Barone Ricasoli är Italiens äldsta vinproducent med en snart 900-årig historia. Familjen är dessutom en av de främsta och mest pålitliga firmorna i Toskana.

Deras chianti classico Brolio är en trotjänare på utbildningen där den i olika sammanhang får representera fylliga, kraftfulla och strama viner med mycket strävhet. Mycket vin för 115 kronor. Även Rocca Guicciarda som är en av deras chianti classico riserva har jag skrivit positivt om tidigare. Att det nu även finns en alldeles vanlig, enkel chianti med namnet Chianti del Barone Ricasoli hade jag missat. Rak, enkel, saftig, frisk och bärig chinati som gjord till det kallskurna, pizzan, buffén eller…ja…det mesta. Inga kanter, ingen störande ek. Bara okomplicerat och trevligt.

Ganska ljus, rubinröd färg. Ganska liten och enkel doft av röda körsbär, torkade örter och ett drag av salmiak. Medelfyllig, bärig, mjuk och mycket frisk smak av röda körsbär, röda vinbär, lakrits, örter. Ganska lång eftersmak med bra balans och en liten åtstramande kärvhet.

Du vet väl att Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också?Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. Bra va?

Den här trevliga rosén från Chile är det nog många som missar på grund av den lite trista bruna buteljen som döljer den läckra färgen. Det är synd. Här är ett vin som inte guppar i hallonblaskfloden utan är mer matorienterat. Lite oväntat för en chilenare med prislappen 79 kronor.

2011 Volcanes Pinot Noir Rosé har en blekrosa gärg som nästan drar mot orange. Doften är karaktärsfull med toner av rönnbär, smultron, hjortron, örter och en liten stallighet som ger ett uns komplexitet. Smaken är torr, mycket frisk med en liten fet fruktighet, massor med hjortron och rönnbär och en bra längd på eftersmaken där det hänger kvar en aptitretande beska som gör att vinet påminner om sydfransk rosé.

Inför den lilla semestern på Österlen bunkrade jag upp med lite billigare viner och öl då jag skulle befinna mig minst två mil från närmsta Systembolag som dessutom har kroniskt dåligt sortiment och tomt på hyllorna i semestertider (skäms på er!).

Bland annat fick röda 2011 Château Gratien från Saumur-Champigny i Loire följa med. Ett riktigt charmigt vin med lätt färgsättning och en ganska stor doft av röda bär, peppar, tomatblad och massor av färska kantareller. Lätt, mjuk, slank och bärig smak av körsbär, röda vinbär samt örtighet och med sprittande syra. Trevligt åtstramande avslut med bra längd. Aptitretande, läskande, opretentiöst men med en hel del karaktär för futtiga 89 kronor. Passade som hand i handske till ryggbiffen.

Château Rollan de By är ett slott i hjärtat av det klassiska Bordeaux som verkligen ligger i framkant: modern stil, hög jämn kvalitet och samtidigt en sansad prisbild. Jag har tidigare skrivit om 2005 Château Rollan de By som är en cru bourgeois och beskrev det då så här:

Djup blåröd färg. Stor, fruktig, mörka bär, svarta vinbär, ceder, kaffe, laktrits, mynta, sot. Fyllig, mycket fruktig, silkiga tanniner, bra syra, svarta vinbär, hallon, mörka körsbär, kaffe, tobak, lakrits. Lång, fruktig och balanserad eftersmak med elgant avslut. Snyggt, modernt och mycket bra till pengen!

För 250 kronor ger ovanstående verkligt mycket vin och karaktär för pengen. Men till vardags är det ändå en hel del att lägga på en flaska. Då är det läge att satsa på 2009 La Demoiselle de By som är ett enklare vin från samma egendom som kostar i sammanhanget mycket blygsamma 99 kronor. Enda kruxet är att vinet ligger på beställningssortimentet, men det är väl värt att vänta på några dagar.

Medeldjup, klart blåröd färg. Ganska stor, tydligt bärig doft av röda körsbär, röda vinbär, plommon, lite grönt örtiga inslag och sötlakrits. Medelfyllig, mycket frisk syra, slank fruktighet med bra fokus, röda körsbär, svarta vinbär och tydlig karaktär av sötlakrits och salmiak med liten ton av grön paprika i den långa balanserade eftersmaken. Måttliga tanniner och bra stramhet. Ingen komplexitet men oklanderligt och snyggt och bra bordeauxkaraktär.

