Nytt kapitel om ”min egen Bordeaux” som jag skrivit utförligt om här.

Sex stycken pallar av 2015 Château Haut-Landon har rullat iväg under sommaren och utan förvarning var det plötsligt dags för årgångsbyte. Med knappa året på nacken är det självklart ett mycket ungt och mer outvecklat vin med lite kantighet. Men här finns bra längd och samma struktur som i förra årgången med mjuka tanniner, friska syror och pigg bärighet av blåbär och jordgubb samt en lite djupare ton av mörk kakao. Ge vinet ett halvår på flaska så kommer mer av det djup och komplexitet som finns 2015. Fortfarande ett fynd i min bok.

Trots att vinet just har släppts har det redan fått utmärkelser som ”Gold medal Concours International de Lyon 2017”, ”Bronze medal Concours Régional des Vins du Sud-Ouest (Castelsarrasin) 2017” samt ”Gold medal Concours Mondial des Féminalise 2017”. Sistnämnda vinbedömning hade jag missat. Concours Mondial des Féminalise är en stor genomgång av viner där 850 kvinnliga vinprovare från branschen provar 4550 viner.

2016 Château Haut-Landon finns att beställa och nu levereras den åter i trälåda om du beställer sex flaskor (så långt lagret räcker).

Om du inte kan vänta på att vinet utvecklas i flaska så lufta gärna i karaff en stund och servera i bordeauxglasen från Spiegelau. Vinet lyfter ytterligare ett snäpp.

Potatisgratäng i påse måste väl vara en av mänsklighetens stora framsteg och landvinningar? Det är sällan jag lyckas göra en potatisgratäng lika bra som den färdigköpta (jag köper märket Peka) och vad är då meningen med allt arbete. Dessutom är den oftast billig. Visst, den är ingen smaksensation så jag brukar pimpa den lite. Massor med svartpeppar, en rejäl klick dijonsenap och tomatskivor ovanpå innan det avslutande osttäcket. Hur gott som helst och en komplett rätt i sig med en sallad till.

Igår blev det extra lyxpimpning eftersom jag hade kantareller jag köpt på loppis (ja loppis. Var köper ni era?). En liter kantareller uppblandat med lite champinjoner smörfrästes till de fått fin färg. Två tredjedelar blandades ned i gratängen tillsammans med en matsked dijonsenap och massor med svartpeppar. Resten av svampen ströddes ovanpå och täcktes med ost. Skjuts in i ugnen på 200° i 20 minuter. Helt ljuvligt tillsammans med en ryggbiff, ugnsbakade tomater från egna växthuset samt en fin Rioja Reserva.

Väl värt att reprisera är detta recept som vi hittade för några år sedan i vårt letande efter lämpliga saker att servera i vårt kafé i Blå Huset. Den har blivit en riktig hit! Fantastiskt god och fräsch med friskhet från citron, krispighet från vallmon och sötsyrlig topping. Mycket enkel att göra.

Vispa 2 ägg och 2,5 dl socker vitt och pösigt, låt det gå 5-6 minuter minst. Blanda 2,5 dl vetemjöl, 1 tsk bakpulver, 1 tsk vaniljsocker och 0,75 dl blå vallmofrön och rör ner i äggsmeten. Blanda ner 1 dl smetana samt saften och det rivna skalet från 1 citron. Vänd sist ned 100 g smält smör och häll smeten i en smord och bröad form på cirka 1,5 liter. Grädda i mitten av ugnen på 175° i cirka 45 min. Låt kakan kallna och vänd sedan upp den. Vispa ihop 1 dl smetana och och 1 dl florsocker till en fast kräm och bred över kakan. Dekorera med lavendelblommor, tagetes, ringblommor, timjanblommor eller med bär som exempelvis röda vinbär.

Svängde ihop en riktigt bra vegansk chiliröra idag. Mustig, smakrik och lättlagad. Ingen-saknar-köttet-god är den också. Använd till tacos, enchiladas, servera som den är till lite ris eller blanda i bönor, mer tomat och lite majs om du vill så har du en chili sin carne. Gör dubbel sats på en gång och frys in.

Hacka en stor gul lök och fräs den i olja i en vidbottnad gryta tills den mjuknar (löke alltså). Släng i en burk/tetra vardera av kikärtor och kidneybönor och låt fräsa med löken tills allt är genomvarmt. Ta en potatisstöt och mosa bönorna. I med mer olja samt 2 msk tomatpuré och fortsätt fräsa cirka fem minuter under omrörning. Slå på en burk krossade tomater, en burk/tetra röda linser, 1 msk mörk soja, 1 msk mörk fin kakao, 2 msk spiskummin, 1 msk milt chilipulver, 1 msk chipotlepasta och 2 grönsaksbuljongtärningar och låt puttra på svag värme i 20 minuter. Späd med vatten om det blir för torrt. Smaka av med salt och chili efter smak.

