Hade planerat att göra ytterligare en test av Mutti. Kung Markattas ekologiska krossade tomater mot Muttis upphaussade. Men vet ni vad? Jag orkade inte. Det blev en riktigt god tomatsoppa istället.

Strimla två tjocka skivor riktigt bacon och fräs på medelhög värme i lite matfett så de blir knapriga och får fin färg. Lyft upp fläsket, sänk värmen något och stek två finhackade selleristjälkar, vitlöksklyfta och en gul lök tills det mjuknat, häll på lite mer olivolja om det behövs. Häll över och koka in 1 dl vitt, torrt vin och häll därefter på två burkar krossade tomater och två ”podar” fond du chef (grönsak eller höns) eller motsvarande tärningar och saften av en apelsin. Dra på ordentligt med svartpeppar, stänk på lite tabasco och låt puttra i drygt 10 minuter. Klicka i ett par matskedar créme fraîche och kör soppan slät med en mixerstav. Smaka av med salt och eventuellt vinäger/citron. Servera med de knapriga baconbitarna, hyvlad parmesan, purjolöksringar och ett gott bröd.

Här kommer det andra receptet jag testade utifrån iphone-appen Jamie Oliver 20 minute meals.

Eton Mess with toasted almonds (2 pers)

Ursprungsreceptet härrör från 1800-talet och serveras traditionsenligt under cricketmatcher vid Eton College.

Rosta hyvlad mandel på ganska svag värme tills de blir lätt gyllenbruna. Mosa en deciliter jordgubbar och hallon (frysta så här års) och blanda med en matsked råsocker. Vispa 2 dl vispgrädde ganska tjockt tillsammans med innehållet från en vaniljstång (eller vaniljsocker) och en halv tesked råsocker. Vänd ner de mosade bären i grädden tillsammans med ytterligare en deciliter hela bär (dela jordgubbarna något) och krossad maräng. Sleva upp i glas eller dessertskålar och toppa med den rostade mandeln och ytterligare maräng.

En riktigt fräsch, lättlagad dessert som inte har så få likheter med marängswiss. Rekommenderar att dubbla receptet. Det lär gå åt!!!

En pastarätt perfekt när man är för hungrig och för lat för hämtpizza.

Koka pastan. Under tiden låter du en burk krossade tomater (helst Mutti om du har) puttra. Smaksätt såsen med lite salt, en skvätt fisksås och en tesked harissa/chilipasta. Blanda ner en burk tonfisk av god kvalitet.

Klart innan du hinner säga ”capricciosa extra lök”.

…var detta vid slutet av 1960-talet. Den jäktade hemmafrun kunde med några enkla handgrepp servera sina förväntansfulla gäster en elegant dessert. Konserverat päron, chokladmint på toppen, 225° i fem minuter, vispad grädde och lite mandelspån.

Det kan vara svårt att förstå idag hur otroligt lyxigt och annorlunda After Eight upplevdes när den introducerades för över 40 år sedan. Den mörkgröna kartongen med guldtryck och det mystiska namnet och de små prassliga kuverten var så elegant. Det tillverkades små ställ av nysilver för att verkligen understryka hur exklusiv denna konfekt var. After Eight var dyrt och det förekom aldrig störtexponeringar och lockpriser. Som barn var man lycklig om man fick smaka en liten mintkaka. Fick man två handlade det om ren eufori.

Vi pratar en tid då lördagsgodis innebar att man fick godis på lördagar och bara på lördagar. Godispåsarna var små som C5-kuvert och innehöll en tablettask, en lakritspipa, en nötcréme, Nickel och några gräddkolor. Typ. Om och när man fick en läsk var det en (1) enbärsdricka, Champis eller sockerdricka i 33-centilersflaska. Hälften drack man upp under utdragen njutning och resten sparade man under en återförslutningskapsyl i plast till nästa dag.

En sockerbonus kom när det skulle bjudas konserverat päron med After Eight. Hade man tur fick man ett duralexglas med det söta, simmiga spadet som dracks under andakt.

Det var hårda tider. Fem mils uppförsbacke både till och från skolan och konstant snöstorm året om.

I tv-serien ”Jamies Matrevolution” (Ministry of Food) försökte Jamie Oliver lära innevånarna i en nordengelsk stad att laga mat och lämna snabbmaten bakom sig. Idén var att de som lärt sig en rätt i sin tur skulle lära en vän eller släkting, det vill säga ”pass it on”. En av rätterna som ständigt återkom och som skulle vara enkel att lära ut var detta kycklingbröst med parmaskinka. Den var verkligen lätt. Och god! Jag som inte är så glad i kycklingbröst.

Snitta kycklingbröst i ett rutmönster på undersidan. Peppra och strö över hackad färsk timjan (jag använde färsk salvia), riven parmesanost (jag använde pecorino) och finrivet skal av citron. Inget salt behövs. Täck med några skivor parmaskinka som överlappar varandra. Ringla över lite olivolja och strö över resten av den färska timjan. Täck kycklingbrösten med plastfolie och banka dem platta med undersida av ett stekjärn. Skinkan ska alltså bara ligga på den ena sidan av filén och bankas in, den ”sätter sig” i kycklingen. Stek på medelvärme ett par minuter på var sida. Stek först skinnsidan och avsluta också med någon minut extra på denna sida.

Jag serverade med ett potatismos i vilket jag blandade ner bladspenat (fryst och tinad) samt ett par rivna vitlöksklyftor. I all sin enkelhet smakade detta riktigt bra och lite lyxigt. Det hjälpte förstås att vi drack en riktigt bra röd bourgogne till.

