Detta bildspel kräver JavaScript.

Under den två veckor långa vinresan i Australien jag är på just nu är princip varje vaken stund schemalagd. Det är ett galet ambitiöst program som löpergenom fem av Australiens stater som en väloljad maskin eller som någon i gruppen uttryckte det ”med en militär precision som vid ett 14-dagars kungligt bröllop”.

Besöken har nästan helt varit fokuserade på mindre och familjeägda egendomar. Ett mer eller mindre stående inslag har varit ”Artisan Producers Event”, det vill säga kombination av middag, provning och möten med mycket små hantverksmässiga producenter från de områden vi för tillfället besöker. Många av dem fanns inte påkartan när jag var i Australien för tre årsedan och de flesta spelar på vad som kallas ”vänstra planhalvan”, alltså vad vi skulle kalla ”naturviner”, medan andra är mer av traditionalister. Vi har lyckats beta av Canberra och New South Wales, Beechworth och North East Victoria, Yarra Valley, Tasmanien (fast det är förvisso nästan alla små hantverksproducenter), Adelaide Hills, McLaren Vale, Margaret och slutligen det mest avlägsna av världens vinområden; Great Southern.

Mötena har varit av varierande art. Från små minimässor som avslutats med alla flaskor på bordet på en liten restaurang, en barbeque där flaskor och vinmakare roterat mellan borden till happenings i ett vinmakarskjul i obygden där man slevat upp chili ur en gryta och. Ofta smått kaosartat men alltid intressant.

För mig som är lite traditionell i min smakinriktning har det varit mycket lärorikt att metodiskt utsatts för osvavlade, orangea, grumliga viner, alla möjliga kulörer av petnat, samt fundera över varför i herrans namn man blandar grenache med riesling. Generellt kan sägas att denna typ av viner görs bättre i Australien än i Europa i min mening. Kan bero på bättre mognad i druvorna men förmodligen på mer tekniskt kunnande och tradition av hygien i vinerierna.

Jag har hittat ett och annat riktigt bra, ganska mycket spretigt men mycket lite som varit dåligt, nästan inget alls faktiskt (förutom en ”vin jaune” som förmodligen var rent hälsovådlig). Jag har lärt mig att uppskatta vita viner med lång skalkontakt (vem hade trott att en riesling med 24 månader på skalen skulle vara drickbar?) men framför allt insett att cabernet sauvignon blir fantastisk när den jäser helt eller delvis med hela klasar. Om någon druva klarar av att vara lite ”funky” så är det cabernet!

Farbrorn har gått och blivit lite småhipster.

Här är en riktigt bra och snygg vinkarta över Australien.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter Adelaide Hills åkte vi söderut mot McLaren Vale som kanske mest är känt för typisk australiensiska viner med alkohol, rik frukt och fyllighet av druvan shiraz. Även om shiraz fortfarande hittas i en majoritet av vingårdarna är det andra druvor och stilar som idag väcker intresse. Spännande är att hitta massor av vita viner av italienska vermentino och fiano samt röda av montepulciano, sagrantino och montepulciano. Att de italienska druvorna kommer starkt kan spåras till de ursprungliga italienska invandrarna och de druvosorter de tog med sig till området. Vi fick prova massor av lättare friska röda, vita och roséviner under en lunch på fantastiska Star of Greece med utsikt över oceanen.

Innan dess var det dags för en masterclass på egendomen Yangarra om den druva som mer än andra idag kanske profilerar McLaren Vale: grenache.

Vi fick bland annat möta Bernard Smart som för 70 år sedan planterade vingården High Sands på en av de mest intressanta sandiga jordmånerna i McLaren Vale. Han berättade om hur vinindustrin såg ut för och hur de stora jättarna i vinbranschen styrde mycket av verksamheten. Grenache tog upp stora arealer men ansågs inte vara någon kvalitetsdruva och resultatet var att man under 1980-talet drog upp gamla planeringar av grenache och andra medelhavsdruvor ersatte med merlot, cabernet sauvignon och shiraz. Idag återplanterar man de ursprungliga druvorterna igen men grenache står fortfarande bara för 8% av planteringarna.

Grenache lämpar sig väl i McLaren Vale. Druvan som trivs i varma till heta klimat har den speciella egenskapen att när den nått full sockermognad så kan den hänga kvar på vinstocken länge för att fortsätta utveckla aromer utan att syran och friskheten försvinner. Dagarna i regionen kan bli mycket varma men tack vare havets modererande effekt och den svala nattluften från Mount Lofty så får vinerna fin arom och friskhet.                            

Det finns mycket gamla vingårdar med grenache i Australien, en del ända från andra halvan av 1800-talet. Anledningen till att dessa överlevt ekonomisk deprssion, två världskrig och organiserad upprotnig är att de alltid, från att de varit unga, gett bra kvalitet och god skörd. En annan orsak är att de gör utmärkta ”bathtub wines”, det vill säga viner som man fixar till hemma i en balja. Sådan kvalitet gör att en vinstock överlever i ett sekel.

2016 Kay Brothers Griffons Key. Medeldjupt rubinröd. Medelstor lätt aromatisk doft av friska röda bär, liten eldighet och sötlakrits. Nästan fyllig, frisk, mycket fint sandig men väldistribuerade tanniner, fräsch fruktighet som samtidigt är nästan köttig. Nyanserad kryddighet, peppar, lagerblad i lång eftersmak.

2016 Yangarra Estate Vineyard Ovitelli Grenache. (Vinifierad i cementägg) Medeldjupt rubinröd. Ganska liten men fruktig doft med någon aromatisk ton. Fyllig men elegant smak med mycket friska syror, tuggig mörk fruktighet parad med friska röda bär, sötlakrits, peppar, chiliaromatik, mycket fina tanniner som ligger i hela gommen.

2016 Wirra Wirra Absconder Grenache. Nästan djup och prurpurfärgad. Medelstor, något eldig, kryddig, eukalyptus, mogna röda och blå bär. Medelfyllig, frisk elegant med slank röd frukt, välstrukturerade tanniner, aromatisk ekarom, lång torr eftersmak.

2016 Hardys Tintara Grenache Reserve. Djup purpur. Stor tydlig doft av mogna solvarma bär, ceder, sötkryddig, kanel och en ton av eukalyptus. Fyllig, mycket smakrik med stram struktur, fokuserad röd och mörk bärfrukt, mycket lång och nästan intensiv eftersmak.

