Oj vilken sommar det är hos oss i Blå Huset i Borrby! Rekordmånga turister i butik och trädgård, fullbokat i vårt B&B, kaféet rullar på som aldrig förr och vi är välsignade med världens bästa sommaranställda. Lunch, mackor och våra klassiker som kardemummabulle, vallmokaka och äppelmuffin rullar ut i långa banor. I år har jag lagt till en nyhet som blivit en riktig succé: morotskaka.

Jo vi har haft morotskaka förr i kaféet, vilket kafé med självaktning har inte haft det. Men våra tidigare försök har inte varit i närheten av detta smaskiga underverk. Den är baserad på klassikern från Rosendals trädgårdskafé men jag har gjort små ändringar. Bland annat bytt ut valnötter mot solroskärnor med tanke på allergiker samt adderat kokos för att göra den ännu saftigare. Bland annat.

Sätt ugnen på 175°. Smöra och bröa en stor springform (allra helst en sådan med upphöjt hål i mitten, det ger en jämnare värmefördelning och du undviker att kakan blir dödbakad). Skala och grovriv 250 g morötter. Blanda 4 dl vetemjöl, 1 tsk bakpulver, 1 tsk bikarbonat, 1 tsk kanel, 1 tsk kardemumma, 0,5 tsk muskot, 0,5 tsk salt, 1 dl solroskärnor, 1 dl kokosflingor i en bunke. Vispa 3 ägg och 3,5 dl socker vitt och pösigt*. Vispa nu ner de rivna morötterna samt 2,5 dl rapsolja (från Österlen såklart) och till sist vispar du ner de torra ingredienserna. Häll smeten i formen och grädda i minst 45 minuter. När kakan svalnat kletar du på ett tjockt lager frosting som du vispat ihop av 100 g rumsvarmt smör, 200 g färskost och 4 dl florsocker.

*Här är en sak jag som bakningsanalfabet lärt mig under sex säsonger i ett kafékök; du kan aldrig vispa ägg och socker för länge! När du tycker att det är vitt och pösigt så vispar du lite till. Därefter tycker du att det är skittrist att vispa. Då fortsätter du en stund till. Sen stänger du av vispen, tar en kopp kaffe och kollar uppdateringar på Facebook. Därefter vispar du en stund till. Nu har du vispat ”vitt och pösigt” och du får en fin kaka.

När man driver ett kafé, butik och B&B på Österlen under högsäsong så blir det inte mycket utsvävningar på det gastronomiska området. Jobbar man dessutom i runda slängar tolv timmar om dagen och tröttnat på resterna från den egna serveringen och bypubens pizzor så får man ta till drastiska åtgärder.

Räddningen denna sommar har varit en två-pakets-lösning. Jag springer desperathungrig iväg de tvåhundra metrarna till byns Ica och köper färsk fylld pasta och en färskost. Här kan man vara lite kreativ och blanda och ge mellan olika pastafyllningar och ostsmaker. Idag blev det tortellini med prosciutto och ricotta samt Cantadou 4 peppar. Spännande! Hem igen för den ultrasnabba och superenkla ”tillagningen”. Koka upp vattnet med salt, i med pastan. Efter 3-4 minuter slår du av vattnet men sparar en skvätt. Vräk ner hela innehållet från ostasken i den tomma pastagrytan och vispa ut till en sås med lite av pastavattnet. Ner med pastan i såsen och KLART!

Känner man sig lite extravagant och har 45 sekunder över så kan man slänga i lite frysta grönsaker i det kokande vattnet innan pastan går i. Oftast blir det gröna ärtor, idag blev det broccoli.

Inte ett recept, men väl en överlevnadsstrategi.

