Minnesgoda följare av denna blogg minns kanske att jag hjälpte till att hitta och lansera en en bordeaux för sju år sedan. Den blev mycket uppskattad och det såldes åtskilliga pallar av den. Under åren har jag många gånger fått frågan om den kommer tillbaka. Av olika orsaker har svaret varit nej. Men nu har jag hittat en ny och ännu bättre!

2016 Château Lieumenant är precis som det tidigare vinet en Bordeaux Supérieur. Egendomen är på 20 hektar och ligger i byn Massugas i Entre-Deux-Mers. Man arbetar med låga skördeuttag, hög mognad och hållbar odling och har uppnått Certified High Environmental Value (HVE3) Druvorna i vinet kommer från stockar som är 15 till 60 år gamla och sammansättningen är 60% merlot, 30% cabenet sauvignon och 10% cabernet franc.

2016 Château Lieumenant är härligt moget med rik men slank frukt och mjuk struktur (detaljerad beskrivning nedan). Härlig att dricka nu till det grillade, inte alltför kraftiga ostar och charkuterier och perfekt till höstens grytor. Vinner ytterligare på lagring ett till två år i flaskan men jag tycker det är helt perfekt nu.

Det förra vinet såldes för 89 kr per flaska vilket var ett riktigt bra pris. 2016 Château Lieumenant kostar 119 kr, men kollar man kostnadsutvecklingen de senaste sju åren så motsvarar 89 kr 2017 115 kr idag. För de extra 4 kronorna får man ett mycket mer komplext och moget vin. Helt klart en uppgradering. Precis som sist så levereras vinet i trälåda om man beställer 6 flaskor.

Djup röd färg som fortfarande har stick av ungdomlig purpur i kanten. Bordeauxtypisk, ganska stor doft med mörka bär, sot, kryddor och en nyanserad mognadston med lite tobak och drag av svamp, kantareller och lite läder. I den fylliga men slanka smaken kommer svamptonerna tillbaka tillsammans med mogna jordgubbar, svarta vinbär, tobak och lite köttiga inslag. Tanninerna är avrundat mjuka men ändå med ett bra grepp, fina syror och bra längd där både mogen frukt och mognadstoner spelar jämnbördigt.

Jag testkörde vinet på de sex vinskolorna jag traditionsenligt genomförde på den Svenska Vinfestivalen. Några hundra deltagare fick prova 2016 Château Lieumenant och reaktionerna var översvallande positiva.

DISCLAIMER: Jag har uppdrag då och då av importören Skepparps Vingård som jag hjälpt att hitta detta vin. Men jag tjänar ingenting på försäljningen.

Bourgogne-provningen blev väldigt lyckad. Fina viner och burgundisk mat till det. Efter en liten omröstning i facebookgruppen blir temat på uppföljaren ”Bordeaux”. Fredagen den 29/5 kl 19.00 går vi genom det mest klassiska av klassiska områden via fyra olika viner och god mat till det om man önskar (recept nedan)

Så här går det till…

• Köp hem/beställ vinerna i listan nedan. Ojämn tillgång på bordeaux på Systembolaget så jag rekommenderar att ni beställer och inte chansar.
• Swisha 150 kr per deltagare till 0733 383933 och skriv mejladress i meddelanderutan.
• Be att få gå med i facebookgruppen (inte nödvändigt) där du får mer info löpande om alla provningar och du kan utbyta erfarenheter med andra deltagare.
• I god tid skickar jag en inbjudan via mejl med en länk till provningen. Den tar dig till Zoom där du lätt och smidigt loggar in. Testa att logga in innan du sätter dig ned för provningen. Har du inte fått länken så kolla din skräpmejl först. Skulle den inte finnas där så mejla mig på anders@gustibus.se.
• När det är dags sätter du dig ner vid datorn eller din tablet, korkar upp vinerna och loggar in med koden jag skickat dig.
• Klockan 19.00 dyker jag upp och leder dig genom provningen samtidigt som du kan skriva kommentarer som du delar med de andra deltagarna eller frågor som jag svarar på under tiden.

