody Hill Chardonnay Mayer – Yarra Valley

Ganska ljust gul färg med grönt inslag. Stor, ren fruktig doft med gul frukter, citrus, omogen galiamelon. Medelfyllig, torr med välstrukturerade syror med intressant struktur, liten skalsktruktur från skalkontakt och diskret ek. Lång läskande eftersmak med karaktär av mogen citrus. Precist och elegant.

2013 Bloody Hill Mayer Pinot Noir – Yarra Valley

Ljust röd med en touch of blått. Stor, generös doft med sval röd frukt, rökighet, kryddig, örtig, komplex och nyanserad. Medelfyllig, frisk, medelhöga tanniner, sval röd bärighet, björnbär, massor med örtighet. Bred och lång eftersmak. Snyggt, välstrukturerat och komplext.

2013 Bloody Hill Dr Mayer Pinot Noir – Yarra Valley.

Ljust blåröd. Medelstor doft av röda bär, smultron, pepprig och kryddig. Medelfyllig, frisk, tuggig struktur, bred och munfyllande och lång smak med elegans. Smakrik, strukturerad och med charm.

2013 Granite Pinot Noir – Upper Yarra Valley

Ljust röd. Storoch nästan intensiv doft av mogna röda bär, rökig mineraitet, torkad svamp. Medelfyllig, mycket friska syror, snälla tanniner, röd bärighet, lite kort och otillfredsställande smak med någon bitterhet i eftersmaken. Doften lovade mer.

2013 Big Betty Shiras Mayer – Yarra Valley

Djupt blåröd. Stor, mogen frukt, köttig, nyanserad kryddighet, lite pepparkaka och lite smält smör. Fyllig, tuggig, fruktig, sval mörk frukt, fin kryddighet, munfyllande, bra längd med ren eftersmak av smultron och jordgubbar. Härlig och snyggt strukturerad med luftighet.

2014 Mac Forbes RS7 Riesling – Yarra Valley

Mycket ljust gul. Stor typisk doft av ung riesling med apelsin, clementin och en näve vitpeppar. Torr, mycket frisk, eleganta syror, mycket fruktig, torr eftersmak med massor av mineralitet, citrus, apelsin. Mer kraft än elegans.

2013 Mac Forbes Woori Yaollock Chardonnay 

Ljust gul. Stor, rökig mineralitet, mogen citrus, vita blommor. Torr, mycket frisk, medelfyllig, fokuserad och koncentrerad slank gul fruktighet, elegant lång och fokuserad smak. Mycket fin och uppfriskande, elegant eftersmak. Yum!

2013 Mac Forbes Coldstream Pinot Noir

Ljust röd med blått stick. Stor, lite syltig doft med inslag av tomatblad. Medelfyllig, liite rustik pinotstil. Som en enklare kommun-bourgogne.

2013 Mac Forbes Woori Yaollock Pinot Noir 

Ljust röd. Ganska liten rödbärig doft, rosépeppar. Medelfyllig, frisk, lite glesa tanniner och något rå frukt. Tuggig lite tuffare pinot noir men med trevlig luftighet.

2013 Mac Forbes Wesburn Pinot Noir 

Medeldjup blåröd och lite etypisk. Ganska lite doft med tydlig kryddighet, lite animalisk med någon syltighet och tomat. Fyllig, strukturerad, ganska rikliga tanniner som döljer mogen frukt. Ung, outvecklad men ändå med bra längd. Tanninerna känns något gröna.

Här är en riktigt bra och snygg vinkarta över Australien.