2015 Willalunga 100 ”The Hundred” Single Vineyard Clarendon Grenache. Ganska ljust rubinröd. Stor något utvecklad, lite knäckig ton parad med röda friska bär och en lätt aromatisk fatton. Medelfyllig med mycket lätt frisk, elegant munkänsla, röd frisk bärfrukt, något rökigt inslag. Bra längd men lite glesa tanniner och någon bitterhet i avslutet.

2015 Yangarra Estate Vineyard High Sands Grenache (Bernard Smarts 70-åriga bush wines). Medeldjupt purpur. Stor, uttrycksfull doft med liten eldighet, sötkryddig, piptobak, mogna mörka bär. Fyllig, lftig fruktighet av mogna röda bär, mycket frisk, stadiga, fina tanniner, ganska tydligen ek, smakrik, lång kryddig eftersmak.

2015 Brekkers Grenache. Ljust rubinröd. Stor, rik, aromatisk lite eldig, kryddig doft, lite flyktig ton. Medelfyllig, mycket frisk smak, röda mogna bär, tydlig grenachekryddighet, mycket fina lätta tanniner, lång elegant eftersmak med lakrits och lite tobak.

2013 d’Arenberg Derelict Vineyard Grenache. Medeldjupt blåröd. Stor, nyanserad, komplex, utvecklad doft med kryddighet, läder, knäck och chili. Fyllig, frisk, välstrukturerad, ovanligt stadiga tanniner för grenache, massor av mogen fokuserad rödfruktighet. Lång nyanserat kryddig eftersmak.

Här är en riktigt bra och snygg vinkarta över Australien.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter Tasmanien flög vi till Adelaide Hills där första stoppet var Hahndorf Hill Winery (HHW) och en provning av ”alternativa” druvsorter. På agendan stod fiano, arneis, aglianico, nebbiolo, mencia, montepulciano samt grüner veltliner. För sex år sedan framhölls sauvignon blanc som den profilerad druvan för Adelaide Hills men mycket har hänt sedan dess.

Idag framhålls Österrikes ”natonaldruva” grüner veltliner som framtidsdruvan. Detta är tack vare hårt arbete av Larry Jacobs och Marc Dobson Hahndorf Hill Winery. Efter att Larry sålt framgångsrika sydafrikanska Mulderbosch som han grundat flyttade paret till Adelaide Hills 1997. Där började de utforska vilken druva som skulle fungera bäst i klimatet som är det svalaste på Australiens fastland. Under högsommaren när dagstemperaturen kan nå upp till närmare 30° kan termometern på natten sjunka till 5°! Det är den stora temperaturvariationen under dygnet som gör att klimatet räknas som svalt. De friska nätterna framhäver aromatisk karaktär  och friskhet i druvorna.

Efter många resor i vinregioner kom Larry och Marc fram till att grûner veltliner borde vara bästa valet. Problemet var bara att de enda två odlingarna av grüner veltliner i Australien var planterade med lite problematiska kloner. Man var därför tvungna att importera plantor vilket på grund av Australiens extremt strikta karantänbestämmelser är en mycket lång, komplicerad och framför allt dyr affär.

När man fått plantor av tre österrikiska kloner i jorden och efter några år en rimlig skörd så insåg man att man hittat rätt och lanserade sitt första vin GRU 2009.

Man var så nöjd med resultatet och fick så mycket uppmärksamhet att man beslöt sig för att sprida druvsorten. Trots att man investerat så mycket så beslöt man att skänka sticklingar till alla vinodlare som ville prova. Förutsättningen var att det vara odlare i Adelaide Hills.

Idag är de 35 vinproducenter som odlar och buteljerar grüner veltliner och druvan har verkligen blivit regionens nya stjärsnskott. Enda nackdelen? Det kommer att öka på förvirringen ”Australia” och ”Austria” (Österrike).

2017 Gru Gruner Veltliner. Stor, grön doft av äpplen, gräs, gurka, lime och nästan övertydlig vitpepparkaraktär. Torr, medelfyllig, mycket frisk, strukturerad ”tuggig” frukt. Gröna aromer som Granny Smith, lång, ren och smakrik med salivutsöndrande syra. Stram, fruktig och välstrukturerad.

2017 White Mischief Gruner Veltliner. Medelstor doft av söt citrus, gulfruktig, gurka och gröna äpplen, något pepprig. Medelfyllig, frisk, mycket fruktig men fint strukturerad med karaktär av mogen citrus, limezest, gurka och en lång generös eftersmak.

2016 Reserve Gruner Veltliner. Stor, fruktig, frisk doft med en mycket diskret fatton, mogen citrus, omogen honungsmelon, lätt kryddig. Fyllig, koncentrerad, smakrik, melonfruktig, citrus, frisk, fet fruktighet, nästan oljig karaktär.

2016 Green Angel Gruner Veltliner Late Harvest. Stor komplex doft av lemoncurd, lime, honung, gula plommon och aning saffran. Medelfyllig, mycket frisk, snyggt balanserad simmig sötma, lång eftersmak med friskt avslut.

2017 Blaufränkish Blueblood. Medelstor, frisk, nyanserad doft av röda och blå bär, lite eldig, kryddig. Medelfyllig, frisk, mjuk, bärig och kryddig med nyanserad, elegant och lite pinot-aktig stil med lång eftersmak.

Här är en riktigt bra och snygg vinkarta över Australien.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Utan att blinka kan jag erkänna att min kunskap om Tasmanien och vinerna härifrån har varit gravt bristfällig. Jag har provat lite mousserande, en del pinot noir och chardonnay och konstaterat att de varit av god kvalitet och tydligt från ett svalare klimat. Att på plats uppleva landskapet, få en insikt i klimatet, möta vinmakarna och prova massor med viner har varit snudd på en uppenbarelse.

Tasmanien står för mindre än 1% av Australiens vinproduktion och denna andel är fördelad på 160 vinodlare som på det stora hela är småskaliga för att inte säga hantverksmässiga. De mousserande vinerna (se förra inlägget) är kanske det som profilerat Tasmanien mest. Nästan hälften av vingårdarna är planterade med pinot noir som är viktig för produktionen av mousserande vin men även för stilla röda viner. Det odlas ungefär hälften så mycket chardonnay men där går nästan allt till mousserande. Därutöver odlas aromatiska druvsorter som riesling, pinot gris och sauvignon blanc och gewurztraminer. Även en liten del cabernet sauvignon och merlot odlas men då på de varmare lägena.