Det börjar dyka upp massor av svensk hantverkscider. Även på Systembolaget hittar man ett urval av spännande produkter. Jag hartidigare skrivit om Skepparp Flaskjästa Cider  som nu fått sällskap av flera andra cidersorter som fått sin andra jäsning på flaska (metodhe traditionelle). Att jag skriver om Skepparps igen beror på att producenterna är goda vänner, att den tillverkas nästgårds, finns att köpa runt om i Sverige samt att jag tycker den grymt bra. Många andra hantverksmässiga cidertillverkare drar gärna sin cider åt det riktigt torra hållet vilket kan bli lite väl syratufft ibland. Skepparp drar istället i rejält med klar, söt must som och har en sockerhalt på 35 g per liter. Det låter mycket men tillsammans med äpplenas höga syra plus den rika moussen blir det en riktigt bra balans. Dessutom blir äpplekaraktären mycket tydligare och rikare. En svensk hantverksprodukt på 6% som bara kostar 84 kronor!

Gyllengul färg och stor, rik doft av lätt bokna äpplen, vanilj, kanel, kryddighet och nästan en ton av calvados. Halvtorr, fruktig och mycket frisk smak med kryddighet, apelsin och lite övermogna äpplen. Lång, balanserad och ren eftersmak.

Passar lika bra som sällskapsdryck eller till charkuterier (gärna rökta), smakrika ostar eller den lite söta svenska husmanskosten. Jag drack den till Carl Butlers Indonesiska risrätt. Satt som en smäck till den djupa kryddigheten, hettan och den söta chutneyn. Generellt sett är cider, torr som söt, ofta en bra matchning till rätter med curry.

All-round-glasen från Spiegelau är perfekta att njuta cider ur.

Jag har skrivit flera gånger om hur det bubblar och jäser i must- och ciderbranschen. Mycket spännande på gång. Härom veckan höll jag en heldag om sensorik för mustproducenter och fick en inblick i den enorma smakvariation som finns att upptäcka.

Den svenska cidern har haft det tufft av olika skäl, alkoholpolitik och livsmedelsverkets regler har inte gjort det lättare. Det finns även en del som säger att de svenska äpplena inte lämpar sig för att göra kvalitetscider. Hur fel har de inte.

Som bevis anför jag Skepparp Flaskjäst Cider! Har skrivit om den tidigare, men nu har Systembolaget köpt in den och gjort den tillgänglig i närmare hundra butiker. Helt framställd av ekologiskt odlade äpplen från Skepparps Vingård vid Haväng på Österlen. Efter att man jäst ut äppelmusten till ett stilla äppelvin så jäses det ytterligare en gång på flaskan, enligt samma metod som champagne. Helt naturlig kolsyra och den lilla sötman kommer från äppelmust. Stilmässigt liknar den en fruktig engelsk cider men med en viss fransk komplexitet. En svensk, ekologisk hantverksprodukt på 6% som bara kostar 79 kronor!

Gyllengul färg och stor, rik doft av lätt bokna äpplen, vanilj, kanel, kryddighet och nästan en ton av calvados. Halvtorr, fruktig och mycket frisk smak med kryddighet, apelsin och lite övermogna äpplen. Lång, balanserad och ren eftersmak.

Cidern brukar bli en stor favorit när eleverna på sommelierutbildningen gör sitt studiebesök. Cidern passar till rökta charkuterier, lagrade ostar och husmanskost som kåldolmar. Perfekt även till mat som inte är särskilt vinvänlig, jag drack den till en thailändsk kycklinggryta med röd curry. Perfekt!

All-round-glasen från Spiegelau är perfekta att njuta cider ur.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Österlen är verkligen ett paradis och epitetet ”Sveriges Toscana” är inte helt långsökt. Det är en lycka att få bo här i vårt blåa hus.

En nackdel är dock att man kommer långt bort från utbudet av vinprovningar och vinmiddagar. Därför var det särskilt roligt att bjudas in som gäst till en specialprovning hos Munskänkarna i Simrishamn. Initiativet till provningen kom från Percy Månsson på Domän Sånana och Karin von Schenck och Robert Nilsson på Österlensparris. De ville undersöka hur de österlenska vinerna och sparrisen fungerade ihop. Platsen för provningen var exemplarisk – Holmåkra gård med ett par kilometer till både sparris- och vinodlingarna. Snacka om närproducerat!