Här är mina rekommenderade viner

• 2019 Château Bonnet Blanc (finns i 376 butiker samt på halvbutelj)
• 2018 Château Haut Chevalier (i 92 butiker men kan snabbt beställas)
• 2015 Château la Tour de By (Tidigare föreslaget vin slut i lager. Denna måste beställas men finns också på halvbutelj 2014 Château La Tour de By)
• 2016 Château du Levant (halvbutelj – finns i 379 butiker)

Lite dåligt med alternativ, bäst att beställa, men här är några…

• Finns inget motsvarande torrt vitt i ordinarie sortiment
• Finns inget motsvarande mjukt rött i ordinarie sortiment
• I nödfall 2016 Château Labadie
• Valfri sauternes

KVÄLLENS MENY

Förrätten får bli säsongsanpassad. En liten grönsallad toppas med skivad färskpotatis och grön sparris. Ringla över en vinägrett och toppa eventuellt en skiva kallrökt eller gravad lax.

Till huvudrätt ska det vara rejält gott och enkelt när man dricker röd bordeaux. Ryggbiff eller entrecôte med bearnaisesås, råstekt potatis och grillad tomat. Eller så gör du underbara Biff Butler om du inte provar Världens Godaste Oxfilé som är praktisk att förbereda.

Till dessert blir det en Öhman-klassiker, faktiskt det första receptet som publicerades här på bloggen och hämtat från Bordeaux. Marinerade jordgubbar med stjärnanis och peppar. Givetvis kan du ta en liten blåskimmelost att njuta till det söta vinet också.

De som följt denna blogg känner min faiblesse för Bordeaux, jag har till och med försökt lansera en egen budgetbordeaux (som tyvärr inte finns tillgänglig längre). Jag älskar verkligen de stora klassiska vinerna men vet också att i den enorma produktionen från området så finns fantastiskt mycket bra enkla vardagsviner (och en förfärlig massa skräp också). Därför försöker jag prova alla billigare bordeauxviner som lanseras på Systembolaget för att se om någon lyckats hitta guldkornen.

Med en prislapp på 79 kronor så är 2018 Château Haut Chevalier i särklass billigast i sortimentet. Nu har vinet ingen närmare geografisk bestämning än ”Bordeaux”, men jag gjorde en ”Mats-Erik Nilsson” och letade upp egendomen på Google Maps och den ligger mitt inne i hjärtat av Entre-Deux-Mers. Härifrån kommer vanligtvis enkla, friska vita viner samt enorma mängder enkelt rött vin. I denna prisklass brukar druvblandningen totalt domineras av merlot som ger större skördar och mjuk saftig karaktär. Ovanligt nog är sammansättningen i detta vin 80% cabernet sauvignon och 20% av druvan malbec. Den sistnämnda är en klassisk bordeauxdruva som mer eller mindre försvunnit från området men blivit otroligt populär i vinerna från Argentina.

Kan då en en bordeaux till ett så lågt pris vara värt att ens överväga? Svaret är ja. Detta är ett enkelt vin, men ett ärligt, välgjort och njutbart sådant. Här finns fina, bäriga och kryddiga toner på näsan och till och med en liten komplexitet i form av brettanomyces – en typ av jäst som ger den där karaktären av häst och stall. Smaken är torr, frisk, medelfyllig med saftiga mörka och röda bär och väldigt lätta och fina tanniner. Här finns också kryddighet, pepprighet och tydliga toner av lakrits. Man känner närvaron av malbec som ger vinet lite tyngd.  Ställ upp vinet på buffén, skölj ner hämtpizzan med det, packa ner i picknick-korgen eller servera lite svalt ljumma sommarkvällar. Inget att fördjupa sig i men ett charmigt vin perfekt för härliga klunkar. Ett litet fynd!

