Jag älskar Lotta Lundgren, hennes blogg ”Om jag var din hemmafru” (Bara namnet, vänner. Bara namnet!) och nu också hennes kokbok. Bloggens enkla och lockande recept, snygga bilder och totalt avväpnande och drastiskt humoristiska texter är överförda till bokform. Titeln kommer rakt av från bloggen och underrubriken är ”eller hur man får en vardag att smaka som en lördag”. Jag har redan drabbats av retroaktiv ånger över att jag inte beställde ett förhandsex så jag kunnat njuta av den tidigare.

Det som slår mig är att Lottas bok är så lik Carl Butlers Kokbok. Det må vara att jag är skadad av mitt nästan årslånga projekt, men i samma ögonblick jag slog upp boken var det ganska uppenbart. Det är inte bara den ytliga likheten i bildernas avskalade, rena estetik med sitt rakt-uppifrån-perspektiv och fokus på råvaror. Det är sättet på hur båda lyckas bryta mot konventionen. Lottas bok är totalt befriad från den där förment porriga, softade, out-of-focus, närbildsfixeringen med mysiga interiörer eller rustika trädgårdsbord med dignande grönsakskorgar. Bilderna är distinkta, humoristiskt konstnärliga och flödande av ljus, färg och matkärlek.

Att formgivningen är slående i båda böckerna förklaras av Lottas framgångsrika reklamkarriär och att männen bakom Butlers kokbok kom från samma bransch.

Likheten finns också i det personliga anslaget, de korta kärnfulla ingresserna som kopplar receptet till en personlig upplevelse eller reflektion och manar oss att prova receptet. I butlers fall ganska handfast genom att betyga hur lätt det är medan Lotta gör det mer mer humoristiskt och ibland vardagspoetiskt. Hos båda lyser en okomplicerad kärlek till måltiden igenom.

Där finns mer. De inledande praktiska råden, grundrecepten och råvarutipsen är som speglingar från två olika epoker och uppslaget med köksredskap (se nedan) är nästan rörande lika. Men det är faktiskt receptens enkelhet och behärskade ingredienslistor som knyter ihop det hela definitivt. Man vill laga och äta för det känns så opretentiöst och tryggt.

Nu tror jag tyvärr att likheterna upphör där. Lottas bok, hur bra den än är, kommer aldrig att få det enorma genomslag som Carl Butlers. Tiderna har förändrats och det är omöjligt att göra ett så stort intryck idag i den flod av kokböcker, matprogram och bloggar som finns. Men jag hoppas att många hittar till Lottas bok. Jag är definitivt såld och funderar redan på ett nytt projekt med namnet ”Lotta Lundgren & jag”.

Cassoulet är varken vacker, lätt, finessrik eller snabblagad mat. Det är med andra ord en klassisk, god, rustik fransk rätt med rötterna i det lantliga köket.

I grunden en enkel rätt som man kan krångla till hur mycket som helst. Men det är egentligen en böngryta i vilken man slänger ner vad det lokala kosthållet erbjuder. Det ska alltid vara korv av det rustikare slaget och, beroende på region, lamm, fläsk eller anka. Det sistnämnda är kanske det man först tänker på.

Min variant är baserad på vad som fanns i den sorgliga korvdisken på Ica. Det blev isterband som gav en trevlig syrlighet och liten rökighet och txistorra som bidrog med…tja…inte särskilt mycket. Receptet är 50% Anthony Bourdains och resten lika delar Butler och Öhman.

Dag 1: Confitera fyra stycken anklår och lägg 5 dl vita bönor i blöt i rikligt med vatten.

Dag 2: Häll bort blötläggningsvattnet och skölj bönorna. Skär av svålen från 500 g rimmat sidfläsk. Fyll en tekula med 1 tsk timjan, 1 tsk rosmarin, 6 kryddpepparkorn, 10 svartpepparkorn och 3 lagerblad.  Skala och klyfta en gul lök i fyra delar. Häll på vatten så bönorna står under några centimeter vatten och sjud dem i cirka en timme tillsammans med fläsket, svålen, löken, 2 tsk salt och tekulan.