Exemplariskt placerad provning för mig som bara kunde hoppa upp på cykeln och trampa de knappa fem kilometrarna dit. I den stilla och ljumma vårkvällen susade jag fram genom det magiska landskapet där den gula rapsen stod axelhög. Den som aldrig känt den lätt parfymerade honungsdoften av blommande raps har verkligen missat något.

På plats var närmare 50 personer för att prova fyra viner från Domän Sånana (och ett alsacevin) till en sparrismeny som kocken Peter Häberli trollat fram i det enkla kaféköket.

Marinerad och smördegsinbakad vit sparris

*

Soppa av grön sparris och avokado

*

Grillad vit och grön sparris med lättstuvad ramslök och pesto

*

Purjolökscréme med mousse av grön sparris och pepparrot

*

Kokt vit sparris på bladspenat med hummerhollandaise

*

Tagliatelle med grön sparris, grädde och parmesan serverad med sallad på ruccola, grön och vit sparris, balsamvinäger och olivolja.

*

Sparrisglass med rabarbergelé

Vinerna var alla av årgång 2014, en ovanligt varm och mild växtsäsong under sommaren, särskilt vid Domän Sånana (Sveriges kanske äldsta frilandsodling av vin) som ligger nästan vid stranden. I juli månad var vattnet i havet nästan medelhavsvarmt tack vare det varma vädret och vindar som förde in uppvärmt ytvatten mot land. Detta märktes i vinerna som alla hade en ovanligt väl balanserad syra för svenska viner. Samtliga viner är helt torra med som mest 0,1 g restsocker.

2014 Croix Fleurie Solaris visade direkt att druvan solaris är den mest lämpade gröna druvan för vårt klimat då vinet helt utan chaptalisering (tillsatt socker) klockar in på 13,5%.Ganska stor aromatisk doft av honung, krusbär, citrus och lime. Bentorr, mycket frisk och aningen skarp syra mot bra fruktkoncentration och aromer av gula äpplen, citrus och honung. Bra längd och ett snyggt balanserat vin.

2014 Domän Sånana Souvignier Gris (en grön cabernet sauvignon-korsning) kom från 4 år unga stockar vilket visade sig i en lite enkel och något kort smak. Vinet hade ändå personlighet med toner av Rose’s Lime, päron och en liten intressant rökighet. Helt torr, lätt kropp, hög men balanserad syra trots den lite tunna frukten. Toner av grönt äpple och päron. Enkelt men behagligt vin som passade bra till flera av sparrisrätterna.

2014 Domän Sånana Muscaris är en korsning av solaris och muscat och kommer liksom föregående vin från helt unga stockar. Även här visar det sig i lite tunn frukt och kort smak. Tydlig aromatisk muscatkaraktär med kryddighet, vitpeppar och lite tuttifrutti-toner. Smaken var helt knastertorr, lätt, syrlig och med ett lite kartigt avslut.

2014 Domän Sånana Claré är ett rött vin på en blandning av rondo, regent, siramé, pinot noir och lite av den gröna solaris. Vinifierat med kort skalkontakt för att göra vinet mjukt och lätt påminner det lite om en enkel beaujolais. Lätt kropp, nästan obefintliga tanniner, liten beska och aromer av smmultron, lingon och gelégodis. Enkel frukt och ganska kort smak.

Sammantaget en fin upplevelse att sitta på en gård mitt i rapsfälten och dricka ovanligt balanserad svenska viner odlade nästgårds och äta fina smårätter av primörsparris skördade några stenkast bort. Det är ganska fint på Österlen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag har väntat länge. I ett par år har Carl-Otto Ottergren på Köpingsbergs Vingård annonserat att ett vitt mousserande vin från hans egna odlingar varit på gång. Gång på gång har lanseringen skjutits på framtiden då han inte varit helt nöjd med vinet. Under tiden har nya skördar passerat vineriet, tusentals besökare provat hans egenhändigt blandade och importerade cremants de bourgogne (den billigare det åttonde mest sålda mousserande vinet över hundra kronor trots att den bara lagerförs på två butiker) och fått en introduktion till vinets värld.

