Busenkelt recept som passar bra när det står en dammig burk med surkål i skafferiet, det är kampanj på rimmat fläsk och man har tyskt besök.

(4 personer)
1 burk surkål (400 g)
1 gul lök
6 potatisar
8 skivor rimmat stekfläsk
1/2 tsk kummin
1/2 tsk svartpeppar
smör

Hacka löken ganska fint och skala och skär potatisn i tjocka skivor. Fräs löken på medelvärme ett par minuter så att den mjuknar lite. Slå på surkålen och de mortlade kryddorna och blanda runt. Ta av från värmen. Lägg potatisen ovanpå kålen och bred sist ut fläskskivorna på toppen. Slå på 2 dl vatten, lägg på locket och sjud på låg värme i minst 45 minuter.

Jag dubblade receptet eftersom en standardburk med surkål idag är på 800 g. Jag sköljde också surkålen och lät den rinna av samt bytte ut hälften av vattnet mot vitt vin. Jättetrevlig och smakrik rätt om man drar på lite extra med kryddorna. Gillar man surkål och fläsk så är detta en given klassiker.

Här hittar du alla recept från hela Carl Butler-projektet.

Det här ett riktigt släng-alla-ingredienserna-i-en-gryta-och-gör-något-annat-recept. Hur enkelt som helst.

(4-5 personer)
700-800 gr rimmat fläsk i bit
1/2 kg linser
1 gul lök
1-2 vitlöksklyftor
1 tsk timjan
1 lagerblad
1/2 tsk peppar

Hacka löken och skiva vitlöken tunt. Lägg ner fläskbiten i grytan, slå över linserna (då det var ospecificerade linser tog jag gröna), kryddorna och löken samt vatten så att det täcker linserna gott och väl. Koka upp och sjud sakta under lock eller i ugnen på 150° i 90 minuter. Skär upp fläsket och smaka eventuellt av linserna med salt. Ät och skölj ned med en öl.

Rustik mat med känslan att den borde ätas från en lertallrik med träslev. Mättande, billigt och lantligt gott när man vill skapa allmogekänsla i medelklassköket.

Här hittar du alla recept från hela Carl Butler-projektet.

Det ursprungliga Butler-projektet byggde på att jag slaviskt följde recepten och återskapade rätterna till punkt och pricka. Jag tror inte Carl uppskattade recepttalibaner, för honom handlade det om att våga själv och att ha roligt. Det tänkte jag på när jag gjorde denna rätt och ersatte den skånska senapen med lika delar grov och fin dijonsenap.

1 pkt fryst torskfilé 400 gr
1/2 gul lök
1/2 citron
salt och peppar

Till såsen:
3 dl mjölk
2 msk smör
2 msk vetemjöl
3 tsk skånsk senap, ej för söt
salt och peppar

Tina fisken, finhacka löken och sätt ugnen på 200°.

Gör såsen genom att smälta smöret och låta mjölet fräsa med i några minuter. Häll på mjölken och låt sjuda ihop. Salta och peppra. Såsen ska vara tjock så man kan öka mängden mjöl något. Smaka av med salt, peppar och senap så att det blir bra studs i smaken.

Fräs löken i smör så den mjuknar, lägg den i en smörad form med fisken ovanpå. Pressa över citronen, salta och peppra och täcke med såsen. Baka i ugnen i 30 minuter.Servera till kokt potatis eller ris.

Jag ersatte som sagt den skånska senapen med fransk samt nöjde mig med 175° grader i ugnen. Fryst torskblock behöver msn ju inte ta om man kan få färsk fisk. Riktigt bra rätt med krämig sås.

Här hittar du alla recept från hela Carl Butler-projektet.

Det här är ett så typiskt butlerrecept. Det är så enkelt med så få råvaror (de obligatoriska konserverade tomaterna och löken) att man måste motstå den starka önskan att lägga till ett och annat. Men om man låter enkelheten styra blir man belönad.

4 rejäla fläskkotletter
1 gul lök
1 burk hela tomater
0,5 tsk oregano
smör
vetemjöl
salt och peppar

Salta och peppra kotletterna, vänd dem i vetemjöl och bryn dem i smör i ganska het panna. De ska bara brynas och inte stekas färdig. Lägg kotletterna i en ugnsform och sänk temperaturen i stekpannan och klick i mer smör. Fräs den tunt skivade löken några minuter och häll sedan över tomaterna som du hackat grovt tillsammans med spadet. Smaksätt med oreganon, 0,5 tsk salt och rejält med nymald svartpeppar och låt puttra några minuter. Häll tomatröran över kotletterna och tillaga färdigt i ugn på 225° i 25 minuter. Servera med ris eller kokt potatis.