Jag vet inte hur många gånger och i hur många sammanhang jag tjatat om hur mycket bra röda bordeauxer i budgetklass det finns. I regionens enorma produktion hittar man många av världens största viner till höga priser men också en flodvåg av riktigt trist billigt rödtjut. Men det finns också mycket njutbart, spännande, personligt och prisvärt i spannet 80-120 kronor. Tyvärr verkar varken Systembolaget eller merparten av importörena förstått detta.

När jag nyligen konsulterade för Skepparps Vingård för att hitta viner till deras lilla vinimport stötte jag på ett riktigt fynd. Systembolaget visade sig helt kallsinnigt till vinet (nja, de undrade om det inte fanns på bag-in-box) så jag propsade på att Skepparp skulle lista det i beställningssortimentet istället. Kanske det ändå skulle finnas en efterfrågan hos svenska konsumenter? Så nu står det några pallar 2015 Château Haut-Landon och väntar på att beställas.

Vad är då 2015 Château Haut-Landon för ett vin? Det är en ”enkel” Bordeaux Supérieur som domineras av merlot (85%) kompletterad av cabernet sauvignon. Odlingen drivs på ett hållbart sätt (lutte raisonnée) och vinifieringen är traditionell helt utan justering av musten och inga tillsatser eller beredningsmedel förutom svavel och odlad jäst (inget för Uppdrag Granskning att se här). Vinet har lagrats 12 månader på ekfat av varierande ålder.

2015 Château Haut-Landon är en rak, ärlig och välgjord vardagsbordeaux som inte skäms för sig om den serveras på en bättre middag. Den är inte sött inställsam utan har en tydlig karaktär av ursprunget. Elegant, mjuk med diskret fatton och driven av ung mörk frukt och bärighet idag kan den utvecklas till större komplexitet i källaren  under minst 3-4 år. En liten men seriös Bordeaux.

Skippa säljsnacket! Vad kostar detta underverk då?  Tyvärr måste det säljas för hela 89 kronor flaskan. Det är faktiskt det billigaste röda bordeauxvinet på Systembolagets listor idag (om man inte räknar trista och snipiga Château Lavison). De första 200 beställningarna på 6 flaskor levereras i klassiska trälådor som på bilden. 534 kronor för sex flaskor bra bordeaux! Vad är det att tveka om? Beställ gärna en flaska och prova, men du kommer undra varför du inte tog hela lådan. Det har nu kommit en ny årgång,

Även om jag varit med om att få vinet till Sverige så tjänar jag inte en extra krona på försäljningen. Jag har bara satt min prestige på spel. Kanske är det bara jag som gillar vinet? Hoppas inte det.

Om du inte litar på mig så har 2015 Château Haut-Landon tilldelats Médaille d’Or Lyon 2016, Médaille d’Or Gilbert et Gaillard,  2016 Médaille d’Or Citadelle du Vin och 2016 1 étoile au guide Hachette.

Ännu bättre är kanske att lyssna på vår världsmästarsommelier Andreas Larsson som gav vinet hela 88 poäng av 100 när han provade vinet blint. Han tror ännu mer på vinet än jag. Ha tycker det kan lagras 4-6 år!

Very youthful appearance. Dark purple, dark ruby, with a purple hue, I would say. The nose is intense, very generous fruit here, high ripeness with dark plum, fresh dark berry fruit. Discreet oak if any. Just a slight hint of vanilla, some mild spiciness. A hint of tobacco leaf. Generous palate, nicely rounded there, with ripe dark fruit. Quite a lot of extract. Ripe tannin there, giving an almost powder feeling on the palate with some hints of coco bean. Attractive dark juicy fruit and a long finish. Polished and rounded. Still very youthful but I find it attractive for its direct fruitiness and generosity. It should certainly have the structure for another four to six years in a good cellar.

Jag lämnar ingen egen detaljerad beskrivning för jag tycker att Andreas provningsanalys är heltäckande. Det här är vinet jag kommer dricka mycket själv av i sommar. Lyfter både pizzan, den grillade grishalsen och ostbrickan.

Lufta gärna i karaff en stund och servera i bordeauxglasen från Spiegelau. Vinet lyfter ytterligare ett snäpp.