Genomgående tema för vinerna är den friska syran som kan vara förväntad i ett svalare klimat. Men det som verkligen blev en ögonöppnare för mig var att de ofta är så påfallande aromatiska, nästan parfymerade. Även en druva som chardonnay får ibland kryddiga aromatiska toner. Jag har kommit på mig själv flera gånger med att nästan förlora mig i en hypnotisk bärparfym från en ung pinot noir. Det är nästan så jag måste söka nya ord och justera mina parametrar.

Hemligheten till denna väldoft är definitivt klimatet. Först det milda, maritima klimatet med svala nätter som ger en lång mognadsperiod som ger aromerna tid att utvecklas. På grund av skyddande berg är odlingsområdena mestadels torra och tillsammans med uttorkande vindar blir druvorna små och aromerna koncentreras. Lägg till detta långa soliga dagar och extremt mycket UV-strålning  och vi har maximerat aromutveckling och koncentration. Detta bidrar också till viner med en tydlig lite ”tuggig” struktur.

Missa inte vinerna från Tasmanien!

Här är en riktigt bra och snygg vinkarta över Australien.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Tasmanien! Så avlägset det känns, men nu är jag här!

Direkt vid ankomst slängdes vi in i en masterclass om öns mousserande viner, den vintyp de kanske är mest kända för. Vinerna är präglade av en mycket frisk syra från det svala klimatet och jag fann att det här och var fanns en speciell blommig karaktär och nyanserad ton av vit frukt. Personligen blev jag fullkomligt knockad och förälskad i vinerna från Delamere. Vilken svensk importör tar hem dem? Ni får en säker kund i mig i alla fall.

NV Joseph Chromy (pinot noir 63%, chardonnay 37%). Ljust gul. Medelstor, gul frukt, äpplen, vit persika. citrus. Medelfyllig, mycket friska men fina syror, citronbrus, lime, mineralitet, nästan en liten ton av sälta, slank citrusfrukter, ren och snygg med bra längd.

2012 Delamere Blanc de Blancs (5 years on lees). Medeldjupt gul. Stor parfymerad doft av rosor, mimosablommor, jasmin och ”asiatisk butik”, nyanserad gul frukt. Lätt till medelfyllig, mycket elegant och nyanserad med fin fruktighet med vita persikor. Lång mycket fin eftersmak. Mycket annorlunda, delikat och charmigt, lockande vin med toner av sake.

NV Clover Hill Tasmanian Cuvee Rosé. Ljust laxrosa. Mousse som stannar hur länge som helst. Ganska liten och nyanserad doft av röda bär och honungsmelon. Mycket frisk smak, röda bär, citronbrus, stram citrusfrukt och medelllång eftersmak med liten ton av röda bär.

2010 Pirie Vintage Rosé (pinot noir). Medeldjupt gul med mässingston. Stor, lätt aromatiskt parfymerad doft av gula mogna äpplen med litet oxiderat inslag. Medelfyllig, frisk, ganska tydlig gul frukt. Lång smak. Lite oharmoniskt vin.

2014 Delamere Vintage Cuvee (70% chardonnay/ 30% pinot noir). Medeldjup lätt mässingstonad. Stor, ganska intensiv men nyanserad, vita persikor, citronzest, lime, jasmin, hav(!) och återigen det asiatiska inslaget. Medelfyllig, mycket frisk med silkig gul frukt, frisk aromatisk citruskaraktär. Lång, elegant och nyanserad eftersmak. Fascinerande vin.

2013 Clover Hill Vintage Brut. Medldjup citrongul. Medelstor, ren, sval citruston, gula äpplen och en liten antydan till mandel. Medelfyllig, mycket frisk syra, stram citrusfruktighet, lite gul frukt (omogen honungsmelon), någon mineralitet. Medellång.

2012 Jansz Tasmania Vintage Cuvee. Lust citrongul. Ihållande mousse. Medelstor doft av inlagda päron, vita persikor, citron, vita blommor och någon brödighet. Ganska lätt, mycket frisk, mogen frukt och tydlig päronkaraktär. Bra längd. Känns något enkel.

2011 Pirie Vintage. Medeldjup citron. Ganska stor doft av citrus, päron, lite bröd och nötighet, gula äpplen och antydan till oxidation. Medelfyllig, smakrik, mycket frukt, mogen citrus, snyggt balanserad mycket frisk syra, citronzest. Lång smak med mycket citruskaraktär som klingar kvar.

2008 Joseph Chromy LD. Medeldjupt citrongul. Stor, ganska intensiv och komplex doft med mognad, kanderad citrus, rosenvatten, mimosablommor, brodig, lätt jästig, gulfruktig. Fyllig, smakrik, ganska intensiv, strukturerad, mycket hög syra som balanseras mot bra fruktfokus, mogen citron, vita persikor. Mycket lång och smakrik. Ambitiöst.

2008 Arras Grand Vintage. Överraskande ljust citrongul. Medelstor, nyanserad doft av citron och musselskal, vita blommor. Medelfyllig, mycket frisk, stram citrusfrukt, ung, mineralig. Mycket bra längd men ännu outvecklade smaker. Förvånansvärt ung och knuten för sin ålder.   

2003 Arras E.J. Carr Late Disgorged Vintage Chardonnay. Medledjupt citrongul. Stor, utvecklad doft med oxidationstoner, grillad annanas, gulfrukt, smör, brödighet. Ganska fyllig, avrundad syra, bred smak, ganska gles mousse, tydlig oxidation i smaken, nötighet, citrus. Lång utvecklad eftersmak.

1992 Jansz (Museum Stock). Djupt mässingsfärgad. Stor tydligt oxiderad, lite korkunken, bröd, nötter, läder. Fyllig, avrundad lite låg syra, slapp frukt, tydliga oxidationstoner, svag mousse, uttorkad eftersmak

Här är en riktigt bra och snygg vinkarta över Australien.

Detta bildspel kräver JavaScript.

