Trogna följare av bloggen har märkt att det blivit glesare och glesare mellan uppdateringarna. Missade till exempel själv att bloggen fyllde sex år härom veckan. Det är inte lika roligt att laga mat när man har mycket att göra och matlagningen oftast reduceras till snabba standardrecept och pimpning av halvfabrikat. På vinsida har det varit lika magert då jag inte haft tid till så många provningar och dessutom helst vill skriva enbart om viner som är väldigt bra eller dåliga som som förtjänar en riktig pungspark. Själv har jag väl också behövt en spark på det rätta stället för att komma igång igen.
Häromdagen när vi öppnade vårt kafé och butik så stod det en papperskasse med böcker utanför dörren. Vi tittade inte så noga på innehållet då vi tänkte att det var någon som ville bli av med dem efter en vindsröjning. När vi lite senare tog upp dem visade det sig att det var några trädgårdsböck (Kära Hustrun jublade) samt…*trumvirvel*…kokböcker av Carl Butler som jag inte stött på tidigare. Någon som uppenbarligen känner till våra respektive intressen hade donerat denna lilla skatt.
Igår började jag bläddra i dem (en var signerad!) och framförallt pärmen från ”Carl Butlers Receptklubb” komplett med de personliga månadsbreven fångade mitt intresse. Många av recepten finns samlade i boken ”Laga mat med Carl Butler” men de flesta var helt nya för mig. Det bästa av allt var att de var i den gamla goda stilen från originalboken, det vill säga enkla, rustika, lite oväntad och en orgie i ”hela konserverade tomater – en skvätt vin – timjan – vitlök”. Nästan som att upptäcka Carl Butler på nytt och fjärran från den nittiotalsfjompiga ”Carl Butler Kokbok: Fortsättningen” som är befläckad med alldeles för mycket avocado och scampi.
Jag kunde riktigt känna hur lusten att laga mat och blogga strömmade tillbaka i kroppen. Nu sätter jag fart igen med enkla, klassiska butlerrecept perfekta för en stressig högsäsong på Österlen! Häng med!
Härligt att läsa – välkommen tillbaka! ”Tomater – en skvätt vin – timjan – vitlök” – var det inte det som framlidnde TV-”kocken” Floyd körde hela tiden också? Finns det ett släktskap? Eller det har väl snarare med tidsandan att göra, kanske. Populära ingredienser på den tiden.
”Butlers kyckling” och ”Butler i köket” har använts mycket flitigt i hemmet som uppföljning till den ganska tunna basButlerboken – kul att du kör igång igen!
Jag vill minnas att Floyd körde ”Ginger – garlic – chili”. Kul att du kör igång Butlerprojektet igen.
Carl Butler gjorde fantastiskt mycket för matlagningskonsten för min generation (född mitten 50-talet). Mer än många andra. Wretman fanns där på TV emellanåt men nästan alltid i kostym och slips i köket av någon märklig anledning.
Med Carl Butler blev det istället okomplicerat, kreativt och spännande på samma gång. Kommer ihåg att jag bjöd hem några kompisar under studentåren. Vi lagade och åt Butlers vitlökssoppa med vitlöksbröd och färskost med vitlök (Boursin). Soppan är ju inte någon kulinarisk höjdare i sig, men det var roligt att laga maten och att umgås runt kokboken i köket med ett glas vitt i hand.