Plocka upp fläsket och skär det i lillfingertjocka bitar, släng löken, skär svålen i mindre bitar. Häll av kokvattnet men spara det. I en tjockbottnad gryta/stekpanna fräser du korvarna (se ovan) och det kokta fläsket i en klick fett från ankconfiten tills det får en fin brynt färg. Plocka upp med en hålslev så fettet blir kvar.

Bryn nu fläsksvålen, 3 skivade gula lökar och en skivad vitlöksklyfta tills gyllenbrunt. Slå på lite av kokspadet och koka ur så allt det bruna och goda i pannan kommer med. Mixa lök- och svålblandningen så det blir en lös gröt.

I en tjockbottnad gryta eller ugnsform med lock lägger du det väl tvättade skalet av en apelsin och ovanpå varvar du bönor, korv, fläsk och lök/svålmix och avslutar med de confiterade anklåren. Slå på kokspadet (kontrollera så sältan är bra) så det precis täcker bönorna.

Ställ grytan/formen i ugnen på 200° i en timme sänk därefter till 130° och låt stå lika länge till. Servera med ett gott bröd eller spara till nästa dag då grytan smakar ännu bättre.

Dags att summera Carl Butler-projektet efter dryga 90 recept och 11 månader. Var det värt arbetet och besväret? Definitivt.

Jag har lagat rätter och recept som jag aldrig skulle befattat mig med annars och därmed lärt mig en massa nya saker. Jag har sluppit bekymmer med att planera middagar, lärt mig att binda upp kött och återupptäckt grön paprika. Dessutom har jag varit tvungen att disciplinera mig och följa en given form och arbetssätt och lärt mig begränsa mig i antalet ingredienser i en rätt. Idag vet jag att har jag bara en burk tomater (ha alltid hela konserverade tomater hemma), en lök och en skvätt vin hemma så kan de omsättas i storverk.

Jag har också fått massor av trevliga kommentarer och kontakter, lärt mig mer om en spännande tid i krog- och matsverige och lärt känna en man som trist nog avled mitt under projektets gång. Känns sorgligt att jag aldrig fick en chans att möta Carl Butler.

Har då boken och Carl Butlers recept stått emot tidens tand? Är den fortfarande aktuell? Tyvärr har tiden sprungit ifrån många av recepten. Idag kräver vi lite mer av smaker och sensationer och Butlers recept är anpassade efter vad som fanns att tillgå i det magra livsmedelsutbudet för 35 år sedan. Ändå finns här flera guldkorn. Missa verkligen inte den kn*llgoda sauterade bergtungan, klassikern Biff Butler, lättlagad boeuf bourguignon, julkryddiga indonesiska risrätten, smaskiga chicken a la king eller den parmesanmaffiga ostpajen. När jag startade projektet var Carl Butler nästan helt frånvarande på internet. Nu finns det plötsligt en hel del att hitta och receptregistret till Carl Butlers Kokbok är nu vederbörligen digitaliserat, komplett, recepten utprovade och nu också betygsatta.

Men som en enkel nybörjarbok är den briljant och uppfyller helt de avslutande orden i Carls fina text på omslaget:

Hålla sedan bara hårt i min hand genom de första recepten. Med tiden kommer du att upptäcka hur rädslan att göra fel försvinner, hur du börjar fatta egna beslut. Hur stunden vid spisen, från att ha varit underlägsen stunden vid matbordet, blir minst lika viktig.

En vacker dag behöver du varken mina eller någon annans råd. Bara lite inspiration ibland. Då lagar du inte längre min mat eller någon annans mat. Då lagar du din egen.

Nu går jag vidare och lagar min egen mat, men Carl Butler kommer alltid finnas med mig.

Här är hela receptregistret.

Så återstod efter 11 månader bara det allra sista receptet i mitt Carl Butler-projekt. Sedan länge hade jag bestämt att den mest klassiska fisksoppan av alla skulle få sätta slutpunkt för detta långdistanslopp. I boken har receptet en särställning med den längsta råvaruförteckningen och det snyggaste uppslaget med en helsidesbild som hade kunnat platsa i vilken kokbok som helst än idag. Jag hade dock ursprungligen, lite optimistiskt, räknat med att ha denna avslutning tidigare i höstas. Så här i bistra snötider är det varken högsäsong för fisk eller rosévin.