En och en halv dag i Yarra Valley inleddes på tisdagkvällen med ett avspänt ”vinparty” med unga, spännande vinmakare (bland annat Bobar, Arfion, Gembrook Hill, Mac Forbes, Thick as Thieves, Luke Lambert, Timo Mayer, Proud Primary Produce (Thousand Candles), Payten & Jones) som gör viner mer åt det ”naturliga” och lite ”funkiga” hållet. Inte helt min grej men härligt att få mingla med vinmakarna, prova massor av vin, mula in ost och skinka och ösa upp chili ur en stor gryta medan en DJ skötte musiken. Hade dessutom med två svenska viner (Klagshamns Vingårds ”Incognito” samt Skepparps Vingårds Grand Prix Mousserande) som smått chockade vinmakarna.

Onsdagmorgonen inleddes på vanligtvis stängda Mount Mary Vineyard  med en helt unik provning speciellt för vår grupp. Temat var ”Five Decades of Cabernet Sauvignon” och tanken var att visa hur Yarra Valleys moderna vinhistoria började med cabernet sauvignon på 1970-talet och hur utvecklingen sett ut till idag när det framförallt är pinot noir och chardonnay som dominerar.

Mycket spännande provning med några riktigt ovanliga och gamla viner direkt från producenternas källare. Av de äldsta vinerna som plockats fram fanns det i flera fall knappt tio flaskor kvar. Bland mina personliga favoriter fanns 1989 Coldstream Hills Cabernet Sauvignon, 1992 De Bortoli Melba Vineyard Barrel Select, 2008 Mac Forbes ”Hugh” samt 2015 Mayer Yarra Valley Cabernet.

The 1970’s: ”New Beginning”

1977 Mount Mary Vineyard Cabernet (61% cab sauvignon, 22% merlot, 17% cabernet franc). Djupt granatröd med bred tegelfärgad kant. Stor, mogen utvecklad doft av läder, svamp, lite volatila syror, varm mörk frukt, någon kryddighet och viss grön stjälkighet. Fyllig, mycket friska syror, avrundade men stabila tanniner, röda torkade bär, lite uttorkad frukt, kvardröjande svartvinbärskaraktär, läder, tobak, svamp. Lång men lite torr och spretig avslutning.

1977 Yarra Yerring Dry Red Wine No 1. Djupt granatröd med tegelfärgad kant. Stor portvinsliknande doft, tydliga flyktiga syror, syltiga bär, sviskon, läder. Medelfyllig, friska avrundade syror, röda syltiga och torkade bär, svarta vinbär, läder, avrundade men lite glesa tanniner. Lång eftersmak med karaktär av nästan karamelliserade bär

1977 Yeringberg Cabernet. Medeldjup granatröd med bred tegelfärgad kant. Ganska liten doft med torkad frukt, ceder, katrinplommon, russin kombinerat med friska röda bär. Medelfyllig, frisk, torkad frukt, russin, läder, silkig och lite fint sandig tanninstruktur. Mycket lång, frisk elegant eftersmak.

The 1980’s: ”Bigger Company Investment”

1989 Coldstream Hills Cabernet Sauvignon. Ljust tegelröd. Stor, mogen, utvecklad, komplex och nyanserad, torkad frukt, animaliskt ”kroppslig” doft, svamp, läder och vanilj. Fyllig, läskande och avrundade syror, sammetslen slank nästan ung röd bärighet, sammetslen, mycket lång vackert klingande eftersmak med bar ett uns uttorkad läderton i avslutningen.

1989 Yarra Yerring Dry Red No1. Mycket djupt granatröd med tydligt tegelröd kant. Stor doft med lite påträngande ton av gröna stjälkar och lite vissnade blombukett, läder och lite portvinston. Fyllig, frisk, fortfarande ganska fokuserad svartvinbärsfrukt som dock klingar av ganska snabbt och lämnar kvar en ganska torr och lite bittra tanniner i eftersmaken. Obalanserat vin som bitvis imponerar men sedan faller sönder i delar.

1989 Mount Mary Vineyard Cabernets (62% cabernet sauvignon, 17% cabernet franc, 17% merlot, 4,5% malbec, 1,5% petit verdot). Medeldjupt granatröd med ljust tegelröd kant. Liten doft som antingen inte släpper fram eller saknar bouquet förutom lite torkad frukt och fatkryddighet. Fyllig, frisk och välstrukturerad med frukt som fortfarande fyller ut, röda bär och svartvinbär, russin, kryddiga fattoner, mycket lång men något uttorkad eftersmak.

The 1990´s: ”Tinkering with the Style”

1998 Wantirina Estate ”Amelia” Cabernet Sauvignon/Merlot. Medeldjupt granatröd med tegelröd kant. Stor, utvecklad doft med tydlig ton av rostade fat, kaffe, svamp, marmelad, svarta vinbär, ceder, lite eldig. Fyllig, smakrik, mörkfruktigt koncentrerad, svarta vinbär, välstrukturerad med tuffa tanniner, intensiv, mycket lång eftersmak. Smakmässigt fortfarande utvecklingspotential. Strukturmässigt en nästan övertydlig cabernet sauvignon.

1994 St Huberts Cabernet Sauvignon. Djupt granatröd med tegelröd kant. Medelstor men något diskret doft, röda lite syltiga bär, svartvinbär, ceder. Fyllig, kraftfull, mycket frisk med ganska tuffa tanniner. Frukten lite torr och tillbakadragen men vinet är trots det välbalanserat. Lång eftersmak med mörk svartvinbärsfrukt och rostade fat.

1992 De Bortoli Melba Vineyard Barrel Select. Djupt granatröd med bred tegelröd kant. Medelstor utvecklad doft av läder, svamp, lite jordig, fatkryddighet, marmelad. Fyllig, friska läskande syror, stadiga men mjukt avrundade tanniner, slank mörkbärig frukt som fyller ut kroppen, läder, tobak, liten vaniljton, välbalanserat, elegant och med en väl sammanhållen mycket låg eftersmak.

The 2000’s: ”Return to Balance”

2008 Mac Forbes ”Hugh” (Cabernet blend). Djupt granatröd. Stor, fruktig doft, svarta vinbär, vispgrädde, ton av vanilj. LIte ”Napa Valley Blueberry Pie”, liten mognadston med läderinslag. Fyllig, smakrik, slankt fokuserad mörkbärig frukt, eleganta friska syror och mogna välintegrerade tanniner, lång och strömlinjeformad eftersmak.  Fullt ut sinnligt njutbar.