En radanmärkning: Någon hos importören Pernod Ricard har inte gjort sin matteläxa med tanke på vad de skriver i produktinformationen: ”Skörden startade 28 september och höll på fram till 12 oktober och under hela perioden hade druvorna en perfekt mognadsgrad. Vinet görs med traditionella metoder och vilar åtta månader på ek innan det buteljeras.”  – Om de sista druvorna skördades den 12 oktober så bör de ha jäst i åtminstone en dryg vecka och då närmar vi oss november. Med åtta månader på fat så hamnar vi nu i juni då vinet lanseras på Systembolaget. Inte mycket tid att buteljera och leverera vinet. Absolut max sex månader, förmodligen kortare, kan vinet ha legat på ekfat och sannolikt i stora begagnade ekfat då det är en obefintlig ekkaraktär i vinet.

Edit: En vaken läsare noterade att på Systembolagets hemsida anges att ”Vinet har lagrats på ståltank tillsammans med ekchips”. Av detta kan vi lära oss att ”vila på ek” som importören skrev inte betyder att det legat på ekfat – det har vilat på ekchips…men fortfarande inte i åtta månader.

Bakom beteckningen cru bourgeois döljer sig kanske de bästa fynden från Bordeaux. Här hittar vi tydlig ursprungskaraktär, komplexitet och personlighet utan att prislappen blir avskräckande.

Till julen är det läge att ha en helgjuten röd bordeaux på lut. Perfekt att korka upp när man vill krypa upp i favoritfåtöljen, lägga upp fötterna, läsa julklappsboken och mumsa på en överbliven ostskalk eller en korvstump.  Som på beställning kommer då 2014 Château Charmail Haut-Médoc som nyhet på Systembolaget.

Vi pratar om en riktigt klassisk bordeaux (druvblandning 50% merlot , 35% cabernet sauvignon , 12% cabernet franc och 3% petit verdot) med djup, struktur och smakrikedom. Massor av mörk frukt som domineras av svarta vinbär, kaffe, tobak, mörk kakao och lite murriga jordtoner. Smaken bjuder på samma mörka frukt men här kommer även syrliga röda bär och kroppen är märkligt nog samtidigt fyllig och slank med en polerad tanninstruktur och förvånsvärd mjukhet. Lång smak där svarta vinbär, tobak, sot och blod rumlar runt. Har du kvar en flaska efter jul kan den sparas på många år eller njutas till nyårsaftonens oxfilé.

I ett riktigt bordeauxglas kommer alla nyanser fram.

När beslutet skulle tas om ”min bordeaux” skulle tas in till Sverige så provades den blint mot samtliga röda bordeauxer i närliggande prisklasser. Den kom ut som vinnare. Vid det tillfället fanns dock inte Château Haut Brandey, som då precis lanserats, på hyllan då den var slutsåld. Nu hittade jag den och dessutom av samma årgång som Château Haut-Landon. Dags för kraftmätning.

Sedan jag senast provade årgång 2016 av Château Haut-Landon har den på bara knappa två månader redan blivit mer harmonisk med fin liten örtighet, fatkrydda och en slank och mjuk rödfruktighet med bra längd och kakao i eftersmaken.

2016 Château Haut Brandey är klart djupare i färgen men har en betydligt mindre och knuten doft. Vinet är fruktigare och fylligare med mörkare bär men samtidigt lite råare fruktighet och mer strävhet. Känns lite överextraherat.

Slutsatsen är att det är två mycket bra bordeauxer för prisklassen. Vilken man föredrar är en smaksak. Ligger din smak mer åt det slankare, mjukare, mer nyanserade och matorienterade eller föredrar du en mer rustik, fruktig stil med lite bett i tanninerna? Jag vet i alla fall vilken jag väljer. 😉

En snygg inramad bordeauxkarta att studera när du smuttar på rödtjutet kanske?

Nytt kapitel om ”min egen Bordeaux” som jag skrivit utförligt om här.

Sex stycken pallar av 2015 Château Haut-Landon har rullat iväg under sommaren och utan förvarning var det plötsligt dags för årgångsbyte. Med knappa året på nacken är det självklart ett mycket ungt och mer outvecklat vin med lite kantighet. Men här finns bra längd och samma struktur som i förra årgången med mjuka tanniner, friska syror och pigg bärighet av blåbär och jordgubb samt en lite djupare ton av mörk kakao. Ge vinet ett halvår på flaska så kommer mer av det djup och komplexitet som finns 2015. Fortfarande ett fynd i min bok.