Följ bloggen på Facebook!

En seglivad uppfattning jag ofta möter när jag håller provningar är att franska viner antingen är ”fina men jättedyra” eller ”billiga och dåliga”. Min egen uppfattning är att vill man ha bra och intressanta viner men inte betala för mycket så är Frankrike en skattkista. Om man som Frankrike producerar ungefär 20% av allt vin i världen så bör det rent matematiskt finnas en hel del godbitar i alla prisklasser.

Även om man har en snäv budget behöver man inte nöja sig med bords- eller lantviner då det även i de klassiska distrikten finns välgjorda och trevliga viner att hitta. Bland vita viner under hundralappen har jag några stående rekommendationer. 2011 Château Bonnet från Bordeaux som alltid leverar krispigt friska, ganska lätta, grönfruktiga och avmätt aromatiska viner i jämn kvalitet. Lite mer fyllighet och gul fruktighet hittar man i 2011 Mâcon-Villages Chardonnay som levererar vit bourgogne till budgetpris.

Nu har jag dessutom hittat två röda viner som kan rekommenderas. 2010 Mâcon Rouge Rochebin är en röd bourgogne och kommer från samma region som det sistnämnda vita ovan. Området är inte särskilt känt för sina röda viner då de oftast inte framställs pinot noir men av druvan gamay liksom vinerna från det sydliga granndistriktet Beaujolais. Likheterna är också uppenbara.

Ljus röd färg. Ganska liten bärig doft av sommarbär. Lätt, mjukt och mycket friskt vin som är förföriskt lättdrucket. Bara enkelt och charmigt med massor av röda bär som knappt mogna jordgubbar, hallon, röda vinbär och röda körsbär. Inte tillstymmelse till komplexitet men perfekt till kallskuret och serverat svalt på picknicken.

Ett helt annat temperament har 2010 Terre de Mistral från Côtes du Rhône längre söderut. Det är inte mer än två veckor sedan jag rekommenderade ett annat vin från samma område. Det här är en ganska tuff utmanare.

Färgen är mörkare och redan på den lite eldiga doften känner man det varmare klimatet och de typiskt örtiga tonerna med inslag av lavendel, kryddpeppar och mörka bär. Smaken är mjuk även här, syran frisk men mer kropp och fyllighet och en fruktighet som här är sötaktigt mogen och massor av kryddighet som ger lite dimension. Vinet är ofiltrerat (förbluffande för ett vin för 67 kronor!) och kan därför ha lite fällning vilket bara är ett ”problem” i sista glaset. Glöm alla tråkiga bag-in-box-viner! Här är sommarens grillvin!

Två välgjorda, enkla och ärliga viner till riktigt bra pris. Skruvkork på båda dessutom.

Jag hade redan hört en hel del positivt om röda riojan 2007 Léon Dormido när jag plockade med en flaska på Systembolaget. När jag studerade etiketten närmare  så fick kritikerhyllningarna sin förklaring; producenten är Miguel Merino.  Denna lilla, relativt nya, kvalitetsproducent i byn Briones är en av mina favoriter och jag hade glädjen att få besöka dem i höstas.

”Det sovande lejonet” (ursäkta mitt pinsamt uppenbara musikval nedan) är ett riktigt snyggt och välgjort vin som snyggt balanserar mellan traditionell still och den moderna skolan. Har du inte druckit en rioja på länge så är det hög tid nu.

Ganska djup granatröd färg. Stor, generös och kryddig doft med komplexitet som rymmer vanilj, maskrosblom, mörka körsbär, sandelträ, dill och läder. Fyllig, mjuk smak med rik frukt av mogna röda och mörka bär, syrliga mörka körsbär och röda vinbär, friska syror, kryddighet, liten vaniljton och fint avvägda ekfat. Mycket lång, elegant och balanserad eftersmak med antydan till mynta och en liten sotighet i avslutet.

Följ bloggen på Facebook!