2001 Wantirina Estate ”Amelia” Cabernet Sauvignon Merlot. Mycket djupt rubinröd med granatröd kant. Medelstor med mörk frukt, litet animaliskt inslag, läcer, nyanserad och lite fatkryddig. Fyllig, välstrukturerad med avrundad smak med rik, mörk frukt, tydligt närvarande men balanserade fat, svarta vinbär, lång, frisk, fräsch och fruktig eftersmak som bär fram tanninerna hela vägen.

2005 Yeringberg Yeringberg. Djupt rubinröd. Djup, ganska stor mörkfruktig doft med lite aromatisk ny ek. Fyllig, nästan sötbärig mörk frukt, mogna, avrundade tanniner, friska syror, balanserad men kanske något kort eftersmak. Absolut utvecklingspotential.

The 2010’s: ”The Present and Future”

2015 Mount Mary Vineyard Quintet. Djup purpur.  Stor, något outvecklad, svarta vinbär, mörk frukt, diskret fatkryddighet och antydan till vanilj. Fyllig, kraftfull, smakrik, mycket frisk, koncentrerad och fokuserad svartvinbärsfrukt. Kraftfulla men välintegrerade tanniner. Lång eftersmak med ren mörk frukt och liten fatkrydda.

2015 Yarra Yerring Dry Red Wine No 1. Mycket djup purpur. Stor, ung, nyanserad och läckert parfymerad med mörkfruktig svartvinbärsfrukt, viol och bara en svag antaydan av eukalyptus. Fyllig, djup mörk men samtidigt slank frukt med svarta vinbär och röda friska bär, snyggt balaserad tanninstruktur mot frukten. Mycket lång och något fatkryddig eftersmak. Imponerande.

2015 Dominique Portet Yarra Valley Cabernet Sauvignon. Djupt purpur. Stor, mycket fruktig doft av svarta vinbär, mörka plommon och diskreta fat. Fyllig, frisk, nästan övermogen mörk fruktighet, lite undersätsig (om man jämför med de andra). Lång frisk eftersmak med nästa lite sötfruktig karaktär med eukalyptus.

2015 Mac Forbes EB17 Love Child Cabernets. Djup rubinröd med blå toner i kanten. Medelstor, lite knuten, röda och svarta vinbär med något syltig karaktär, någon eldighet, söta fatkryddor. Fyllig, nästan stram smak med luftiga men samtidigt imponerande tanniner, mycket frisk, slank, fokuserad slank mörk frukt. Lång men ännu lite outvecklad eftersmak.

2015 Mayer Yarra Valley Cabernet. Nästan opakt purpur. Stor, mörk, generöst intensiv svartvinbärskaraktär. Något ”funky” men härligt parfymerad doft. Fyllig, smakrik, luftig struktur med fint sandiga men stadiga tanniner balanserade mot saftig, generös och frisk svartvinbärsfrukt. Härlig, lång eftersmak. Sticker mycket positivt ut som en modern cabernet.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Har du hört talas om Beechworth? Förmodligen inte. Det är ett av Australiens minsta GI (ursprungsområden) och också ett av de yngsta.  Här finns endast ett trettiotal producenter som nästan alla är väldigt små och fokuserade på hantverksmässiga, ekologiskt odlade viner. Snudd på ingen export. Trots det är detta ett område att hålla ögonen på.

Beechworth som vinregion hade med all säkerhet inte ens existerat om det inte vore för att Rick Kinzbrunner på 1980-talet startade Giaconda Winery. Hans kraftfulla chardonnay blev stilbildande och fick snabbt kultstatus. Detta lockade många att köpa billig mark i närheten och starta upp vinprojekt. Nu skulle man kunna tro att alla skulle försöka göra chardonnayviner i samma stil men så blev det lyckligtvis inte.

Regionen har fått namn efter staden Beechworth är en pittoresk guldgrävarstad som ligger i centrum av det mycket lilla området. Landskapet runtomkring är bitvis mycket dramatiskt med en topografi som går från 320 till dryga 1000 meter över havet! Denna höjdskillnad samt de olika skyddande dalarna i det kontinentala inlandsläget gör att det här inryms en nästan ofattbar variation i klimat. Vinmakarna vi mötte jämförde sina olika vingårdar med Bordeaux, Ribera del Duero, Rioja, Champagne och så vidare. På de högre höjderna runt orten Stanley har man ett riktigt svalt klimat där man med ansträngning får chardonnay, pinot noir (perfekt till mousserande viner) och riesling att mogna. Kring Beechworth är det mer tempererat och här hittar vi mycket shiraz medan de lägre altituderna ger ett varmt klimat som passar druvsorter med ursprung från Medelhavet. Till skillnad från de flesta andra Australiensiska vinregioner har man här fyra distinkta årstider.

Lägg till detta en mycket varierad geologi och vi får ett nästan oöverskådligt lapptäcke av olika terroir som ännu är oupptäckta. ”Det växer fortfarande gran på de bästa vinmarkerna” som en vinodlare uttryckte det.

Denna geologiska, topografiska och klimatmässiga variation ger förutsättningar för många olika druvsorter att trivas. Förutom de allerstädes närvarande shiraz och chardonnay hittar vi cabernet sauvignon, petit verdot, pinot noir, riesling, nebbiolo, viognier, sangiovese, gamay, tempranillo, barbera, marsanne, schioppetino, friulano, roussanne pinot grigio med flera. Från denna brokiga skara stiger sangiovese fram som den druva som kanske har den största potentialen i området. Men det lär inte ändra förhållandet med druvmångfald, eller som Julian Castagna uttryckte det; No other region grows so many varities so successfully.

Beechworth är trots sin lilla promilleandel av Australiens vinproduktion klart överrepresenterad när James Halliday bedömer Australiens viner samt i Langton’s vinklassificering. Efter att ha provat ett stort urval på plats kan jag bara hålla med och rekommendera dig att hugga när du ser ett vin från Beechworth. Själv återvänder jag gärna för att hänga med vinmakarna i baren på det gamla guldgrävarhotellet. 

Här är en riktigt bra och snygg vinkarta över Australien.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Resan går vidare. Från det subtropiska Hunter Valley till det svalare Canberra.

Hit kom irländaren John Kirk 1971, insåg att här kunde göras bra vin och startade Clonakilla. De flesta andra i Australien fokuserade på den tiden mest på de varmare områdena och såg inte potentialen i Canberra och möjligheten att göra friskare eleganta viner i Europeisk still. Bourgogne och framförallt norra Rhône var en av de stora inspirationskällorna. Shiraz var den viktiga druvan som för så många andra, men man lät den stå för sig själv till skillnad från traditionen att blanda med cabernet sauvignon.