Trots att vinet just har släppts har det redan fått utmärkelser som ”Gold medal Concours International de Lyon 2017”, ”Bronze medal Concours Régional des Vins du Sud-Ouest (Castelsarrasin) 2017” samt ”Gold medal Concours Mondial des Féminalise 2017”. Sistnämnda vinbedömning hade jag missat. Concours Mondial des Féminalise är en stor genomgång av viner där 850 kvinnliga vinprovare från branschen provar 4550 viner.

2016 Château Haut-Landon finns att beställa och nu levereras den åter i trälåda om du beställer sex flaskor (så långt lagret räcker).

Om du inte kan vänta på att vinet utvecklas i flaska så lufta gärna i karaff en stund och servera i bordeauxglasen från Spiegelau. Vinet lyfter ytterligare ett snäpp.

Jag vet inte hur många gånger och i hur många sammanhang jag tjatat om hur mycket bra röda bordeauxer i budgetklass det finns. I regionens enorma produktion hittar man många av världens största viner till höga priser men också en flodvåg av riktigt trist billigt rödtjut. Men det finns också mycket njutbart, spännande, personligt och prisvärt i spannet 80-120 kronor. Tyvärr verkar varken Systembolaget eller merparten av importörena förstått detta.

När jag nyligen konsulterade för Skepparps Vingård för att hitta viner till deras lilla vinimport stötte jag på ett riktigt fynd. Systembolaget visade sig helt kallsinnigt till vinet (nja, de undrade om det inte fanns på bag-in-box) så jag propsade på att Skepparp skulle lista det i beställningssortimentet istället. Kanske det ändå skulle finnas en efterfrågan hos svenska konsumenter? Så nu står det några pallar 2015 Château Haut-Landon och väntar på att beställas.

Vad är då 2015 Château Haut-Landon för ett vin? Det är en ”enkel” Bordeaux Supérieur som domineras av merlot (85%) kompletterad av cabernet sauvignon. Odlingen drivs på ett hållbart sätt (lutte raisonnée) och vinifieringen är traditionell helt utan justering av musten och inga tillsatser eller beredningsmedel förutom svavel och odlad jäst (inget för Uppdrag Granskning att se här). Vinet har lagrats 12 månader på ekfat av varierande ålder.

2015 Château Haut-Landon är en rak, ärlig och välgjord vardagsbordeaux som inte skäms för sig om den serveras på en bättre middag. Den är inte sött inställsam utan har en tydlig karaktär av ursprunget. Elegant, mjuk med diskret fatton och driven av ung mörk frukt och bärighet idag kan den utvecklas till större komplexitet i källaren  under minst 3-4 år. En liten men seriös Bordeaux.

Skippa säljsnacket! Vad kostar detta underverk då?  Tyvärr måste det säljas för hela 89 kronor flaskan. Det är faktiskt det billigaste röda bordeauxvinet på Systembolagets listor idag (om man inte räknar trista och snipiga Château Lavison). De första 200 beställningarna på 6 flaskor levereras i klassiska trälådor som på bilden. 534 kronor för sex flaskor bra bordeaux! Vad är det att tveka om? Beställ gärna en flaska och prova, men du kommer undra varför du inte tog hela lådan. Det har nu kommit en ny årgång,

Även om jag varit med om att få vinet till Sverige så tjänar jag inte en extra krona på försäljningen. Jag har bara satt min prestige på spel. Kanske är det bara jag som gillar vinet? Hoppas inte det.

Om du inte litar på mig så har 2015 Château Haut-Landon tilldelats Médaille d’Or Lyon 2016, Médaille d’Or Gilbert et Gaillard,  2016 Médaille d’Or Citadelle du Vin och 2016 1 étoile au guide Hachette.