På vårt lokala ICA vräkte de ut benfri kotlettrad (eller ”fläskytterfilé” som någon kreativ marknadsförare döpt om den till) med kort datum för en spottstyver. Utkonkurrerade av nypotatisen såldes påsar med små fina mandelpotatis ut till halva priset och askar med cocktailtomater kostade fem kronor. Extrapriserna fick bestämma middagen. Det blev strålande!

Halvera cirka 750 g delikatesspotatis (amandine-, sparris-, mandelpotatis eller liknande) och blanda med olivolja och salt i en ugnsform och skjutsa in i ugnen på 225° i 20 minuter. Under tiden skalar och halverar du 5-6 vitlöksklyftor på längden, strimlar ett paket bacon och skär två svenska äpplen i små klyftor. I en kotlettrad på cirka 800 g skär du små snitt där du trycker in vitlökshalvorna. Klappa in köttet med rikligt med nymald svartpeppar. Bryn köttet i mycket smör och olja på hög värme så det får fin färg runt om. Ta stekpannan från värmen och strö ner baconet så det blir lätt tillagat på eftervärmen. Ta ut potatisen, sänk värmen till 175° blanda i äpplen, tomater, bacon, en matsked herbes de provence (eller andra örtkryddor efter smak) samt stekfettet. Stick en termometer i tjockaste delen av kotlettraden, lägg köttet ovanpå potatisblandningen och låt allt gå i ugnsvärmen i cirka 20 minuter eller tills innertemperaturen når 65°. Ta upp köttet, skär i tjocka skivor, lägg tillbaka i formen och strö flingsalt över. Servera med sallad och en kall sås på turkisk yoghurt, ohemula mängder dijonsenap och grov fransk senap och en nypa salt.

Kiviks Musteri har under en längre tid experimenterat med flaskjäst cider. Jag har provat ett par av deras varianter, bland annat den första intressanta, långlagrade och bentorra samt den mer balanserade varianten med lite sötma.

I sin satsning på genuin, skånsk cider har de lanserat den senaste flaskjästa varianten på Systembolaget. 2013 Skånsk Flaskjäst Cider är helt torr och framställs av belle de boskoop, cox orange och signe tillisch från skånska odlingar. Efter en första jäsning har äppelvinet tappats på flaskor med en tillsatts socker och jäst för en andra jäsning. Cidern har sedan vilat i drygt ett år på jästfällningen för ökad komplexitet och kropp. Efter degorgering (avlägsnande av jästfällningen) har det tillsatts en liten mängd klar äppelmust.

Cidern är ljust gyllengul med en fin mousse. Doften är stor med tydliga, lite bokna äppeltoner, vanilj, kanel och någon kryddighet. Smaken är helt torr med rik fruktighet och en nästan fet kropp, tydlig citrus, massor av gula och röda äpplen, lite aprikos, kryddighet och ett stramt avslut med bra längd.

Snygg, komplex och välbalanserad cider. Ett svenskt frukthantverk i 1408 numrerade buteljer (fast bakläxa till den som släppte igenom den trista etiketten). Vi drack den till en bit smörgåstårta med lax och räkor men smakrikedomen gör att den passar bra till ost, charkuterier och lite kryddigare mat. Cider och curry är alltid en bra kombination. Säljs lokalt men kan beställas till alla butiker. Prova också den lite sötare Skepparps Flaskjäst Cider som jag skrivit om tidigare.

Njut cidern ur vitvinsglas eller ännu hellre ur tunna, fina allround-glas.

Sommaren är här! Äntligen! Varma, lata sommereftermiddagar i hammocken är som gjord för en snusstor, lätt och uppfriskande sherry.

Nytt i Systembolagets sortiment är Alegria Manzanilla Superior från Williams & Humbert. Som den mesta sherry så är den alldeles för billig. En halvflaska kostar 59 kronor och då får du ett stort litet vin. Alternativt kan du lägga pengarna på en latte och en halv muffin på Espresso House.

Som av en händelse är det på dagen tre år sedan jag besökte den enorma bodegan Williams & Humbert i Jerez. Precis som mina noteringar från besöket beskriver så är detta vin elegant och ovanligt friskt med tydliga citrustoner och en liten pepprighet. Ganska snäll i sin karaktär och därför perfekt för den som inte provat detta stora karaktärsvin tidigare. Manzanilla är samma typ av vin som en fino, det vill säga en ljus, lätt, mycket torr sherry som utvecklats under flera år under ett skyddande jästtäcke (flor) som ger vinet sin speciella karaktär och jästighet. Skillnaden mellan en manzanilla och en fino är att manzanilla lagras i hamnstaden Sanlúcar de Barrameda där temperaturen är svalare och jämnare och jästtäcket tjockare och mer aktivt. Men även för en sheeryälskare som jag så är det mycket svårt att skilja dem åt.

