En seglivad uppfattning jag ofta möter när jag håller provningar är att franska viner antingen är ”fina men jättedyra” eller ”billiga och dåliga”. Min egen uppfattning är att vill man ha bra och intressanta viner men inte betala för mycket så är Frankrike en skattkista. Om man som Frankrike producerar ungefär 20% av allt vin i världen så bör det rent matematiskt finnas en hel del godbitar i alla prisklasser.

Även om man har en snäv budget behöver man inte nöja sig med bords- eller lantviner då det även i de klassiska distrikten finns välgjorda och trevliga viner att hitta. Bland vita viner under hundralappen har jag några stående rekommendationer. 2011 Château Bonnet från Bordeaux som alltid leverar krispigt friska, ganska lätta, grönfruktiga och avmätt aromatiska viner i jämn kvalitet. Lite mer fyllighet och gul fruktighet hittar man i 2011 Mâcon-Villages Chardonnay som levererar vit bourgogne till budgetpris.

Nu har jag dessutom hittat två röda viner som kan rekommenderas. 2010 Mâcon Rouge Rochebin är en röd bourgogne och kommer från samma region som det sistnämnda vita ovan. Området är inte särskilt känt för sina röda viner då de oftast inte framställs pinot noir men av druvan gamay liksom vinerna från det sydliga granndistriktet Beaujolais. Likheterna är också uppenbara.

Ljus röd färg. Ganska liten bärig doft av sommarbär. Lätt, mjukt och mycket friskt vin som är förföriskt lättdrucket. Bara enkelt och charmigt med massor av röda bär som knappt mogna jordgubbar, hallon, röda vinbär och röda körsbär. Inte tillstymmelse till komplexitet men perfekt till kallskuret och serverat svalt på picknicken.

Ett helt annat temperament har 2010 Terre de Mistral från Côtes du Rhône längre söderut. Det är inte mer än två veckor sedan jag rekommenderade ett annat vin från samma område. Det här är en ganska tuff utmanare.

Färgen är mörkare och redan på den lite eldiga doften känner man det varmare klimatet och de typiskt örtiga tonerna med inslag av lavendel, kryddpeppar och mörka bär. Smaken är mjuk även här, syran frisk men mer kropp och fyllighet och en fruktighet som här är sötaktigt mogen och massor av kryddighet som ger lite dimension. Vinet är ofiltrerat (förbluffande för ett vin för 67 kronor!) och kan därför ha lite fällning vilket bara är ett ”problem” i sista glaset. Glöm alla tråkiga bag-in-box-viner! Här är sommarens grillvin!

Två välgjorda, enkla och ärliga viner till riktigt bra pris. Skruvkork på båda dessutom.

Jag börjar undra om inte Cook’s Illustrated Cookbook är den enda kokbok man behöver. Samtliga recept jag testat har varit fantastiskt bra och med instruktionerna i ryggen är det lätt att improvisera.

Igår tog jag upp en bit salmalax ur frysen och kollade i kokboken efter laxrecept. Hittade ett som vid första anblick verkade ganska märkligt då det bland annat ingick bourbon, grov senap, vinäger och lönnsirap. Jag utgick ifrån vad jag hade hemma, anpassade receptet lite grand och fick ett riktigt bra resulta; saftig lax och en sötsyrlig, smakrik och pikant sås.

För 3 personer: Skär 2 citroner i skivor och lägg dem i en traktörpanna så att de täcker botten. Vispa samman 3 msk lönnsirap (eller 2 msk vanlig sirap), 2 msk grovkornig fransk senap, 1 msk äppelcidervinäger, 2 msk konjak (annan brandy, calvados eller bourbon går också bra) och en tunt skivad schalottenlök. Häll blandningen över citronerna och addera även 2 dl vatten. Skär 400 g fin, skinnfri laxfilé i jämnstora portionsbitar och placera på citronskivorna. Koka upp, lägg på locket och sänk temperaturen så det bara sjuder sakta. Efter cirka 10 minuter bör laxen vara färdig beroende på storlek. Ta upp laxen tillsammans med citronskivorna och lägg på ett fat och täck med folie. Höj temperaturen och koka ihop skyn tills lite drygt 1 dl återstår. Slå i 1 dl vispgrädde och smaka av med salt (ca 0,5 tsk) och nymalen svartpeppar. Salta och peppar laxen lägg upp på tallrikar (citronen ska inte vara med) och häll såsen över. Jag serverade med kokta, klyftade nypotatis svängda i smör med babyspenat och sockerärtor.