Ännu bättre är kanske att lyssna på vår världsmästarsommelier Andreas Larsson som gav vinet hela 88 poäng av 100 när han provade vinet blint. Han tror ännu mer på vinet än jag. Ha tycker det kan lagras 4-6 år!

Very youthful appearance. Dark purple, dark ruby, with a purple hue, I would say. The nose is intense, very generous fruit here, high ripeness with dark plum, fresh dark berry fruit. Discreet oak if any. Just a slight hint of vanilla, some mild spiciness. A hint of tobacco leaf. Generous palate, nicely rounded there, with ripe dark fruit. Quite a lot of extract. Ripe tannin there, giving an almost powder feeling on the palate with some hints of coco bean. Attractive dark juicy fruit and a long finish. Polished and rounded. Still very youthful but I find it attractive for its direct fruitiness and generosity. It should certainly have the structure for another four to six years in a good cellar.

Jag lämnar ingen egen detaljerad beskrivning för jag tycker att Andreas provningsanalys är heltäckande. Det här är vinet jag kommer dricka mycket själv av i sommar. Lyfter både pizzan, den grillade grishalsen och ostbrickan.

Lufta gärna i karaff en stund och servera i bordeauxglasen från Spiegelau. Vinet lyfter ytterligare ett snäpp.

Hade en vinprovning inne i Malmö och passade på att stanna kvar över natten på hotell då jag hade en kurs direkt morgonen efter. Onödigt att ligga och köra fram och tillbaka till Österlen tyckte jag.

Tog en lätt middag på Siesta, ett klassiskt malmöställe som måste funnits i åtminstone 30 år. Någon som minns? Här har man väl alltid kunnat få en Jever på fat, vilket i sig är en kulturgärning. Att kunna slinka in och få en ansjovisstinn Janssons Frestelse är också värt ett omnämnande. En riktig gubbdröm med andra ord.

Från Siesta är det bara ett drygt stenkast till den omskrivna, hyllade och nästan sönderälskade vinbaren l’Enoteca. På vägen ser man på avstånd det stimmiga krogghettot Lilla Torg, man passerar Vollmers med sina två stjärnor, källarlokalen där Tareq Taylor startade och alltid fullsatta Bastard. Allt inom ett par kvarter och en rimligt vinglig väg. Ett koncentrerat bevis på Malmös ställning som krogstad.

På l’Enoteca är det nästan alltid fullt, oavsett när man tittar in. Det är snudd på omöjligt att inte stöta på en vinmakare på genomresa eller åtminstone få en slatt av vinerna hen lämnat kvar. På ett par år har vinbaren blivit en institution byggd på trivsel, vinpassion och rustik, vällagad mat.

Efter ett par glas ringde jag på en taxi som var på plats på ett par minuter. Taxichauffören och jag började prata om att det var mycket folk i stan och att nästan alla hotell var fullbokade. Chauffören sa att Malmö växer så fort att han inte hinner med. På tjugo år hade staden förändrats till oigenkännlighet. Jag kontrade med mina trettio år i staden och hur det knappt funnits en uteservering när jag flyttade in. En enorm skillnad mot hur utvecklingen idag gjort Malmö till en krogdestination. Vi enades om att Malmö är en fantastisk stad.

På den ganska raka sträckan från l’Enoteca till hotellet vid gamla stadion inser jag plötsligt att jag gör en historisk resa. Vinbaren jag just lämnat ägs delvis av sonen till en av initiativtagarna till Sveriges första vinfestival som hölls just på det hotell jag av en slump lyckats få rum på. 1986 lyckades man få tillstånd att där hålla ett vinevenemang för vinintresserad allmänhet. Något alldeles oerhört och unikt för tre decennier sedan. På vinfestivalen som hade tema ”Bordeaux” deltog stora vinpersonligheter som Serena Sutcliffe och greve Lur-Saluces från Château d’Yquem.