Jag drog på lite extra med peppar och serverade till nypotatis. Förvånansvärt gott och saftiga kotletter. Vad receptet har med Portugal att göra har jag dock ingen aning om.

Här hittar du alla recept från hela Carl Butler-projektet.

Första receptet ur ”Carl Butlers receptklubb” är enkelt och klassiskt franskt och helt i Calles stil. Inga krusiduller, få ingredienser och förvånande nog är de konserverade tomaterna utbytta mot färska.

3 gula lökar
3 paprikor
4-5 tomater
6 ägg
smör
mejram
salt och peppar

Skal, klyfta och skär löken tunt och fräs den i smör på medelhög värme i en stor stek- eller traktörpanna tills den blir genomskinlig men inte brynt. Under tiden delar du och rensar paprikorna (jag tog två gröna och en röd) och skär dem grovt. Lägg ner paprikan med löken, lägg på locken och lått puttra i 30 minuter. Rör om då och då. Skär tomaterna ganska fint och blanda ner dem i parikaröran tillsammans med 2 tsk salt, 1 tsk mejram och rejäla tag med pepparkvarnen. Låt det hela puttra ytterligar minst en kvart under lok tills det är mjukt. Rör äggen lätt och blanda ner i grönsaksröran. Rör med gaffeln tills det börjar stelna. Servera med kryddiga korvar.

Det här blev väldigt gott tillsammans med fina kabanosser och ett glas rosévin. Ett mellanting mellan ratatouille, omelett och scrambled eggs. Inte särskilt vackert dock. Nästa gång ska jag blanda ner äggen försiktigt, sänka temperaturen, lägga på locket och låta det hela stelna till.

Här hittar du alla recept från hela Carl Butler-projektet.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Trogna följare av bloggen har märkt att det blivit glesare och glesare mellan uppdateringarna. Missade till exempel själv att bloggen fyllde sex år härom veckan. Det är inte lika roligt att laga mat när man har mycket att göra och matlagningen oftast reduceras till snabba standardrecept och pimpning av halvfabrikat. På vinsida har det varit lika magert då jag inte haft tid till så många provningar och dessutom helst vill skriva enbart om viner som är väldigt bra eller dåliga som som förtjänar en riktig pungspark. Själv har jag väl också behövt en spark på det rätta stället för att komma igång igen.

Häromdagen när vi öppnade vårt kafé och butik så stod det en papperskasse med böcker utanför dörren. Vi tittade inte så noga på innehållet då vi tänkte att det var någon som ville bli av med dem efter en vindsröjning. När vi lite senare tog upp dem visade det sig att det var några trädgårdsböck (Kära Hustrun jublade) samt…*trumvirvel*…kokböcker av Carl Butler som jag inte stött på tidigare. Någon som uppenbarligen känner till våra respektive intressen hade donerat denna lilla skatt.

Igår började jag bläddra i dem (en var signerad!) och framförallt pärmen från ”Carl Butlers Receptklubb” komplett med de personliga månadsbreven fångade mitt intresse. Många av recepten finns samlade i boken ”Laga mat med Carl Butler” men de flesta var helt nya för mig. Det bästa av allt var att de var i den gamla goda stilen från originalboken, det vill säga enkla, rustika, lite oväntad och en orgie i ”hela konserverade tomater – en skvätt vin – timjan – vitlök”. Nästan som att upptäcka Carl Butler på nytt och fjärran från den nittiotalsfjompiga ”Carl Butler Kokbok: Fortsättningen” som är befläckad med alldeles för mycket avocado och scampi.

Jag kunde riktigt känna hur lusten att laga mat och blogga strömmade tillbaka i kroppen. Nu sätter jag fart igen med enkla, klassiska butlerrecept perfekta för en stressig högsäsong på Österlen! Häng med!

Ett recept i mitt projekt ”Carl Butlers Kokbok. Fortsättningen.”

Fried rice, eller stekt ris som det heter på menyerna på svenska kinakrogar, är som Carl Butler själv skriver ett slags asiatisk pytt i panna. Mest likt är det den indonesiska rätten nasi goreng.