På åttiotalet planterade man viognier för att ha en lite ovanligare sort att göra vitt vin av. Sticklingarna kom på olika vägar från Château Grillet i norra Rhône. Druvan är notoriskt svårodlad och med de små kvantiteterna man fick fram i början kom man på idén att blanda in vitt vin av viognier i det röda vinet av shiraz, på samma sätt som man traditionellt gör i norra Rhône. Det stabiliserar färgen i vinet, gör det mer aromatiskt och friskare. Detta tilltag startade trenden i Canberra med ”Shiraz-Viognier” som spred sig över hela Australien och senare till exempelvis Sydafrika. Idag Håller Clonakilla fast vid blandningen medan fler och fler i Canberra istället blandar riesling med sin shiraz. Idag räknas Clonakilla Shiraz-Viognier in bland Australiens ikoniska viner tillsammans med exempelvis Penfolds Grange.

Vi fick en mycket intressant rundvisning av Tim Kirk (en av Johns sex söner som idag driver verksamheten) med bland annat fatprovning av han favoritprojekt med pinot noir. Därefter en makalös provning med fyra vertikaler (samma vin olika årgångar) som avslutades med sju årgångar av Clonakilla Shiraz-Viognier! Även de mer ärrade provarna bland oss var snudd på mållösa. Provningsanteckningar nedan.

Besöket avslutades med en lunch på verandan med fantastisk mat på lokalproducerade råvaror. Bakom måltiden stod Clonakillas vinmakare Bryan Martin som förutom att vara kock, bakar bröd, odlar grönsaker och skriver kokböcker när han inte sysselsätter sig som jazzpianist. Sa jag att han var väldigt ödmjuk och trevlig också? Till maten serverades ytterligare tio olika viner varav ytterligare två årgångar av Clonakilla Shiraz-Viognier (2002 och 2010).

2017 Clonakilla Riesling. Ljust gul med grön ton. Medelfyllig, torr, mycket frisk syra som balanserar fokuserad citrusfruktighet. Stram, nästan sandig struktur, karaktär av citrus, lime och citrongräs. Bra längd men ännu ung ovh outvecklad.

2006 Clonakilla Riesling. Ljust gyllengul. Stor nyanserad doft av petroleum, lime, mogen citron, honung och jasmin. Torr, medelfyllig, mycket frisk, läng och smakintensiv eftersmak. Fräsch!

2005 Clonakilla Riesling. Ljust gyllengul. Mycket stor, utvecklad doft av tydlig petroleum, grillad citron, Rose’s Lime  och honung. Medelfyllig, torr smak med pigg frisk syra, smak av citrus, lime och honung. Imponerand ungdomlig och balanserad.

2016 Clonakilla Viognier. Medeldjupt citrongul. Ung, nyanserad, parfymerad doft av apelsin, rosenvatten och gul frukt. Fyllig, torr, frisk syra, mycket fruktig men samtidigt elegant. Bra längd nyanserad mogen gul frukt.

2008 Clonakilla Viognier. Ljust gyllene. Stor, komplex doft med rökighet, krita, nötter och gul mogen frukt. Fyllig, torr och smakrik med avrundad syra som balansera den stora kroppen. Nyanserad och lång eftersmak med nötigt avslut.

2016 Clonakilla Hilltop Shiraz. Medeldjupt blåröd. Stor men nyanserat örtig, kryddig och aromatisk, mogna röda och blå bär. Medelfyllig, ung, frisk med luftig rödfruktighet, fina tanniner, elegant och lång eftersmak.

2006 Clonakilla Hilltop Shiraz. Ljust granatfärgad med tegelfärgad kant. Stor, utvecklad, komplex doft av läder, kött, charkuterier, peppar, kanel och något syltig röd bärighet. Lätt, fräsch, nyanserad elegant rödfruktig med avrundade syror och en lång eftersmak med tydliga mognadstoner och kryddighet.

2005 Clonakilla Hilltop Shiraz. Medeldjupt granatröd med något tegel i kanten. Stor, utvecklad, komplex intensiv doft av läder, ceder, charkuterier, kryddor, lite flyktiga syror. Fyllig, mycket fruktig med pirrande frisk syra. Smakrik, elegant och koncentrerad. Imponerande vin som fortfarande har många år kvar med positiv utveckling.

2016 Clonakilla Shiraz Viognier. Medeldjupt blåröd färg. Stor doft med toner av örter, lavendel, ”garrigue”, friska röda bär, kryddpeppar och lufttorkad skinka. Fyllig, mycket frisk och elegant med fokuserad mogen rödfruktighet, aromatiskt örtig och mjuka, mogna tanniner. Ännu mycket ung men med lång elegant eftersmak.

2015 Clonakilla Shiraz Viognier. Medeldjupt rubinröd med blå stick. Medelstor, ung, nyanserat kryddig och aromatisk doft med mogna röda bär och inslag av björnbär. Fyllig, rikt bärfruktig, smakintensiv, aromatisk och lång eftersmak där fina tanniner stannar kvar.

2013 Clonakilla Shiraz Viognier. Medeldjupt granatröd.Stor, djup och mörkfruktig doft med toner av friska röda bär, nyanserat kryddigt aromatisk doft som ännu är något outvecklad. Fyllig, rik, intensiv och koncentrerad smak. Fint strukturerade och luftiga tanniner. Mycket lång, elegant och nynaserat kryddig och fruktig eftersmak. Stort vin!

2009 Clonakilla Shiraz Viognier. Medeldjupt granatröd färg med lite tegel kanten. Stor, bred och nyanserad doft av mogna bär, komplexa aromatisk kryddig aromatik, blodapelsin. Fantastisk parfym! Fyllig med luftiga tanniner, nyanserad och smakintensiv, eukalyptus, kryddor, peppar och lagerblad. Lång rik eftersmak.

2008 Clonakilla Shiraz Viognier. Djupt granatröd. Rik, något eldig doft, viss syltighet och mörkare frukt, kryddighet och diskret parfym.. Fyllig med eleganta syror, fint sandiga tanniner och sammetslen frukt. Bra längd men något gles i avslutet.

