Idag vräker regnet ner över Österlen och varma härliga september har definitivt gått över i höst. Perfekt dag för ”comfort food”. Detta äter jag idag och repriserar hela bloggposten. Håll tillgodo.

Jag älskar verkligen falukorv. Denna stapelvara i det svenska köket kan vara outsägligt trist men om den är av god kvalitet kan man göra så mycket gott av den. Att bara knapersteka den och servera tillsammans med stuvade makaroner är sådan där mat som gör mig snäll och lycklig.

Jag har länge hävdat att Lidls märke Enebacken är den bästa massproducerade falukorven, men nu har den fått mycket stark konkurrens. Hälsingestintans falukorv fanns i charkdisken på Ica idag och fick följa med hem. Endast köttråvara av svenskt nötkött (vilket originalreceptet föreskriver) från frigående djur och dessutom hängmörat. Mycket bra smak och fast, lite mörkare färg och fin konsistens. Rekommenderas.

Något annat som rekommenderats av många är Leif Mannerströms variant på ugnsgratinerad falukorv som återfinns i hans utmärkta bok ”Husmanskonst”. Eftersom alla ingredienserna fanns hemma idag så var det ett enkelt beslut att testa detta recept. En riktig festmåltid! Vi drack en halvtorr, frisk riesling till korven. Fungerade riktigt bra.

Smöra en ugnsfast form och täck botten med purjolök (1-2 st) som du skivar ganska grovt. Dela en falukorvsring (ca 800 g) på mitten och snitta den längs med nästan hela vägen ned. Bred ut rejält med svensk senap och chilisås i snittytan, pudra över lite milt paprikapulver och lägg korvarna på purjolöksbädden. Salta och peppra samt tryck ned 10-12 halverade körsbärstomater och en strimlad gul lök. Skär stavar av 2 saltgurkor och toppa korven med dem samt färsk timjan. Ringla över 2 dl vispgrädde och riv över rikligt med lagrad herrgårdsost. Gratinera i 30 minuter på 175°. Servera med potatismos och eventuellt mer saltgurka.

Testa också mina falukorvsvarianter med inspiration från Svarta Havet och Medelhavet.

Senast jag gav mig på att laga något av böckling så slutade det närmast i katastrof. Men skam den som ger sig! Leif Mannerströms kokbok ”Husmanskonst” har varit flitigt använd senaste tiden och jag kunde inte motstå att pröva på hans böcklinggratäng.

I originalreceptet anges mängden böckling till sex stycken. Leifs väskustströmmingar är säkert så små att det blir lagom. De böcklingar jag hittade var från Östersjön och stora som små makrillar. Två stycken vägde in på 350 g vilket var lagom och dessutom lättare att rensa från de groteska mängderna med ben. Ett pill att rensa, men det var det värt för det blev riktigt gott, som ett mellanting mellan laxpudding och janssons frestelse med tomaterna som fin smakrytning.

Koka 5-6 stora potatisar, låt svalna och skär i skivor. Om skalet är tunt och fint behöver du inte skala. Skala och skiva 4-5 schalottenlökar och fräs i smör på låg värme så de mjuknar men inte bryns. Skär 8-10 cocktailtomater i skivor. Hacka ett knippe dill och blanda med 1 dl grädde. Rensa 6 små böcklingar så gott det går från ben. Smörj en form och bottna med ett lager potatis och varva sedan alla ingredienser. Salta och peppra och ringla slutligen över ytterligare 1 dl grädde. Grädda i ugn på 200° i 30 minuter. Servera med knäckebröd, ost och en sval, ljus lager.

Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också. Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. 

Det här receptet är baserat på Leif Mannerströms kalvfilésauté i boken ”Husmanskonst”. Riktigt bra blev det (inte alls olikt Biff Butler) och snabbt och lätt att laga till. Mannerström påpekar att fläskfilé också kan användas. Ärligt talat så tror jag att det blir både bättre och billigare.

Men vad tusan är då en sauté eller att sautéra? Enkelt sagt så är det fransmännens sätt att woka, det vill säga att snabbt och på hög värme fräsa upp i olja eller fett. Ofta innebär det, som i detta recept, att koka ur stekpannan med vin, buljong eller grädde för att ta till vara smakerna. Det heter förresten att deglacera. Se där två ord på köksfranska att lägga till vokabulären.

