Att göra eget smör är tydligen det nya svarta efter surdegsbak och korvstoppning. Alla pratar om smör, det provas smör och skrivs om smör. Johan Hedberg har precis kommit ut med en bok i ämnet och det är från hans blogg jag fått detta recept.

Det är väl värt det lilla besväret för du får ett fantastiskt fint smak- och aromrikt smör. Passa på att köpa vispgrädde när det brukar säljas billigt efter helgerna. 15 dl vispgrädde ger cirka 750 g smör och en massa kärnmjölk som kan användas till brödbak eller såser. Syrningen ger ett mer karaktärsfullt smör men kan hoppas över om du har bråttom. Om du bara syrar grädden så får du hemgjord crème fraîche.

Dag 1: Blanda 5 dl grädde (40%) med 1 msk filmjölk. Täck och låt stå i rumstemperatur.
Dag 2 och 3: Upprepa ovan i separata bunkar.
Dag 4: Blanda all grädde och ställ i kylen minst 3–4 timmar. Vispa grädden med elvisp på medelhastighet tills det bildas smörkulor och kärnmjölk (en tunn vit vätska). Vispa så att så mycket som möjligt av kärnmjölken släpper från smöret. Häll av kärnmjölken. Häll riktigt kallt vatten över smöret och knåda knåda det med händerna. Häll av vattnet och tillsätt nytt och upprepa tills vattnet är helt klart.
Knåda smöret med träslev så att all kärnmjölk släpper. Arbeta in salt efter smak, 3-4 kryddmått blir ganska lagom.

Här kommer ett riktigt bra vin som är svårt att inte dricka i långa djupa klunkar och som är så billigt att det låter sig göras.

2011 Amalthea de Loxarel är ett ekologiskt odlat och handskördat vin från Penedès. Druvorna är cabernet sauvignon, merlot och tempranillo och vinet har legat 10 månader på ungersk ek. Resultatet är ett ungt, rent, friskt och fräscht vin som flödar av mogna svarta och röda vinbär, körsbär och ett litet drag av örtighet , ek och anis. Det är så där underbart bärsaftigt att det krävs en rejäl dos självbehärskning för att inte svepa glaset. Men det finns också en fin ekstruktur samt en aptitretande stramhet och en dos mineralitet.

Att den är obegripligt prissatt till bara 79 kronor gör att man lätt förlåter den biodynamiska rappakaljan på baksidesetiketten. Spring å köp!

Ett annat lika bra och klunkvänligt vin i samma pris är italienska Villa Marina som nu kommer i en ny årgång (2010) som är ännu bärsaftigare än den tidigare.

Någon som minns ”Naturens Under”? Det var en dryck som togs fram i början på 1980-talet när mejerierna ville förädla den osäljbara vasslen. Man blandade den med juice av ananas, passionsfrukt och apelsin. Jag minns den som ett lyxigt inslag under långa söndagsfrukostar med frallor, räkost på tub, kokt ägg och en tjock morgontidning.

Annorlunda, exotiskt, sött, syrligt och mjölkigt på samma gång. Så minns jag den och kan nästan återkalla smaken. Förpackningen var också läcker och kändes ny och fräsch. Den användes också till drinkar om jag inte minns fel. Efter att den försvunnit ur mejerikylarna dök det upp en drink med samma namn där man blandade Licor 43, apelsinjuice och mjölk. Smakade inte helt olikt.

Någon annan som minns denna saknade dryck?

Jag har varje år rekommenderat olika bubblande viner till nyår; champagne, cava, crémant med mera. I år kommer jag att inskränka mig till ett enda vin. Alternativen får ni söka på annat håll.

Jag har tidigare skrivit om begåvade Clotilde Davenne och hennes viner. Hennes chablis och vita bourgogne har blivit mångas favoriter i sin rena, fruktiga, balanserade och ändå strama stil. Vinernas karaktär är en kombination av det svalare klimatet, kalkrik jord, noggrant druvurval och kanske framför allt Clotildes minimalistiska vinmakarstil.

Hennes Brut Extra Crémant de Bourgogne är inget undantag. Som sig bör är en crémant de bourgogne tillverkad enligt den traditionella metoden, som i champagne, och av chardonnay och pinot noir. Det lite ovanliga är att detta är en zero dosage, det vill säga att man inte har sötat upp den efter jäsning vilket är det vanligaste sättet. Champagner och crémant brukar bli mycket torra och strama utan dosage men så icke här. Clotildes crémant är förvisso snustorr och har en stram mineralkaraktär men det balanseras av en riktigt fint fokuserad frukt som domineras av gula frukter, äpple och mogen citrus. Här finns också en liten fetma och en aning brödighet i den långa eftersmaken.