2006 Clonakilla Shiraz Viognier. Medeldjupt granatröd med tegelfärgad kant. Stor, nyanserad, komplex och intensivt aromatisk doft med röda mogna bär, eukalyptus, peppar, läder och någon rökighet. Knappt fyllig, elegant, nyanserad med fokuserad röd frukt, friska syror, pudriga tanniner. Mycket lång, nyanserad och silkig eftermak med fin kryddighet.

2005 Clonakilla Shiraz Viognier. Djupt granatröd med lite tegel i kanten. Mycket stor, utvecklad, mogen, nyanserad och komplex doft av läder, kött, chark, animalisk, fint nyanserad kryddighet. Sensuell doft med snudd på erotiska(!) toner. Fyllig, eleganta syror, lång och nyanserad, mjuk smak som helt följer upp den komplexa doften. Ett magiskt bra vin!

Här är en riktigt bra och snygg vinkarta över Australien.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Första området som betades av på resan var Hunter Valley norr om Sydney. Det är Australiens äldsta vinodlingsområde och är kanske det mest säregna.  Området har exempelvis aldrig drabbats av vinlusen och vinet behöver därför inte ympas på resistenta rötter vilket är ganska ovanligt. Här finns också många vingårdar med vinstockar som är en bra bit över hundra år och som fortfarande ger bra skörd.

Klimatet är också ovanligt. Det räknas som subtropiskt, det vill säga mycket varmt och fuktigt, och kring skörden brukar kraftiga regn komma vilket ställer till stora problem. Man har som tur är också ett visst maritimt inflytande vilket ger dimmor som mildrar en del av det intensiva solljuset. Det är så varmt att man endast har sex veckors vintervila för vinstockarna, vilket är på gränsen av vad som behövs. Det är ett besvärligt klimat och Hunter Valley är den region som skördar tidigast, redan från mitten av januari till början av februari. I vissa fall sker skörden redan i december vilket innebär att man ibland kan ha två skördar på ett år.

Man framställer här ett av världens klassiska viner – Hunter Valley Semillon. Det är torra vita viner med en alkoholhalt runt 11%, tydlig, ren fruktkaraktär, mycket hög syra och domineras av aromer av citrusfrukter. Jag hittar ofta petroleum i doften som tillsammans med den höga syran kan förklara varför dessa viner kallades ”Hunter Valley Riesling” förr. Som unga är vinerna svårbegripliga för många då de kan uppfattas som enbart tunna och syrliga. De vinner på många års lagring på flaska och många producenter släpper dem inte förrän de uppnått en ålder på 4-5 år. Då kommer den rika fruktigheten fram, de upplevs fylligare men fortfarande mycket friska och mognadsaromer som  nötter, honung, bivax och rökighet får många att tro att de är fatlagrade. En Hunter Valley Semillon varken jäses eller lagras på ekfat.

Det är druvan semillons förmåga att utveckla aromer innan sockermognaden klar som ger den låga alkoholen och INTE förekomsten av dimmor och regn som det står i de flesta vinböcker. Snarare handlar det om att klimat ger en tidig lövsprickning vilket tidigarelägger skörden under högsommar snarare en under tidig höst.

Att Hunter Valley Semillon verkligen är stora viner råder inget tvivel om. Det innebär inte att man får glömma de röda vinerna av shiraz. I många fall härstammar vinstockarna direkt från sticklingar som hämtades hem av James Busby från berget Hermitage i Rhône. Vinerna motsvarar inte den gängse bilden av australiensisk shiraz. Här blir vinerna elegantare, ljusare, lättare med fin och nyanserad aromatik och slank rödfruktighet. Mer franska i stilen.

Under vårt besök på Tyrrell’s ledsagades vi av legendaren Bruce Tyrrell som är den som idag leder detta familjeföretag som grundades redan 1858. Man är den absolut ledande producenten i området och har satt ribban för hur en Hunter Valley Semillon ska vara. Man är också mycket traditionella även om man har varit trendsättande på flera områden. Bland annat var man de första att sälja en så kallad ”varietal” av chardonnay i Australien. Druvorna kom från världens äldsta vingård med chardonnay, idag 110 år gammal, och startade den massiva flodvåg av ekfatslagrad australiensisk chardonnay som drabbade oss på 1980-talet. Vi fick prova tre årgångar av denna Vat 47 (se nedan)

Tyrrell’s samtliga viner buteljeras sedan 2004 under skruvkork. Med Australiensiska mått är det ganska sent. Man gjorde ett stort test med årgång 1983 då 6000 buteljer semillon försågs med naturkork och lika många förslöts med skruvkapsyl. 10 år senare provades vinerna igen. Bland de med naturkork fanns många fantastiska flaskor medan huvuddelen befann sig i olika stadier av oxidatioon och korkdefekt. Skruvkorksvinerna var alla i perfekt skick med fin buteljmognad. resultatet sammanfattades som ”Corks make great bottles, screw caps make great wines”. Trots detta lyckade experiment dröjde det ytterligare ett decennium innan man gick över till skruvkork. ”Vi är lite traditionella på det viset” som Bruce Tyrrell sa.

Vi fick en mycket pedagogisk provning av deras snudd på ikoniska Vat 1 i en vertikalprovning (sama vin olika årgångar) samt en horisontalprovning (olika vin, samma årgång) av semillon från olika vingårdar. Tydlig uppvisning av hur lagringsbar semmilon är, hur viktig jordmånen är och balansen mellan syran och frukten. Eller som Bruce sammanfattade det ”We’re all about acid, fruit, dirt and ageability!”

2017 Vat 1 Semillon. Ljust citrongul. Ganska lite citrusdominerad, liten rökighet, gula plommon, mineralitet. Lätt till medelfyllig, torr, mycket frisk, ung, stram citruskaraktär, mycket bra längd. Torrt avslut.

2012 Vat 1 Semillon. Ljust citrongul. Stor, utvecklad doft av krut, rökighet, rostade hasselnötter, toast, aningen petroleum, grillad citron, limezest. Medelfyllig, bentorr, mycket hög frisk syra, mogen citron, mineralrökighet, lång smakrik och elegant.

2009 Vat 1 Semillon. Ljust citrongul.  Medelstor, citronzest, rökighet, krut, petroleum, toast, rökighet. Medelfyllig, bentorr, mycket hög frisk med silkig syra,lime, citron, gröna äpplen, lång eftermak med stramt torrt avslut. Kraft och elegans.