Till 3 personer: Blanda 2,5 dl grädde, 0,5 dl finosherry (eller vitt vin), 1,5 msk kalvfond, 1 msk dijonsenap och en riven vitlöksklyfta. Skiva 200 g champinjoner och hacka en gul lök. Skär upp 300-400 g kalvytterfilé eller fläskfilé i centimetertjocka skivor. Salta och peppra och bryn hastigt köttet i smör och/eller ister i het stekpanna. Kalven ska gärna vara rosa i mitten medan fläsket mer genomstekt. Ta upp köttet och håll varmt. Fräs svampen gyllene, klicka i mer smör och fräs även löken så den mjuknar något. Slå på gräddblandningen, koka upp och låt sjuda 5-10 minuter. Rör ner hackad, färsk dragon och massor av finhackad gräslök, lägg ner köttet och värm några minuter. Servera med pressad potatis. Potatisen behöver inte ens skalas om du pressar den.

Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också. Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. 

Det är härligt att åka tåg. Jag gör det allt för sällan dock. När det ibland inte kostar mycket mer att res 1:a klass så är det inget annat än ett rent luxuöst sätt att resa.

Det moderna tåget susar fram genom landskapet, kupén är tyst, kaffet, frukten och kvällstidningarna gratis, sätet bekvämt, datorn inkopplad i näturtaget och tågets trådlösa nätverk fungerar felfritt. Nu satsas det dessutom på maten. Ingen mindre än Leif Mannerström har anlitats för att komponera maträtter och menyer. Beställer man en 1:a klassbiljett så går det att förbeställa en 3-rattersmeny inklusive dryck för 120 kronor. Det var jag ju tvungen att testa.

Biljetten kollas direkt när tåget lämnar stationen och konduktören frågar när jag vill ha min lunch serverad och om jag vill beställa något ytterligare som en öl eller ett glas vin. Maten kom sedan på slaget då det var avtalat. Som väntat serverades den som en elegantare flygplansmåltid fast med riktiga bestick, porslin och glas. Förrätten beskrevs som ”laxröra med gräslök och sikrom”. Små strimlor av, tror jag, kallrökt lax med lite tranig smak simmade runt i en på tok för söt sås av homästartyp. Förhållandet lax/sås var typ 30/70 och alltså mer som en krämig soppa. Funkade okey som pålägg på det goda knäckebrödet. Huvudrätten var kåldolmar med potatispuré och rårörda lingon. Purén var luftig, mild och fin men hade av uppvärmning fått en lite seg skorpa som inte var så kul. Lingonen var jättefina men dolmarnas efternamn skulle snarare stavas ”Dafgård” än ”Mannerström”. Sladdrig kål, lite gummiaktig färsfyllning och en sås som balanserade farligt nära Knorr-träsket. Blåbär- och yoghurtmoussen var däremot mycket fräsch och luftig och alldeles för liten. Den hade jag kunnat sleva in mycket utav.

Ska man sätta sitt namn på dylika kampanjer så bör man nog ha bättre styr på vad som serveras och hur slutresultatet blir. Definitivt inte värt pengarna. Köp en macka på stationen istället.

Idag är matbloggaren så stolt att han visar upp sig själv hållandes Köttbullarna.

Jag har aldrig lyckats riktigt bra med köttbullar och har därför med varm hand lämnat över det bestyret till Kära Hustrun. Men när jag lagade Mannerströms falukorv igår så föll ögonen på hans köttbullerecept och det inspirerade mig till att försöka på nytt. Det blev riktigt bra, saftiga köttbullar med mycket smak som höll ihop bra när de stektes. Testa också Mannerströms tips att spritsa ut smeten. Ganska praktiskt för att få lika stora bullar.

Malde till och med köttet själv av tre anledningar: det är slaktmånaden, man får kontroll på innehållet i färsen (till samma eller lägre pris) samt att man känner sig lite som Dexter när man står och efterarbetar med att rensa bort senor och brosk ur köttkvarnen.

Koka 400 g potatis och låt svalna. Rör samman 2 dl ströbröd med 1,5 dl mjölk, 0,5 grädde, 2 ägg, 0,5 msk farinsocker, 2 msk thailänds fisksås (istället för klassiska ansjovisspadet), 2 msk soja, 2 msk worchestershire-sås, 15 mortlade kryddpepparkorn, 2 pressade vitlöksklyftor, 1 tsk salt och rikligt med svartpeppar. Ställ åt sidan att svälla. Riv en stor gul lök fint. Hacka en stor gul lök och fräs gyllene i smör.