Precis i början av 1980-talet, när jag kommit in i krogåldern, gick jag och kompisarna i Borås ofta till Restaurang Cecil och åt denna rätt. Billigast på menyn och med en nästan lika dyr stor stark (Pripps Blå) var det fest och bra början på helgens äventyr. Var det löningshelg slog vi kanske på stort med biff i tomat istället och delade på en portion friterad banan och glass, men stekt ris var den stående beställningen.

Avvek från receptet och la till gröna ärtor. Vill minnas att det var så den serverades i Borås på 80-talet och så behövde den brundassiga rätten lite färg.

2 personer
2 dl kokt ris
1 stor gul lök
1-2 vitlöksklyftor
1-2 msk sambal oelek
2 msk kinesisk soja
1 ägg
2 msk olivolja
kyckling, skinka eller annat
kokt kött, räkor eller musslor
eller det du har hemma

Hacka löken grovt och vitlöken fint. Skär kötet smått och skala räkorna. Vispa samman ägget med sojan och sambal oelek. Fräs löken några minuter i en tjockbottnad gryta eller wok utan att den blir genomstekt eller tar färg. Vänd ner kött och räkor och fräs hastigt innan du tillsätter riset. Blanda väl och fräs tills riset blir varmt. Rör ned äggblandningen och fortsätt röra tills ägget stelnat i strimlor. Servera gärna med chutney.

Smakade nästan som på Cecil men med mer sting. Trevligt och lättlagat basrecept där man inte behöver bry sig om mängder och som kan varieras i oändlighet.

Här hittar du alla recept från båda Carl Butler-projekten.

Ett recept i mitt projekt ”Carl Butlers Kokbok. Fortsättningen.”

Det var jättelängesedan jag postade ett recept och ännu längre sedan som jag fick ur mig en maträtt från ”Carl Butler Kokbok: Fortsättningen”. Jag har haft tankarna på annat och bara lagat gamla standardrecept här hemma. Men nu är det äntligen dags!

Börjar lite mjukt med ett riktigt enkelt recept med endast 4 ingredienser. Bilden i boken såg inte särskilt aptitlig ut och tillagningen lämnade lite att önska så jag anpassade för ovanlighetens skull receptet något.

1 blomkålshuvud
100 g rimmat fläsk
1 msk smör
1-2 dl riven ost efter smak

Ansa och skär blomkålshuvudet i mindre bitar. Strimla/tärna fläsket (jag dubblade mängden). Smält smöret i en stor gryta och fräs fläsket utan att det tar färg (jag fräste det ordentligt istället för att få färg, smak och tuggighet). Ner med blomkålen (jag lät den fräsa lite så det tog lite färg) och slå på 1 liter vatten. Koka i drygt tio minuter. När blomkålen mjuknat mosar du den i grytan med en potatisstöt. Smaka av med salt och svartpeppar. Rör ned lite av osten i soppan (använd en lagrad och lite smulig ost annars blir det gärna gummiaktiga strängar). Servera het med resten av osten på toppen.

Mild och trevlig smak och förvånansvärt god. Nästa gång piffar jag nog till den med lite spiskummin.

Här hittar du alla recept från båda Carl Butler-projekten.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Dagen efter. Tom i huvudet. Trött i alla delar av kroppen. Men nöjd.

Så kan man sammanfatta läget efter mitt gästspel med Carl Butler-tema i köket på Bakfickan i Borrby. Efter veckor av planering, inköpslistor, vinbeställning, hopskramlande av porslin, sökande efter mogen avocado och bokningar var det så premiär för mig i restaurangkök. Två fullsatta kvällar, totalt 64 betalande gäster, aptitretare och sex olika rätter. Har aldrig lagat så mycket mat, så många rätter samtidigt och till betalande gäster. Varför fick jag för mig att göra det här?

I torsdags kväll började jag inrätta mig i det sparsamt utrustade köket och tidigt i fredagsmorse kavlade jag upp ärmarna och motade bort paniken i ett hörn; Var är alla varor? Det här har jag inte beställt!  Här finns ju inte grytor så det räcker! Vad ska jag börja med? Bara åtta timmar till gästerna kommer!!!

Som tur var fick jag handräckning på eftermiddagen men det var ändå ett tidsmässigt och logistiskt kaos och ”lunchen” bestod av två smörade skivor formfranska. Några gånger snuddade jag vid tanken att bara smita ut köksingången. Extra nervöst var det då jag visste att vid ett av borden skulle fyra av Carl Butlers släktingar sitta. Med minsta möjliga marginal blev allt klart tills gästerna började strömma till.