Definitivt ett fynd och ett bra mycket bättre vin än de flesta billigare chamapagnerna. Ett bättre vin och en sparad hundralapp. Ingen tvekan om saken.

Kolla in mina tips om hur du serverar champagne och mousserande vin.

Lucia firades idag med en julinspirerad chili con carne med smak av julmust och kanel. Röd och grön guacamole skänkte de rätta färgerna och en frisk syra. Njut med ett glas skummande julmust.

Julchili: Fräs 600 g nötfärs (undvik ”gasad” som smakar illa och försök få tag på butiksmald) tills den blir torr och får lite färg. Bland ner 2 msk chilipulver, 2 msk spiskummin, 3 tsk kanel och riv i 2 vitlökskyftor. Slå på 500 g passerade tomater, 3 dl julmust och smula ner 2 oxbuljongtärningar. Låt sjuda minst en halvtimme. Slå i en burk vardera av stora vita bönor, kidney beans och svarta börnor. Låt allt bli varmt.

God juacamole: Skålla och flå två stora tomater, halvera, pressa ur allt det blöta och hacka tomatköttet. Skeda ur 2 avocado och hacka. Blanda tomat och avocado med pressad saft från 2 limefrukter, salt och grön tabasco efter smak.

Julöl brukar inte vara min grej. Ofta är de för alkoholstarka, övermäktiga eller för söta. De brukar varken funka till julmaten eller till att släcka törsten med. Många av de importerade sorterna och de från mikrobryggerier kan ibland också verka lite gimmickartade.

Därför blev jag positivt överraskad när jag fick prova Wisby Julbrygd från Gottlands Bryggeri som ägs av Spendrups. En riktigt mörk lager med fin, tät skumkrona som drar åt det gulbeiga. Doften är rik, lite kryddig med inslag av torkad frukt, sirap men med aningen lite för överdrivna humletoner som drar över åt pennvässarskräp. Smaken är ganska fyllig med behärskad maltsötma, rika brända toner, kaffe, torkad frukt, mörkt bröd, och en humlebeska som är markerad men balanserar på en fin gräns där den fortfarande känns uppfriskande.

Riktigt trevlig öl med fin balans. Dock är den lite för bitter för att passa till julmaten vars sötma kräver lite mildare beska. Däremot tror jag den fungerar fint när man tröttnat på den söta mumman och vill ha något att läska strupen med när man pöser över av all den goda maten.

Det var länge sedan jag lagade ärtsoppa. När jag var vegetarian (jo då) var det dock en återkommande ritual med storkok av fläskfri ärtsoppa som frystes in. När jag nu kör in min Crock Pot tänkte jag att slökokning borde vara idealiskt.

Kollade runt på lite olika recept (alla CrockPot-recept för ärtsoppa var av någon märklig anledning på engelska) och kombinerade med mitt gamla vegetariska och en nypa Wretman. Resultatet blev makalöst bra. Konsistensen blev helt perfekt trots, eller kanske tack vare, avsaknaden av blötläggning. Både färg och smak blev djup och fin med en nästan karamelliserad ton.

Släng ned 500 g gula ärtor, 500 g rimmat fläsk i bit, 2 oxbuljongtärningar, 1 skivad morot, 1 finhackad vitlöksklyfta, 1-2 tsk timjan och en hel skalad lök som du stuckit in 10 kryddnejlikor i samt 15 dl vatten i slökokaren. Kör igång på hög effekt i 8 timmar. Ta upp löken och släng den. Ta upp fläsket, dra av svålen och skär köttet i mindre bitar och lägg tillbaka i soppan. Smaka eventuellt av med salt.

Jag har blivit med Crock Pot! Helt lägligt i samband med flytten till Blå Huset fick jag frågan om jag vill prova en ”slökokare” helt utan kostnad. Kombinationen ”gratis” och mat-som-lagar-sig-själv-när-man-står-huvudstupa-i-flyttkartong var förstås oemotståndlig. Har hittills testat kyckling (mör så den ramlade isär), bolognese (inte mycket tidsbesparing då färsen skulle fräsas) och boeuf bourgignon (sensationellt enkel med gott resultat). Idag blev det en svensk variant på choucoute garnie. Milt, snällt och mycket gott tillsammans med en spansk cider från Asturien.