En riktig bouillabaisse ska innehålla många olika sorters fisk och Carl rekommenderade dessa (notera att detta var pre-rödlistning): ål, vitling, kolja, torsk, laxforell, rödspätta, gös, hälleflundra, piggvar och slätvar. I receptet finns inte någon viktangivelse men jag köpte ungefär 1,7 kilo filé (ben i fisken är inte uppskattat här hemma) av torsk, öring och hälleflundra och bad fiskhandlaren att komplettera med lite skrov och huvuden.

(5-6 personer)
1 vitling
1 bit torsk
1 gös
1 rödspätta
2 laxforeller
20 blåmusslor
1/2 dl olivolja
3 gula lökar
5 vitlöksklyft0r
3 msk tomatpuré
1,5 dl vitt vin
1 lagerblad
1/2 tsk timjan
1/4 tsk fänkål
1-2 pkt saffran
1 knivsudd cayenne
4 kryddnejlikor
1 knippe persilja
skalet av 1/4 apelsin
fiskbuljongtärning
salt

Rensa fisken och skär den i cirka 2 cm tjocka skivor och spara huvud, stjärt och ben (eller be fiskhandlaren filéa och skicka med renset). Finhacka löken och stöt timjan, fänkål, saffran och nejlikor med lite salt. Hetta upp oljan i en gryta som rymmer minst 3 liter och fräs löken utan att den tar färg. Pressa i vitlöken och häll i vin och alla kryddor, apelsinskal, tomatpuré och rör om. Lägg i fiskben och huvuden tillsammans med en fiskbuljongtärning/fond och 2 liter vatten. Koka upp och låt sjuda under lock i minst en halvtimme. Sila buljongen och smaka av med salt. Så här långt kan du förbereda i god tid. En kvart innan maten serveras kokar du upp buljongen, lägger i fisken och låter sjuda sakta i 7 minuter. Lägg därefter ner de väl sköljda och borstade musslorna och koka ytterliga 6-7 minuter. När musslorna öppnat sig är det dags att servera med massor av gott bröd.

Riktigt bra och enkelt recept och lyxigt med all fisk. Mycket bröd, kallt rosévin och en stunsig rouille* att klicka i soppan krävdes för att göra måltiden komplett. Mycket bra avslutning på projektet.

*Mixa ihop 5-6 vitlöksklyftor, 2 äggulor, 1/2 tsk salt, några stänk tabasco, en grillad paprikafilé (piemento), lite timjan, 2 kokta potatisar och ringla ner 1 dl olivolja tills du får en seg röra.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Jag satte upp som mål för Carl Butler-projektet att jag skulle vara klar innan året var slut. Efter detta recept har jag bara kvar att avverka bouillabaissen! Det har gått segt på slutet vilket kan skyllas på oinspirerande recept och att livet kommit i vägen. Men snart är det dags för den stora finalen!

Denna rätt från boken är en av många som innehåller bringa och jag har faktiskt blivit fena på att binda upp rullader vid det här laget tack vare salig Butler. Två saker är lite märkliga med detta recept; enligt min slaktare kan man inte få ut ett kilo benfri bringa från lamm, min finputsade bit vägde in på 500g. Kanske menade Calle bringa med ben? Efter att ha studerat min duktige slaktare bena ur köttstycket så är det ingen aktivitet jag rekommenderar. Det finns också en herrelös vitlöksklyfta i receptet. Jag rev helt sonika ner den i färsen där jag tyckte den passade bäst.