Följ bloggen på Facebook!

Den här ölen fick följa med hem bara för den läckra hippie-retro-woodstock-designen. Känns i och för sig mer som en formgivning som skulle passa till någon obskyr marijuanaläsk om sådan finns (snabbgoogling…det finns).

Namnet på bryggeriet känns också sådär mikrobryggericoolt; Brutal Brewing. Nu är det bara en fasad och en etikett för Spendrups under vilken man lanserar säsongsöl och lite mer udda sorter som inte platsar i floden av Norrlands Guld och annan mainstreambrygd. Ett smart sätt att fånga upp konsumentgruppen som känner sig för hippa för att dricka Mariestad och gärna har en dödskalle på burken.

Om man nu bortser från formgivning och marknadsföring så är Beervana Summer Edition precis vad namnet antyder en riktigt bra sommaröl. Torr, lätt, fint sommarhumlig och citrusfrisk och perfekt paketerad i 33-centilitersburk som håller sig fräsch och sval i solen. Sedan är ju 9:90 ett semesteranpassat pris. Ett gäng kalla i picknickkorgen när solen tittar fram och prippsblåreklamkänslan är fixad (fast det är en spendrupsöl).

Ljust gyllengul med fin, tät skumkrona. Ganska stor doft av säd, citrus, grapefrukt, apelsinblomma och nyanserad humleparfym. Torr, frisk, ganska lätt och väl kolsyrad med bra bra maltighet, mycket citruskaraktär, lätt brödighet och balanserad beska och uppfriskande avslut i eftermaken som har bra längd och balans.

Följ bloggen på Facebook!

På min väg till Kullahalvöns Vingård så stannade jag till vid det stora outlet-centret i Höganäs. Alltid gör man några fynd där om man orkar trängas bland alla semestershoppare.

Lite avsides ligger Carl Victor Fabriksbutik som har ett litet urval av köksredskap. Knappt hade jag kommit in i lokalen innan jag fann mig själv kelandes med stekpannor i kolstål. Riktiga proffspannor. Klart att en matbloggare ska ha sådana grejor. Kunde inte motstå dessa skönheter och köpte en stekpanna och en sauteuse för lite drygt 700 kr. Faktiskt riktigt överkomligt.

Kolstålspannor fungerar ungefär som gjutjärnspannor. De ska prepareras och oljas in och får med tiden en yta som släpper fint, en naturlig non-stick-behandling. Det blanka fina stålet mörknar med tiden och blir bara bättre och bättre om man sköter sina pannor. Man får inte förvara mat i dem, de ska inte diskas annat än med hett vatten, torkas av noga med hushållspapper direkt efter användning och hållas väl inoljade.

Ska bli spännande att lära känna dessa pannor och se om de är så bra som det sägs. Gårdagens omelett halkade i alla fall omkring som en viljelös manet i stekpannan.

Följ bloggen på Facebook!

Det är kul att butikerna börjar hålla ett lite mer fantasifullt folkölssortiment. Hittar man Brew Dog på hyllan måste man ju testa. Visserligen kostar de som starkölsvarianterna på Systembolaget, men smakar de bra kan det absolut vara värt det.

77 Lager är riktigt bra med massor av smak, behärskad humling (för Brew Dog) och kan lura vem som helst att det är en starkare brygd. Ingenting dock för den som vill svepa ”en kall” för att släcka törsten, däremot perfekt att stå och smutta på bredvid grillen (om man har sådana böjelser).

Ljust gyllengul och ”dimmig” av lätt jästfällning. Stor fruktig med ton av apelsin och aprikos med tydliga humlearomatiska toner. Torr, medelfyllig med bra maltfruktighet, karaktär av ljust surdegsbröd och med en balanserad beska. Lång eftersmak med lite syrligt och parfymerat avslut. Ingen klassisk lager då den lutar år en ale smakmässigt, men mycket smak och karaktär för en folköl.