Förrätterna började levereras ut och sorlet i matsalen steg. Allt flöt på bra i högt tempo och när varmrätterna var ute var det dags att sätta desserterna. Chokladmoussen visste jag var lite platt och inte alls den molnlika skapelse den var tänkt som, men créme caramellen hade gått på rätt temperatur i exakt 60 minuter som utprovat. Trodde jag. När jag stjälpte upp den första ur sin form säckade den ihop i en grynig, tjock äggplätt. Nybörjarmiss att inte dubbelkolla innan. Inget att göra. Bara att snygga till tallrikarna så gott det gick, köra ut dem till gästerna och förbanna ugnen som inte visade rätt temperatur. Turligt nog var de flesta så mätta efter de skånska portionerna att de tog desserthaveriet med jämnmod. Alla var glada, ingen grät. Butlerfamiljen sken som solar.

Själv var jag trots den trista finalen nöjd och mycket trött med en värkande kropp. Kan ju inte säga att jag är van att stå på fötterna i tolv timmar utan paus. Det var ett tag sedan jag sprang på kroggolvet.

Lördagen var en annan femma. Började förbereda först vid lunch. Vis av skada startade jag med desserterna som blev helt perfekta! Kändes nästan som rutin i köket och jag var klar en timma innan dörrarna skulle öppnas och kunde ägna mig åt finlir och att dubbelkolla att allt var på sin rätta plats. I början gick det så smidigt att vi vissa stunder stod med armarna i kors i köket. Eftersom servicen hade haft lite longörer dagen innan så hade jag bett att de skulle försöka snabba på. Det fick jag äta upp. Plötsligt skulle alla ha sina varmrätter samtidigt och jag stekte på ryggbiffarna så smöret stänkte. Mitt i alltihop bränner jag fingertopparna! DJÄVULSKT ONT! Ringer Kära Hustrun som springer över med smärtstillande kräm och drar på mig en plasthandske medan jag vänder biffar. Kvällens enda missöde om man inte räknar att jag var tvungen att göra en av de fantastiska ryggbiffarna well done.

De lyckade desserterna gick ut till gästerna 45 minuter tidigare än på fredagen. Jag pratade med en gäst om fadäsen kvällen innan. Han berättade då att han besökt Butlers krog många gånger. En av de sista tillfällena innan den stängde satt de och åt just crème caramel som var precis så där gryning och äggig. De uttryckte sitt missnöje ljudligt. Vad de inte visste var att Carl Butler själv satt vid bordet bakom dem och han muttrade ”Man kan inte lyckas varje gång”. Jag tror jag ska ha det som mitt motto.

Jobbigt, roligt, lärorikt och lite stärkande för självförtroendet. Kommer jag att göra något liknande igen? Kanske. Har i alla fall fått en förnyad respekt för kockar (även om jag alltid hyst respekt för dem med stora vassa knivar) och undrar samtidigt hur det är möjlig att gå upp vikt när man jobbar i kök. Idag blir det nog hämtpizza.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Insåg de sista dagarna av 2014 att det är 40 år sedan som ”Carl Butlers Kokbok” gavs ut. I mitten av december var det också exakt fyra år sedan jag avslutade ”Projekt Carl Butlers Kokbok” med en bouillabaisse.

Intresset för Carl Butlers verkar bara öka att döma av alla sökningar som leder fram till receptregistret och de olika recepten. Därför tycker jag att det passar det bra med ett litet event för att uppmärksamma detta.

Den 20:e och 21:a februari kommer jag att uppfylla en liten dröm och laga Carl Butlers mat för betalande gäster på restaurang. På Bakfickan, den nyöppnade lilla puben i Borrby där jag bor, kommer vi att under två kvällar återuppliva Calles klassiska krog Svensson & Butler. Det blir litet och intimt (28 platser), enkelt, rutiga dukar, god mat, utvalda viner och god stämning. Vi serverar en 3-rättersmeny med två olika alternativ (se ovan) samt en vinmeny med ett glas vin till varje rätt. Menyn kostar 320 kronor per person och vinpaketet 170 kr.

Välj ut de rätter du önskar och boka bord genom att mejla mig (anders@gustibus.se). Ange vilken kväll (18.00-21.00), hur många ni är och om ni önskar vinpaketet som i skrivandes stund inte är spikat. Alkoholfritt och vegetariskt alternativ finns. Kommer du resandes så kan du boka rum på vårt B&B (det finns andra övernattningsalternativ i Borrby också).

Hoppas vi ses!