Jag gillar verkligen de röda vinerna från Côtes du Rhône. Enkla, generösa, örtiga, smakrika och som gjorda för rustik mat, grillat och att drickas utan eftertanke i stora klunkar i trevligt sällskap. Stilen beskrivs bäst av den den främste av svenska vinskribenter, den sorgligt bortglömde* stilisten Per Wrigstad:

Ett obesvärat rustikt bordsvin utan anspråk på att briljera. Ett vin med svulstig frodighet och yvigt gemyt, nästan lite överdådigt och påfluget med en knusselfri korpulens. Grovväxt, undersätigt, knubbigt och mustigt i smaken men helt respektabelt och alldeles prestigefritt. De unga safterna eggar, och ungt vin skall drickas utan bestyr och konster.

Sådana vintexter skrivs inte idag. Här kommer i alla fall min torra, sakliga smakbeskrivning av ekologiska 2010 Mas Louise. Ett riktigt bra vin i sin stil och prisklass.

Ganska djup blåröd färg. Generös, varm doft av mogna, mörka bär, typiskt kryddig och örtig ton av lavendel, peppar, rosamarin och en liten eldighet. Medelfylligt, friskt och smakrikt med bra fruktighet, mjuka tanniner, mörka, syltiga bär och massor av lakrits och örtig kryddighet. Mjukt, bärigt och charmigt men ändå med bra struktur.

Stor tack till Olle Nordahl som samlat Wrigstads pårlor i boken ”Snacka om vin”.

Följ bloggen på Facebook!

Den som vuxit upp med HAJK vet att ovanstående rubrik ska läsas på värmländska. Inte blir den mer begriplig, möjligtvis lite roligare.

Hursomhelst så är furmint en druva som är okänd för de allra flesta. Den ingår vanligtvis som en del i de söta vinerna från Tokaj i Ungern. Även om dessa viner är magnifika och kan räknas till de världens allra främsta så är efterfrågan på söta viner inte vad den varit. Därför framställer man istället mer av de torra friska och fruktiga viner som marknaden (ja, jag pekar på dig!) efterfrågar. 2010 Tokaji Furmint är just ett sådant vin. Det är verkligen dags att uppmärksamma denna typ av vin, särskilt när det är så snyggt och välgjort som detta från en av de främsta producenterna i området – Royal Tokaji WIne Company. Väldigt mycket vin för precis under hundralappen!

Ljust gul och grönskimrande. Ganska stor doft med påtaglig krutrökighet och mycket fruktiga aromer av vit persika, päron, vita blommor och diskret vanilj. Torr, mycket frisk med äppliga syror, fet fruktighet av vit persika, aprikos, omogen honungsmelon och mycket citrus och liten aromatiskt karaktär. Mycket lång, ren och fruktig eftersmak med stram och kritig mineralitet och en antydan till ek. 

På begäran repriserar jag en lätt uppdaterad text om bufféviner med köptips.

Vad menar man egentligen med buffévin? För mig betyder det i alla fall ett vin som fungerar till lika många olika smaker som människor. Det ska vara viner som tilltalar många och som har en karaktär som inte alltför mycket kolliderar med maten. Med andra ord snällt, mjukt, publikt men ändå med ganska mycket smak och ett rimligt pris (läs under 100 kr). Nedan har jag rekommenderat pålitliga viner jag själv gärna skulle bjudit på och som inte kostar mer än att man kan bjuda generöst. Dessutom finns de väl distribuerade över hela landet.

Bubbel och välkomstskål. En stor fest kräver bubblor i glaset som en aperitif och/eller välkomstskål. Tycker jag. Idén med mousserande viner är att de ska bidra med feststämning och en känsla av lyx. Att då snåla och köpa skräp för 59 kronor verkar dumt, oavsett hur bra betyg den champagnesörplande vinskribentkåren gett eländet. Satsa på en välgjord, frisk och lite brödig crémant de bourgogne. Louis Bouillot Brut är så nära du kommer champagne under 100-lappen. Vill du ha den äkta varan så ger Pannier Brut Tradition mycket bang for the buck. En riktigt bra, välgjord standardschampagne som är sorglös och lättdrucken. Vill man så går det utmärkt att fortsätt med bubblet även till maten. Är det varmt ute så finns det knappast något bättre än sangria.