(5-6 personer)
1 benfri lambringa
1 hg lammfärs
1 tsk rosmarin
8-10 potatisear
2 vitlöksklyft0r
1 gul lök
smör
salt och peppar

Bred ut bringan och strö 1/2 tsk salt, 1/2 tsk rosmarin och rejält med svartpeppar över köttet. Blanda ihop färsen med 1/2 tsk salt, 1/2 tsk rosmarin, riven/pressad vitlöksklyfta och rejält med svartpeppar. Bred ut färsen över bringan, rulla ihop och bind upp med steksnöre. Bryn rullen runt om i smör så den får fin färg och sätt in i ugnen på 175°. Skala potatisen, skiva mycket tunt, skölj i kallt vatten och låt rinna av. Skiva också löken fint. Bryn hälften av potatisen i smör, salta peppra, blanda ner löken och vitlöken. Potatisen ska inte bli färdigstekt. Bryn den andra omgången på samma sätt och lägg sedan all potatis i en ugnsform. När köttet stått i ugnen en halvtimme lägger du det ovanpå potatisen och ställer in allt i ugnen igen och steker färdigt i en timme.

Potatisen blev mycket god och det var också den och salladen vi åt oss mätta på. Lammrulladen gick inte att äta. Torr och senig växte den bara i munnen. Omöjligt att putsa bort mer senor och hinnor utan att göra bringan till färs och slamsor. Till och med färsen var stenhård, knastertorr och oaptitlig. Följde receptet till punkt och pricka (med undantag för den där vitlöksklyftan då) men ändå gick det åt skogen. Då lammbringa inte är den lättaste styckdelen att hitta så avråder jag å det bestämdaste från detta recept.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Det här är en liten variation på Carl Butlers engelska fruktkaka. Den var så fantastiskt god och saftig att den kommer att bli en jutradition här hemma. Kakan håller i minst en månad om du kan hålla dig från att äta upp den.

1/2 kg smör
5 ägg
7,5 dl vetemjöl
5 dl socker
1 dl PX-sherry
2 msk brandy/whisky/konjak
1 apelsin
125 gram russin
125 gram torkade aprikoser
3/4 dl flisad mandel
1/2 msk smör
smör och vetemjöl till formen

Blanda russin och hackade aprikoser med vinet, sprit och finrivet skal och 0,5 dl saft från apelsinen och låt dra minst 3-4 timmar eller över natten. Rosta mandeln i en matsked smör i en stekpanna på låg värme. Mandeln ska bli gyllenbrun men får inte brännas vid. Vispa äggen och sockret vitt och pösigt. Även smöret ska vispas/röras riktigt pösigt. Rör sedan i omgångar ned äggblandningen och vetemjölet i smöret och slutligen frukt och mandel. Den fasta smeten klickar du ner i en väl smörad och mjölad form. Grädda i 175° i minst 90 minuter. Kontrollera med en tandpetare så att kakan är torr i mitten. Låt kakan svalna, vippa in i folie och låt vila 2-3 dagar innan du skär upp den.

Jag har samlat alla mina julrecept här!

Undrar du vad det är för tekoppar på bilden så ska du kika in till precis en sån retroblogg där samma julkalender handlar om dukningen.

Lamm var nästan synonymt med Carl Butler, han gav till och med ut en kokbok helt dedicerad det ulliga husdjuret. Här hemma är dock lamm sällsynt då Kära Hustrun är en känd lammskeptiker. Jag fick därför göra denna rätt på en liten nätad och benfri lammstek.

För ovanlighetens skull presenterar Carl här ett tillbehör till steken. Receptet på vitkålspuréen (se längst ned) kommer ursprungligen från tidningen Elle (franska upplagan eftersom vi snackar 1970-tal)!

(5-6 personer)
1 lammstek
3 vitlöksklyftor
1 tsk oregano
1 tsk rosmarin
1 citron
cirka 50 g smör
salt och peppar

Ta fram köttet i god tid så det inte är kylskåpskallt. Skala och skär vitlöksklyftorna i 3-4 delar på längden. Gör djupa snitt med en smal kniv runt om steken och stick in vitlökarna så att de försvinner in i köttet. Klyfta citronen och gnid in i köttet. Smeta in steken med det rumsvarma smöret och strö över kryddor och salt. Stick in en köttermometer på det tjockaste stället och ställ in i ugn på 150°. Carl rekommenderar 82° innertemperatur för färdigt kött men tog själv ut det vid 77° (och så gjorde jag). Ta ut och låt vila 10-15 minuter innan du skär upp köttet.