Till 4-5 personer (Crock Pot på 5,7 liter krävs): Häll en stor burk surkål i ett durkslag, skölj och låt rinna av. Skär en gul lök grovt och strimla en medelstor spetskål. Skala 4 potatisar och skär i tjocka skivor. Skala 2 vitlöksklyftor och skiva dem. Klyfta och kärna ur ett stort matäpple, välj svensk så behöver du inte skala. Skär 400 g rimmat fläsk i stora bitar, dela 3 isterband och 3 knack- eller bratwurst rakt av. Blanda allt tillsammans med 2,5 dl äppelmust, 2 msk äppelcidervinäger, 2 msk koncentrerad kalv- eller kycklingfond, 1 dl vatten, 15 kryddpepparkorn, 2 lagerblad, 0,5 tsk kummin och 10 torkade enbär (kan uteslutas) och rikligt med nymald svartpeppar. Ställ Crock Potten på högsta effekt och 4,5 timme. Servera med senap.

Igår hittade jag 2012 David Nieuwoudt Ghost Corner Sauvignon Blanc bland nyheterna på Systembolaget. När jag provade årgång 2011 på plats i Sydafrika så blev det en av favoriterna. Återseendet blev ingen besvikelse. Snygg balans mellan stramhet i syrorna, mineralitet och fokuserad frukt. Den örtiga och rika doften låg precis i den nyanserade zonen mellan en blyg sancerre och en bullrig nyazeeländare.

Blev lite nostalgisk och läste igenom bloggposterna från sydafrikaresan och blev riktigt sugen på en kryddig bobotie. Men eftersom jag hade massor av potatismos över sedan gårdagen så improviserade jag ihop en variant som i formen liknade en sheperds pie. Kryddigare och mustigare än mitt tidigare försök och riktigt gott!

Blöt upp 0,5 dl russin i 2 msk äppelcidervinäger. Blöt upp 3 msk ströbröd i 1 dl mjölk och 1 ägg. Blanda ut cirka 800 g potatismos med 2 ägg, en skvätt mjölk och 0,5 dl hyvlad mandel. Hacka 2 gula lökar och 2 vitlöksklyftor i lite smör tills löken mjuknat något och strö då över 2 msk curry (gärna ”Durban Curry”) och fräs ytterligare någon minut. Vänd ner och fräs 500 g lammfärs (eller nötfärs. Undvik ”gasad” som smakar illa och försök få tag på butiksmald)  i tills den är torr och genomstekt. Sänk värmen och blanda ner de uppblötta russinen,  0,5 dl hyvlad mandel, 1 dl mangochutney, 8 grovhackade torkade aprikoser, 1 msk spiskummin, 0,5 tsk mald nejlika, 12 stötta kryddpepparkor, 1 tsk kanel, 1 msk torkade korianderblad och 1 tsk salt och låt fräsa några minuter. Ta av stekpannan från värmen, riv en bit färsk ingefära och pressa ned saften i röran. Rör ned ströbrödgeggan. Har du stekt i en ugnssäker panna sätter du in den i ugnen på 180° i en kvart, annars lägger du över allt i en ugnsform. Ta ut pannan och bred ut potatismoset, strö över mer hyvlad mandel och dekorera med lagerblad och och pensla med smält smör. Grädda ytterligare 30 minuter.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nästa vecka flyttar vi in på riktigt i Blå Huset. Kära Hustruns butik är på plats, nya färger har kommit upp på några väggar, golv har målats och brister har upptäckts (inser sakta men obarmhärtigt hur det är att vara husägare). Men allt är det där oviktigt. Mitt nya, stora kök är nämligen på väg att ta form.

Det mesta fanns redan och var hyggligt fräscht och en vedeldad kamin var en stor bonus. Men den ultraslöa keramikhällen har bytts ut mot induktionshäll och galvaniserade hyllor har monterats för att ge plats åt redskap och råvaror. Efter vistelsen i Frankrike i somras var det ett omistligt krav att jag skulle ha ett stort rustikt bord som arbetsyta. Jag ändrade mig dock snabbt när vi fick syn på denna skapelse på en auktion. En helt galet charmig arbets- och förvaringsbänk i rostfritt på hjul och med utrymme för klassiska Reda-burkar (de som finns kvar är i sliten plast och ska bytas mot glas). Som en liten köksrobot med släktskap till R2D2.

Har aldrig sett något liknande förut. Är det någon som vet vad den egentligen är avsedd för?