Vitt vin. Till buffén vill jag ha ett vitt vin med fin frukt men ingen ekton. 2011 Vicar’s Choice Sauvignon Blanc från Nya Zeland  är torrt, generöst fruktigt och aromatiskt med massor av tropisk frukt och limefriskhet.. En modern budgetbourgogne är  2011 Mâcon-Villages som med sin medelfylliga, lite feta och fruktiga smak med frisk syra och toner av citrus, ananas och gula päron tilltalar dem som gillar chardonnay. En australiensisk klassiker är 2008 Tahbilk Marsanne med frisk syra och en medellfyllig lite vaxig smak av gul frukt, äpplen, citrus, hjortron och lång eftersmak. 

Rött vin. Här vill jag inte ha för mycket strävhet och heller inte överdriven fruktighet. 2008 Château Prat-Majou-Gay Vieilles Vignes är mjukt ett sydfranskt vin med massor av bär, kryddighet, örter och en rejäl skopa personlighet. Chilenska 2010 Casillero del Diablo Cabernet Sauvignon är mycket pålitligt, publikt, välbalanserat och smakrikt vin med bra struktur, liten ekton och tydlig karaktär av mogen, mörk frukt och svarta vinbär. Ett vin helt utan kanter som inte kan förarga någon. Lättdrucket och bra mycket mer välgjort än andra viner i prisklassen. Lite mer fat har väl- och ökända 2008 El Coto Crianza. Glöm alla förutfattade meningar om detta vin för här finns frukt, fat, kryddighet och balans och massor med Rioja för en liten peng. Läs mer om bodegan här.

Men boxviner då? Nej. Tycker inte det och vill du ändå ha det så ska vinerna serveras ur karaff. Det ser mycket, mycket trevligare ut (måste jag påpeka det?) och dessutom försvinner det extra svavlet som tillsatts i plastpåsen och vinet smakar mer.

Hur mycket går det åt? Mycket svårt att säga. Bor du utanför stan ditt folk tar sig med bil eller mitt i stan dit folk promenerar? Är era bekanta vin- och pratglada som måste fösas ut efter midnatt eller godtemplare med hög magsyreproduktion? Räkna hur som helst med nästan en flaska per person. Köp mer än vad du räknar med går åt, spara kvittot och lämna tillbaka överblivna flaskor till Systembolaget (pratar vi stora volymer är det bäst att avtala med butiken i förväg). Det går alltid mer rött än vitt om inte SMHI flaggar för värmebölja. Stora bringare med isvatten får du inte glömma. Givetvis ska det finnas rikligt med alkoholfria alternativ. Vilket för oss till nästa punkt.

Det där med ungdomar och alkohol. Studentfester är ett gungfly när det gäller gränsdragningar. Jag är av den starka uppfattningen att ungdomar inte ska bjudas på, eller hantera, alkohol innan de fyllt arton år. Varken hemma eller någon annanstans. Punkt. Slutdiskuterat. Innan de fyllt tjugo år och får handla själva ska de heller inte få ansvar för sin egen konsumtion. Min åsikt är att på fester där det är många ungdomar är inbjudna ska inte vin och öl stå framme för servering efter eget gottfinnande. Som värd eller värdinna serverar du drycken. Gå runt och fyll på glasen så blir det ett naturligt sätt för dig att mingla runt och du får också tillfälle att prata med ungdomarna Det dricks mindre och du undviker också det delikata problemet med fastern som gärna blir lite ”trött” på fester.

Vissa viner är obegripligt billiga. När vi provade grekiska viner med eleverna på skolan så föll de flesta i farstun för detta söta starkvin från ön Samos och trodde att det kostade 150 kronor och uppåt. När prislappen avslöjades att bara vara 75 kronor för en helflaska tappades en del hakor.

2010 Samos Vin Doux bjuder verkligen på massor med karaktär!  I den eldiga, aromatiska doften trängs vita russin, aprikoser honung, pomerans- och apelsinskal med en nypa eukalyptus och vitpeppar. Smaken är likaledes eldig, intensivt söt och packad med apelsin- och citrustoner, torkade aprikoser och honung. Lång, balanserad och pepprig eftersmak.

Perfekt att ha på lut till sommarens bär- och fruktdesserter. Förslag kom på att servera till skivade jordgubbar med chevre och ringlad honung eller en kokosglass.