2005 Vat 1 Semillon. Medeljup citrongul. Medelstor utvecklad doft av lemoncurd, rökighet, limezest, liten ton av petroleum. Medelfyllig till fyllig, bentorr, hög frisk elegant syra, rik mogen citrusfrukt, nötig, smakrik och mycket lång eftersmak. Imponerande!

2013 Stevens Semillon. Ljust citrongul. Medelstor, lätt rökig, citronzest, krut, lite knuten doft med en ton av petroleum. Medelfyllig, bentorr, mycket hög frisk syra, stram lång eftersmak med läskande citronjuice-karaktär. Stram mineralitet.

2013  HVD Semillon   (vingården planterad 1908). Medeljust citrongul. Medelstor lite outvecklad doft av citronzest, krut, omogen persika. Medelfyllig, bentorr, hög frisk syra, rik mogen citrusfrukighet, rökig mineralkaraktär. Lång och rik eftersmak med liten rökighet.

2013 Belford Semillon (vingården platerad 1933). Ljust citrongul. Medelstor doft av mogen citron, apelsinskal, mineralrökighet och koriander(!) och mimosablommor. Fyllig, torr, hög frisk syra, rik citrusfruktighet, vit persika, limezest,

2013 Vat 1 Semillon. Ljust citrongul. Ganska stor doft av mogen citron, lime, liten rökighet, ton av petroleum. Medelfyllig, torr, frisk väl avvägd syra citrusfruktig, bra längd och aningen rökig avslutning med någon skalbitterhet.

 

2017 Vat 47 Chardonnay. Medeldjupt citrusgul. Stor doft av omogen gul melon, vita blommor, en liten anstrykning av vanilj, limezest. Nästan fyllig, frisk syra, stor fruktighet av omogen gul melon, vit persika, lång smak med någon bitterhet och limezest.

2013 Vat 47 Chardonnay. Medeldjupt citrusgul. Stor något utvecklad doft av honungsmelon, rostad ton, diskret vanilj, apelsinblom, någon nötighet. Fyllig, lite stram, mycket frisk, apelsin, citrus, rostad karaktär, smakrik och mycket lång eftersmak med aromatisk citruskaraktär.

2015 Vat 47 Chardonnay. Medeldjupt gyllengul med grönt inslag. Stor utvecklad doft med honung, mogen citron, persika, liten rostad ton och en liten antydan till färsk svamp. Fyllig, rik, torr, mycket frisk citrusaromatisk med en nästad sotig rostad karaktär och liten beska i den långa avslutningen.

 

2014 Vat 8 Shiraz Cabernet. Djupt blåröd, nästan purpur. Stor, rik, något eldig doft av mogna blå och röda bär, lätt vaniljkaraktär, liten kryddighet. Fyllig, mycket frisk, mogna mörka bär, soltorkade tomater, tydlig kryddighet, avrundade, mogna tanniner, bra längd med mörk fruktighet och någon liten beska.

2011 Vat 8 Shiraz Cabernet. Djupt blåröd. Stor, något utvecklad doft av mogna bär, läder, något animalisk, kryddig, örtig och lite vanilj. Fyllig, koncentrerad med en frisk syra som skänker elegans och balans, avrundade tanniner. Mogna mörka bär, kryddig och med en liten svampig, läderton i avslutningen.

2009  Vat 8 Shiraz Cabernet. Djupt blåröd. Stor utvecklad, rik doft av läder, svamp, lufttorkad skinka, syltiga mörka bär. Fyllig, smakrik med fint strukturerade tanniner, något torr frukt, röda och mörka bär, svarta vinbär, svamp, kryddor och en mycket lång eftersmak med liten läder ton.

Här är en riktigt bra och snygg vinkarta över Australien.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ibland är man särskilt välsignad. Under två veckor kommer jag med buss och flyg kuska runt mellan Australiens vindistrikt. Från Hunter Valley, via Tasmanien till Margaret River. Bland annat. Vi beräknas möta över ett hundratal vinmakare och prova närmare 600 viner. Det kommer också bli en hel del öl. Det blir det gärna Down Under.

Det är andra gången på den stora kontinenten för mig och även andra gången med James Busby Travels. Det är en gruppresa för folk från olika delar av världen och vinbranschen som årligen bjuds in till denna unika resa. Denna gång är det en fördjupningsresa med fokus på småproducenter och nya trender. Hälften av de tolv deltagarna har varit på den ”vanliga” resan tidigare och nu blivit utvalda till denna testresa.

Det ska sägas att dessa resor är något utöver det vanliga. Planerade med själ, hjärta, intelligens och passion av Tim Wildman MW (denna gång i samarbete med Wine Australia). Vi pratar om ett arrangemang där samtliga viner på resan presenteras i förväg i ett exceldokument, gruppens kaffepreferenser sms:as till vinproducenterna, lättsamma aktiviter som skateboard, ”cricket on the beach” och gryningssurfning blandas med djuplodande masterclasses och omfattande provningar. Ett minutiöst sammansatt schema ämnat att få samtliga deltagare att fungera, må bra och kunna tillgodogöra sig detta monster till vinupplevelse. Läs mer om resan här.

Så mycket jag orkar kommer jag att blogga från denna fantastiska rundtur. Uppdateringar även på Instagram.

Men vem är då denne James Busby som gett namn åt reseverksamheten? James kan sägas vara urfadern till den australiensiska vinindustrin. Född i Skottland 1801 och bestämde sig drygt 20 år gammal att emigrera till Australien. Utan några tidigare erfarenheter av vitikultur fick han för sig att innan den långa resan bege sig till Frankrike för att under några månader i vingårdarna lära sig så mycket som möjligt om vinodling han bara kunde. Hans tanke var att anlända till den nya kontinenten med kunskaper som kunde ligga till grund för export till Europa. Tack vare sitt stora engagemang kring vin i sitt nya hemland fick han 30 år gammal i uppdrag av regeringen i New South Wales att resa tillbaka till Europa för att hämta hem sticklingar. Under hösten 1831 reste han runt mellan vingårdar i Spanien och Frankrike och samlade på sig 650 olika sorter. 362 av sticklingarna överlevde den långa resan och planterades i Sydneys botaniska trädgård. En kopia av odlingen skapades på James Busbys egen egendom i Hunter Valley. Därifrån spreds de över Australien och de sorter vi hittar idag kan i de flesta fall härledas till James Busbys arbete och hans egen odling.