Det här måste vara den perfekta smårätten för fredagsmyset. Man kan fylla den med de smaker som passar och dessutom kan veckans rester blandas ner. Funkar som en liten förrätt också. Inget recept. Inga mått. Bara en enkel idé.

Förutsättningen för ”muffinspajen” är stora muffinsformar i metall, gärna teflonbelagda. Smöra formen rikligt. Skär kanterna av stora skivor formfranska. Tryck ner skivorna i formarna så de fastnar i smöret och täcker insidan. Skivornas hörn kommer att stå upp som små toppar på en krona. Gör en smet av ägg och riven ost av valfri sort (jag använde fulmozzarella och parmesan idag) och blanda i en massa hackade godsaker; oliver, soltorkade tomater, skinka, salami, tonfisk, lök osv. Krydda och smaksätt som du vill.  Avsluta med något garnityr, som en tomatskiva, och ost. Idag toppade jag med gyllenbruna smörstekta champinjoner och täckte med lagrad prästost. Grädda i ugn på 200° i 20-30 minuter eller tills fyllningen stannat och osten fått snygg solbränna. Servera med en god sallad.

Gillar du tacos kryddar du och smaksätter med det. Gör en spansk variant med serranoskinka, manchegoost och oliver. Räkor och dill. Låt var och en smaksätta som de vill. Låt ungarna gå loss. Bara fantasin sätter gränser.

Idag blev det en riktig snabbmiddag (tidsåtgång; koktiden på pastapaketet) inspirerad av Lisas busenkla tonfisksås. Dessutom ett ypperligt tillfälle att använda en av burkarna med ”bonito del norte”. Nu saknade jag de flesta ingredienserna förutom tonfisk och muttitomater men det fick inte vara ett hinder.

Vräk ner pastan i kokande vatten. Fräste på medelhög värme 2 hackade lökar och 2 vitlöksklyftor i olivolja. När löken mjuknat häller du på burken med de små körbärstomaterna. Låt puttra, salta och peppra, pudra över lite paprikapulver samt blanda ner en bit hackad fetaost. Precis innan servering blandar du ned den finaste tonfisk på burk du kan hitta. Smakade fantastiskt för att vara ihopsvängt på en kvart. Säkert är Lisas variant mycket bättre.

Av en lycklig tillfällighet hade vi tre (3) flaskor champagne som var öppnade. Upplagt för en avspänd onsdagskvällsprovning i hemmamiljö till vardagsmat.

Först ut var Colin Blanche de Castille Premier Cru Brut (pdf) som hade en mycket fin fruktighet med en vagt drag av tuttifrutti. Smaken medelfyllig, frisk och välbalanserad med en väldigt fin, lite kritig, mineralton. Därefter provades Colin Brut Rosé Premier Cru (pdf) vars karaktär i mycket liknade den föregående men med något större fyllighet och med aromer av körsbär och hallon. Sist provades 2002 Chartogne-Taillet som absolut var det bästa vinet med lite svampton, tydlig mineral och en mycket elegant karaktär med fin syra. Intressant producent som bland annat gör en 100% pinot meunier från oympade stockar (vieilles vignes Francaises) samt börjat jäsa och lagra sina viner på samma typ av fat som Krug och Bollinger.

Bästa vinet till maten var den rosa champagnen som inte bara matchade i färgnyans utan också var en riktig fullträff mot den distinkta, rena tomatsmaken i såsen.

Precis så här trist ser det ut när man svänger ihop slarvpasta en tråktorsdag. Ingen tid att handla. Ingen inspiration till matlagning. Ingen ork till stordåd. Men efter den senaste tidens extravaganser var detta precis vad jag ville ha.

Fiberrika spiralmakaroner rördes ihop med knaperstekt riktigt bacon, hackade piementooliver, en näve parmesanost, några matskedar av min egen apelsinketchup och en skvätt grädde. That’s it! Vardagen är här och den smakar jättebra!

Jobbar vidare på att bli av med potatismosöverskottet. Till kvällsmat blev det därför en italiensk variant på de svenska potatisbullarna.

Samma grundrecept. Hacka 10 piementooliver, färsk basilika och några inlagda soltorkade tomater, riv lite parmesanost. Blanda ner allt i smeten och tillsätt även 2 msk tomatpuré. Klicka ner i stekpannan och stek på medelhög värme.

Servera med salsiccia och en tomatsallad.

Dags att rensa ut ur kylen igen då en resa står för dörren. En bit ekologisk bacon och rimmat fläsk närmade sig slutdatum och skivades och stektes följaktligen. En del av moset som blev över från fredagens falukorvslåda fick transformeras till potatisbullar.

Potatisbullar är fantastiskt gott och en av de bästa och mest användbara resträtterna tycker jag. 4 dl kallt mos blandades med 2 ägg och 4 msk vetemjöl. Smaksatte med salt, peppar och hackad gräslök och persilja eller annan kryddning. Jag passade på att omvandla detta recept till ett proportionerligt recept enligt ratio-principen. Praktiskt eftersom man sällan har en exakt mängd rester. Proportionerna blir 5+1+0,5. 5 delar potatismos, 1 del ägg och 0,5 del vetemjöl i vikt.

Värm rejält med smör på medelhög värme. Klicka ner inte allt för stora mängder smet i pannan. Om bullarna blir för stora kan de vara svåra att vända. Stek tills de blir vackert gyllenbruna och blivit lite fasta. Servera med stekt fläsk, falukorv, korv eller något annat gott. Rörda lingon förstås.

Edit: Jag har gjort en ”italiensk” variant på potatisbullarna också samt en riktigt lyckad version som påminner om spanska croquteas.