Flamenco, storbodega och andalusiskt tempo

Detta bildspel kräver JavaScript.

Fördelen med att själv planera en vinresa är att den blir så som man vill ha den. Den här turen till Jerez går verkligen i ett andalusiskt tempo.

Efter lugn morgon med frukost på den lokala baren blir det framåt förmiddagen ett besök på en bodega och sedan är det dags för lunch. Inget bokat och ingen tid att passa. Alla bestämmer själva ambitionsnivån och sedan är det hög tid för siesta. Någon jobbar vid datorn på innergården i huset, några shoppar, promenerar eller sover en stund medan ett gäng kanske tar sig till stranden. Vid femtiden öppnar vinmässan och när man provat färdigt är det dags för en tapasrunda och lite nattsudd. Lagom doser med vinnörderi, gastronomi, folkliv, lokal atmosfär och ren och skär njutning.

Igår efter en tur på mässan blev det ett återbesök på Tabanco el Pasaje då det utlovats flamenco på små affischer. Eftersom vi beställde massor av deras fantastiska, smakrika tapas och flaskvis av fino så fick vi sittplatser precis vid den minimala scenen. Den genuina miljön, det goda sällskapet, de smakintensiva munsbitarna och den härliga sherryn toppades av en stor upplevelse i form av riktig, äkta flamenco.  Sångerskan hade en sådan brinnande intensitet att jag nästan blev lite rädd när hon klev ner från scenen och närmade sig dansande. En riktigt stor upplevelse som lade ytterligare en pusselbit till förståelsen av regionen. Uppfyllda och upplyfta snurrade vi vidare ut i den ljumma kvällen som snart blev en alldeles för sen natt.

Dagens besök var inbokat hos storproducenten Williams & Humbert. Bodegan ligger i utkanten av Jerez precis vid påfarten till motorvägen och är ett monstruöst och avskräckande exempel på betongestetik från 1970-talet. Det är faktiskt ett av det största vinerierna i Europa och sträcker sig över nästan en kilometer från hörn till hörn och inrymmer 50 000 fat och en arena för hästuppvisningar! Förväntningarna var kanske inte på topp inför detta besök.

Stort behöver definitivt inte betyda dåligt är någonting man om och om igen får lära sig i den här branschen (det är förvisso inte med automatik något bra). När det gäller sherry så är det faktiskt något av en fördel i vissa hänseenden då det handlar mycket om att skapa kontinuitet i still och kvalitet och att det är långa ”ledtider” från skörd till färdigt vin, minst tre år och inte sällan flera decennier.

I Jerez och produktionen av sherry så handlar det om att underställa sig en långsam, naturlig och känslig process. Det handlar om att anpassa sig till en lokal unik jästkultur, klimatets påverkan, nästan total frånvaro av svavel och tidens förlopp. Dessa kriterier är desamma oavsett om du är en gigant eller en småskalig vinmakare.

Hos Williams & Humbert förvaltar de traditionen väl och vi fick prova massor av sherry av olika åldrar och stil direkt från fat. Genomgående var att vinerna hade en ovanligt stor friskhet för sherry och var eleganta och välstrukturerade. Redan vid ungefär tolv år visade vinerna en intensitet som man oftast inte hittar förrän de är närmare två decennier.

Efter ett par fascinernade timmar bland faten fick vi möjlighet att botanisera bland ett litet urval ur deras stora sortiment. Utmärkt sherry genomgående och några riktigt stora viner. Tyvärr finns inte så många att få tag på i Sverige. Bland de som finns är den tjugoåriga PX:en som du inte bör missa och den otroligt och likaledes 20-åriga komplexa Dos Cortado som utsågs till årets vin häromsistens. Löjligt billig i Spanien och ännu billigare i Sverige av någon anledning. Ett lite annorlunda vin är ”As you like it”, en halvtorr amontilladom som troligtvis är runt 30 år och nästan var bortglömt i bodegan innan man bestämde sig för att buteljera. En riktig liten pärla och även den rejält billigare i Sverige.

Ett riktigt spännande besök och man åter konstatera att sherry är alldeles för billigt.