Trashy Blonde (vem vill ha sådana dumma j*vla namn på sina öl?) passar smakmässigt däremot in på bryggeriets egen beskrivning; A titillating, neurotic, peroxide, punk of a pale ale. Combining attitude, style substance and a little bit of low self esteem for good measure. Obalanserad, störig och jobbig smak kan det översättas till.

Mycket ljust bärnstensfärgad. Ganska liten, dammig och lätt parfymerad doft av barnpuder. Ganska lätt, syrlig smak med viss maltfruktighet men tunn kropp och en utanpå liggande beska. Saknar fokus, balans och längd och har en lite metallisk eftersmak. Glöm och gå vidare.

Följ bloggen på Facebook!

Jag är inte den som svänger ihop asiatisk mat bara sådär. Min begåvning ligger inte där om man säger så. Men jag åt så helt galet god mat från den thailändska restaurangen Vieng Thai att jag blev inspirerad att återigen ge mig på ett försök. Helt skjutet från höften blev det riktigt bra.

Skiva och strimla 200 g färskt sidfläsk ganska grovt. Fräs på medelhög värme i lite olja tills de blir väl brynta runt om. Häll av fettet som du sparar till senare.  Slå på 3 msk vinäger, 1 msk soja, 1 msk honung och 1 tsk szechuanpeppar och sänk värmen. Låt sakta puttra ihop tills det blir lite segt och fläsket nästan blir kanderat. Lägg åt sidan.

Förbered grönsakerna. Skölj ett par nävar böngroddar väl. Skiva 2 paprikor fint (blanda gärna färger för utessendets skull). Skär små fina buketter av det yttersta av 2 broccolistånd, lägg i ett durkslag och slå över en liter kokande vatten. Med fingrarna delar du upp ett paket (200 g) udon-nudlar. Skiva 3 vitlöksklyftor mycket fint. Hacka upp ett knippe salladslök eller kinesisk gräslök och hacka ett stånd koriander grovt (gillar du inte koriander kan du hoppa över den). Rör ihop en ”woksås” av 0,5 dl vatten, 3 msk sweet-chili-sås, 2 msk soja, 3 msk fisk- eller ostronsås och 1 msk vinäger. Så här långt kan du förbereda.

I en stor stek- eller wokpanna panna hettar du upp fettet från fläsket. Släng i broccolin och fräs någon minut. Släng ned groddar och parika och fräs ytterligare några minuter under omrörning tills det hela börjar mjukna något. Därefter blandar du ned nudlar och vitlök och fräser ett par minuter innan du slår på såsen och hetter upp det hela. Precis innan servering vänder du ned vårlöken och eventuell koriander. Lägg upp på tallrikar och toppa med fläsket.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter de goda nyheterna förra månaden att Kullahalvöns Vingård kommer att drivas vidare var det dags att göra ett besök och hämta upp lite vin till provningarna av skånskt vin.

Lillebror Fridh visade runt på den fina gården i nordskånsk stil och det lilla vineriet och berättade om planerna för framtiden. Odlingen som idag omfattar knappt 1,5 hektar ska successivt utvidgas och mångdubblas med företrädesvis solaris. De gamla jordkällarna ska användas för lagring av viner och produktionen av vitt, rosé och mousserande ska utökas med öl. Det planeras också för övernattningsmöjligheter, ett café och en enklare restaurang. Upplagt för oenoturism med andra ord.

Jag fick prova gårdens första egna öl. En vackert bärnstensfärgad ale med fin skumkrona. Tyvärr lite för överhumlad med en dominans av cascade-humle. Men helt klart ett första försök som lovar mycket gott. Därefter provade vi det mousserande rosévinet av den blå druvan rondo. Efter 18 måndader på jästfällningen var vinet fräscht och fruktigt med bra kropp. Tyvärr försvann moussen snabbt men lämnade kvar ett helt okej rosévin med mycket röd bärighet. Det vita mousserande vinet av solaris var riktigt bra. Knastertorrt, mycket friskt och redan med en viss fetma från jästfällningen och ett stramt avslut. Helt njutbart även utan tillstymmelse till dosage (tillsatt sötma). Ett år till och det här kan bli mycket bra!