Om du maler köttet själv så skär du 1000 g nötkött (fransyska, högrev eller liknande) och 600 g fläskkött (ex karré) i bitar och maler med potatisen och löken (så slipper du stora bitar). Köper du färdigmalet så funkar det bra 1600 g blandfärs. Blanda väl med ströbrödssmeten och ställ sedan kallt minst en halvtimme. Forma till små bollar och stek i rikligt med smör och ister/ankfett.

Jag älskar verkligen falukorv. Denna stapelvara i det svenska köpet kan vara outsägligt trist men om den är av god kvalitet kan man göra så mycket gott av den. Att bara knapersteka den och servera tillsammans med stuvade makaroner är sådan där mat som gör mig snäll och lycklig.

Jag har länge hävdat att Lidls märke Enebacken är den bästa massproducerade falukorven, men nu har den fått mycket stark konkurrens. Hälsingestintans falukorv fanns i charkdisken på Ica idag och fick följa med hem. Endast köttråvara av svenskt nötkött (vilket originalreceptet föreskriver) från frigående djur och dessutom hängmörat. Mycket bra smak och fast, lite mörkare färg och fin konsistens. Rekommenderas.

Något annat som rekommenderats av många är Leif Mannerströms variant på ugnsgratinerad falukorv som återfinns i hans utmärkta bok ”Husmanskonst”. Eftersom alla ingredienserna fanns hemma idag så var det ett enkelt beslut att testa detta recept. En riktig festmåltid! Vi drack en halvtorr, frisk riesling till korven. Fungerade riktigt bra.

Smöra en ugnsfast form och täck botten med purjolök (1-2 st) som du skivar ganska grovt. Dela en falukorvsring (ca 800 g) på mitten och snitta den längs med nästan hela vägen ned. Bred ut rejält med svensk senap och chilisås i snittytan, pudra över lite milt paprikapulver och lägg korvarna på purjolöksbädden. Salta och peppra samt tryck ned 10-12 halverade körsbärstomater och en strimlad gul lök. Skär stavar av 2 saltgurkor och toppa korven med dem samt färsk timjan. Ringla över 2 dl vispgrädde och riv över rikligt med lagrad herrgårdsost. Gratinera i 30 minuter på 175°. Servera med potatismos och eventuellt mer saltgurka.

Testa också mina falukorvsvarianter med inspiration från Svarta Havet och Medelhavet.

Jag gör en janssons frestelse till varje julafton, men nästan varje år glöms den bort på altanen och får bli lunch i mellandagarna med hårdkokt ägg och en liten nubbe. Jag förundras också över hur oförutsägbar denna rätt är. Ibland blir den alldeles mosig på nolltid medan andra gånger kan den stå inne i två timmar och ändå är potatisstrimlorna stenhårda. Skumt.

En riktigt bra, men ovanlig, dryckeskombination till jansson är sauternes! Se till att du får en kraftig ansjovissmak så bryter sältan och sötman i rätten fantastiskt fint mot det söta vinet.

Den här varianten är baserad på ett recept av Leif Mannerström. Tillagningen gjorde att det var lätt att kontrollera smaksättningen och konsistensen blev mycket bra.

Strimla 800g fast potatis och halvera och strimla 4 gula lökar. Fräs löken i mycket smör i en panna tills den börjar anta en lätt gyllene färg. Vänd ner potatisen och slå på 4 dl vispgrädde, ungefär 1 dl ansjovisspad och salta och peppra efter smak. Rör om och låt sjuda i minst 5 minuter på svag värme. Varva potatisröran med äkta ansjovisfiléer* i en smord form och låt sista lagret vara lök/potatis. Avsluta med att strö över lite rivebröd och grädda på 175° i cirka en timme (kolla med en sticka).

*Om man följer Mannerströms recept så går det åt 4 stycken 125-grams burkar. Jag använde en stor burk med hela ansjovisar som jag rensade själv. De ger en rikare, mustigare och bättre smak anser jag. Lite extra pill men det är det värt.

Jag har samlat alla mina julrecept här!

På precis en sån retroblogg kan du läsa om porslinet som finns på nästan alla mina bilder och de ruggigt snygga besticken.