Idag gjorde vi en fantastisk österlensk vinresa med eleverna på sommelierutbildningen. Vi började med provning och omfattande rundtur på imponerande Nordic Sea Winery. Mycket intressant besök som avslutades med en makalös lunch på  det prisbelönta besökscentret. Därefter styrde vi kosan mot Köpingsberg. Det är svårt att tänka sig en större kontrast mot Systembolagets största vinleverantör än denna lilla vingård med sin ensamma och hårt kämpande vinentusiast.

Carl-Otto tog oss ut i vingården och berättade om sina idéer och sin långa resa mot att göra ett mousserande svenskt vin enligt den traditionella metoden. Vi fick se det lilla och pedantiskt skötta vineriet, prova jäsande druvmust samt hans två franska viner (alldeles utmärkta för övrigt) innan det var dags för det jag väntat på; Köpingsberg Blanc de Blancs!

Vinet är gjort på en av de första skördarna från vingården och består enligt Carl-Otto av ”Karlssons blandning”, det vill säga en mix av alla tillgängliga sorter i odlingen bara för att kunna fylla upp en hel tank. Efter den andra jäsningen på flaska har vinet legat över fyra år på sin jästfällning. Vinet var mycket ljust med små fina bubblor och var helt nydegorgerat (befriat från fällningen) och hade därför en tydlig jästighet i näsan. Doften var i övrigt mycket stor med liten rökighet, toner av citrus, nougat och nötter. Smaken var helt torr trots 8 gram dosage, mycket frisk och ganska stram men med en fin citrusfrisk fruktighet och en tydlig mineralitet i avslutet. Mycket fin mousse och det var kanske bara en liten bitterhet som skiljde vinet från perfektion. Mycket snyggt och imponerande första vin från gården och då ska sägas att jag hade höga förväntningar.

Vid sidan av flera viner från Vingården i Klagshamn så var nog detta ett av de bästa svenska vinerna jag provat. Släpps på Systembolaget den 21:e november. Priset på 430 kronor är väl det enda som inte känns helt rätt men ändå är motiverat med tanke på ursprung och hantverket.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det har varit glest mellan bloggposterna sedan ”Projekt Blå Huset” startade i höstas. Förutom att sköta mitt vanliga jobb så har vi flyttat hemmet och Kära Hustruns butiker till Borrby, starta kafé och nu slutligen blivit klara med tvåtredjedelar av vårt B&B.

Igår kväll blev vi klara med rum nummer två och idag kommer våra allra första gäster. Nu kan sommarsäsongen dra igång.

Hoppas att Du vill komma förbi Blå Huset som kafégäst i trädgården, kika runt i butiken eller stanna över natten för att njuta fullt ut av sommaren på Österlen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det är skrämmande. Det är spännande. Det är vansinnigt. Det är roligt. Det är vemodigt. Vi ska flytta.

Efter över trettio år i älskade Malmö och nästan tio i Västra Hamnen som vi aldrig skulle lämna så ska vi bli husägare på landet! Vi har länge haft en dröm på ständig sparlåga om ett hus med butik, kafé och bed & breakfast. Härom veckan, efter en flaska vin vid solnedgången över havet, flöt idéerna upp igen och efter en minuts sökning på nätet dök drömobjektet upp: Blå Huset i Borrby i hjärtat av Österlen.