Av det tunga historiska arvet märktes inget alls i det anonyma hotellet. I den opersonliga baren ruvade dock en liten överraskning i det minst sagt mediokra utbudet. På hyllan stod några flaskor 2007 Château La Tour de By! Helt oväntat! En nästan tioårig bordeaux från ett litet favoritslott. Noterade att jag skrivit om vinet och årgången för över fem år sedan (aktuell årgång är 2012 på Systembolaget). Varför fanns vinet här? Bartendern berättade att han köpt in vinet för många år sedan för att han gillade det. Sedan dess hade hotellet bytt ägare och kedja och nu fanns bara han och några flaskor kvar. Jag var tveksam till kvaliteten då jag inte visste hur det lagrats men jag erbjöds att testa. Helt perfekt! Inte längre modernt mörkfruktig utan nu istället utvecklat till silkeslen, mogen bordeaux med alla karaktäristika på plats; blod, krut, stål, sot, jord, svettig häst, rök och mörka bär.

På ett fint sätt knöts tre decennier av vin- och kroghistoria ihop som av en slump. Kanske kan man hoppas att några av alla de nya spännande restaurangerna i staden någon dag snart upptäcker de klassiska vinerna så att man inte är hänvisad till bortglömda artefakter i perifera hotellbarer.

Jag blir lika glad varenda gång jag hittar en riktigt bra bordeaux. Inte för att det på något sätt skulle lida brist på sådana, men i den enorma mängd vin som kommer från området kan det ibland vara svårt att hitta guldkornen.

Blev tipsad om 2009 Divinus de Château Bonnet av en pålitlig vän. Precis som vännen är producenten André Lurton pålitlig och jag rekommenderar alltid den vita Château Bonnet till den som vill ha en bra vit bordeaux eller en typisk sauvignon blanc.

Divinus är prestigevinet som kommer från fyra hektar utvalda vingårdar på den mycket stora egendomen. Noggrann selektering, 18 månader på ekfat och traditionell klarning med äggvitor har gett resultat. Över den klassiska strama, eleganta kroppen hänger en tung modern överrock av mörk mogen frukt och en kryddig, rostad och lätt blommig parfym omger det hela. Den hängivne bordeauxälskaren (sådana som undertecknad) kanske saknar egensinnigheten och tonerna av sot, jord, blod och rostigt stål, men vinet levererar så mycket ren njutning att det snart glöms bort. Perfekt balans mellan cabernet sauvignon och merlot, modernt och klassiskt, gamla och nya världen.

Ett bordeauxfynd för mycket humana 200 kronor. Att njuta fullt ut nu eller fylla källaren med och följa under många år.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Igår var jag helt opepp på att prova vin. Det kändes oviktigt när döda barn flyter i land längs Medelhavets kuster, taggtrådsstängsel läggs ut vid Europas gränser och ”oönskade” människor stuvas ihop i överfulla tågvagnar och forslas mot sin vilja till uppsamlingsläger.

Men nu var flygbiljetten till Stockholm redan bokad och betald. Dagen var vikt till ”Sveriges största Bordeauxprovning” som nätvinhandeln Winefinder bjudit in till. Närmare femtio bordeauxslott* närvarande som presenterade årgången 2014 samt någon utvald äldre årgång. Svårt att motstå.

Jag hyser en stark hatkärlek till Bordeaux. Det är lite som ett äktenskap. Vinerna i alla färger och nyanser älskar jag. När jag smakar en riktigt bra röd bordeaux med lite mognad eller ett kaffe- och limedoftande vitt så är jag hemma. Lyckan är total. Jag älskar också historien, landskapet, staden och den där lite stroppiga och no-nonsense inställningen hos människorna. Men som med alla äktenskap så finns det alltid något som irriterar och som man bara får acceptera för vad det är. När det gäller Bordeaux så är det alla likgiltiga och riktigt dåliga viner som produceras (helt naturligt med tanke på den enorma volym som pumpas ut) men framförallt hur man behandlar vinet som en handelsvara och investeringsobjekt.