Det ska bli mycket intressant att följa utvecklingen, inte bara på gården utan vinodlingen på hela Kullahalvön. Jag tror att det är här vi har den största potentialen för jämn och hög kvalitet i skånsk vinodling.

Följ bloggen på Facebook!

Återupptäckte just Nutella. Hur har jag kunnat glömma denna delikatess? Skulle man inte kunna kombinera denna söta storhet med syrligheten och den lilla sältan i universalprodukten labneh? Jo det skulle man visst kunna. Kan man göra chokladtryfflar på getfärskosten så kan man väl göra glass? Eller?

Den här glassen gör du enkelt utan glassmaskin. Den innehåller väldigt lite socker men är å andra sidan väldigt rik (läs ”fet”) och har en skönt vuxen smak. Var inte rädd. Den smakar inte get.

Vispa 3 dl vispgrädde hårt. Vispa 4 äggulor med 5 msk florsocker så det blir vitt och pösigt. Mosa 3 bollar labneh och blanda med 1 dl turkisk yoghurt i omgångar så du får en slät smet. Vänd i omgångar ner grädden och labnehblandningen i äggsmeten med en gaffel. Värm 1 dl nutella i 30 sekunder i mikron. Häll hälften av glassmeten i en form och ringla över hälften av nutellan. Häll över resten av smeten och det sista av nutellan. Dra med en kniv genom smeten så det hela blandar sig lite. In i frysen minst 6 timmar. Du kan vända smeten försiktigt några nånger under tiden. Ta fram 10-15 minuter innan servering och ringla gärna mer hasselnötscréme över om du vill. Det ville jag.

Följ bloggen på Facebook!

När jag förra veckan var på Torvehallerne i Köpenhamn köpte jag med mig Estrella Inedit, ölen som skapats i samarbete mellan bryggeriet och Ferran Adrià på El Bulli. Helt onödigt att släpa på dem skulle det visa sig då ölet finns på Systembolaget och flera tior billigare dessutom.

Syftet att skapa en speciell öl för El Bulli skulle vara att ta fram en öl för mat. Mycket märklig tanke och idé. Vad är det för fel med de öl som finns? Menar man att öl i allmänhet inte passar till mat? Hade man bestämt sig för att ta fram ett vin som skulle passa till restaurangens rätter så hade det verkat löjeväckande. Jag får definitivt känslan att den här idén och produkten är initierad av bryggeriet. Hur som helst så har man tydligen lagt ned två år och mycket möda på att ta fram ölen och restaurangens sommelierer har mycket att säga.

Resultatet är en öl som ligger någonstans i gränslandet mellan en maltig lager och en veteöl. Den sägs vara smaksatt med koriander, apelsinskal och lakrits, men det enda jag kunde hitta var en ton av apelsin. Det är definitivt en bra öl men inte något sensationellt eller ens särskilt annorlunda.

Ljust gyllengul med fin jästfällning. Medelstor, fruktig doft av apelsin, aprikos och drag av jäsande vetedeg och nyslaget hö. Fyllig, fruktig smak med obetydlig beska med aprikos- och apelsintoner, liten sötma och någon syrlighet samt en lite stram eftersmak med smak av citronzest. 

Följ bloggen på Facebook!

”Baconmacka”. Smaka på ordet. Det är möjligtvis det vackraste ordet som kan uttalas. ”Baconmacka”.

Skär två rejäla skivor av ett surdegsbröd som legat och blivit lite torrt. Rosta brödet på bägge sidor i en torr stekpanna på strax över medelvärme. Bred ett tjockt lager dijonsenap på den ena och täck med rikliga mängder lagrad cheddar. Bred ajvar relish på den andra skivan. Häll lite olja i den heta stekpannan, sänk till medelvärme och stek fyra skivor bacon så de blir krulliga och gyllene. Lägg fläsket på brödet med ost, fördela några skivor av mogna, fina tomater, täck med mer ost och lägg över den andra brödskivan. Vänd mackan hastigt i baconfettet i stekpannan så bägge sidorna blir feta och fina, lägg en tallrik med tyngd över mackan och stek några minuter, vänd på brödet, på med tyngden igen och stek några minuter till. ÄT med hela ansiktet!

Följ bloggen på Facebook!