Köp hem en flaska, kyl den väl och njut som aperitif, till skaldjur eller till små smakrika tapas. Drick ur vitvinsglas eller ur mina favoritglas för sherry (som egentligen är till whisky).

Läs mer om sherry här.

Besökte idag Nordic Sea Winery i Simrishamn för diverse provningar och lunch. I ärlighetens namn var det lunchen som fick mig dit för restaurangen är alldeles utmärkt och värd ett besök om ni är i krokarna.

Bäst på provningen innan lunch var utan tvekan 2016 Crudo Prosecco. Jag är personligen inte någon större entusiast av dessa fruktiga, bubblande viner från Veneto. Det spelar mindre roll för prosecco säljer som smör och efterfrågan är så stor att man har svårt att producera i tillräcklig mängd. Det har fört med sig stigande priser samtidigt som mycket prosecco är ganska enkel med tydlig sötma och ofta med en mindre trevlig tuttifrutti-/piggelinkaraktär. Crudo kommer från den intressanta producenten Corvezzo i Treviso som jag besökte häromåret och vinet buteljimporteras till skillnad från det mesta från Nordic Sea Winery som annars kommer med tankbil.

Vinet är helt torrt i fruktig, fräsch stil med fin, tät mousse. Snudd på elegant med massor av citrozest, melon, lime, konserverade päron och gröna äpplen och lång eftersmak. Perfekt till sallader med vårprimörer eller till en klassisk räkmacka. Ett riktigt proseccofynd för endast 82 kronor.

Jag har tidigare provat de vita och rosa syskonvinerna som också pryds av en bläckfisk. Det vita har jag omvärderat sedan sist och tycker är riktigt trevligt och personligt.

Perfekta glas att njuta prosecco ur.

I mitt facebookflöde (många vintomtar där) snurrar just nu videon ovan med Michael McIntyre (den kanske flåsigaste av alla brittiska ståuppkomiker) där han gör sig lustig över det där obekväma ögonblicket på krogen. Ni vet när man ska välja och avsmaka vinet. Det är roligt för vi känner alla igen oss.

Situationen är obekväm, fånig och känns för de flesta obegriplig och meningslös. Det är också en obegriplig och meningslös ritual när varken servitör eller gäst vet vad de håller på med. Men det finns en logik och förklaring bakom allt och förstår du vad som händer så blir du situationens Herre.

Vinlistan. Om du är på en restaurang där vinlistan är omfattande så har du två val. Antingen är du vinintresserad och frossar i alla möjligheter och val. Gör listan dig snarare osäker så lämna direkt över den till servitören/sommelieren och be om rekommendationer. Är du orolig för prisnivån så säg ”ikväll skulle vi kanske ha något lite enklare om du har något att rekommendera”. Finns det en duktig sommelier där så utnyttja tjänsten. Risken är att du får en stor upplevelse

Titta på flaskan. Flaskan presenteras innan den öppnas för att du ska kontrollera att det är rätt vin och rätt årgång. Det är lätt att blanda ihop viner eller missförstå varandra och det är bättre att upptäcka misstaget innan flaskan öppnas. Eller hur?

Beskåda öppnandet. Flaskan ska öppnas så att gästen ser det. Det är viktigt framför allt när man dekanterar vinet och häller det på karaff för att man ska se att vinet inte byts ut.

Prova av vinet. Här har McIntyre helt rätt. När servitören häller upp en skvätt vin i glaset så är det INTE för att du ska tala om ifall det är ”gott” eller inte. Det är för att kontrollera att vinet är korrekt. Här har McIntyre rätt igen. Det är inte ditt jobb att vara kvalitetskontrollant. Vinet ska kontrolleras av personalen och du ska sedan bara konstatera att de gjort sitt jobb. Problemet är att detta är något som det slarvas med på de flesta restauranger. Fråga gärna om de provat av vinet. Om de inte har det och du tycker att vinet luktar muggigt, instängt eller ofräscht så be dem kontrollera det igen. Är de och du osäkra så be dem öppna en flaska till och jämföra. Du ska INTE betala för ett dåligt vin lika lite som du ska acceptera en skämd fisk. Doftar vinet fräscht och tilltalande (du behöver inte ens smaka) så är det bara att nicka och säga ”det blir bra tack”.

Det är ett skådespel på krogen, men det är ju för upplevelsen, miljön och atmosfären som vi går dit. Om det bara är mättnad, logik och logistik vi vill ha så kan vi lika gärna gå till Burger King. Eller hur?

Vill du lära mer om vin så rekommenderar jag boken VIN – Vinets grunder som jag av en händelse översatt.