Av historiska skäl har regionen alltid exporterat det mesta av sina viner och de har därmed blivit en handelsvara som byggt och drivit stadens och regionens ekonomi. Handeln är inte olik råvaruhandeln med prisindex, optioner och värdesäkringar samt ett komplicerat system med förhandlare, producenter, vinhandlare och så vidare. Ett exempel är primörhandeln. På våren efter skörd presenteras viner som endast legat några månader på fat för vinhandlare och vinskribenter. Omdömen görs och sprids och kort därefter börjar viner allokeras i mindre volymer för att känna av marknaden och vilka priser som kan begäras.  Mer och mer viner släpps och vinerna ska förhoppningsvis gå upp. Dessa viner vilar fortfarande på fat och kommer att göra så i upp till ett år till. Kanske längre. Redan nu är det mesta av vinet sålt och betalt i flera led utan att en flaska är buteljerad. Årgången 2014 jag provade idag presenterades i våras. Idag kan Winefinders kunder beställa vinerna och betala dem (exkl alkoholskatt och moms) men de levereras inte förrän våren 2017!

Kan man verkligen bedöma vinerna så tidigt? Visst. Är man duktigt erfaren och specialiserad på bordeauxviner som exempelvis handlare och vinmakare är så går det förstås bra. Helt säker på ett vins utveckling kan man dock aldrig vara. Det finns många exempel på att årgångar skrivits upp respektive ner för att sedan revideras när vinerna fått utvecklas på flaska. När man provar vinerna på vårkanten är de ofta imponerande i sin fruktighet och de känns nästan färdiga att dricka. Några månader senare, som på provningen igår, så är de plötsligt, hårda, bittra och tyngda av ek och svåra att uppskatta. Den här hanteringen är egentligen bara värdefull för vinhandeln. För vanliga vinälskare kan den vara intressant och kännas exklusiv men i verkligheten är det bara ett sätt att flytta kapitalkostnaden och risken så långt bort från producent- och leverantörsled som möjligt.

Föreställ er att de stora skivbolagen skulle samla musikhandlare och musikrecencenter för att lyssna på omixad musik och halvfärdiga album från sina stora artister. Musiken presenteras i sitt råa format där man möjligen kan uppskatta basgångarna, höra melodislingorna men inte till fullo uppskatta stämmor, klarhet och ljudbild. På denna information vill skivbolagen att man ska beställa musik som är färdigmixad och komplett för släpp två år senare och att kritikerna ska skriva förhandsrecensioner som musikälskarna ska ha som underlag för att göra sina beställningar och betalningar 24 månader i förväg. Lite konstigt är det. Men det är så som bordeauxhandeln ser ut.

Men jag älskar trots allt Bordeaux och gårdagen erbjöd ett veritabelt gottebord med viner. Hur 2014 är som årgång kan jag inte bedöma men jag fick prova massor av bra viner från andra årgångar.  En trio favoriter med en och samma vinmakare var 1998 Château Durfort Vivens, 1996 Château Ferriere och 2011 Château Haut Bages Liberal. Kvällen avslutades med en buffémiddag i sällskap med slottens representanter och 45 äldre årgångar på magnumbuteljer. Men vid det laget hade jag slutat notera namn och årgångar och bara njöt.

*Château Cantemerle, Château Camensac, Château Chasse-Spleen, Château Poujeaux, Château Brane Cantenac, Château Cantenac Brown, Château Durfort Vivens, Château Ferrière, Château Giscours, Château d’Issan, Château Lascombes, Château du Tertre, Château Beychevelle, Château Branaire Ducru, Château Lagrange, Château Langoa Barton, Château Léoville Barton, Château Léoville Poyferré, Château Talbot, Château d’Armailhac, Château Clerc-Milon, Château Haut Bages Libéral, Château Pichon-Longueville Baron, Château Lafon-Rochet, Château Phélan-Ségur, Château Carmes Haut Brion, Château Haut-Bailly, Château Latour-Martillac, Château Larrivet Haut Brion, Château Malartic, Château Smith Haut Lafitte, Domaine de Chevalier, Château Beausejour-Bécot, Château Destieux, Château Canon la Gaffeliere, Clos de L Oratoire, Clos Fourtet, Château Beauregard, Château Clinet, Château Gazin, Château La Clémence, Château Petit-Village, Château Coutet, Château Guiraud och Château Suduiraut.