Fantastiskt mört kött helt impregnerat med en mild vitlökssmak. Till och med Kära Hustrun gillade detta vilket får ses som en stor framgång för kokkonsten.

Vitkålspuré

(5-6 personer)
1 litet, eller halvt, vitkålshuvud
salt och peppar
muskot
lagerblad
timjan
50 g smör
50 g vetemjöl (4 msk)
5 dl gräddmjölk

Ta bort ytterbladen och skär bort stocken från vitkålen. Skär i små bitar ock koka helt mjukt i vatten så det precis täcker med lite salt, lagerblad och en tesked timjan. Slå av vattnet och mixa kålen till en grov puré. Rör samman vetemjöl och smör, koka upp grädd- och mjölkblandningen och klicka i redningen. Sjud tills du har en tjock stuvning. Häll i vitkålen och smaka av med salt, peppar och muskot.

Mycket gott, krämigt och milt tillbehör som passade perfekt till det vitlöksdoftande lammet. Jag rörde ned massor med finhackad dill och persilja och det lyfte hela anrättningen.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Det sista forellreceptet i kokboken lockade verkligen inte. Bilden i boken såg lätt oaptitlig ut och resultatet jag presterade var inte mycket bättre. Det här är ett recept som platsar bland bottennappen böcklingmousse och krabbsufflé. Idag är jag med andra ord ganska glad att det bara är tre (3!) recept kvar att avverka innan mitt projekt är komplett!

4 laxforeller
3/4 dl olja
1/4 dl vinäger
1/2 gul lök
lite dill
1 vitlöksklyfta
salt och peppar
1 äggula

Stek fisken enligt detta recept men hoppa över mandeln. Finhacka löken och dillen och rör ihop alla ingredienser till en dressing. Lägg fiskarna i en form, slå över dressingen och ställ i kylen i 2 dygn. Vänd efter halva tiden.

Inge kul. Verkligen inte roligt. Smakade torr, fadd, ugnskokt lax och hade inte tagit smak av såsen alls. Fullständigt slöseri med tid och fisk. Jag åt inte upp.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Dags för det andra av tre recept med laxforell. Min gissning är att odlad forell blev allmänt tillgänglig och billig på 1970-talet. Därav detta fokus.

(1 person)
1 portionsforell
vetemjöl
smör
2 msk flisad mandel
1 citronklyfta
lite hackad persilja
salt och peppar

Salta och peppra fisken i buken och vänd den i vetemjöl. Smält smör på medelhög värm så det börjar skumma och bryna något. Stek fisken på båda sidor så den får fin färg tills den blir färdig efter cirka 7-8 minuter. Ta upp fisken, torka ur pannan och fräs en klick smör och mandel tills mandeln blir lätt gyllenbrun. Häll över fisken, strö över lite persilja och toppa med en citronklyfta.

Stekt laxforell med skirat smör och mandel. Hur kan det smaka? Som stekt laxforell med skirat smör och mandel rakt upp och ner. Och det är ju inte fel.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

”Vitello arrosto” låter ganska fancy men betyder helt enkelt ugnsstekt kalv. Bringa är kanske något som passar bättre för längre tillagning som i den vinbräserade varianten.

(6-7 personer)
1 hel bit kalvbringa på ca 1 1/2 kg
1 hg späck
2 klyftor vitlök
1 msk hackad persilja
1 tsk salvia
salt och peppar

Bred ut bringan och putsa bort senor och hinnor. Skär späcket i tunna skivor. Pressa vitlöken, blanda med kryddorna och arbeta in i köttet. Fördela späcket över bringan, rulla ihop och bind upp med steksnöre. Bryn väl runt om och stick in en stektermometer i den tjockaste delen. Stek färdigt i ugn på 200° tills termometern visar 77°.

Bra smak på köttet men lite segt. Inte helt värt besväret. Men såsen jag gjorde blev häftig. Vispade ur långpanna med en rejäl skvätt olorososherry, kokade upp och rörde ner matlagningsgrädde och en klick dijonsenap. Ingen annan smaksättning och makalöst gott med råstekt potatis.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.