Mitt i byn vid genomfartsgatan ligger den enorma fastigheten med en drömsk skuggträdgård dold i en sänka bakom en mur. Här finns stora butikslokaler, det är förberett med tre rum för bed & breakfast och här har tidigare bedrivits en framgångsrik kaférörelse med servering i trädgården. Bostadsdelen (mer än dubbelt så stor som vår nuvarande) är nyrenoverad med stort kök med en glasveranda som öppnas ut mot ett litet trädäck med utsikt över trädgården. Det finns ett uterum med kamin, växthus, en bäck, sparrisodling, en kullerstensbelagd innergård där man kan ha ett hönshus. Massor med garage och förråd och källare som gjorda för  vin- och matförvaring. Bland annat. Utrymmena och möjligheterna tar liksom aldrig slut.

Det är är både skrämmande och spännande att bli husägare med allt vad det innebär (har inte insett hälften än) samt alla nya verksamheter. Att lämna staden blir märkligt men Borrby är en aktiv liten by med det mesta av service så det ska nog gå. Dessutom får jag pendla in till Malmö.

Vi börjar flytta in redan i september, bor in oss och förbereder oss under vintern och till senvåren drar vi igång på allvar.  Stay tuned för vårt österlenska äventyr!

Det är spännande att göra kulinariska upptäcktsfärder när man semestrar på Österlen.

En liten pärla är Lulas Espressobar i Östra Hoby. Öppet under sommarsäsongen serveras här specialrostat kaffe, glass och smårätter i skånskportugisisk (!) stil i en avspänd hipstermiljö med retrostuk.

Riktigt spännande är dock deras projekt där de under namnet Glaesbolaget producerar ”kaxiga drycker”. Att kalla dem läskedrycker vore fel. Vid mitt besök fanns bara en sort kvar av deras första provproduktion. Men är resten i samma stil är det här en liten producent att hålla ögonen på.

Gloria’s Goddamn Gorgeous Ginger är framställd av äpplejuice, kolsyrat vatten och naturliga aromer av ginger ale, ginger beer och ingefära. Det låter enkelt men det är en snudd på komplex dryck som dofta lite som pommac men smakar nästan vinöst med en fin syra, diskret kolsyra, liten sötma och stor citruskaraktär och en diskret äppelkaraktär. Ingefäran kommer starkt efter en stund och är sensationell! Rik, häftig och med den är värmande, pirrande, peppriga men ändå milda hettan. En inlindad åsnespark! Fantastisk att bara sitta och smutta på men jag funderade genast på vad man skulle ätta till. Av någon anledning fick jag fläsk med löksås i huvudet och kunde inte släppa idén sedan. Den milda, salta, krämiga maten där drycken bidrar med hetta. Måste testas.

Eder matbloggare har någon slags semester och har landat i ett litet hus i Borrby på Österlen.

Vis av erfarenhet så packade jag ner lite köksredskap, basvaror och smaksättare som kunde behövas. Hyrstugornas kök brukar vara påvert utrustade. Studsade ganska omgående iväg till den lokala Ica-butiken med tillnamnet ”Klockareboden” för att proviantera. En riktigt fin, välsorterad och prydlig butik med allt man kan önska Inklusive kristallkronor ovanför frysdiskarna) samt personal vid nästan varenda hylla. När jag dessutom hittade ryggbiff av limousin var lyckan total! Faktiskt första gången jag hittat kött av denna typ i Sverige.

Stekt, fint marmorerad ryggbiff, potatis, smaskig sås och ett glas rött hägrade. Semester och enkelt kök stavas ”lättlagat”. Såsen fick därför bli färdigköpt bearnaise. Trodde jag. Det visade sig att jag tagit fel och fått med mig hollandaise. Nöden har ingen lag och eftersom det dessutom saknades svartpeppar till köttet rörde jag ner en klick harissa hemifrån i såsen. En perfekt smakbrytare till det underbart möra och smakrika köttet. Med en klick dijonsenap på det hastigt stekta köttet och ett rött loire-vin i glaset kunde jag blunda och nästan tro jag var på en bistro i Frankrike.

Det blir fler turer till köttdisken där det dessutom hänger spännande saker i en kötthumidor.